Grattis Molly!

Föreningen Krumelur - föreningen för unga ord i norr har haft skrivartävling för åk 4 och 5 nu i höst. Temat för i år var Rymden och Molly Arnlund i klass 4B här på Hagaskolan vann med sin berättelse "Min vän Casper"!

Juryns motivering löd:

"En fin och spännande rymdhistoria om stjärnbarn, kompisar och svarta hål. Vackert och välskrivet berättas här om livets olika dimensioner."

Molly Arnlund och Jakob Wigelius.
Foto av Vicky Uhlander

"Prisutdelningen skedde i Sagorummet på väven och författaren Jakob Wigelius delade ut priset. De berättade att jag vunnit och sen fick jag fick gå fram och hämta priset. Det var böcker som Jakob skrivit. Mördarens apa, Legenden om Sally Jones och så en bok om hur man kan utveckla sitt skrivande. Sen var det klart." berättar Molly när jag frågade hur prisutdelningen gick till.

Molly berättade också att Jakob ritar sina bilder med prickar. Små små prickar som tillsammans bildar en bild.

Jag passade också på att fråga Molly om hon har något skrivartips för den som känner sig sugen på att skriva en berättelse?

"Först planera och ha många olika idéer. Sen väljer man det bästa och skriver. Ett bra tips är att skriva i grupp tillsammans med kompisar. Man sitter tillsammans och kan få tips av varandra, fast man skriver sin egen berättelse. Då kan man bolla idéer med varandra. Det är bra."



Det finns också en artikel på mina bibliotek att läsa om Molly.

Vill du läsa hennes vinnande bidrag? Kolla här på mina bibliotek eller kom in på biblioteket här på skolan!

Grattis Molly!!

/Birgitta

Författarbesök och skrivar-workshop

Idag har författaren Tova Näslund besökt alla i åk 6 här på Hagaskolan och haft en kreativ skrivarworkshop med eleverna. Besöket var ett samarbete med Sverok och en del av Fantastikens månad. Med sig fick eleverna olika metoder för att komma igång med skrivandet och hur det går att utveckla sin text. Bara genom att öva och skriva blir man bättre och bättre.

Skrivövning 1:
Första övningen gick ut på att flödesskriva. Hon satte klockan på 10 minuter, sen fick eleverna skriva om valfritt ämne. Inte tänkta på att det skulle vara rättstavat eller grammatiskt rätt. Utan bara skriva ner ord. Ingen skulle läsa, ingen skulle rätta. Ingen prestige bakom. Bara att skriva. Utan att sudda.

Lugnet la sig och bara pennornas rasslande mot papperet hördes. Tio minuter senare: "Nu kan ni skriva klart meningen som ni är på.."

Eleverna fick frågan hur det kändes, och ca hälften tyckte att det kändes bra. Fullt normalt, tyckte Tova. Vi är alla olika och vissa gillar att börja skriva på ett helt blankt papper. Andra behöver en start-punkt för att kunna komma igång. Men nu hade alla ett första utkast. Något som kan utvecklas.

Tova skrev ner några tänkvärda punkter på tavlan:
Vad ser ni?
Vad hör ni?
Vad luktar det?
Hur smakar det?
Frågor att ta med sig när utkastet utvecklas. Det första utkastet syns aldrig. Texten poleras sen i flera steg. Först författaren själv, sen förlaget, sen korrekturläsaren...

Skrivövning 2:
Nästa skrivövning fick eleverna välja att skriva om något som intresserade dem. Kanske höll de på med någon sport? Är man intresserad av något och kan mycket om just det så blir skrivandet också mer detaljerat.

Tio minuter senare: "Nu kan ni skriva klart meningen som ni är på.."
Nu var det flera som tycket det kändes lättare än första gången. Det är OK att allt inte är sant. Man får använda sin fantasi och fylla ut luckor.

Vad är då nästa steg efter att man skrivit sitt utkast? Jo att prova skriva samma text en gång till. Utan att titta på den första texten. Vid omskrivningen blir texten mer bearbetad eftersom idéerna blir utvecklade i hjärnan samtidigt som man skriver.

Tova gav exemplet "Han gick långsamt" kunde mer beskrivande bli "Han släpade fötterna efter sig och lämnade slasket av snön i dörren".

Skrivövning 3:
Nu fick eleverna välja en av de texter de skrivit tidigare och försöka göra den mer detaljrik. Titta på var det fanns utrymme att göra texterna mer beskrivande.

Efter tio minuter: "Nu kan ni skriva klart meningen som ni är på.."
Vid frågan hur det kändes svarade en elev: "I den förra skrev jag att jag vaknade och gick till skolan. Nu skrev jag mer om vad jag gjorde på morgonen. Och jag har inte hunnit till bussen än..."

Det är också lärorikt att få sin text uppläst av någon. Vill man ha feedback kan man be någon läsa ens utkast. Vad är bra? Vad kan förändras?

Eleverna fick också med sig några tips inför novellskrivande:
Håll er till 1 karaktär,
1 plats och
fokusera på 1 hinder/problem.

Ett trevligt besök med många bra tips på hur man kan tänka och skriva för att utveckla sina texter. Tusen tack Tova för att du kom hit till oss!

Tova och jag

/Birgitta

Förskoleklassen på besök

Ett efterlängtat besök. Från båda håll :)

Vi  började med att sitta och prata om biblioteket, hur det ser ut, vad som finns, hur man lånar... Sen en rundvandring så de fick se var böckerna som passar står någonstans. Efter det en sagostund.

Förskoleklassen har precis haft ett författarbesök, och håller därför just nu på att göra egna böcker. Därför passade böckerna om Bockarna Bruse bra. Vi pratade kring dem och hur man kan göra en egen saga utifrån en som redan finns. Barnen fick sen höra Bockarna Bruse på badhuset.

Och sen.
Äntligen.
Fick de gå och låna en bok!

En timme går fort när man har roligt. Och roligt är det att träffa så glada och positiva barn!

/Birgitta

Singers melodi av Vanna Rosenberg och Cecilia Heikkilä

Ett litet sjölejon rövas bort från havet och klipporna där den hör hemma. Bort från sina föräldrar. Bort från det brusande havet som luktar tång. Den förs iväg med en stor båt och hamnar till slut hos en cirkus. Där växer den upp, tillsammans med lejontämjaren Manfred och de andra djuren och människorna på cirkusen.

Sjölejonet får av direktören namnet Singer för att han sjunger så otroligt vackra melodier. Sånger som berör och får med sig folk. Singer blir snart ett av cirkusens bästa nummer.

Lejontämjarungen Manfred växer också upp på cirkusen och han och Singer blir de bästa vännerna. De föddes samma stjärnklara natt och firar så alla födelsedagar tillsammans. Men eftersom Singer är ett sjölejon firar han nio år när Manfred firar ett år. Ju fler födelsedagar de firar tillsammans ju fler år skiljer dem åt. Och med åldern börjar Singer längta. Till hav. Doft av tång. Så en dag händer det...

sidan 17-18
"I en av det gröna inlandets dalar hade cirkussällskapet slagit sig till ro några timmar. Då och då behövde de vila ut eftersom de alltid var på väg från en lysande föreställning till en annan. Det var tidig morgon och alla sov i vagnar och tält.

Alla utom en mörklocksrund liten pojke med för stora byxor och för långa strumpor. Manfred satt uppkrupen i hömolnen och tänkte på alla morgnar han vaknat under den glödande cirkushimlen. Det fanns popcorn i polkastrutar sedan kvällen innan som Manfred åt medan han vande sig vid den nya dagen.

Det fanns inget så vackert som kulört höstmörker, tänkte han och räknade de gungande strecken av glada lyktor som svävade mellan tälttopparna. Vilken tur jag har, i vår kärleksfulla karavan känner jag mig aldrig borta, bara hemma. 

Han reste på sig, borstade av tröttheten och gick bort till matlasset som han skulle hämta till sina sovande vänner. Vid ljudet av frukostflingornas fras brukade de titta upp och blinka sömnigt mot den pigga morgonsolen. Så skedde också denna dag.

Några hade råkat sparka av sig täcket, en och annan svans slängde slött uppifrån våningssängarna. "Jag är hungrig som en varg!" pep lammet.
"Jag är svulten som en björn!" bullrade björnen.
"Hungern river som en hyena!" jamade tigern.

Alla skrattade och högg in. Alla skrattade utom Manfred. Något kändes fel. Någon saknades. Plötsligt såg Manfred att en plats var tom. En viss apelsinlåda stod där ödslig och ensam.
"Var är vårt sjölejon? Var är Singer?""

Det visar sig att Singer har gett sig av. Mot sin längtan. Det brusande havet med sin doft av tång. När vännerna som är kvar börjar prata upptäcker de också att de alla bär på en längtan. Men inte samma längtan som Singer, till salta hav och doft av tång. Men en längtan finns. En längtan om var "hemma" kan vara.

En finstämd liten bok om känslan av att längta till något. Vad är hemma för dig? För mig? Är det samma längtan eller är det olika?
Kompisar skola familj för lågstadiet. Passar också bra som högläsning. Utgiven av Bonnier Carlsen förlag.

/Birgitta

Kryp av M G Leonard

Helt plötsligt en dag så försvinner Darkus pappa. Han är egentligen inte en sån pappa som försvinner, han är en pappa som alltid är där. Ända sen Darkus mamma dog har hans pappa tagit hand om Darkus själv.

Men så har han alltså försvunnit. Från ett låst rum där han suttit och forskat. Rummet var låst från insidan - men hade inga fönster och inga andra dörrar än den som han gått in genom. Nyheten om den försvunne vetenskapsmannen hamnar i alla tidningar, men Professor Cuttle är det ingen som hittar igen.

Eftersom Darkus inte kan bo hemma alldeles ensam får han flytta in hos sin farbror Max så länge. Tills pappan kommer tillbaka. Darkus får också börja på en ny skola. Den tredje skolan på fem veckor. Fast den här gången börjar det bättre än på de andra skolorna. Här får han två vänner. Virginia och Bertolt.

De har hört talas om den försvunne Professorn, och frågar såklart Darkus om saken:

sidan 34-36
""Tror du att din pappa kommer tillbaka?" frågade Virginia.
"Det vet jag att han gör." Darkus var så säker på det att han satte sig rakt upp.

"Alla säger att han stack iväg, eller att han är död, men jag vet att det inte är så. Han hade inte tagit med sig nån resväska och inte lämnat nåt brev till mig. Det är inget som saknas, de har inte hittat honom död, och han är min pappa. Jag känner honom. Han skulle aldrig lämna mig, inte på det sättet."

Han hörde att hans röst började bli tjock och visste att om han sa något mer skulle han börja gråta. Han avbröt sig och svalde. "Var han är så vet jag att han är jätteorolig för mig."
"Det är klart att han är!" sa Bertolt. "Och han är säkert en jättebra pappa."

"Men det är en annan sak också." Darkus tittade på Virginia och sänkte rösten. "Jag vet att pappa lever, för farbror Max uppför sig inte som om han vore död."
"Vad menar du?" viskade hon.
"Farbror Max ser orolig ut och verkar fundersam, men han är inte ett dugg ledsen. Ibland så tror jag faktiskt att han är mest arg."

"Men vad tror du det är som har hänt?" frågade Virginia med låg röst och lutade sig fram över bordet. "Jag tror att han blev kidnappad." Darkus tittade på deras ansiktsuttryck för att se om de trodde honom.
"Kidnappad!" flämtade Bertolt.
"Så häftigt!" Virginia spärrade upp ögonen. "Ja, alltså, inte för dig förstås, men - en riktig kidnappning? Jättehäftigt!"

"Polisen tror inte på mig. De har skrivit upp hans namn på en lista över försvunna personer och slutat leta. De säger att en del människor inte vill bli hittade, men..." Han gjorde en paus och funderade på om han skulle berätta resten.
"Men vadå?" frågade Virginia ivrigt.

"Farbror Max och jag har inlett en egen undersökning." Darkus såg gravallvarlig ut. "Vi ska leta rätt på pappa själva."
"Jag kan hjälpa till!" Virginia rätade på sig. "Och du också väl, Bertolt?" Hon drog i hans ärm.

"Ja, om du vill att vi ska göra det, Darkus." Bertolt tittade förebrående på Virginia."

Så får Darkus och hans farbror Max hjälp i sitt sökande av Darkus nya vänner. De får också hjälp från ett ytters oväntat håll. Darkus farbror bor nämligen granne med två otäcka kusiner som ständigt bråkar med varandra. En dag när Darkus blir vittne till ett av deras bråk ramlar en svart skalbagge - stor som en hamster - ut från ena mannens byxben. Skalbaggen kryper bort till Darkus och vägrar gå därifrån. Darkus tar med sig skalbaggen - som nu också blir hans vän.

När Darkus närmare börjar undersöka kusinernas hus upptäcker han att där finns ett helt rum fullt av skalbaggar. Skalbaggar som visar sig vara allt annat än vanliga. Skalbaggar som har speciella egenskaper - som skalbaggar normalt inte har...

Tillsammans kommer snart de tre barnen - och skalbaggen - närmare vad som kan ha hänt Darkus pappa. Men det är otäcka och starka krafter som ligger bakom försvinnandet. Som inte är rädd för att fler ska försvinna. Onda krafter som gör allt för att skydda hemligheten Professor Cuttle varit på spåren...


En spännande och annorlunda bok som riktat in sig på skalbaggar. I alla dess former. I slutet av boken finns också en liten ordlista som förklarar bland annat de delar skalbaggen består av. Tänker att boken kan passa som högläsning parallellt när man läser om insekter.

Boken slutar rätt öppet - och fortsättning följer... de onda krafterna blir man inte av med så lätt!

Magi och fantasi för mellanstadiet. Utgiven av Opal förlag.

/Birgitta