Grisen bor hos bonden och de andra djuren på gården. Han gillar allra bäst att äta. Goda, blöta skulor. Och prutta. Hans bästa kompis är Anka, som också bor på gården. Grisen tycker inte om de ELAKA HÖNSEN, de bara retas och är dumma mot grisen. Men de elaka hönsen har något på gång!
Grisen tycker väldigt mycket om sin bonde, som älskar honom tillbaka. För bonden har ju gett honom ett smeknamn - och då måste det ju betyda att bonden älskar grisen. När bonden klappar grisen kallar han honom "Rostegrisen"... ett fint namn - tycker Grisen...
sidan 18-19
"Anka tycker att jag borde äta mindre. Han säger att då kommer jag att leva längre. Men jag säger att om jag inte äter så mycket kommer jag att krympa direkt och bli en minigris.
Anka säger att om jag är liten kommer bonde att behålla mig längre. Men bonde är jätteglad när jag äter. Ibland är Anka dum. På kvällen komde bonde och ledde tillbaka mig till Grisens Hus. Han gav med en av sina speciella ryggkliningar och gjorde glada ljud. Bonde gillar att jag är stor. Anka har så fel. Jag ska bli så stor jag bara kan. På så sätt kommer Bonde att älska mig ännu mer."
Det är inte lätt att vara en liten (eller faktiskt ganska stor) gris. Som älskar mat och bara blir större och större. Ankan är rädd om sin vän och berättar till slut för Grisen vad som kommer att hända. Grisen ska bli gryta och korv!
Hur ska han rädda sig ur detta? Och vad är det de elaka hönsen kokar ihop för hemligt?
En lättsam rolig bok i dagboksform med bilder för lågstadiet. Den är skriven i enkel "handstil". Meningarna har inte alltid helt rätt grammatik, utan bygger mer på grisens talspråk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar