George. Föds med snopp, men inners inne vet George att hon är en flicka. Det har hon alltid vetat. Men hur ska hon få övriga att förstå att det är så? Inte ens mamma och storebror anar något. Men så ska skolan spela en teaterpjäs, och allt George vill är att få spela huvudrollen, grisen Charlotte, ur Min vän Charlotte av E.B White.
Tillsammans med sin allra bästa vän Kelly övar de repliker tills de kan allt flytande. George har fått Kelly att förstå att hon egentligen är en flicka, och med rollen som Charlotte kanske fler kan se vem hon egentligen är. Det är en hisnande tanke. George ser verkligen fram emot provspelningen. Och nu är det äntligen Georges tur att provspela för sin lärare:
sidan 70-72
"I korridoren satt fröken Udell i den klumpiga stolen - det som matchade den klumpiga katedern. Stolen såg bortkommen ut utan sin kompis.
"Du har inte papperet med dig, George", sa fröken Udell.
"Jag behöver det inte."
"Jaså, det var ett gott tecken. Det betyder att du måste ha övat." Fröken Udell log vänligt.
"Men tala tydligt."
Innan fröken Udell hann säga något mer blundade George och började. De första orden hade bråttom ut, men sedan saktade hon farten till den rytm hon hade övat in. Hon kände sig som Charlotte och gav varje ord full uppmärksamhet när de lämnade hennes mun. Orden kändes ännu mer som hennes egna än de hade gjort hemma hos Kelly.
George kom till slutet av Charlottes monolog och väntade på dialogen med Wilbur som följde därefter. Men det kom ingen stickreplik. Hon öppnade ögonen.
Fröken Udell såg bister ut och en tjock rynka hade formats i hennes panna.
"Vad var det där, George?" frågade hon.
"Jag..." började George, men orden stockade sig i halsen. "Jag..."
"Var det något slags skämt? För det var inte särskilt roligt."
"Det var inget skämt. Jag vill vara Charlotte." Georges röst lät mindre nu när hon pratade med egna ord.
"Du förstår väl att jag inte gärna kan låta dig spela Charlotte. Det är många flickor som vill ha rollen. Och tänkt dig så förvirrade folk skulle bli. Om du är intresserad av att spela Wilbur så är det en möjlighet. Eller kanske Templeton - han är en skojig filur."
"Nej tack Jag ville ... bara ..."
"Tack då." Fröken Udell såg på George med underlig blick. "Då går vi tillbaka in igen och gör oss klara att gå hem. Vill du vara snäll och hålla upp dörren för mig?"
George blir verkligen superledsen. Men tillsammans med Kelly börjar de smida en plan. För hur de kan få de andra att förstå att George är en flicka. En spännande plan. Men först måste ju George få öva och känna hur det är att vara flicka på riktigt. Med kjol, smink och en väninna. De ska på utflykt!
Kompisar skola familjen för mellanstadiet utgiven av Lilla Pirat förlaget. Passar också utmärk som högläsning då den tar upp vikten att få vara den man är. Utan omgivningens ibland tuffa krav och förväntningar.
/Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar