onsdag 21 januari 2015

Kaspar en kunglig katt av Michael Morpurgo

Kasper en kunglig katt av Michael Morpurgo




Johnny Trott är fjorton år, han har ingen familj utan växte upp på ett barnhem. Han har precis fått jobb som piccolo på ett fint hotell. Att jobba som piccolo innebär ungefär det längsta man kan vara på ett hotell och han är tvungen att alltid göra allt gästerna kunde tänkas be om. Och det "fortare än kvickt!".

En dag kommer grevinnan Kandinsky och hennes katt Kaspar för att bo på hotellet. Grevinnan ser det goda i Johnny och anförtror honom att ta hand om katten när hon är borta. Grevinnan själv behöver repetera på operan inför en fin föreställning där hon ska vara med.

Johnny blir god vän med både grevinnan och katten. Så när grevinnan plötsligt en dag blir överkörd och dör tar Johnny hand om den vackra och stolta katten - trots att djur är förbjudna inne på tjänstefolkets korridor. Kaspar saknar dock sin matte så mycket att han slutar äta, slutar tvätta sig och blir allt mer deprimerad. Johnny försöker allt - men inget verkar hjälpa.

Gäster kommer och går, och så flyttar flickan Elizabeth in med sin familj. Elizabeth tycker om att rymma (till sin mors stora förtret...) och Johnny får i uppdrag att leta efter henne - och finner henne i tjänstefolkets korridor:

sidan 62-64
"Medan jag smög mig fram genom korridoren hörde jag hur hon pratade inne i mitt rum. "Fin katt", sa hon "söt katt, vacker katt". 

Jag hittade henne på knä vid fotändan av min säng. Bredvid sig hade hon Kaspar som utsvulten åt av maten i sin skål, slukade levern jag hade lagt dit åt honom och spann som ett lejon. Elizabeth tittade upp mot mig och log. 

"Hej", sa hon. "Jag heter miss Elizabeth Stanton. Vad heter katten?" 
"Kaspar", svarade jag. 
"Är han din?" 
"Ja" sa jag. "Och det är är mitt rum också." 
"Jag knackade, men ingen var här", fortsatte hon. "Så jag tyckte det var ett bra gömställe. Jag tycker om att gömma mig. Sedan fick jag se katten som låg på sängen och han såg ledsen ut. Han är väldigt vacker, men han är väldigt mager, förstår du, och han ser inte alls ut att må bra. Titta på honom. Han är utsvulten. Du borde mata Kaspar oftare, det tycker jag faktiskt." 

"Din mamma letar efter dig. Hon trodde att du gått vilse", sa jag och försökte dölja min växande irritation så gott det gick. Ärligt talat tyckte jag inte det var så roligt att bli tillsagd av en mallig liten rik flicka att Kaspar behövde äta mer. Hade jag inte försökt i veckor i sträck att få honom att göra just det?"

När det går upp för Johnny att Elizabeth kan avslöja hans hemlighet med katten blir de vänner istället. Den här vänskapen förändrar livet för Johnny, och rätt vad det är befinner han sig på ett stort fartyg. Ett osänkbart skepp, det största fartyget i hela världen - på väg mot sin jungfru-resa mot Amerika...

Titanics sista stund och skakande historia har fascinerat i många år och fortsätter att fascinera... Den här boken kittlar fantasin och man undrar verkligen än en gång hur det kunde hända...
Ett riktigt litet spännande äventyr.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar