Elsa 12/ Eddie 12 av Thomas Halling

Elsas föräldrar har skilt sig. Elsa har därför precis flyttat till en ny stad tillsammans med sin mamma. Pappa bor kvar, där också hennes kompisar från gamla klassen finns. Elsa får ingen bra start. Första dagen är det ett gäng som stjäl hennes nya mobil. Andra dagen är det första dagen i nya skolan.

Klassen är stökig. Några tjejer är elaka och fryser ut och mobbar henne. Läraren är elak och hon har ingen att vända sig till. Dessutom får hon får sitta längst fram - där det råkar finnas två tomma platser. När klassen precis börjat jobba kommer en sista elev insläntrande. Eddie. Han får sätta sig på den sista platsen - bredvid Elsa.

sidan 27-28, Elsa 12:
"Till slut gick Eddie fram till den tomma platsen och slog sig ner. Samtidigt kom Håkan Bengtsson tillbaka. Han slog näven i katedern för att få tyst på klassen. Sedan upptäckte han att Eddie kommit. 
-Fint folk kommer sent, ser jag. Skolan började klockan nio, Eddie, sa han syrligt. 

Eddie bara glodde tillbaka. 
-Ulla, ge honom penna och sudd och tala om vad han ska göra. 
När Eddie hört uppgiften protesterade han högljutt. -Glöm det, sa han. Jag tänker inte skriva en rad. 

Istället tog han fram en mobil och började vrida och vända på den. Elsa hajade till. Det var en precis likadan som hon själv hade haft. 

Sekunden efter var Håkan Bengtsson framme och tog tag i Eddies arm. 
-Du vet vad vi sagt om mobiler i klassrummet! 
Eddie vred sig loss och ställde sig upp. -Släpp mig, gubbe, skrek han. Jag ska anmäla dig!"

Eddies har det inte heller så lätt hemma.  Kvällen innan skolan börjar om efter sommarlovet har Eddies föräldrar bråkat. Hans pappa super och det är ont om pengar. Det är förmodligen det grälet handlat om. När de vaknar finns nästan ingen frukost - bara gröt utan mjölk. Eddie går hemifrån utan mat. Han kommer försent till skolan och blir utskälld av läraren. Eftersom de andra i klassen redan satt sig får han sätta sig längst fram - bredvid en ny tjej som börjat i klassen.

sidan 11-12, Eddie 12
"Plötsligt pekade hon på en tom plats längst fram. 
-Eddie, gå och sätt dig! Intill den tomma platsen satt en ny tjej. 
-Wow, bredvid värsta snygga tjejen! sa han och visslade till. Hugo och de andra killarna flinade. Tjejerna fnissade och viskade. Den nya tjejen rodnade. Men sedan hajade Eddie till. Hon verkade så bekant på något sätt. Var hade han sett henne tidigare? 

Han gick fram till den tomma platsen och slog sig ner. Samtidigt kom Håkan Bengtsson, deras lärare, in i klassrummet. 
-Men, hallå, hallå, hallå! ropade han för att överrösta klassen. Till slut slog han näven i bordet för att få tyst i klassrummet. Inte förrän nu upptäckte han att Eddie hade kommit. 
-Fint folk kommer sent, ser jag, sa han surt. Skolan började klockan nio. Det gäller dig också, Eddie!

Eddie bara glodde tillbaka. 
-Ulla, ge honom en penna och ett sudd, och tala om vad han ska göra. 
-Jo, uppgiften är att du ska skriva om ditt sommarlov, sa Ulla och försökte låta bestämd. 
Eddie protesterade högljutt. -Glöm det, sa han. 

Istället tog han fram sin nya mobil och började vrida och vända på den. Han såg i ögonvrån att den nya tjejen tittade, men när han mötte hennes blick tittade hon snabbt bort. Jo, han kände igen henne. Men var kunde han ha sett henne? 

Sekunden efter var Håkan Bengtson framme och tog tag i hans arm. 
-Du vet vad vi har sagt om mobiler i klassrummet! 
Eddie vred sig loss och ställde sig upp. -Släpp mig, gubbe, skrek han. Jag ska anmäla dig!"

Man får följa Elsa i hennes tankar genom halva boken, sen får man vända på den och följa Eddie genom andra halvan. Eller tvärtom... Man kan säga att de möts på mitten ;)

En bok om livet, kompisar, skolan och familjen. Hur det kan vara och kännas - för olika personer. Spännande att få ta del av hur två personers upplever samma sak. Alla är vi olika...

/Birgitta

Fritids Bibblo-Kul

Nu har precis fritidsbarnen från Fisken varit här och gjort en saga. En ny grupp idag. Det är alltid spännande med nya grupper! Att få se dem skapa tillsammans och komma på en gemensam saga - som de sedan får rita bilder till. Så här fantastiskt blev dagens resultat:

Kattpiloten Guppi och Bertil

Uppe på ett högt, högt berg, i ett gammalt, gammalt hus, där bodde en gammal, gammal gubbe som var en trollkarl tillsammans med en gammal katt som hette Guppi. Gubben hette Bertil. Bertil hade en fru som hette Bertelina. Dom hade en pumpa-helikopter.

Bertil älskade att trolla fram pengar från barnens öron. Då fick han mer pengar. Han älskade pengar. En dag tog han pumpa-helikoptern för att råna en bank.

Pumpa-helikoptern var orange och såg ut som en pumpa. Propellrarna på taket var gröna. Spakarna var också pumpor.

Bertil tog sin pumpa-helikopter och körde till banken. 

Helikoptern hade en pumpa-kanon längst fram. Med den sköt han pumpa på bankens fönster. Bertil hoppade ner från helikoptern i ett snöre medan katten fick köra. De hade skjutit en pumpa på larmet så det inte gick.

Bertil sprang fram till kassan och tog pengarna i en säck som han hade med sig. Sen sprang han snabbt tillbaka till helikoptern och klättrade upp för snöret igen medan katten körde. Katten körde helikoptern hem till det gamla, gamla huset på det höga, höga berget.

För pengarna köpte han ett jättelyxigt katthus till Guppi.

Snipp, snapp snut så var sagan slut.

(Guppi: ” Jag vill ha en våning till!”)

Av Tuva G, Ruben, Ida, Elias, Fritids Fisken 23/2 2015

/Birgitta

Zombie djur: Hungriga hamsterns återkomst av Sam Hay

Joes högsta önskan är att få ett eget husdjur. Helst en egen hund. Men med en mamma som är superallergisk är det bara att glömma en sådan önskan.

En dag kommer hans gammelmorbror Charlie förbi. Charlie är arkeolog och besöker de mest fantastiska platser - och har alltid fantastiska sagor att berätta när han är på besök. Sen har han ju alltid med sig någon present också...

sidan 11-12
"Det är en amulett, Joe. En äkta amulett! Forntidens egyptier hade med sig amuletter överallt. De ansågs ha tur med sig." Joe kände på amuletten. Den passade precis i handflatan och kändes varm och tung. Han strök över den med tummen. Ju mer han såg på den  desto mer tyckte han om den. Särskilt formen. 

"Är det ett hundhuvud?" frågade han. Mamma himlade med ögonen och skrattade. Charlie log. 
"Inte en hund utan en sjakal. Den föreställer Anubis, de dödas gud i det gamla Egypten." 
"Coolt", viskade Joe. Han kunde knappt bärga sig tills han fick visa den för sin bäste vän Matt. 

Just då tittade mamma ut genom fönstret. "Oj, nu kommer resten av klanen hem. Då ska jag fixa mer fika." Hon gick ut i köket och Charlie böjde sig fram mot Joe. 

"Den där amuletten är väldigt gammal, ska du veta", sa han, "och mycket speciell. Den kan uppfylla en önskan." 
En önskan? Joe gav Charlie en misstrogen blick. Så lättlurad var han inte! 
"Det är sant, jag lovar. Men bara en enda - så tänk dig för innan du önskar, för det blir verklighet."

Rätt var det är så har Joe önskat sig ett djur. Igen. Fast den här gången blir det på riktigt... ja riktigt och riktigt. Det visar sig att djuret han "får" är en död gammal hamster, Eller den ser i alla fall ut som en hamster, fast liksom mer grönaktig runt kanterna. Ögonen är också konstiga. De är röda och stirrande. Och han äter på allt! En zombie!

Det visar sig att hamstern har ouppklarade saker som han måste klara upp innan han får "gå vidare" och lämna jordelivet för gott. De sakerna måste Joe hjälpa honom med. Eftersom Joe har den magiska amuletten...

En bok med många fina bilder som förstärker texten.  Lättläst, rolig bok för mellanåldern.

/Birgitta

Fjärde riket av Maria Nygren

Blenda har precis flyttat tillsammans med sin mamma och sin lillebror - som hon älskar över allt annat. Hennes pappa har lämnat dem, klivit ombord på ett plan till London. Stuckit.

Ny skola. Nya människor. Ny klass, 9C. Första dagen är alltid värst. Första dagen brukar vara avgörande för hur det sen kommer att bli. Vilken roll man får i klassen. Var man hamnar i klassens ordning.

sidan 14-18

"Ett block, hon borde såklart ha haft med sig ett block. Blenda känner ett irriterat sting gå genom bröstet. Mamma borde ha tänkt på det, säkert såg hon till att Bastians väska var full av anteckningsböcker. 

"Du kanta det här." Ett utrivet kollegieblockspapper glider över på hennes bänk och Blenda ser upp. Det kommer från tjejen bredvid. Hon har askblont hår i page, stora mandelformade ögon och lite kutryggig hållning. 

Instinktivt vet Blenda att hon är en av de där. De som man inte ska prata med. De som smittar med sin impopularitet. Det är ögonen som avslöjar henne. Ögon som så gärna vill få ett leende, få någon sorts bekräftelse på att hon duger. 

Blenda funderar snabbt på om hon ska låta pappersarket glida tillbaka när dörren flyger upp. Återigen tystnar hela klassen. En tjej med ett ansikte lika näpet som en dockas och ett gnistrande honungsblont hår sveper in. Och plötsligt är det som om hela klassen håller andan." 

[...]

"Hedvig, om du har något som du vill fråga får du faktiskt göra det på franska", säger Yvonne. Hon har övergått till svenska och blänger med ilsken uppgivenhet på Hedvig. 

"Varför ska jag det?" säger Hedvig med en gäspning. "Vad vi äter i en svensk skola har väl ingenting med Frankrike att göra." 

"I så fall får du prata om det någon annanstans än i mitt klassrum." Yvonnes röst är ostadig, flämtande. 

Hedvig håller fast hennes blick. Stirrar tyst ut henne. 

"Okej", säger Hedvig till slut, utan att släppa sin lärare med blicken. 

"Om det är så du vill ha det." 

Hon svänger om och hennes klackar blir till ett hårt gnisslande ljud mot golvet, och sedan vandrar hon med högburet huvud ut ur klassrummet. 

Blenda känner sig märkligt lätt, en mjuk behaglig yrsel. Hon har aldrig sett något liknande. Den här tjejen är en stjärna, en sådan som man ser på en scen eller på en bioduk. Hon är tusen strålkastare. Hon är skimrande såpbubblor och drömmen om något mycket större än en skola med kalla golv och dragiga fönster. 

Penny följer efter Hedvig och när de närmar sig dörren hörs ljudet av en stol som dras ut. Det är Noa som har rest sig, han tar sina böcker och går efter dem. Fler stolar dras ut. Raspande stål mot det slitna golvet. 

En efter en reser sig eleverna i klass 9C och tar sig ut ur klassrummet. Till sist är det bara Blenda och tjejen i bänken bredvid kvar. Blenda sväljer hårt. Hon vet inte vad hon ska göra. Mobbare har hon varit med om, och tjejgäng som har styrt hela klasser, men inte något sådant här."

Blenda hamnar inte bland de mest populära i klassen. Men hon vill gärna dit. Under ett grupparbete i Historia, när de läser om Hitler, kommer hon på hur. Hon ska studera hur Hitler gjorde för att ta makten - och göra likadan! Snart kommer det vara hon som är "Hedvig" och får stå i centrum. Hon, Blenda, som får kyssa den vackra Noa, inte Hedvig. Blenda gör allt för att lyckas, och allt för att behålla makten...

En ungdomsbok som tar upp hierarkier och rangordning i högstadiet. För de finns. Hemsk tanke att kopiera Hitler... hemskt och något att fundera på efteråt. Hur det kunde hända. Kan det hända igen??

/Birgitta

Grisens otroliga topphemliga dagbok av Emer Stamp

Grisen bor hos bonden och de andra djuren på gården. Han gillar allra bäst att äta. Goda, blöta skulor. Och prutta. Hans bästa kompis är Anka, som också bor på gården. Grisen tycker inte om de ELAKA HÖNSEN, de bara retas och är dumma mot grisen. Men de elaka hönsen har något på gång!

Grisen tycker väldigt mycket om sin bonde, som älskar honom tillbaka. För bonden har ju gett honom ett smeknamn - och då måste det ju betyda att bonden älskar grisen. När bonden klappar grisen kallar han honom "Rostegrisen"... ett fint namn - tycker Grisen...

sidan 18-19

"Anka tycker att jag borde äta mindre. Han säger att då kommer jag att leva längre. Men jag säger att om jag inte äter så mycket kommer jag att krympa direkt och bli en minigris. 

Anka säger att om jag är liten kommer bonde att behålla mig längre. Men bonde är jätteglad när jag äter. Ibland är Anka dum. På kvällen komde bonde och ledde tillbaka mig till Grisens Hus. Han gav med en av sina speciella ryggkliningar och gjorde glada ljud. Bonde gillar att jag är stor. Anka har så fel. Jag ska bli så stor jag bara kan. På så sätt kommer Bonde att älska mig ännu mer."

Det är inte lätt att vara en liten (eller faktiskt ganska stor) gris. Som älskar mat och bara blir större och större. Ankan är rädd om sin vän och berättar till slut för Grisen vad som kommer att hända. Grisen ska bli gryta och korv!

Hur ska han rädda sig ur detta? Och vad är det de elaka hönsen kokar ihop för hemligt?

En lättsam rolig bok i dagboksform med bilder för lågstadiet. Den är skriven i enkel "handstil". Meningarna har inte alltid helt  rätt grammatik, utan bygger mer på grisens talspråk.

"Bibblo-Kul" för Fritids

Under tre tillfällen har en grupp med fritidsbarn kommit till skolbiblioteket. Träffarna blev döpta till "Bibblo-kul". Jag har utgått och inspirerats av boken "Berättarverkstad med barn" av Kerstin Lundberg Hahn och vi har tillsammans skapat en saga per tillfälle.



Barnen har sen fått illustrera till sin saga och det färdiga resultatet har vi satt upp på glasväggen mot matsalen - för allas beundran ;)

Så här blev dagens saga:

Vintern och flickvännen

Det var en gång en Vinter som aldrig ville ta slut. För Vintern ville inte smälta, då skulle den hamna i vila och det ville den inte.

Just den här vintern ville ha en flickvän. 

Flickvännen bodde i ett annat land. För att ta sig till flickvännen måste Vintern åka skoter. En jättestor och röd med raketmotor.

När det närmade sig vår åkte Vintern iväg till Nordpolen. På vägen kraschade skotern och gick sönder.

Då kom en lastbilschaufför och lastade upp skotern och tog med den till en verkstad. På verkstaden lagade de skidan som gått av när skotern voltade och lagade även raketmotorn.

Vintern klarade sig med ett blå-märke och ett sår på kinden. Sen fortsatte Vintern resan mot Nordpolen. 

När han äntligen är framme kliver han av skotern och flyger fram som snö.

Den här snön ser en tjej. En Vintertjej som kommer fram och frågar om han vill gå på bio.

-Ja, gärna, om vi ser Big Hero 6!

Hon vill egentligen inte men gör det ändå. De går på bio och där frågar tjejen chans.

Vintern svarar Ja! och de bosätter sig tillsammans i Nordpolen och lever där lyckliga i alla sina dagar.

Snipp snapp snut så var sagan slut!

Av Robin, Frida, Kevin, David och Niilas på Fritids Fisken,

 9/2 2015

/Birgitta

Pojken som svävade av John Boyne

Barnaby Brackets föds hos en fullkomligt normal (?) familj. Där allt föräldrarna eftersträvar är att vara så normala som möjligt. Att inte sticka ut och vara speciell på något sätt. Aldrig ta uppmärksamheten. Där allt som räknas och är viktigt är att vara, just, normal.

Men så föds Barnaby. En mycket ovanligt pojke. En ovanlig pojke som svävar. Direkt han kommer ut ur mammas mage svävar han upp mot taket. Han kan helt enkelt inte komma ner.

Fruktansvärt onormalt, för ett par föräldrar som vill att allt ska vara normalt. De skäms över sin son och håller honom inne i huset. När han börjar bli så blek att han nästan blir genomskinlig kommer pappa på att man kan ju fästa ett snöre runt honom så kan han följa med ut på promenad samtidigt som hunden ska rastas.

Onormalt, säger mamma. Som blir den som får gå ut med Barnaby. Alla stirrar! Hemskt! För henne... Så kommer hon på att Barnaby istället kan ha en tung ryggsäck som håller honom nere på marken. Hon köper en ryggsäck och fyller den med sand. När Barnaby växer får han mer sand i ryggsäcken. Tills föräldrarna efter åtta år tröttnar på det oerhört onormala tillståndet att sväva...

sidan 65-66

""Även om det verkar skrämmande till en början, sa Eleanor och närmade sig Barnaby nu, "så insåg de med tiden att allting som hade skett hade inträffat en en anledning. Det är möjligt, ska du veta, att segla iväg till en okänd värld och finna lycka där. kanske till och med mer lycka än man någonsin har upplevt tidigare." 

Barnaby såg ut mot havet men sa ingenting. Han kände hur det kurrade i magen och tänkte just fråga Eleanor om de kunde köpa glass i kiosken i hörnet av parken, när han hörde ett oväntat rispande ljud och sedan ett "pssss"-ljud, som en orm kanske låter när den förbereder sig för anfall. 

Det rispande ljudet  kom från Eleanors sax när den skar upp ett hål i botten på hans ryggsäck med sandsäckar. "Pssss"-ljudet kom från sanden som sakta började rinna ut och forma sig till en pyramid på marken nedanför. 

Barnaby tittade förvirrat ner, och sedan upp på sin mamma, som stod och skakade på huvudet utan att kunna se honom i ögonen. "Jag är ledsen, Barnaby", sa hon. "Men det blir bäst så här. Det finns en underbar värld där ute. Du kan bli som en av de där tidiga nybyggarna. Du kommer att finna lyckan någonstans, det är jag säker på." 

Barnaby drog häftigt efter andan medan sanden fortsatte att tömmas ut - han var som ett mänskligt timglas - och Kapten W.E Johns hoppade fram, stack in nosen i sanden ett ögonblick innan han tittade upp på sin husse i panik just som pojkens fötter började lätta en aning från marken. 

"Mamma!" skrek han. "Mamma! Hjälp! Jag lyfter! Kapten W.E Johns! Hjälp mig!"

"Jag är ledsen, Barnaby", upprepade Eleanor och hennes röst stockade sig lite nu. "Det är jag verkligen.""

Så börjar äventyret för Barnaby. Han träffar många speciella människor. Både normala och onormala. Men vad är egentligen normalt? Vem bestämmer det? Och hur normalt är det att släppa iväg sin son att sväva i väg...?

Dömd av Pascale Vallin Johansson

Tre barn. Placerade i fosterhem. Det är det som händer när ens förälder döms för mord.

Fast Lo, Amir och Vidar är övertygade om att deras mammor är oskyldigt dömda. Att de omöjligt kan ha utfört de handlingar de blivit dömda för. Men hur ska de kunna ta reda på sanningen när de är på fosterhem? Inspärrade? Dagligen vaktade?

Vidar har bott längst hos fosterföräldrarna, Gillis och Gunvor - eller fostermor som hon kräver att barnen kallar henne. Han har blivit kuvad och vågar inte längre säga ifrån utan gör allt för att inte råka illa ut. Det värsta är när han blir inlåst. Han tycker inte om trånga mörka utrymmen - det vet Fostermor. Och hon utnyttjar det. Hon utnyttjar alla svagheter.

sidan 10-11:
"Vidar sitter på fönsterbrädet och tittar ut över det solbelysta snölandskapet. I dag känns det lätt att andas. Fostermor reste igår och kommer inte hem förrän i natt. 

Hon berättade inte vad hon skulle göra, men Vidar vet att hon ska hämta två nya barn. Två till som hon kan fördela sina straff på. Eller uppfostra, som hon själv säger. 

Vidar ser ner på sina händer och de grova valkarna. Att inte ryggen också fått valkar! Riset viner när det slår över hans rygg, och händerna nöter runt redskapen. I början blödde han i handflatorna, men så småningom gick det över. 

Det kanske krävs att fostermor slår honom femton timmar om dygnet för att ryggen ska få valkar, och då skulle det inte bli något arbete utfört. Han är tacksam över arbetet. Så mycket slag skulle ta livet av honom. 

Snön yr från en liten punkt ute i trädgården fast det är helt vindstilla. Vidar tar fram kikaren, som han lyckats smuggla undan, och ställer in skärpan. En svart- och vitrandig nos sticker fram ur kaskaderna av snö. 

Så blir det stilla. Snön faller till marken och framför honom står en grävling med silverglänsande kropp. Den ställer sig på bakbenen och det ser ut om om den vinkar åt honom. Vidar lägger ner kikaren. Han måste ha sett fel, eller blivit knäpp av att vara så mycket ensam. 

Hoppas att de som kommer vill bli hans vänner. Det vore skönt att ha några att prata med och skingra tankarna. Om nu fostermor tillåter det."

De tre barnen blir vänner - men kan de lita på varandra? De försöker i alla fall hjälpas åt att fly tillsammans - eller??

Dömd är första delen i Amargitrilogin. En spännande början som slutar ännu mera spännande...
En bok med magi och fantasi och modiga barn.

temaindelat

Med barnens sökstrategier som utgångspunkt har jag har valt att temaindela alla böcker som finns på skolans bibliotek. Det börjar med hyllan "börja läsa", där det finns kategorier som Djuren våra vänner, Läskigt & spännande, Sport och Versaler med flera.

Tydliga bilder och temaindelningens namn i klartext gör att eleven lätt ser vilken bok det är. Temaindelningen underlättar också mycket vid uppställning av böckerna. Det går fortare att ställa upp samt att man lätt ser om en bok står på fel ställe.

Det har också blivit lättare för andra vuxna att hjälpa elever hitta det de söker. Om en elev till exempel vill läsa böcker med stora bokstäver slipper man nu bläddra bland alla böcker för att se vilka som är skrivna med versaler.

Det finns dock ett undantag... de engelska böckerna står fortfarande efter författarens efternamn.

På engelska hyllan har jag bara ställt de efter hur tjocka och svåra de är och på så sätt fått 3 olika hyllor. Från nybörjarläsning till mellan till svårare. Knubbarna har slöjdaren Jögge Sundqvist gjort. Superfina - och gedigna!

Barnböckerna, Hcf och Hcg, har teman som Kompisar, skola, familjen, Kärlek, Magi & fantasi med flera. Symbolen för boken återkommer på knubb, hylla samt på boken. 

Ungdomsböckerna är märkta Ung och aktuellt tema. Så har jag valt att göra eftersom många bilder använder jag på flera ställen, då gäller det att veta vilken hylla boken ska stå på. För att särskilja lite extra har jag till exempel valt att kalla det Mysterier på barn och Deckare på ungdom.

Även faktaböckerna är temaindelade. Här har jag också försökt få så mycket frontning av böckerna som möjligt - allt för att locka till läsning. Vi läser ju in mycket av boken i framsidan och ser man då den är det lättare att bläddra och välja.

Fler avdelningar som finns är Bilderböcker, Serier, Manga, Lättläst och en Äppelhylla. Men på de två sista funderar jag på att möblera om lite så jag berättar mer vid ett annat tillfälle!

Grunden till indelningen gjorde jag i samarbete med skolbibliotekarie Anna Lindström. Jag har sen utökat antal indelningar. De flesta bilder har jag målat. Indelningen och bilderna används idag av ett antal skolbibliotek i kommunen.

Pax: Nidstången av Åsa Larsson

Viggo och hans storebror Alrik bor hos fosterföräldrarna Laylah och Anders. Deras mamma dricker för mycket och kan inte ta hand om dem.

Det är mitt i terminen och det känns tufft att börja på en ny skola. Viggo ska börja 4:an och han kan inte alltid hejda sina känslor utan hamnar ofta i slagsmål - och han stjäl... han kan bara inte låta bli att ta saker av folk han träffar. Det är som om händerna gör det av sig själv. Alrik, som ska börja 6:an, har fullt upp med att både hålla koll på sig själv och samtidigt hålla ett öga på sin lillebror.

I den lilla staden finns också ett bibliotek. Ett hemligt bibliotek. Där de äldre snälla syskonen Magnar och Estrid arbetar. Eller snarare vaktar. Det har de gjort sen de var barn, och nu känner de att det närmar sig slutet för dem. De orkar inte lika mycket längre.

sidan 8-10
"Han pekar upp mot taket där det har lossnat bitar av puts och bruk.
-Biblioteket rämnar, säger han.
-Tiden pulsar och mörkret vandrar in, säger Estrid. Var det inte så mor brukade säga? "Det är lätt att vakta biblioteket ända tills tiden pulsar och mörkret vandrar in."

-Har du sett något i orakelkorten? undrar Magnar och nickar mot bortre änden av stenbordet där det ligger en cirkel med kort som föreställer olika figurer och symboler. 
Estrid går dit och sjunker ner på en av stolarna i snidat mörkt trä.
-Åh, jag har sett... Men kan du få det där kräket att sluta väsnas?

Impen greppar tag i burgallret och skakar det, så att hela buren skramlar. Den skrattar gäll och smäller med svansen mot burgallret. 

-Tyst! ryter Magnar och smäller till buren han också. Estrid tar ett djupt andetag. 
Är biblioteket i fara? undrar Magnar oroligt. Är vi i fara? 

Estrid nickar långsamt. 
-Jag har lagt cirkeln tre gånger. Tre gånger har Havsvågen lagt sig på Djävulen. Och tre gången har Liemannen, Döden, lagt sig på Barnet. Jag kan inte toka det på något annat sätt än att det onda kommer över oss. Och oskyldiga kommer dö."

Vad är det i biblioteket som Magnar och Estrid vaktar? Och mot vad vaktar de biblioteket?

Det visar sig att de som ska ta över det hemliga biblioteket är syskonen Viggo och Alrik. Men de är ju bara barn?!

En spännande bok, som man längtar att få läsa fortsättningen av. Och fler delar kommer...