Bättre snart av Ida Pyk

Sofia är en helt "vanlig" tjej som går i femman. Hon har en mamma och en pappa och en hund. De har det bra i sin lilla familj. Kompisar är det lite sämre med, det är inte så att hon är direkt mobbad, men hon är lite utanför. Har inte direkt någon kompis att vara med på skolan, men allt är OK ändå. På rasterna brukar hon ibland gå till slöjdlokalen och hjälpa slöjdläraren med lite olika saker - då syns det ju inte att man är ensam...

Så en dag fryser hela hennes tillvaro till is - föräldrarna ska skiljas... Vid middagsbordet en dag släpps bomben ner i Sofias liv:

Sidan 16 "Pappas ansikte är rätt argt det med. 
Jaa, tig du. Tig sönder alltihop, säger han. Då ser jag hur mammas underläpp darrar. Jag känner hur något kallt drar längs ryggraden. 
Vad är det, mamma? frågar jag. 
Nej, det är inget. 
Men då ser jag att hon gråter. Hon gör det öppet och bryr sig inte om att torka upp tårarna, hon låter dem falla ner i knät. Det blir en fläck på badrocken. 

Pappa reser sig och går bort till fönstret. Han står med ryggen mot matbordet, nacken är något böjd. Man ser lockarna krusa sig vid hårfästet. 
Med dov röst säger han: Agnes, det kanske är lika bra att berätta för Sofia. 

Han vänder sig långsamt om och ser på mamma, inte på mig. Jag känner hur det kalla sprider sig i min kropp, gör mig iskall. 
Nu!? tjuter mamma. 
Ja, det lär ju inte bli bättre imorgon. Och nu har du redan satt i gång att gråta, Sofia behöver få veta sanningen. 

Vilken sanning? Pappa ser på mig. Hans ögon har blivit sorgkantade. Han tar ett djupt andetag. 
Jo, så här är det. Mamma och jag ska skiljas, säger han. 

Det blir konstigt tyst. En tystnad som andas. Ingen säger något på en lång stund. Jag förstår inte riktigt vad det är pappa har sagt. Ändå känner jag hur jag fryser i hela kroppen. Framför allt fryser jag om tårna."

Livet tar liksom paus ett tag för Sofia. Fast det fortsätter runt omkring henne ändå. Så en dag i skolan blir kompis med den populära och coola Ofelia - som tydligen också har skilda föräldrar - och det känns skönt att vara med någon. Sen finns det ju en kille... Leo, som har så fina ögon och så fint hår... och tittade han inte lite väl länge på Sofia sist de sågs??

En känslosam historia om livet. Hur svårt det kan vara - och samtidigt hur underbart det kan vara.