Tre barn. Placerade i fosterhem. Det är det som händer när ens förälder döms för mord.
Fast Lo, Amir och Vidar är övertygade om att deras mammor är oskyldigt dömda. Att de omöjligt kan ha utfört de handlingar de blivit dömda för. Men hur ska de kunna ta reda på sanningen när de är på fosterhem? Inspärrade? Dagligen vaktade?
Vidar har bott längst hos fosterföräldrarna, Gillis och Gunvor - eller fostermor som hon kräver att barnen kallar henne. Han har blivit kuvad och vågar inte längre säga ifrån utan gör allt för att inte råka illa ut. Det värsta är när han blir inlåst. Han tycker inte om trånga mörka utrymmen - det vet Fostermor. Och hon utnyttjar det. Hon utnyttjar alla svagheter.
sidan 10-11:
"Vidar sitter på fönsterbrädet och tittar ut över det solbelysta snölandskapet. I dag känns det lätt att andas. Fostermor reste igår och kommer inte hem förrän i natt.
Hon berättade inte vad hon skulle göra, men Vidar vet att hon ska hämta två nya barn. Två till som hon kan fördela sina straff på. Eller uppfostra, som hon själv säger.
Vidar ser ner på sina händer och de grova valkarna. Att inte ryggen också fått valkar! Riset viner när det slår över hans rygg, och händerna nöter runt redskapen. I början blödde han i handflatorna, men så småningom gick det över.
Det kanske krävs att fostermor slår honom femton timmar om dygnet för att ryggen ska få valkar, och då skulle det inte bli något arbete utfört. Han är tacksam över arbetet. Så mycket slag skulle ta livet av honom.
Snön yr från en liten punkt ute i trädgården fast det är helt vindstilla. Vidar tar fram kikaren, som han lyckats smuggla undan, och ställer in skärpan. En svart- och vitrandig nos sticker fram ur kaskaderna av snö.
Så blir det stilla. Snön faller till marken och framför honom står en grävling med silverglänsande kropp. Den ställer sig på bakbenen och det ser ut om om den vinkar åt honom. Vidar lägger ner kikaren. Han måste ha sett fel, eller blivit knäpp av att vara så mycket ensam.
Hoppas att de som kommer vill bli hans vänner. Det vore skönt att ha några att prata med och skingra tankarna. Om nu fostermor tillåter det."
De tre barnen blir vänner - men kan de lita på varandra? De försöker i alla fall hjälpas åt att fly tillsammans - eller??
Dömd är första delen i Amargitrilogin. En spännande början som slutar ännu mera spännande...
En bok med magi och fantasi och modiga barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar