onsdag 24 oktober 2018

Kungadottern. Sagan om Turid del 1 av Elisabeth Östnäs

Kungadottern. Sagan om Turid del 1 av Elisabeth Östnäs


Turid är  kungadotter till en stor viking. Eller, hennes far HAR varit stor och stolt. Nu är han bara gammal och svag. Turid kommer att ta över efter sin far och bli en drottning. Hon var bortlovad för giftermål redan vid tre års ålder till en man hon aldrig träffat. En man som är son till hennes fars gode vän. Fast riket hon ska ta över har blivit fattigt. Men människorna goda. Hennes folk. Hennes vänner.


sidan 12-13
"Jag sitter på tunet och kardar i solen. Jag sitter på en flat stenhäll. Det är min särskilda plats. Jag tycker om att sitta här. Stenen är mjukt grå med små gropar i. Det är för älvornas kvarnar där vi under oår offrar smör och olja för att beveka det gamla folket.

Bakom mig finns vårt hus. Den finaste hallen i bygden. En stor sal med halmtäckt tak och ingång på långsidan. Min far är gode och byns kung. Jag borde vara glad åt det. Men det är jag inte. Min far är en kraftlös kung. Sedan sitt sista vikingatåg har skatten han kom hem med krympt ihop. Nu består den inte av mer än en silverkedja och ett litet skrin med mynt. Allt annat har han gett åt byborna eller åt Ingeborg.

Den gången varjagerna kom och far och Ingeborg tillsammans fick dem att fly till sina båtar och försvinna bort igen var sista gången jag såg min far i sin fulla kraft. Efter det har han böjts och vridits, som ett gammalt äppelträd i vinterstorm.

Vår by ligger vid havet. Vi lever på fiske och på att odla korn. Männen i byn jagar på åsen och kommer hem med hjort eller älg. Pojkarna i byn snarar kaniner. Far har lärt mig att använda både båge och yxa och ibland går Sten och jag på jakt.

Far är byns kung och Ingeborg hans drottning. Hon var sommartärna när hon var ung. Hon gick runt åkern med sädesax i håret och en kjol av bast, med brösten bara. Efter det firades hon vid varenda fest. Det är bara den vackraste som blir sommartärna och det låter Ingeborg ingen glömma. I synnerhet inte mig.

Jag skulle aldrig bli sommartärna. Mitt hår är för grovt, som hästtagel. Min hy för mörk. Mina ögon för små och mitt leende skevt. När jag betraktar mig själv i en bronsspegel ser jag att mina ögon är mörka och mitt hår är svart.

Du har bruna ögon, säger Njord.
Du har ögon som bärnsten, säger far.
Riktiga trollögon, säger Ingeborg och fnyser.

Det finaste huset i byn är inte särskilt fint längre. Det borde tätas. Väggarna börjar spricka och skulle behöva en ny strykning av lera och hästskit. Halmen på taket är färglös och tunn på vissa ställen. Om det hällregnar läcker det. Då ställer Ingeborg en kruka under droppet och suckar, medan hon kallar min far värdelös. Han ler alltid mot henne då, ler och tar emot."

Skördarna slår fel och de tvingas svälta. Hennes fosterbror är svag och dör. Varjagerna är återigen ute efter krig - och när de kommer till Turids fars by orkar han och hans män inte slå tillbaka... utan alla dör.

Turid är nu drottning. Utan något folk. Utan sin by. Utan sitt land. Hon tvingas fly och det är ett hårt liv hon lever, Turid. Men hon är en kungadotter. Och hon är en völva. En som kan se in i framtiden. Sina gåvor kommer hon att behöva. För det blir en tuff resa att finna mannen hon är trolovad med. Om han nu fortfarande vill ha henne - arvlös som hon är.


Vikingatiden är männens värld. Turid är en kungadotter och har det förhållandevis bra. Andra kvinnor har det ännu värre. Som trälarna. Slavar. Kvinnor som kidnappas. Här får vi en inblick i hur det kan ha varit att leva då. Jag är glad att jag lever här och nu.

Fantasy eller äventyr och spänning för ungdomar. Utgiven av Berghs förlag.

Boken är en del av en trilogi. Följande delar är:
Krigstid
Korpgudinnan

/Birgitta

Ta chansen Charlotte! Av Jennifer Wegerup


Ta chansen Charlotte! Av Jennifer Wegerup

Charlotte älskar fotboll. Träningen tar en stor del av hennes liv. Här får vi följa henne både på planen när hon spelar och utanför. Vi får till och med följa med när hon köper benskydd och sportbehåar. I skolan kommer Charlotte på att hon ska skriva om Damfotbollens historia. Ja det är verkligen fotboll för hela slanten. Och Charlotte gör allt för att komma med i flicklandslaget.

sidan 33-36
"Nästa träning har Charlotte en av sina nya sportbehåar på sig. Hon måste erkänna att det känns bra. Hon kan inte riktigt fatta att hon väntat så länge, och kommer att tänka på det som Fatima och Rosa sa om att tejpa brösten. Hon berättar det för de andra i omklädningsrummet.
"Aj!" säger Devrim och tar sig spontant över brösten.
"Det låter superoskönt!"
"Ja", säger Charlotte. "Men min brorsa säger att en del killar tejpar sina bröstvårtor för att det inte ska bli skav under träningen."

Dagens träning är kul. De tränar på olika finter och uppställningar. Charlotte tänker faktiskt inte alls på det hon annars alltid har i skallen: beskedet från flicklandslaget. Därför hoppar Charlotte nästan till när Amir under den avslutande strechen säger:
"Jag tror att beskeden från flicklandslaget kommer i morgon."
Amanda fortsätter: "Personligen tycker jag att ni platsar, hela bunten. Jag vet också att de flesta av er drömmer om en plats i landslaget, men tyvärr funkar det inte så. Och därför vill jag påminna om en sak."

Hon pausar och tittar sig runt omkring: "Det är viktigt att komma ihåg att ha roligt här och nu med fotbollen. Vi tränar för att hela tiden bli bättre, och det är härligt att vinna matcher. Men det är också viktigt att behålla känslan av att det helt enkelt är roligt att spela."

Charlotte ser hur de andra nickar. Och visst förstår hon vad Amanda säger. De flesta av dem kommer att fortsätta spela hela livet. Oavsett om de spelar i korpenlag, landslag eller något däremellan, så kommer de att spela. Just för att de älskar fotboll. Men Charlotte har alltid fantiserat om att få spela i landslagströja. Hon älskar att spela fotboll, men hon vill verkligen - verkligen - få en plats i flicklandslaget."


Ta chansen, Charlotte! är femte delen i serien om Charlotte. Böckerna är inspirerade av Charlotte Rohlins barndom. En del är sant men en del är påhittat. Men Charlotte älskade att träna och hon har kämpat sig tillbaka från skador och hon gillar att vinna!

Och hur gick det med flicklandslaget då? Läs boken!

Fler böcker i serien om Charlotte:
Sätt straffen, Charlotte!
Hund på plan!
Kom igen, kämpa!
Där satt den!
Ta chansen, Charlotte!

Sport för lågstadiet utgiven av Olika förlag.
Böckerna i serien har korta kapitel och fina svartvita bilder.

/Birgitta

tisdag 16 oktober 2018

Pride-veckan

Under pride-veckan fick eleverna i åk 4-6 rita bilder med utgångspunkt i pride-flaggans färger.
Nu finns de bilderna som en utställning här på biblioteket.
Kom och titta på en otrolig färgprakt!

Hagaskolans bibliotek pride-veckan
Elever som ritat bilder med pride-flaggans färger.

Hagaskolans bibliotek pride-veckan
Utställning.

Hagaskolans bibliotek pride-veckan
Pride-flaggan hissad.

Hagaskolans bibliotek pride-veckan
Längs hela korridoren hängde en vimpel med
pride-flaggor. Ända in i biblioteket :)

Hagaskolans bibliotek pride-veckan
Skyltat med regnbågsböcker.

/Birgitta

måndag 15 oktober 2018

Stella betyder Stjärna av Bobbi A Sand

Stella betyder Stjärna av Bobbi A Sand


I den här boken får man träffa ömsom Stella ömsom Isa på deras korta men intensiva vänskap.

Stella bor med sin far i en gammal kvarn på Öland. Men så plötsligt händer det som inte får hända: han faller ihop och dör. Stella blir ensam kvar. Hennes mamma och bror bor i Göteborg och dem har hon väldigt lite kontakt med. Nu vill hennes bror att kvarnen - som är Stellas hem - ska säljas. Och Stella har inte råd att köpa den. Så får hon reda på en hemlighet som hon tror kommer förändra allt. Bara hon får tag på sin bror innan det är försent. Hon tar sin pappas gamla Volvo:

sidan 31
"Det var inte första gången hon satte sig bakom ratten på Volvon. Men det var första gången hon satt där ensam. Hon ställde in sätet och backspegeln, och lyckades manövrera bilen ut på vägen. Lite rostigt var det, men det skulle säkert lossna. Längs grusvägen kröp hon fram, kände in, men när den övergick till asfalt ökade hon farten.

Hon svängde av på gamla vägen mot Källa, för att hinna värma upp lite mer innan hon måste ge sig ut på stora vägen. Bra gick det. Hon slappnade av så pass att hon kunde börja se sig omkring.

Där satt en tonårskille på en stenmur lite längre fram längs vägen. Eller, det kanske var en tjej. ... Var det förresten inte hon från bussen, den lite osäkra som hade pratat om sin lärare? Och som hade så underliga, nästan sammanvuxna ögonbryn.

Hon visste inte var ingivelsen kom ifrån, men hon bromsade hastigt in och stannade intill kanten. Slog upp dörren. "Shalom, bettan! Ska du med in till stan?"

Resten av familjen har rest iväg på den årliga semesterveckan hos Isas moster utanför Stockholm. Men den här gången följer inte Isa med. Hon ska på ridläger. Tror hennes föräldrar i alla fall. Men Isa har andra planer. Hon vill vara själv hemma. Få tid till att tänka och känna vem hon är. Vad hon vill. Utan några andra i närheten.

Hon börjar med att köpa sig nya kläder. Dagen efter sitter hon utanför sitt hus:

sidan 32-33
"Istället gick jag ut i trädgården. Slog mig ned på muren utanför huset. Och det var där jag satt när en mörkgrå Volvo plötsligt stannade till. Framdörren slogs upp.

"Ska du med in till stan?"
Jag såg ett rött hår och ett leende jag kände igen. Jag reste mig hastigt, tog några steg mot bilen. Hejdade mig en sekund. Ja, men vad skulle jag annars göra?

Jag gick fram. Tjejens ögon hade en oroväckande gnista i sig, den fångade min blick och fick hjärtat att hoppa till. Sätet var hett när jag satte mig."

Så ger sig båda ut på ett äventyr. Ett äventyr med oanat slut. Som bara en av dem går helskinnad genom... En bok om att våga hitta sig själv. Och om att våga stå upp för den man är och vad man tror på. Även när det känns läskigt och man egentligen inte vet vad man vill.

Livet och verkligheten för ungdomar. Regnbågsbok från Transcenders förlag.

/Birgitta

En sekund i taget av Sofia Nordin

En sekund i taget av Sofia Nordin


En kväll blir Hedvigs familj sjuka. Mamma, pappa och lillebror. De får feber. Det brukar ju inte vara så farligt. Men den här gången är det farligt. För innan natten kommer är alla döda. Alla i hennes familj. Alla i huset där hon bor. Alla på gatan. Hennes bästa vän. Alla i skolan. Det ligger bilar i dikena och människor överallt. Döda. Är det hennes fel?

Hedvig flyr. Ut från huset. Bort från gatan. Hon tar sin mammas nycklar till skolan och går dit för att tänka. Skolan är en plats som var tom när febern kom och där borde heller inte finnas några döda människor.

sidan 17-19
"I klassrumsdörren vänder jag mig om och tittar på alla tomma bord och stolar. Så många timmar jag suttit här inne och önskat att jag var någon annanstans. Jag tror att det blir så om man har en mamma som är lärare och en bästis som är smartast i världen. Då är det så lätt att börja jämföra och känna sig dum. Nu vill jag inget hellre än att få sitta här på en lektion och känna mig korkad. Jag lyfter handen och vinkar. "Hej då", säger jag.

Sen går jag till förrådet med friluftssaker. Jag tar en stor ryggsäck, packar ner en varm sovsäck, ett liggunderlag, en pannlampa och ett stormkök. En kompass och kartor över skogsområdena häromkring. Vad jag ska göra när jag kommer utanför kartan vet jag inte.

Massor av tändsticksaskar, snöre, färgglada plastkåsor att äta och dricka ur, bestick, två vassa knivar, en liten yxa och ett tält. Det finns inga enmanstält, så jag får lov att ta ett tremanstält, det är det minsta som finns.

Jag tar också påsar med frystorkad, hållbar mat, och några av Ingelas färdigblandade påsar med russin och nötter och choklad. Hon tjatade alltid om hur bra det var med russin, nötter och choklad, som om det plötsligt blir nyttigt med fett och socker bara för att man är ute i naturen. Men hon hade rätt i att det är massor av energi, och energi behöver jag nu.

Till sist tar jag en hopvikbar plastdunk att ta vatten i, och undrar om jag kommer att orka släpa med mig så mycket vatten som jag behöver. Och om vattnet kommer vara rent. Kom febern med vattnet?

I skolköket finns det oändliga mängder mat. Jag står där och stirrar på tiokiloslådor med spagetti och ris, stora säckar med potatis och morötter och vitkål, som jag inte har någon chans att bära med mig. Ur frysarna rinner det redan vatten från allt som har börjat tina.

Egentligen borde jag stanna här och äta mig igenom förråden. Men jag vill i väg. Jag vill så långt bort som möjligt från mitt hus och dem som jag har lämnat kvar. Från nej, stanna.

Jag tror att jag skulle bli sjuk av att vara kvar. Inte bara i själen, utan alldeles vanliga sjukdomar, i kroppen. Jag tänker på råttor, bakterier - och sånt som döda kroppar och ruttnande mat drar till sig."

Hedvig behöver en plats utan döda människor. En plats som var tom när febern kom. En plats där hon kan starta ett nytt hem. Så kommer hon på det: det finns en liten bondgård som var en undervisningsgård där elever fick komma och se på djuren, äta egenodlad potatis och så. Där har Hedvig varit med skolan flera gånger. Det blir bra. Men vad är bra i en värld som bara består av död? Och är hon verkligen helt ensam kvar?

Tänkt dig att allt i livet rasat. Verkligen allt. Och allt du klarar bara av är att leva en sekund i taget. För så hemskt känns allt.
Går det överhuvudtaget att tänka sig något så hemskt? Genom att läsa den här boken går det att närma sig den tanken. I alla fall lite. En sekund i taget.

Science fiction för ungdomar utgiven av Rabén och sjögrens förlag.

/Birgitta

Den unga eliten av Marie Lu

Den unga eliten av Marie Lu


En häftig sjukdom har rasat i landet. Blodfeber. Många har dött men många har också överlevt. Barnen som blivit smittade men överlevt blodfebern har blivit märkta av detta. Vissa har fått svart hår, vissa har ärr i ansiktet och Adelinas hår har blivit silvervitt och ett öga saknas.

Märkta barn vill ingen veta av. De kallas Malfettos.

Adelinas rika far har förgäves försökt gifta iväg henne. Men ingen man vill ha henne. Nu har han bestämt sig att sälja henne till en man som är villig att ta henne som sin älskarinna. Adelina har hört samtalet och bestämmer sig för att fly från sin far och sin älskade syster.

sidan 26-27

"Var hade du tänkt fly? Vem tror du skulle vilja ha dig? Du kommer aldrig att få ett bättre erbjudande än det här. Har du någon aning om hur mycket förnedring jag har fått utstå och hur många avslag om giftermål jag har fått ta emot för din räkning? Fattar du över huvud taget hur svårt det har varit för mig att ständigt tvingas be om ursäkt för dig?"

Jag skrek. Jag skrek av alla mina krafter i förhoppningen att mina skrik skulle väcka människorna som sov i husen runt omkring, så att de kunde bevittna scenen som utspelade sig på torget. Skulle de bry sig?

Far tog ett fastare grepp om mitt hår och drog hårt. "Följ med hem", sa han och hejdade sig ett ögonblick för att stirra på mig. Regnet rann nerför hans kinder. "Var en duktig flicka nu. Din far vet bäst." Jag bet ihop tänderna och stirrade på honom. "Jag hatar dig", väste jag.

Far gav mig ett våldsamt slag över ansiktet. jag såg stjärnor och blixtar. Jag snubblade några steg och föll återigen omkull i lervällingen, men far släppte inte greppet om mitt hår. Han drog så hårt i det nu att det kändes som om han skulle slita upp det med rötterna. Jag har gått för långt, tänkte jag, omtöcknad av skräck. Jag har drivit honom för långt. Hela världen tycktes simma i ett hav av blod och regn.

"Du är en skam", viskade han i mitt öra med en röst som fyllde hela mig med hans mjuka, iskalla vrede. "I morgon ska du flytta till ditt nya hem och jag svär vid gudarna att jag kommer att döda dig om du försöker sabotera det."

Då var det som om någonting klack till inom mig och mina läppar kröktes till ett hånflin. Jag kände en våg av energi, som en koncentration av det starkaste ljuset och den mörkaste vinden. Plötsligt såg jag allting tydligt.

Far stod orörlig framför mig, hans förvridna ansikte var bara en hårsmån från mitt eget och allt runt omkring oss var upplyst av ett så starkt månsken att det tycktes tömma världen på all färg och måla allt i svartvitt. Vattendroppar hängde i luften och miljoner glittrande trådar såg ut att binda samman allting med allting annat.

Någonting djupt inom mig manade mig att dra i de där trådarna och när jag gjorde det var det som om världen frös runt omkring oss och det kändes som om mitt medvetande kröp ur min kropp och vidare ner i leran.

Ur marken reste sig nu en illusion av svarta vålnader med böjda och ryckiga kroppar som stirrade på far med blodsprängda ögon. De gapade så stort att deras ansikten nästan klövs i två delar. Far spärrade upp ögonen och snubblade förvirrat mot vålnaderna som kom emot honom.

Han släppte taget om mitt hår och jag föll ihop på marken och började genast krypa bort ifrån honom. De svarta, spöklika skepnaderna fortsatte att avancera framåt. Jag kröp ihop mitt ibland dem och kände mig både hjälplös och mäktig på samma gång. De gick bara förbi mig.

Jag är Adelina Aouteru, viskade vålnaderna till min far och en korus av röster formulerade mina fulaste och mest hatiska tankar. Mitt hat. Jag tillhör ingen. I natt svär jag att jag kommer att sätta mig över allt som du någonsin har försökt lära mig. Jag kommer att bli en kraft som den här världen hittills aldrig har skådat. Jag kommer att få så stor makt att ingen kommer att våga skada mig igen.

De skugglika varelserna samlades runt far. Vänta, ville jag skrika, samtidigt som jag fylldes av en
besynnerlig känsla av upprymdhet. Vänta,stopp. Men vålnaderna ignorerade mig.

Far skrek och försökte desperat slå bort deras beniga,utsträckta händer. Sedan vände han som om och flydde. Han sprang i blindo. Han kolliderade med sin häst och föll baklänges i leran. Hästen gnäggade, rullade skräckslaget med ögonen och stegrade sig på sina kraftiga bakben. Under några sekunder slog hingsten med hovarna i luften... Sedan kom det stora djuret ner igen.
Hovarna landade på fars bröstkorg. Han skrik tystnade tvärt och kroppen genomfors av krampryckningar."

Vissa av de barn som fått blodfebern och blivit märkta har också fått andra märken. Eller gåvor. Adelina har nu precis upptäckt vad hon kan göra. Hon är en illusionist. Andra kan göra eld, luft och många andra saker. Dessa människor har i folkmun blivit en legend. De kallas "Den unga eliten". En elit av människor med oanade krafter som tagit upp kampen mot ledarna i landet.

För de som leder innebär nu Adelina ett hot. De fängslar henne och tänker hänga henne inför alla människor som vill se. Men precis när hon ska hängas händer ett mirakel och hon blir räddad.

Adelina får hjälp att utforska sin gåva. Men i Adelinas hjärta finns också mycket mörker och hämndbegär. Hon vill ha hämnd på sin far. Och alla andra som någon gång gjort henne illa. Och det är många det. Och hon är dessutom beredd att krossa och förgöra de som står i hennes väg...


Det är jobbigt när huvudpersonen i en bok verkligen är en sån person som är otrevlig. På alla sätt och vis. Omöjlig att identifiera sig med. Men.
Det här är en sån där serie som blir bäst när alla delar är utlästa. Det är då knorren på historien kommer. Och tårarna... i alla fall för mig :)

Science fiction för ungdomar. Utgiven av Modernista förlag. Första delen i en trilogi. Fortsättes av Rosensällskapet och Midnattsstjärnan.

/Birgitta

De som går igen av Marcus Sedgwick

De som går igen av Marcus Sedgwick


Boken börjar brutalt. Rakt in i världen hos "De som går igen". Zombies. Gengångare. Vampyrer. Kärt barn har många namn...

Sidan 16-17
"En gren knakade till och Radu snodde runt mot förföljaren, storögd av skräck. Nu när han såg honom på nytt upptäckte han vad det var som var fel. "I skogens och Jesu namn ..." Snön dämpade orden.

Radu vände sig om igen och började springa, vacklade blint mellan trädstammarna. Högra handen satte en blodfläck på vit björknäver, men såret hade ingen betydelse nu. Det var bara en liten stund sedan han hade huggit timmer med yxan. Yxan som låg någonstans i snön med eggen röd av blod som redan hade frusit. Hans eget blod.

Han slog emot ett par trädstammar till men märkte det knappt, och plötsligt fick han klart för sig var han var. Nära Chust, där Tomas - en annan vedhuggare - bodde i en stuga utanför byn. Ett kort ögonblick tändes hopp i Radus hjärta. Han hade sprungit fort, byn låg bara en liten bit bort och han hörde inte längre angriparen bakom sig.

Men när han kom runt nästa träd sprang han rakt på honom. Mannen var inte lång, men han var tjock. Svullen. Huden var lika vit som trädstammarna runt omkring. Han hade torkat blod i de skrumpna mungiporna.

Först nu kände Radu igen honom. Han tog ett steg baklänges. De pälsklädda stövlarna knarrade i snön. Han snavade över en gömd rot men höll balansen. Så höjde han ena handen och pekade på mannen.
"Men Willem ... du är ju död!"

Mannen kastade sig framåt,stack handen som en kniv i i bröstet på Rad och trevade efter hans hjärta. "Inte nu längre", sa han.
Och nu var det Radu som föll död ner i den mjuka snön."


Det händer hemska saker i den lilla by dit Peter några år tidigare flyttat med sin far Tomas. De har byggt sig ett litet hus i utkanten av byn. Gjort sig en egen ö. Där de kan vara i fred. De livnär sig på att hugga ved som de säljer inne i byn. Eller de och de. Det är mest Peter som arbetar. Hans far sjunker allt oftare in i alkoholens dimma. Alkohol som han köper för de få slantar som Peter tjänar.

Det är något som Peters far inte berättar. För det finns en anledning till att han dricker alkohol. En anledning till att han vill försvinna från den här världen en stund. En anledning som påminner honom om död. Och ett minne som återuppväcks nu när de döda börjar ta för sig allt mer i den lilla byn...

Författaren Marcus har själv sagt om sin bok:
"Det var fängslande att få veta mer om den folktro som gett upphov till vampyrlegenderna. Ingen snötäckt kyrkogård har lämnats orörd, inget lik ostört, ingen förbannelse osagd, inga möten med försynen undgås. Men allt är inte dystert; det finns olycka och skräck också."

Rysare skräck spöken för ungdomar. Utgiven av B Wahlströms förlag.

/Birgitta