Blenda har precis flyttat tillsammans med sin mamma och sin lillebror - som hon älskar över allt annat. Hennes pappa har lämnat dem, klivit ombord på ett plan till London. Stuckit.
Ny skola. Nya människor. Ny klass, 9C. Första dagen är alltid värst. Första dagen brukar vara avgörande för hur det sen kommer att bli. Vilken roll man får i klassen. Var man hamnar i klassens ordning.
sidan 14-18
"Ett block, hon borde såklart ha haft med sig ett block. Blenda känner ett irriterat sting gå genom bröstet. Mamma borde ha tänkt på det, säkert såg hon till att Bastians väska var full av anteckningsböcker.
"Du kanta det här." Ett utrivet kollegieblockspapper glider över på hennes bänk och Blenda ser upp. Det kommer från tjejen bredvid. Hon har askblont hår i page, stora mandelformade ögon och lite kutryggig hållning.
Instinktivt vet Blenda att hon är en av de där. De som man inte ska prata med. De som smittar med sin impopularitet. Det är ögonen som avslöjar henne. Ögon som så gärna vill få ett leende, få någon sorts bekräftelse på att hon duger.
Blenda funderar snabbt på om hon ska låta pappersarket glida tillbaka när dörren flyger upp. Återigen tystnar hela klassen. En tjej med ett ansikte lika näpet som en dockas och ett gnistrande honungsblont hår sveper in. Och plötsligt är det som om hela klassen håller andan."
[...]
"Hedvig, om du har något som du vill fråga får du faktiskt göra det på franska", säger Yvonne. Hon har övergått till svenska och blänger med ilsken uppgivenhet på Hedvig.
"Varför ska jag det?" säger Hedvig med en gäspning. "Vad vi äter i en svensk skola har väl ingenting med Frankrike att göra."
"I så fall får du prata om det någon annanstans än i mitt klassrum." Yvonnes röst är ostadig, flämtande.
Hedvig håller fast hennes blick. Stirrar tyst ut henne.
"Okej", säger Hedvig till slut, utan att släppa sin lärare med blicken.
"Om det är så du vill ha det."
Hon svänger om och hennes klackar blir till ett hårt gnisslande ljud mot golvet, och sedan vandrar hon med högburet huvud ut ur klassrummet.
Blenda känner sig märkligt lätt, en mjuk behaglig yrsel. Hon har aldrig sett något liknande. Den här tjejen är en stjärna, en sådan som man ser på en scen eller på en bioduk. Hon är tusen strålkastare. Hon är skimrande såpbubblor och drömmen om något mycket större än en skola med kalla golv och dragiga fönster.
Penny följer efter Hedvig och när de närmar sig dörren hörs ljudet av en stol som dras ut. Det är Noa som har rest sig, han tar sina böcker och går efter dem. Fler stolar dras ut. Raspande stål mot det slitna golvet.
En efter en reser sig eleverna i klass 9C och tar sig ut ur klassrummet. Till sist är det bara Blenda och tjejen i bänken bredvid kvar. Blenda sväljer hårt. Hon vet inte vad hon ska göra. Mobbare har hon varit med om, och tjejgäng som har styrt hela klasser, men inte något sådant här."
Blenda hamnar inte bland de mest populära i klassen. Men hon vill gärna dit. Under ett grupparbete i Historia, när de läser om Hitler, kommer hon på hur. Hon ska studera hur Hitler gjorde för att ta makten - och göra likadan! Snart kommer det vara hon som är "Hedvig" och får stå i centrum. Hon, Blenda, som får kyssa den vackra Noa, inte Hedvig. Blenda gör allt för att lyckas, och allt för att behålla makten...
En ungdomsbok som tar upp hierarkier och rangordning i högstadiet. För de finns. Hemsk tanke att kopiera Hitler... hemskt och något att fundera på efteråt. Hur det kunde hända. Kan det hända igen??
/Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar