tisdag 31 mars 2015

Tam tiggarpojken av Jo Salmson



Tam tiggarpojken av Jo Salmson Magi & fantasi Hagaskolans bibliotek

Tam är föräldralös. Han bor i en kall liten koja av brädor under en trappa vid den yttre muren. Staden han bor i är den ende i världen som har fem stadsmurar, den ena innanför den andra. Längst ut bor de fattigaste, de som är så fattiga att de inte längre har något att ge till de som inget har. Som Tam.

Tam hittades som liten av en tiggarkvinna. Pesten härjade i staden och man antog att hans föräldrar var döda. Han levde med tiggarkvinnan tills hon dog, då tog bagaren hand om honom. När så bagaren och hans sjuka fru flyttade blev Tam åter ensam. Ensam och hungrig.

Varje kväll beger sig Tam till muren för att se på när drakriddarna flyger förbi. Drakarna och deras riddare bor vid kungens slott, innanför den femte stadsmuren. Tams största dröm är att en dag få rida på en drake. Men för en tiggarpojke, som inte ens blir insläppt innanför den muren, är den drömmen långt borta...

Vintern nalkas och Tam vet att han inte kommer klara den ensam, utan mat, i den lilla kojan. Han bestämmer sig för att ta sig innanför murarna för att försöka stjäla något som han kan sen kan sälja för att få ihop lite pengar. Tam berättar om sina planer för sin vän, Indre:

sidan 30-32
"-Menar du att du tänker stjäla! Indres röst lät plötsligt gäll och han hade satt sig kapprakt upp. 
-Det är farligt! fortsatte han. Tigga är en sak, men stjäla... Tänk om stadsvakten tar dig! 
-Jag vet, sa Tam. men vad ska jag annars ta mig till? Jag kan inte få något arbete, hur jag än försöker. Man måste ha pengar för att få plats som lärling, det vet du. 
-Det är så orättvist, sa Indre och slog ut med armarna. 

-Och snart blir det kallt, fortsatte Tam. Jag måste hitta någon annanstans att bo. 
Han såg sig omkring i den lilla kojan. Han skulle inte överleva en vinter här, det visste han. 
-Om jag inte fryser ihjäl, så dör jag av svält, sa han med en djup suck. Allt blir bara värre och värre! 

De senaste åren hade regnen varit hårda och långvariga, och folket i de yttre stadsdelarna hade inte mycket kvar att ge till tiggarna. men högre upp i staden fanns det fortfarande gott om pengar!"

Tam är en modig liten människa, och trots att han känner sig matt och sjuk fullföljer han sin plan. Men planen går inte som han tänkt sig... han kastas i fängelsehålan och mår allt sämre. Och när han börjar höra röster i huvudet blir han riktigt orolig...

En spännande serie om drakar, vakter, orättvisor och hopp. Svartvita bilder följer och förtydligar handlingen genom hela boken.

Boken är den första i serien Drakriddare, och följs av:
Tams svåra prov
Jakten på Tam
Tam i drakarnas stad
Tam och drakupproret
Tam och nydraken

/Birgitta

onsdag 25 mars 2015

Näthat blues av Agnes Hammer


Näthat Blues av Agnes Hammer

Julie och hennes bror Noah har ett band ihop med ett par kompisar. Julie har gått hos sångpedagog sen hon var liten och KAN verkligen sjunga. Sjunga är det bästa hon vet! Nu ska Noah flytta till England för att bättra på sin engelska under ett helt år, och bandet behöver därför skaffa en ersättare på trummor.

Till provspelningen kommer bland annat Marek och Lisa.

sidan 20-21
MAREK
"Ett nytt inlägg ploppade upp just som jag skulle stänga ner min profil och fortsätta med en tråkiga redovisningsuppgiften i tyska. Jag läste det en gång, sedan en gång till. Och då förstod jag att det här var min chans: Jase Noju letade efter en trummis! 

Jag sprang ner till dubbelgaraget som pappa hade gjort om till kontor. Lyckligtvis var han inte hemma, utan på någon affärsmiddag. Det skulle dröja länge innan han kom hem, det visste jag av erfarenhet. 

Skitsamma, tänkte jag och slet bort skyddet från trummorna. Tidigare hade pappa visat mig hur man spelade på dem, men numera stod de bara där för att imponera på tjejerna. Pappas tjejer alltså. Jag imponerade inte på några tjejer.

Jag visste i vilken liga jag spelade. Jag var den som inte riktigt lyckades med några skämt men ändå berättade dem. Och ibland fattade jag inte saker, viktiga saker, typ som när folk störde sig på mig. Efteråt fattade jag såklart, men då var det försent."

sidan 22-23
LISA
"Sedan ett halvår tillbaka bodde vi i den förfallna lilla jägmästargården, som mamma hade hyrt. Varför visste jag inte. Anledningarna var alltid olika: Hon ville bort från stan, från vårt älskade Berlin, där hon påstod att allt var för högljutt och hektiskt, hon behövde en plats där hon kunde skriva sin nästa bok, hon måste sluta dricka och det klarade hon inte i Berlin. Och så vidare. 

Kanske var det jag som var anledningen. Mamma hoppades väl att jag äntligen skulle förändras och bli som alla andra här, lägga ifrån mig mina svarta kläder, tvätta av mig sminket och vara duktig och ta studenten. 

Jag hade hon kommit lite närmare det målet. Jag hade nämligen sett en affisch på anslagstavlan i skolan där det stod att ett band sökte en ny trummis. Med röd penna hade någon -  antagligen Julie - skrivit dit "Provspelning!!!" och sedan dagens datum."

Som i alla kompisgäng, skolor och klasser finns det olika grupperingar och avundsjuka. Tillhör man inte rätt "grupp" släpps man inte in. Men gäller det även för den nya trummisen? Borde det inte vara så att den som spelar bäst får chansen?

Samtidigt så börjar Julie få hotfulla mail. Till en början bryr hon sig inte. Så läggs kommentarer upp på olika nätforum och fler hakar på. Och det fortsätter - och blir värre och värre - och Julie börjar tvivla på vem hon är och vad hon kan.

Vem kan man lita på? Att man inte kan lita på vem som är vem på nätet "vet ju alla". Men ändå... vem KAN man lita på??
Boken är skriven så att man får följa olika personers tankar varvade med varandra i olika stycken. Alla vävs ihop till en helhet och man förstår i slutet varför...

Boken hamnar i kategorin Tuffa villkor för ungdomar.

/Birgitta


tisdag 24 mars 2015

Törnrosens nyckel av Tone Almhjell


Törnrosens nyckel av Tone Almhjell


Har du haft ett husdjur? Ett djur som du älskat över allt annat? Ett djur som slutligen blev för gammalt och dog? Som du önskar att du kunde få träffa igen?

Svarat ja på frågorna skulle nog huvudpersonen i boken, Lin Rosenquist, gjort... Hennes älskade lilla mus - eller snarare gråsidig sork, som hon räddat livet på som liten unge - har precis dött. Lin har begravt Rufus utanför huset, i lä, under den stora törnrosbusken.

Lin är fenomenal på gåtor och att lösa mysterier. Hennes pappa är likadan. Fast nu är Lin mest ledsen. Hon saknar Rufus så mycket! Så får hon ett paket, adresserat till "Törnros". I paketet finns två nycklar. En var smutsig och märkt "källare", den andra svart och stor som hennes hand. Öglan är formad som ett kronblad och skaftet som en rosen-stjälk med tre böjda vassa törnen.

Lin älskar ju mysterier, och tar med sig nyckeln ner till källaren. Där hon egentligen inte får vara... Nere i källaren hittar hon en dörr där nyckeln passar och när hon vrider om strömmar iskall luft mot hennes fingrar tillsammans med ett blått, skimrande sken. Väggen slits upp och där finns ingen källare mer...

sidan 25-26
"I stället blickade hon ut över en öde och frusen bergdal, där vinterskymningen färgade snön blå och ogästvänliga toppar reste sig mot himlen. En varelse kurade i snön framför henne, bortvänd, men så nära att hon kände lukten från den: en myskaktig doft. 

Nu vände sig varelsen mot henne. Lin tittade på den som förlamad när det utdragna ansiktet blev synligt. Två nålvassa tänder glimmade i munnen och ett par blanka, svarta ögon såg tillbaka på henne. Sedan tog varelsen ett språng framåt. Med ett fast grepp om henne med sina klor drog den loss Lin från rötterna och in i sin starkt doftande famn.

Vinden lade sig och ersattes av bitande kyla. Lin hade ansiktet nedborrat i tjock, silkeslen päls. Hon kunde inte röra sig, för varelsen var stark och den kramade henne så hårt att hennes tofflor dinglade i luften. 

Trots det kände Lin att paniken som hade drabbat henne minskade för varje andetag. Det var lukten. Den var främmande och ändå så välbekant. Nu när hon var insvept i den upptäckte hon att mysken var uppblandad med andra dofter: muskot, sötaktig halm och vedbrasa. 

Hon ryckte till igen när varelsen plötsligt började prata. 
"Du är här", andades den mot hennes kofta och rösten lät kvävd. 
"Jag var rädd att du inte skulle komma!"

Rufus har, efter sin död, förvandlats till ett Älsklingdjur och hamnat i en annan värld: Sylver. Här finns också andra djur, som också varit någons "älsklingsdjur" innan det dog. I landet finns också en Silverprins. Eller - det är ingen som vet var han finns just nu. Och han behövs! Och Linn har bara en dag på sig att, tillsammans med Rufus, hitta Silverprinsen. Misslyckas hon blir hon fast i Sylver... för alltid! Det är tur att Linn är bra på mysterier och gåtor - för nu behövs det verkligen!

En spännande bok. Med kittlande tanke att det lilla Älsklingsdjuret man hade finns där någonstans. Kanske i en annan värld...

Magi och fantasi för mellanstadiet.

/Birgitta

måndag 23 mars 2015

Bibblo-Kul

Måndag igen, och dags för sista träffen för den här gruppen med Bibblo-Kul. Två tappra - och fantasirika - killar dök upp. En timme senare och sagan satt som en smäck på väggen, eller snarare på fönstret...

Putte och bomben

Det var en gång en kille som hette Putte. Han ville så väldigt gärna bli en idol, men han visste inte i vad. Till slut bestämde han sig för att bli forskare och forska i atombomber.

Han gillade explosioner. Stora explosioner. Explosioner fick Putte att le och sjunga: ”Vi ska spränga hela skiten…”

Putte tänkte hitta på en explosion som rörde sig snabbare än ljuset så man skulle kunna ta sig upp ur ett svart hål. För då skulle han bli berömd. 

Putte hittar på ett recept:
·        Atombomber
·        Krut
·        En levande gepard
·        Ljus
·        En prutt

Tanken är att skjuta iväg en rymdraket till ett svart hål. När de kommer fram till det svarta hålet ska de köra in i det och ta prover. Sen spränger de bomben och tar sig upp ur hålet.

Hurra! Det funkar! Atombomben funkar bra, och de kör tillbaka till jorden. När de kommer ner på jorden hyllas de som hjältar och Putte har äntligen blivit en idol!

Snipp snapp snut så var sagan slut.

-Förresten! Vi skulle ju haft tvål i bomben också för att det skulle bli ett vitt hål…

Bibblo-Kul 23/3 2015,

Av Elias och Ruben, fritids Fisken.

/Birgitta

Hon & Han av Katarina von Bredow


Hon & han av Katarina von Bredow

Alicia går i femman, har kompisar och bor ensam med sin mamma. Hon har det bra -fast hon önskar ändå att det skulle vara annorlunda. Att hon var mer som Ida. Alice önskar hon kunde röra sig lika obehindrat, prata lika rappt med alla och framför allt, vara mer populär... och att livet inte skulle vara så krångligt!

Alicia tycker det är svårt att veta hur hon ska vara i skolan. Hon missar sällen en skoldag, för är man hemma vet man inte vad som händer. Folk kan bli osams, rykten kan komma igång och det som var "rätt" ena dagen kan vara helt "fel" andra dagen. Vad som helst kan ha hänt och man har inte en aning.

På Facebook tycker Alicia att livet är lättare. Där kan hon uttrycka sig som hon vill, vara den hon vill, välja vem som ska vara ens vän och vad de ska se om en. Så en kväll får Alicia en vänförfrågan från en supersnygg kille - hon kan bara inte placera in var hon sett honom och var de träffats förut.

sidan 21-22
"Då sätter hon på datorn igen. Hon måste bara kolla om han svarat. Fast det har han inte. Självklart. Någon drev med henne. Det fattade hon ju innan. Alicia loggar ut ännu en gång och kryper tillbaka ner i sängen. 

Det vore coolt att ha en pojkvän. Alltså, inte vara ihop med någon så där som man brukar i fyran och femman, fråga chans och kanske ha fredagsmys ibland, utan mer på riktigt. Som i högstadiet. Där kommer allt att bli annorlunda. 

Tänk om hon kunde bli ihop med någon av killarna i sjuan redan nu? Någon som Hampus eller Tim. Om nu inte Hampus är ihop med Victoria förstås. Man ser dem ofta tillsammans. Men Andreas känner ju Victoria och han säger att de bara är kompisar. Fast, alltså, varför skulle en sådan som Victoria berätta om sitt kärleksliv för Andreas? 

Alicia tänker på den vänförfrågan hon nyss skickade till Victoria. Om Victoria accepterar henne som vän på Facebook och hon sedan får veta att Alicia är kompis med Andreas, kanske de kan bli vänner i verkligheten också. Och då kanske det kan leda till att Alicia får umgås mer med sjuorna och lära känna Hampus. Eller någon annan. 

En pojkvän i sjuan är precis vad Alicia skulle behöva. Då skulle Ida absolut gå på stan med henne. Att Andreas skulle bli en inkörsport till ett bättre läge för Alicia i skolan har aldrig ens fallit henne in. Hon blir nästan full i skratt vi tanken. Men sedan drabbas hon av dåligt samvete. 

Hon stack ju bara ifrån honom idag och han kan inte veta varför hon var sur. Hon måste fixa det imorgon. Det är lätt. Andras förlåter henne alltid. Han är så himla snäll, den killen. För snäll. Det är det som är problemet. 

Lucas Rosenius. Snyggt namn. Romantiskt, på något sätt. Vem det än är som försöker driva med henne så har han eller hon hittat på ett fint namn. Och letat upp en väldigt snygg bild."

Livet rullar helt plötsligt på för Alicia. Fast det går lite för fort! Hon hinner inte med! Plötsligt sitter hon där med den ena lögnen efter den andra, och vet inte riktigt hur hon ska klara sig ur allt. Det är lätt att svika sina vänner - fast när det är som jobbigast ser man också vem som är ens verkliga vänner...

En bok om livet, kompisar, kärlek och relationer. Men vem är verklig och vem är påhittad i en värld där man inte träffats förut? Vem kan man lita på?

Katarina von Bredow har skrivit ett dussin böcker för ungdomar och unga vuxna. Den här boken riktar sig till mellanstadieåldern och är andra delen i en trilogi. Katarina von Bredow skriver mästerligt om kärlek och vänskap och alla svårigheter som kan inträffa däremellan. Boken tar också upp det aktuella ämnet nätpedofiler.

/Birgitta

måndag 16 mars 2015

Bibblo-Kul

Har precis haft fritidsbarnen från Fisken här och gjort en saga. Det är solförmörkelse på fredag, så vi pratade lite om den innan vi började vår saga... Efter att barnen suttit och kommit på själva sagan fick de sätta sig och rita bilder till. 

Slutligen fick barnen sätta upp sagan och bilderna på fönstret som är mot korridoren/matsalen så de kan visa alla vänner vilken fantastisk saga de gjort!


Bobo och Jobos liv förstörs

Det fanns en gång för länge, länge sen en starkt lysande stjärna. På den stjärnan bodde en utomjording som hette Lillis. Stjärnan var röd för att man skulle kunna bo där. Lillis hade en tjej som hette Carolina. 

Utomjordingarna var runda och stora som en innebandyboll. De hoppade och studsade runt och var gröna med pyttesmå röda antenner och bruna, guldiga ögon.

Utomjordingarna höll på att bygga en stor laser av ljuset från stjärnan. Lasern tänkte de använda för att dela jorden i två delar. Utomjordingarnas värsta fiender, Bobo och Jobo, två andra bollar som var röda, bodde i jorden. I ett hål i jordskorpan.

Lillis och Carolina hade räknat ut var Bobo och Jobo bodde. De fick igång lasern, ställde in den så den skulle skjuta exakt på rätt ställe. Men just du slutade lasern fungera och hela stjärnan släcktes så de inte såg något.

Som tur var hade de självlysande antenner. De lyste med dem och hittade en utomjordisk katt. Katten hjälpte dem ner på jorden eftersom den var extra mycket självlysande och var Superkatten som kunde flyga och lyfta Lillis och Carolina samtidigt.

På jorden letade de efter Bobo och Jobo, eftersom det bara var lasern som visste exakt var de bodde. De letade i London, Paris, Nordpolen, New York… De sa till varandra: Var bodde de nu igen? I jordskorpan! Då sticker vi till USA och letar i jordskorpan där.

Där hittade de äntligen sina fiender och fångade in dem och tog dem till den svarta, släckta stjärnan, som nu var ett svart hål. Själva reste de till en annan stjärna och fortsatte leva i lugn och ro där.

Snipp snapp snut så var sagan slut.

Av Alva, Ruben och Elias fritids Fisken

Bibblo-Kul 16/3 2015

Det var dagens lilla saga!

/Birgitta

onsdag 11 mars 2015

Sagoberättaren av Antonia Michaelis


Sagoberättaren av Antonia Michaelis


Anna växer upp som ensambarn i den fina delen av staden. I en lägenhet med "blått" ljus. Där allt är fint och skirt. Anna är skötsam och en människa som funderar mycket. Hon spelar tvärflöjt och silvertonerna som letar sig ut från instrumentet speglar hennes sinnesstämning. Anna är duktig och hon har siktet inställt på högre musikstudier.

Så möter hon Abel. Han bor med sin lilla-syster i den fattiga delen av staden. Abel, som har tremillimetersstubb, står med händerna i byxfickorna och lyssnar på vitt brus i sina stora hörlurar. Abel som säljer knark. De andra eleverna kallar honom för den polske apotekaren.

När Anna av en slump hittar en gammal sliten docka som visar sig tillhöra Abels lillasyster ser Anna något annat. En annan del av Abel, som hon inte kan släppa.

Hon följer efter honom och ser hur han hämtar sin lillasyster och tar henne till studentmatsalen. Anna köper också mat och sätter sig nära Abel och hans syster. Så nära hon kan utan att de ska se henne. Så nära att hon kan lyssna på vad de pratar om.

sidan 40-41
"Anna åt den döda hunden som i själva verket bestod av potatis, nickade då och då och försökte koppla bort studenten. Hon försökte byta kanal, ratta in Abel-och-Micha-kanalen. Ett tag hade hon något som liknade vitt brus i huvudet, bruset mellan kanaler, och plötsligt lyckades hon. 

Hon hörde inte studenten längre. Hon hörde inte ljuden i matsalen längre. Hon hörde Abel. Bara Abel. Det var i det ögonblicket allt vändes ut och in. Det var då den historia började som också skulle bli Anna historia. 

Den hade förstås börjat redan tidigare, med dockan, med de gamla hörlurarna, men den lilla flickan på den tröstlösa skolgården. Med Annas önskan om att begripa vem eller hur många personen Abel Tannatek var. 

Anna slöt ögonen för en sekund och försvann från den verkliga världen. Hon befann sig plötsligt i början av en saga. För den Abel som satt här i studentmatsalen, bara tjugo centimeter från Anna, mellan orangea plastbrickor och surrande studentsamtal, mitt emot en liten flicka med tunna, blonda  flätor... den Abel var en sagoberättare. 

Sagan som Anna hamnade i var lika hög och klar och genomströmmad av ljus som det ögonblick då Micha snurrade runt i luften. Men bakom orden hörde hon hur ett uråldrigt mörker lurade, mörkret som finns i alla sagor, baksidan. 

Först senare, långt senare, alltför sent skulle Anna förstå att den här sagan var dödlig." 

Anna kan inte släppa Abel och Micha och sagan han berättar för henne. Snart kan Anna upptäcka likheter med verkligheten när han berättar sin saga. Men vad är påhittad saga och vad är egentligen verklighet? Vem är Abel? Var är Michas mamma? Varför är Abel så rädd för att Michas pappa ska komma?

Det är många frågor, som också får sina svar. Allt är inte vad man först förväntar sig. Sagoberättaren är en otroligt finstämd bok, som poesi. En sån bok som ligger kvar när man släppt den.

Ungdomsbok om tuffa villkor.

/Birgitta

Passa! av Thomas Halling

Passa! av Thomas Halling


Wille går i fyran. Han gillar matte och att spela schack - men hatar fotboll... I de lägre klasserna gick det bra, då var alla ungefär lika duktiga. Sen började en efter en på fotbollsträning och blev helt enkelt bättre. Alla utom Wille som nu är sämst.

Wille vill inte vara med på rasterna när de andra sparkar boll, men han måste för att det ska bli fullt lag och han vågar inte säga emot. Speciellt inte mot Christian, som kan bli så arg.

sidan 8-9
"Det var lunch. Att äta var okej, men sedan var det lunchrast och fotboll, fotboll, fotboll. Det var omöjligt att undvika. Trots att det var varmt ute så var fotbollsplanen lerig och det fanns stora vattenpölar på flera ställen. Wille ville helst inte smutsa ner sig. 

De var tolv killar och sex tjejer i klassen, men Olle satt i rullstol och spelade alltid pingis istället. Christian, Ali, Hugo och Kim missade aldrig en fotbollsmatch. Ibland spelande några av tjejerna, men inte idag. Motståndarna hette alltid 5a. 

-Kom igen, Wille, hoppa in... annars är vi en för lite... 
Motvilligt ställde sig Wille på planen. Han vågade inte säga nej.
-Missar du fler frilägen så ligger du illa till, sa Christian. Wille tittade åt ett annat håll. 
-Hörde du? sa Christian. 

När Wille mötte hans blick gjorde Christian ett tecken mot sin hals som visade vad som skulle hända Wille om han klantade sig."

När det så blir dags för femmornas idrottsturnering och idrottsläraren återigen bestämt att killarna ska spela fotboll och tjejerna basket vet Wille vad det innebär. Han skulle behöva spela i klasslaget.

Fast Ida vill också spela fotboll, och går inte med på att det är bara läraren som ska bestämma. Och Ida ger sig inte... som tur är hakar allt fler på och till slut har situationen förändrats - till klar fördel för Wille. Fast för hur länge?

En fin bok om kompisar, att känna sig lite utanför, att våga stå upp för sig själv och för andra och att våga vara sig själv.

Sportbok för mellanstadiet där det finns mycket att diskutera kring.

/Birgitta