Tio över ett. Titeln anger Majas värsta skräck. Det är den tiden på natten hon ställer väckarklockan. Varje natt spränger LKAB i Kiruna nere i gruvan. Hela staden ska flyttas, eftersom marken under är full av gruvhål och gångar. Och varje natt spränger de bort mer och mer berg. Maja kan känna hur det skakar.
sidan 29-30
"När harpan börjar spela är jag säker på att jag har hamnat i himlen. Jag mumlar till gud att jag varit en snäll flicka. Att jag försökte rädda alla i raset och det borde ge mig pluspoäng. Harpan slutar inte att spela och jag rycker till när jag inser att det är min mobil. Tio över ett.
01.10.
Jag sätter mig upp i sängen och låter ögonen vänja sig vid mörkret. hjärtat hamrar fortare. Det tjuter utanför. Vinden som inte hittar en rak gata att slänga sig fram efter. Den tjuter för att den slår mot husväggarna.
Jag väntar. Försöker att andas med magen. Stina har visat oss hur man gör. Det är inte bra att andas högt upp i bröstkorgen, vill man bli lugn ska man andas med magen. Jag blir inte lugnare. Jag häver mig över sängkanten och tittar så att kittet är på plats där under.
Väskan med kläder är packad. Mamma frågade en dag om jag sett hennes svarta collegetröja. Jag trodde aldrig att hon skulle sakna den. Den var så nopprig och ful. Jag har tagit deras fulaste kläder för att ingen ska märka att något saknas. Fast till mig själv har jag tagit en jättesnygg tröja. Jag menar om nu Nordnytt råkar komma och jag i direktsändning ska berätta om hur jag räddade hela min familj.
I väskan finns också två ficklampor, varsin tandborste och tandkräm. Och två par linser till mamma. Jag grät nästan när jag tänkte på hur hon skulle glömma sina glasögon i paniken och få vara med om krisen med suddig blick.
01.14.
Jag vill att den ska bli tjugo över ett. Väntan är värst. Jag mår allt mer illa för varje minut. Jag kurar ihop mig under täcket och munnen känns torr. Kanske jag borde dra på mig jeansen ändå? Vara redo. Jag lämnar den varma sängen och tassar över till fåtöljen. Tar på mig jeansen och sitter där och väntar. Gläntar på rullgardinen och blir tröstad av gatlampans sken.
01.16.
Pappa jobbar inte natt. Jag är så glad för dagveckorna. Hatar nattskiften."
Förutom sprängningarna oroar sig Maja för att hennes bästa kompis Julia ska flytta. Julias mamma har nämligen träffat en ny kille och kanske flyttar de till honom. Sen är de snyggingen Albin. Tänk om han blir kär i någon annan? Maja har ju gillat honom så länge nu. I smyg. Och nu ska de vara med i samma bokcirkel!
Allt oroande tär på Maja. Hon blir trött och orkeslös. När hon så får en panikattack på skolan inser de vuxna att allt inte är som det ska och allt kommer upp i ljuset. Nästan.
En fantastisk bok som tar upp livet här uppe i det kalla norr. Fast Kiruna ligger ju ännu längre upp såklart. Mörkret om vintern, snön, kompisar, kärlek. Livet. Med dess upp och nergångar. Maja bjuder på sig själv och låter oss följa med in i hennes inre.
Författaren vann Augustpriset 2016 för den här boken.
Äventyr och spänning för ungdomar. Utgiven av Rabén och Sjögrens förlag.
/Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar