Thomas. Att han heter Thomas är allt han kommer ihåg. Visst har han andra minnen också, som till exempel att han varit på bio och hur det kändes - men inga minnen om med vem och när. Inga minnen om sin familj, hur gammal han är eller var han kommer ifrån.
Thomas "föds" genom en gammal hiss i ett djupt schakt. När han kommer upp till ytan - varifrån han kommer minns han inte - möts han av en grupp pojkar som ser ut att vara i samma ålder som han själv. Tonåringar. Ungar! Och alla har de raderats på sina minnen...
Platsen han kommer till är en glänta. Runt gläntan finns höga murar. Thomas försöker febrilt få koll på allt, men det är svårt. De andra pojkarna använder vissa ord som han aldrig hört förut: Klonk. Förman. Slaskare. Och de kallar honom Färsking. Chuck tar med honom på rundvandring:
Sidan 28-29: "Vad kallar du de där stora öppningarna för? Chuck pekade mot de kolossalt stora gapen i murarna. De var bara tio meter ifrån dem nu.
Jag skulle kalla dem för stora öppningar, sa Thomas i ett försök att motverka sin oro med sarkasm. Till hans besvikelse gick det inte.
Jaha, men det är dörrar. Och de stängs varje kväll.
Thomas stannade, för han trodde att Chuck måste ha sagt fel på något vis. Han tittade upp, han tittade åt sidorna, synade de väldiga stenplattorna medan den oroliga känslan flammade upp och blev ren skräck.
Vad menar du? Stängs?
Du får strax se själv. Löparna kommer snart tillbaka, och då kommer de där stora murarna att röra sig till öppningarna är stängda. [...] Chuck slog ut med händerna, tydligt frustrerad. Jag vet inte, de bara rör sig. De skrapar förbaskat mycket. Samma sak händer ute i labyrinten - murarna där rör sig också varenda kväll."
Det visar sig att pojkarna är glada för att murarna stängs på kvällen. För det är där ute finns "klagare". Uppsvällda varelser i samma storlek som en ko, men utan tydlig form. Silvertaggar och glimmande hud, otäcka bihang som slutar i olika instrument och sticker ut från sidorna som armar och ben: sågblad, sax, långa stänger... en blandning mellan djur och maskin vars största mål är att få frossa i människokött.
På liv och död försöker pojkarna hitta en väg ut ur labyrinten, som ändras varje kväll. Hittills har de inte lyckats. Finns det verkligen en väg ut ur labyrinten? Och kan de hitta den utan att bli dödade? Och framför allt, vem är så elak att hen raderar minnen och skickar in ett gäng ungar i en så fasansfull mardröm? Och varför??
En riktigt adrenalinpumpande bok. Det går inte sluta läsa när man börjat. Spännande, spännande och spännande... för vem kan man lita på...??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar