onsdag 19 september 2018

Vålnadens röst av Johan Rundberg

Vålnadens röst av Johan Rundberg


Sebbe känner sig sur. Hans mamma är skådespelare och han har följt med henne till ett hotell för att spela in en ny film. Sebbe som helst undviker stora människosamlingar. Som trivs bäst i lugn och ro. Nu är det alltså filminspelning som gäller. Hans mamma har tidigare alltid spelat rollen som tuff polis. Nu ska hon prova på ett dialogdrivet drama och hon är lite nervös inför hur det kommer att gå.

Hotellet där filmen ska spelas in i består av tre våningar och ligger alldeles utmed havet. Det är ett gammalt och slitet hotell som precis bytt ägare. Men rummet Sebbe och hans mamma får är mysigt. Och väldigt lyhört.

Första kvällen när alla skådespelare anlänt är det en välkomstmiddag.

sidan 33-35
"-Välkomna, alla, sa hon. För de som inte känner mig så heter jag Andrea Arnald och är regissör och manusförfattare till En spricka i fasaden. Vi befinner oss just nu i en unik situation. Och med det menar jag inte att vi har en unikt lite budget, en unikt liten inspelningsplats eller unikt lite personal. Jag menar att vi trots dessa begränsningar kommer att göra en unikt bra film.

Alla sträckte lite extra på sig i stolarna och utbytte menande blickar. Frank såg mest road ut, antagligen hade han hört liknande tal många gånger förut.
-Vi har två intensiva veckor framför oss, fortsatte Andrea. Det kommer att bli tufft. Men ni tillhör alla de allra bästa i era respektive yrkeskategorier, och med Ralph och Clara ombord kan vi inte misslyckas.

Ralph Becker nickade belåtet när han hörde sitt namn. Sen satte han båda handflatorna mot bordet och reste sig upp. Andrea, som just hade höjt sitt glas för att utbringa en skål, kom helt av sig. Allas blickar riktades istället mot Ralph som solade sig i uppmärksamheten. Bredvid honom såg sonen mest ut att vilja sjunka under bordet.

-Vänner! sa Ralph och slog ut med armarna.Rösten var så kraftig att de som satt närmast hoppade till. Ralph lät sin isblå blick svepa över rummet innan han fortsatte:
-Jag ska vara ärlig. Min agent ville inte att jag skulle göra den här filmen. När erbjudandet kom befann jag mig i staterna där vi precis hade avslutat inspelningarna av Zombie Cop 2, som hade en budget på trettio miljoner dollar. Bara det konstgjorda blodet vi använde kostade förmodligen mer än hela den här produktionen. Men för mig är det inte storleken på filmen som är viktig.

Ralph gjorde en paus för att riktigt låta orden sjunka in.
-Det är den konstnärliga storleken som räknas. Han höjde sitt glas.
-För konsten!

I samma ögonblick slocknade lamporna och det blev beckmörkt i rummet.
-Halleluja, viskade mamma lättat.
Stämningen blev genast lite förvirrad. Stolar skrapade mot golvet och någonstans hördes ljudet av glas som krossades. Ovanpå allt dundrade Ralphs irriterade röst:
-Finns här ingen elektriker?
-Jodå, men ingen som kan trolla, svarade någon från teknikernas hörna. Det är förmodligen ett vanligt strömavbrott. Om alla konstnärer bara sitter kvar på sina platser så ska vi försöka lösa problemet.
Dämpade skratt hördes.

Samtidigt började små, flaxande ljuskäglor tändas här och där. Det var skenet från mobiltelefonernas ficklampor. Jag fick upp min egen mobil ur fickan och knäppte på lampan - rakt i mamma ansikte.
-Hallå, sluta, snäste hon och satte upp handen som skydd.
-Förlåt då. Jag riktade ljuskäglan mot bordet istället.

Då gick det som en vindpust genom rummet. Bara en enda kraftig stöt av iskall luft som fick huden på armarna att knottras."


Ralph är motspelare till Sebbes mamma och han har sin son med sig. Sen finns det en tjej som har en av rollerna i filmen som också är i Sebbes ålder. De tre barnen börjar vara med varandra och diskutera vad som händer. För det börjar hända så många underliga saker.

Strömavbrottet är bara en av många saker som verkar konstiga under filminspelningen. Det fattas även ett rum. På natten hör Sebbe konstiga ljud som verkar komma från rummet ovanför. De försöker prata med de som jobbar på hotellet - men möts av tystnad. Är det någon som vill förstöra filminspelningen? De tre barnen är alla överens om att det är något lurt på gång. Men vad?

En spännande bok där det kan tyckas som att mysteriet är löst när boken är utläst - men är det verkligen det? Ser fram emot att läsa de andra delarna för att få reda på hur det egentligen slutar...

Rysare skräck spöken för mellanstadiet. Utgiven av Natur & Kultur förlag.
Vålnadens röst är första delen i trilogin om Häxknuten.
Fortsättes av: Kejsarens grav och Skuggornas ö.

/Birgitta

Försvunnen av Camilla Lagerqvist

Försvunnen av Camilla Lagerqvist


Den här boken handlar om Disa som tillhör resandefolket. Fast folk brukar säga tattare och andra fula saker. Hon och hennes familj anses inte lika "fina" som "vanligt" folk.

Nu har Disa hamnat på ett barnhem eftersom det bestämdes att barn till resandefolket skulle omhändertas. Hon har varit här i 10 veckor och varje söndag har hennes morfar Ludde hälsat på.

En dag kommer inte hennes morfar som han lovat. Disa förstår genast att något hänt, för så skulle han aldrig göra annars. Han kommer alltid när han lovat. Disa bestämmer sig för att ta reda på vad som hänt och var han är. Som hjälp i sökandet har hon sin vän Albin, som också bor på barnhemmet. Albins farmor är föreståndare och tar hand om barnen på barnhemmet. Hon tar alltså även hand om Albin medan hans pappa är på annat håll.  Med i sökandet efter morfar Ludde är även deras kompis Ville. Son i en familj "av bättre sort" som är väldigt rika.

sidan 23-25

"-Har ni hört talas om Mickel Falsum? frågade han och handen som låg på trädstammen darrade till. Disa reste sig och tog upp badlakanet och kastade det till honom. -Sätt på dig det där innan du börjar hacka tänder, det är inte bra för emaljen, sa hon och log mot honom när han fångade badlakanet med ena handen.

-Vet du inte vem han är? frågade Ville och tittade på Disa som skakade på huvudet. Hon hade aldrig hört det namnet förut.
-Det skulle jag ha kommit ihåg för det är ett så konstigt namn. Som på en sagofigur, sa hon och såg genast en räv med sluga ögon framför sig.
-Jag tror han är norrman, man hör det inte på honom, men jag har för mig att pappa har sagt det, sa Ville och drog badlakanet tätare omkring sig.

De satt i skuggan, solen skapade lysande reflexer på det grumliga åvattnet som luktade dy.
-Hur som helst. Mickel jobbar på Rasbiologiska institutet, sa han och vågade inte möta Disas blick. Håret i nacken reste sig, inte för att hon frös utan för att hon hört talas om det där institutet förut.

Hon mindes en lärare som för flera år sedan läst innantill från ett papper. -Institutets uppgift är att idka vetenskaplig forskning på rasbiologins område med särskild hänsyn till svenska folket och till förhållandena inom Sverige, hade han sagt och sedan hade han förklarat för klassen att det handlade om att se till så att människor med sämre egenskaper inte fick barn med människor av den högre stående, germanska rasen.

När en pojke i klassen frågat vilka som tillhörde den sämre rasen hade läraren inte svarat, men han hade tittat så intensivt på Disa att hennes klasskompisar hade sett det. Två veckor efter det såg Ludde till att hon fick byta skola. Då hade hon fått sy ena ögonbrynet och armarna och benen var fulla med blåmärken.

-Jag känner till det där institutet, men vad har det med de som är försvunna att göra? frågad Disa och kastade iväg en flat sten så den studsade fyra gånger på vattenytan.
-Snygg macka! berömde Albin och kastade iväg en sten som sjönk med ett plopp.

-Arthur, vår trädgårdsmästare, berättade att hans syster Selma hade fått en kallelse till Rasbiologiska institutet, den var undertecknad av Mickel Falsum, sa Ville och tittade på Disa.
-Fast jag förstår fortfarande inte varför vi ska spionera på den där Mickel, sa Disa.

-Därför att enligt Arthur så gick hon till institutet och sen dess är hon borta.
-Vad skulle hon göra där? frågade Albin och kastade två stenar till som sjönk på samma sätt som den första.
-Arthur sa att hon skulle göra någon slags mätning och ta bilder, svarade Ville.
-Och det är ingen som sett henne efter det? frågade Disa. Ville skakade på huvudet.
-Arthur är väldigt orolig för henne.

Disa fick inte ihop det riktigt. Hur kunde den här Selmas försvinnande ha med Luddes att göra? Hon sneglade på Ville som hade tagit av sig glasögonen och nu putsade dem med badlakanet. Han märkte att hon tittade på honom och kinderna blev sakta rosa.

-Albin sa att du kanske visste något om Ludde också? sa Disa.
-Visst är han spelman?
Disa nickade. Ludde spelade både dragspel och fiol och han brukade åka runt på marknader och fester och spela.
-När Mickel och hans fru var hemma hos oss på middag så pratade han om någon ... Ville tittade bort och Disa förstod att den där Mickel hade sagt något som han inte ville upprepa.

-Han sa att han sett en spelman från resandefolket här i byn och att det var en besvärlig typ. Han skulle se till så att mannen kom till institutionen eftersom han var ett bra forskningsobjekt. Jag tänkte att han kanske har skrivit upp honom i sin svarta bok."

Så det är alltså den svarta boken de måste hitta. För där verkar allt stå nerskrivet. Men jakten på boken visar sig vara riktigt farlig. Eller - snarare så är det Mickel Falsum - som är riktigt farlig...

En riktigt spännande bok där det inte går att undvika att tänka på hur samerna mättes och vägdes en gång i tiden. Hur hemskt det är med dessa brott mot människorna som utsätts. En bok som blir läskigare och läskigare men oerhört fängslande och bra.

Del 1 i serien Blodsvänner. Förr i tiden för mellanstadiet. Skulle även kunna vara rysare & skräck - och högläsning. Utgiven av B Wahlströms förlag.

/Birgitta

Nörden på Nilen av Anna Holmström Degerman

Nörden på Nilen av Anna Holmström Degerman


Max är med sin mamma på semester i Egypten. Max ser fram emot sin vecka med pooler och vattenland. Men först ska mamma få sitt önskemål en vecka: båtresa utefter Nilen. Max tycker det är jättetrist med utflykter hela tiden, faraoner och död.

Det är väldigt få barn med också. Max har sett att det är en kille i hans ålder där. Han känner igen honom hemifrån, men de går inte på samma skola. Max tycker att han verkar lite nördig. Nördiga killen kallar han honom i smyg. Egentligen heter han Morgan.

sidan 11-13
"Det har varit alldeles för många tidiga morgnar för hans smak. Han vridet på huvudet och ser ut genom det stora fönstret. Åsnor betar längs stranden och små båtar glider förbi. Det är ganska fint om man gillar sådant. Ögonen faller ihop och han håller nästan på att somna.

En duns rycker honom ur slummern. Det låter som om det kommer från hytten intill. Där bor den där killen som mamma kollar på i smyg. Antagligen är han snygg, eller det ser Max att han är, men han verkar tycka det själv också. Spelar cool och pratar stockholmska.

Han har precis sådana Converse som Max vill ha också. Mamma tyckte de var för dyra och köpte ett par nästan likadan. Max vill inte ha nästan likadana. Han vill ha de riktiga.

Nu pratar killen därinne med någon. Det är väldigt lyhört mellan hytterna.
"Men faan också!"
Max sätter sig upp i sängen. Det där behövde han inte anstränga sig för att höra. Coola killen låter riktigt arg. Ingen svarar honom och Max förstår att han pratar i telefon.
"Det är väl klart att det går!! Ska bara stå ut med idioterna på den här förbannade båten i en vecka först. Det är det verkliga problemet."

Max fnissar för sig själv. Coola killen verkar inte trivas så mycket bättre än han.
"Och sen kaa-tjiing. Ljuva livet."
Ljuva livet på ett hotell med pooler, strand och snorkling men inte så mycket tempel och döda faraoner. Kaa-tjiing. Max förstår precis. Konstigt bara att han som är vuxen inte åker till badhotellet med en gång.

Han ska just ta fram paddan när det knackar försiktigt på dörren.
"Är du där, Max?"
Typiskt. Morgan har hittat honom."

Det visar sig ganska snart att Morgan är rätt rolig att vara med. Och för att göra resan lite mer spännande börjar de på skoj följa efter Coola killen. Men det som började på skoj blir snart allvar. För Max och Morgan upptäcker rätt snart att allt inte står rätt till med allt Coola killen gör. Men vad gör han egentligen när han går iväg?

Mysterier för mellanstadiet. En del av deckarserien om Max & Morgan. Utgiven av Opal förlag.

/Birgitta

onsdag 12 september 2018

Kamouflerad...

När någon inte vill att andra ska se vad som egentligen läses...

boken tänk dig att fly kamouflerar lätta sexboken



En vanlig dag på jobbet :)

/Birgitta

Boet av Kenneth Oppel

Boet av Kenneth Oppel


Familjen den här boken handlar om har precis utökats med en ny liten medlem. Så nu består den av mamma, pappa, storebror, lillasyster och en liten bebis. Men det är något fel på bebisen. Läkarna vet inte riktigt vad det är utan undersöker och undersöker. På dagarna letar föräldrarna på nätet efter tänkbara diagnoser och hur bebisen kan bli bättre. Men ingen vet något. Vad som är fel. Om den blir frisk. Om den kommer leva eller dö.

De två äldre syskonen vet inte hur de ska hantera bebisen. Lillasyster tror att bebisen kommer bli bra bara den får en spruta. Storebror har börjat drömma konstiga drömmar. Som känns så riktiga att han blir rädd för dem. Mardrömmar har han alltid haft, fast de här är konstigare. Som att han är där på riktigt.

Och så var det getingarna. De är visst överallt.

sidan 16-17
"Det var en riktig getingsommar. Det var vad alla sa. De brukar dyka upp i augusti, men i år kom de tidigt. Pappa hade inte ens hunnit sätta upp sina låtsasbon av papper än. De fungerade ändå inte särskilt bra.

Ett år hade vi prövat såna där fällor som var halvfulla med saft för att lura in getingarna så de fastnade och drunknade till slut. De hopade sig i stora högar. Jag hatade getingar, men inte ens jag gillade anblicken av de  deras blöta massgrav, där de få överlevande förgäves försökte klättra över alla döda kroppar för att komma ut därifrån. Det var som en vision av helvetet från den där gamla målningen som jag sett en gång på konstmuseet och aldrig kunnat glömma bort.

Hur som helst surrade massor med gula getingar runt vårt matbord, särskilt kring karaffen med iste. Jag höll ett öga på dem. Det var söndag och vi satt ute på terrassen på baksidan allesammans. Alla var trötta. Ingen sa särskilt mycket. Bebisen låg och sov i barnkammaren, och babymonitorn stod mitt på bordet med volymen uppskruvad så vi kunde höra varje andetag och snörvling."

Det vill sig inte bättre än att han blir biten av en geting. Och det visar sig att han dessutom är överkänslig mot getingstick. Nästa kan bli hans sista...

En riktigt spännande bok. Även för dig utan getingskräck ;) Det var en riktig getingsommar i sommar. Och efter att jag läst den här boken hörde jag getingar ännu mer överallt. Surrandes i tak och träd. Sittandes på mitt glas när jag skulle dricka. På min tallrik. Surrandes omkring mig - överallt!

Boken har effektfulla svart-vita bilder av Jon Klassen som bidrar till den ruskiga känslan i boken.
Rysare skräck spöken för mellanstadiet. Utgiven av Bonnier Carlsen förlag.

/Birgitta

Skatten från Miklagård av Tom Egeland

Skatten från Miklagård av Tom Egeland


Robert har fått följa med sin mamma i sommar och vara assistent på en arkeologisk utgrävning. Utgrävningen sker i Norge bara en bit från Oslofjorden. Det är en gammal vikingagrav med en hövding som levde för över tusen år sen. För den verkar verkligen tillhöra den legendariske hövdingen Njål. Han är begravd tillsammans med sin familj och sitt vikingaskepp.

Att arkeologerna överhuvud hittat graven är en sensation. Njål blev känd eftersom han sägs ha rövat en stor skatt från kejsaren av Miklagård. Tyvärr är det inte många forskare som trott på den historien, men Roberts mamma har nu fått pengar till att göra den här utgrävningen. Och det verkar som om de hittat just den mytomspunna hövdingen!

Njål och hans liv finns nertecknat i en mycket gammal saga, Njåls saga. Där Njål utmålas för att vara en mäktig och aktad hövding som tömde kejsarens skattkammare och delade den med sina män. Det finns även en annan saga: Jarls saga. Enligt den sagan så tog Njål skatten utan att dela den med sina män. Jarl berättas vara en modig och ärlig viking som krävde tillbaka sin del av skatten från Njål. Båda berättelserna är gamla sagor som ingen forskare riktigt trott på.
Genom att blanda Roberts berättelse och vikingapojken Ulvs historia så växer berättelsen fram.

I början av boken hittar Robert en träbit strax utanför vikingaskeppet som han gärna skulle vilja undersöka närmare. Men hans mamma förbjuder honom - arkeologer jobbar inte så. De tar var sak på sin tid. Pinnen för vänta. Men Robert kan inte släppa tanken på den där pinnen. Så när kvällen kommer bestämmer han sig för att gå och titta på den igen...

sidan 32-34
"Långsamt gick han till den del av graven där han hade sett träbiten. Försiktigt, steg för steg, så att han inte skulle förstöra något för arkeologerna... tills han stod ända framme vid träbiten. Han satte sig på huk. Lyste med ficklampan. Med fingertopparna borstade han jord och sand från träbiten.

Den gråaktiga, murkna träbiten satt inte hårt fast i marken. Tvärtom. Han kunde lätt lirka loss den utan att ha sönder den. Han visste att det var förbjudet. Att han inte borde. Försiktigt lutade han sig närmare. Med lätta fingrar borstade han av mer sand.

Robert!

En röst? Med en flämtning vände han sig om. Var det någon där? Hans mamma? Han reste sig och lyste med ficklampan runt sig. Ingen. Inte vad han kunde se.
"Hallå?" Hans röst var svag och han lät rädd. Hade han verkligen hört någon uttala hans namn? Högra: "Hallå?"  Hade hans mamma följt efter honom? Eller någon av de andra arkeologerna?

Han fortsatte lysa omkring sig. Ingen. Ändå kände han sig iakttagen. Rädslan grep tag i honom. Det var obehagligt att bli iakttagen av någon som han själv inte kunde se. Någon som kanske inte fanns. I alla fall inte i levande livet."

Nu är alltså graven med Njål funnen. Så alltså var historien sann. Men vad hände med skatten? Är den delen av berättelsen också sann? Och var finns skatten i så fall?

Berättelsen bygger på en gammal sägen som bygger och binder ihop vikingatidens pojke Ulv med nutidens pojke Robert. Sägnen innehåller en stor och mytomspunnen hemlighet. Men hemligheter kan vara farliga... och någon fler verkar vara på jakt.

En mycket spännande berättelse som binder ihop vår historia och vikingatiden med nutid. Vi får träffa vikingarna från förr blandat med Roberts drömmar och genom de arkeologiska utgrävningarna.

Förr i tiden för mellanstadiet. Passar även bra som högläsning.
Utgiven av Opal förlag.

/Birgitta

Monstrens rike: de förhäxade barnen av Johanna Strömqvist

Monstrens rike: De förhäxade barnen av Johanna Strömqvist



Saga bor med sina föräldrar i ett stort slott. Hennes rum ligger allra högst upp i det blå tornet. Runtomkring slottet är det ständigt vinter. Och runtomkring slottet finns monster infrusna i isblock.

sidan 11:
"Jag pulsar genom snön. Förbi de frusna monstren. Närmast slottet finns monstret som har örnhuvud och lejonkropp. En bit bort finns en av drakarna. Den här draken har gröna ögon och gröna fjäll. Munnen är öppen i ett rop som aldrig tystnar. Tänderna ser vassa ut. Jag skulle vilja känna om de är vassa, men man kan inte röra monstren. De är infrusna i stora isblock. 

Mitt favoritmonster när jag var liten var alltid den blå draken, den som står bakom slottet. Den har isblå ögon, som mammas. Det finns många monster i skogen. Väldigt många, både runt slottet och längre bort i skogen. En orm med flera huvuden, en varg som är mycket större än en vanlig varg. En lång ödla med kluven tunga och taggar på ryggen. 

Jag har lekt i närheten av dem ända sen jag var liten. Jag vet vad alla kallas. Serpent, grip, hydra. Jag vet att de är farliga också, det har mamma och pappa berättat. Men de kan inte skada mig, för de är infrusna i is som mamma gjort. Varför det är så vet jag inte."

Sagas mamma kan trolla och har alltså trollat in monstren i stora isblock. Men så en dag blir hon plötsligt sjuk. Väldigt sjuk. Och Saga märker att isen runt monstren sakta börjar smälta undan... Sagas mamma har inte längre tillräckligt mycket trollkraft för att orka hålla isen kall. För att klara sig behöver hon någon som har samma trollkraft som henne och som kan dela den med henne.

Det blir familjens stenmonster Ulrik som får uppdraget att ge sig av för att söka rätt på henne. Men när luftballongen med Ulrik stiger upp mot skyn hoppar Saga ombord innan någon hinner stoppa henne. Så ger sig de båda ut på ett farligt uppdrag. De måste hitta Sagas mormor. En kvinna som familjen inte haft någon kontakt med på många många år. Och av goda anledningar...

En spännande historia där vänskap räcker långt. För vad är vi utan våra vänner? Resan och sökandet efter mormor Ärla tar de alla in på farliga äventyr. Äventyr som förändrar allt för Saga.


Första delen i serien. Magi och fantasi för mellanstadiet. Utgiven av Semic bokförlag.
/Birgitta

måndag 3 september 2018

Sommarlovs-utmaningen :)

sommarlovs-utmaning i att läsa olika genrer


Innan eleverna gick på sommarlov fick de som ville vara med på en utmaning. Det gällde att läsa så många böcker som möjligt (max 8 st) ur olika genrer. För varje läst bok fick de en lott.
Nu har jag dragit vilka 5 elever som får komma och hämta en bok!



Grattis Nova, Elin, Ellen, Algot och Olivia.

Totalt har det lästs minst 142 böcker i sommar. Bra jobbat av alla som läst! Oavsett om man lämnade in sin lapp eller inte.

/Birgitta

Kodnamn Sherlock av Lars Bill Lundholm

Kodnamn Sherlock av Lars Bill Lundholm


Theo har precis startat en egen detektivbyrå. Barnens detektivbyrå. Det går lite trögt så här i början med att få in några fall att lösa, så Theo bestämmer sig för att försöka få kontakt med någon småtjuv. Hans plan är att filma när småtjuven tar någons annan väska ur skåpen och utpressa tjuven mot att han raderar filmen. Det går inte riktigt som han tänkt sig. Theo blir själv inlåst.

När han äntligen tar sig ut och är på väg hem blir han påhoppad av moppegänget Blackfoots som sprejar honom full med gul färg. Förödmjukelsen är total. Speciellt när en tjej som presenterar sig som Wilma kommer och räddar honom på sina rullskridskor. Wilma vill också vara med i detektivbyrån. Theo tar med henne och visar henne Barnens detektivbyrå.

Stolt som en tupp spatserar han omkring med sin käpp i källarlokalen han hyr. Theo har kämpat ihop pengar ett helt år för att kunna hyra den. Så plötsligt står Robert där, son till mannen han hyrt lokalen av. Robert står där och säger att Theo inte får hyra lokalen längre. Jo, om han får vara medlem i detektivbyrån. Helst chef vill han vara. Då kommer han inte skvallra för sin far så de blir vräkta.

sidan 21-22

"Utanför Barnens detektivbyrås kontor fanns, förutom det igensprejade fönstret, också en gul rand sprejad på väggen. Som en varning från Blackfoots. Vi vet var ni är.

Där inne satt Theo, Wilma och Robert.
-Men du förstår inte, Robert. Man kan bara bli chef efter ett enhälligt val och efter att ha svurit Eden. Robert såg utmanande på Theo.
-Eden? Vilken jäkla ed?
-Detektiveden så klart. Den måste man svära för att få bli medlem. Annars gäller ingenting.

-Okej, sa Wilma som också för första gången fick höra något om en detektived. Då svär vi den nu, så nånting gäller!
De nickade och Theo ställde sig en smula högtidligt framför de andra och höll upp handen, som han sett att man gjorde i amerikanska tv-serier där man svor att tala sanning. De andra gjorde likadant.

-Alla i detta rum tillhör härmed Barnens detektivbyrå. Vi ska stå på småglinas sida och alltid värna om barnens rätt att få vara sig själva. Jag, Theo Bergmark, svär på detta.
-Jag, Wilma Karlsson, svär på detta.
-Jag, Robert Rosén, svär på detta.
-Och jag, Siri Bergmark, svär på detta.

De tre barnen snodde runt och fick se en liten tjej stå med handen uppsträckt.
-Herregud, Siri, sa Theo. Vad gör du här?
-Vem är det där? frågade Wilma och mönstrade den lilla varelsen uppifrån och ner."

Den lilla varelsen är Theos lillasyster som smugit sig in i lokalen. Nu är de helt plötsligt fyra medlemmar i detektivbyrån. När de ska rösta fram sin chef - röstas Siri fram. Till Theos stora förtret.

Det dröjer inte länge förrän de har ett första fall att lösa. En pojke som kommer och säger att han och hans familj snart att bli utslängda ur landet på grund av att en spion ljugit och sagt att hans pappa inte är förföljd i sitt hemland. Pappan kommer bli dödad om de återvänder. Och utvisningen kommer ske snart!

Nu har Barnens detektivbyrå bråttom. Första fallet har trillat in. Men hur ska de lyckas? Det är ju så lite tid kvar!

En rafflande historia där det mesta är möjligt. De fyra barnen har olika egenskaper som kompletterar varandra på ett fint sätt.
Barnens detektivbyrå är en ny serie om barn som bara tar uppdrag för barn och där Kodnamn Sherlock är första fallet barnen löser.
Mysterier för mellanstadiet utgiven av förlaget Lind & Co.

/Birgitta