måndag 14 maj 2018

Stenhusets hemlighet av Annika Widholm

Stenhusets hemlighet av Annika Widholm


Ella och hennes mamma har flyttat till ett hus på landet. Det är tänkt att pappa ska följe efter senare, men Ella tror inte på det. Mamma och pappa bara bråkar. Det är ett gigantiskt hus de flyttar in i, och Ella väljer ett stort rum nära trappan. För att vardagen det ska bli lite enklare så här från början kommer en kvinna som heter Bea hjälpa dem. Hon ska bo i ena flygeln.

I skolan berättar de nya klasskompisarna att de flyttat in i "spökhuset". Ella känner sig lite utanför, alla andra verkar vara intresserad av hästar, och själv vill hon bara sitta och läsa och fly in i sagornas värld. När sen mamma förbjuder henne att läsa blir hon både arg och ledsen. Den natten har hon svårt att somna och går till slut ner till köket. Där träffar hon på Bea:

sidan 45-47
"-Så, berätta, säger hon och tittar ingående på Ella medan hon tar ännu ett djupt bloss på pipans långa smala skaft. 
-Berätta vad? 
Men Bea säger inget mer, hon bara sitter där och ser uppmanande på henne. Så börjar Ella berätta. Om allt. Flytten, skolan, mamma och pappa. 

Bea sitter tyst och lyssnar. Nickar ibland, skakar på huvudet ibland. När Ella pratat färdigt känns det faktiskt lite bättre. Bea klappar henne på armen som ligger utsträckt över bordet. 
-Det är inte så lätt alla gånger, skrockar hon och tar ett sista bloss på pipan. Tror du att du kan somna nu? 
-Jag ska försöka i alla fall, säger Ella och sneglar på väggklockan som visar att det är mitt i natten. Om några timmar måste hon vakna och gå till skolan igen. Bea tar med sig fotogenlampan och följer henne upp till andra våningen, något Ella är glad för. Det är väldigt kusligt i huset den här tiden på dygnet. 

-Det är kallt här uppe, viskar Bea och går och hämtar en tjock filt som hon lägger över Ellas täcke. 
-Om du vill kan jag ge dig början på en dröm, säger hon samtidigt som hon stoppar in filten under madrassen så att den inte ska halka ner på golvet. 
-Mmm, svarar Ella sömnigt. 

Bea sätter sig på sängkanten. 
-Jag berättar början så kan du sedan drömma fortsättningen. 
Ella nickar nere i kudden. 

-I en tid som nu är bortglömd, den står inte nedskriven i några böcker och har inte berättats från generation till generation, den är helt enkelt försvunnen. Men det betyder inte att den inte funnits. En tid utanför alla andra tider. Som en ensam ö i historien. Det var sommar då. Fåglarna kvittrade och den ljumma brisen rasslade i träden. 

Gradvis faller Ella in i en dåsighet som får rummet och Bea att försvinna allt längre bort. Det känns som om hon rasar genom ett väldigt tomrum, motståndslöst på väg mot sömnen. Hon fryser inte längre om fötterna utan omfamnas istället av värme. Det är tyst och stilla och hon slappnar av. Så hörs återigen Bea ord 

" ... men sommaren var inte så härlig som man skulle kunna tro. För det vilade en förbannelse över byn och människorna." Men det är inte längre Beas röst, istället ekar orden inne i Ellas eget huvud. 

Så är hon där, i sommardagen för länge sedan."

I drömmen träffar hon på Stina och hennes familj och de har väntat på Ella. Hon är flickan från drömmen - som ska hjälpa dem. Drömmen är ingen dröm, utan Stinas verklighet. En verklighet där hennes far tagits till fånga, där människor får en konstig sjukdom och dör. En verklighet där den rika godsägaren förbjudit alla sagor. En verklighet där en bortglömd bok kan ställa allt tillrätta. Och bara Ella kan finna boken.

Ella är ömsom i drömmen och ömsom i hennes verkliga värld. Men hon förstår inte hur hon ska kunna hjälpa Stina och hennes familj. Och snart rinner tiden iväg...


En spännande bok där vi får vara på samma plats, fast i två olika tidsepoker. Med hjälp av arkeologi, vänskap och fantasi vävs Stinas vardag fram. För vad vet vi egentligen om vad som händer när vi sover? Kanske har vi alla ett hemligt uppdrag att fylla? Det är därför vi ibland är så trötta fast vi sovit...

Magi och fantasi för mellanstadiet, utgiven av Berghs förlag.

/Birgitta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar