Kaspar en kunglig katt av Michael Morpurgo

Johnny Trott är fjorton år, han har ingen familj utan växte upp på ett barnhem. Han har precis fått jobb som piccolo på ett fint hotell. Att jobba som piccolo innebär ungefär det längsta man kan vara på ett hotell och han är tvungen att alltid göra allt gästerna kunde tänkas be om. Och det "fortare än kvickt!".

En dag kommer grevinnan Kandinsky och hennes katt Kaspar för att bo på hotellet. Grevinnan ser det goda i Johnny och anförtror honom att ta hand om katten när hon är borta. Grevinnan själv behöver repetera på operan inför en fin föreställning där hon ska vara med.

Johnny blir god vän med både grevinnan och katten. Så när grevinnan plötsligt en dag blir överkörd och dör tar Johnny hand om den vackra och stolta katten - trots att djur är förbjudna inne på tjänstefolkets korridor. Kaspar saknar dock sin matte så mycket att han slutar äta, slutar tvätta sig och blir allt mer deprimerad. Johnny försöker allt - men inget verkar hjälpa.

Gäster kommer och går, och så flyttar flickan Elizabeth in med sin familj. Elizabeth tycker om att rymma (till sin mors stora förtret...) och Johnny får i uppdrag att leta efter henne - och finner henne i tjänstefolkets korridor:

sidan 62-64
"Medan jag smög mig fram genom korridoren hörde jag hur hon pratade inne i mitt rum. "Fin katt", sa hon "söt katt, vacker katt". 

Jag hittade henne på knä vid fotändan av min säng. Bredvid sig hade hon Kaspar som utsvulten åt av maten i sin skål, slukade levern jag hade lagt dit åt honom och spann som ett lejon. Elizabeth tittade upp mot mig och log. 

"Hej", sa hon. "Jag heter miss Elizabeth Stanton. Vad heter katten?" 
"Kaspar", svarade jag. 
"Är han din?" 
"Ja" sa jag. "Och det är är mitt rum också." 
"Jag knackade, men ingen var här", fortsatte hon. "Så jag tyckte det var ett bra gömställe. Jag tycker om att gömma mig. Sedan fick jag se katten som låg på sängen och han såg ledsen ut. Han är väldigt vacker, men han är väldigt mager, förstår du, och han ser inte alls ut att må bra. Titta på honom. Han är utsvulten. Du borde mata Kaspar oftare, det tycker jag faktiskt." 

"Din mamma letar efter dig. Hon trodde att du gått vilse", sa jag och försökte dölja min växande irritation så gott det gick. Ärligt talat tyckte jag inte det var så roligt att bli tillsagd av en mallig liten rik flicka att Kaspar behövde äta mer. Hade jag inte försökt i veckor i sträck att få honom att göra just det?"

När det går upp för Johnny att Elizabeth kan avslöja hans hemlighet med katten blir de vänner istället. Den här vänskapen förändrar livet för Johnny, och rätt vad det är befinner han sig på ett stort fartyg. Ett osänkbart skepp, det största fartyget i hela världen - på väg mot sin jungfru-resa mot Amerika...

Titanics sista stund och skakande historia har fascinerat i många år och fortsätter att fascinera... Den här boken kittlar fantasin och man undrar verkligen än en gång hur det kunde hända...
Ett riktigt litet spännande äventyr.

Demondeckarna: skuggor över Svavelköping av Johan Sjöberg

I den lilla staden Svavelköping har de tre vännerna Miriam, Dante och Elton slagit sig ihop och bildat klubben "Svavelköpings Byrå för Underliga Undersökningar". De har precis avslutat Fallet med den den vidriga vålnaden - vilket hamnat i lådan för Lösta fall - logisk förklaring. Det finns en till låda, Lösta fall - övernaturlig förklaring, den ekar fortfarande helt tom. Men hur länge till?

Det har nämligen börjat en ny vikarie på skolan. Magister Sephirot. En ohyggligt otrevlig person. Vars högsta nöje verkar vara att göra livet surt och otrevligt för barnen. Eller vad sägs om deras nya läsebok; Världshistoriens statistik - årtal, namn, siffror och diagram? Han krävde också total disciplin. Inget spring, stå i givakt när det ringde in och oförberedda prov...

Sidan 15: "När Cecilia lugnat ner sig och tårarna inte flödade lika fritt fortsatte lärarvikarien. han gick från bänk till bänk, rev sönder läxförhör efter läxförhör, sa leende "Noll poäng" gång på gång, och barn efter barn började gråta. 

Varje gång torkade han barnens tårar med sin svarta näsduk. Till slut var det bara Dante och Miriam kvar. Lärarvikarien tittade på dem båda och tog sedan några raska steg fram till Dantes bänk. Han tänkte tydligen spara Miriam till sist. 

Lärarvikarien iakttog Dante noggrant samtidigt som han lyfte upp läxförhöret och bläddrade i det. "Se där, unge herr Jonsson. Noll poäng!" sa han. Dante kände hur illamåendet blev starkare. Det började i magtrakten och letade sig upp genom kroppen. Det var som om en osynlig hand grep tag runt hans bröstkorg och kramade till, precis som kring en ketchupflaska när man försöker få ut de allra sista dropparna. 

Dante kände hur tårarna började stiga i ögonen. Samtidigt visste han att han absolut inte fick börja gråta. Han visste inte varför, men han var säker på att det var viktigt..."

Dante har rätt. Och efter en utflykt till svarta tjärnen i mitten av Kråkaskogen där Dante fiskat upp ett blänkande klot. Magister Sephirot tar klotet och ljuger barnen rätt upp i ansiktet när han säger att han ska skicka det till Historiska sällskapet för analys. När barnen senare avslöjar lögnen är snart klubben ett nytt fall på spåren - tillsammans med en talande katt som anslutit sig till deras lilla trio...

Fina svart-vita bilder, man får verkligen en hemsk känsla för hur elak magister Sephirot är...
En mystisk deckare, skulle även kunna placeras som rysare/skräck/spöken.

Maze runner av James Dashner

Thomas. Att han heter Thomas är allt han kommer ihåg. Visst har han andra minnen också, som till exempel att han varit på bio och hur det kändes - men inga minnen om med vem och när. Inga minnen om sin familj, hur gammal han är eller var han kommer ifrån.

Thomas "föds" genom en gammal hiss i ett djupt schakt. När han kommer upp till ytan - varifrån han kommer minns han inte - möts han av en grupp pojkar som ser ut att vara i samma ålder som han själv. Tonåringar. Ungar! Och alla har de raderats på sina minnen...

Platsen han kommer till är en glänta. Runt gläntan finns höga murar. Thomas försöker febrilt få koll på allt, men det är svårt. De andra pojkarna använder vissa ord som han aldrig hört förut: Klonk. Förman. Slaskare. Och de kallar honom Färsking. Chuck tar med honom på rundvandring:

Sidan 28-29: "Vad kallar du de där stora öppningarna för? Chuck pekade mot de kolossalt stora gapen i murarna. De var bara tio meter ifrån dem nu. 

Jag skulle kalla dem för stora öppningar, sa Thomas i ett försök att motverka sin oro med sarkasm. Till hans besvikelse gick det inte. 

Jaha, men det är dörrar. Och de stängs varje kväll. 

Thomas stannade, för han trodde att Chuck måste ha sagt fel på något vis. Han tittade upp, han tittade åt sidorna, synade de väldiga stenplattorna medan den oroliga känslan flammade upp och blev ren skräck. 

Vad menar du? Stängs? 

Du får strax se själv. Löparna kommer snart tillbaka, och då kommer de där stora murarna att röra sig till öppningarna är stängda. [...] Chuck slog ut med händerna, tydligt frustrerad. Jag vet inte, de bara rör sig. De skrapar förbaskat mycket. Samma sak händer ute i labyrinten - murarna där rör sig också varenda kväll."

Det visar sig att pojkarna är glada för att murarna stängs på kvällen. För det är där ute finns "klagare". Uppsvällda varelser i samma storlek som en ko, men utan tydlig form. Silvertaggar och glimmande hud, otäcka bihang som slutar i olika instrument och sticker ut från sidorna som armar och ben: sågblad, sax, långa stänger... en blandning mellan djur och maskin vars största mål är att få frossa i människokött.

På liv och död försöker pojkarna hitta en väg ut ur labyrinten, som ändras varje kväll. Hittills har de inte lyckats. Finns det verkligen en väg ut ur labyrinten? Och kan de hitta den utan att bli dödade? Och framför allt, vem är så elak att hen raderar minnen och skickar in ett gäng ungar i en så fasansfull mardröm? Och varför??

En riktigt adrenalinpumpande bok. Det går inte sluta läsa när man börjat. Spännande, spännande och spännande... för vem kan man lita på...??

Bättre snart av Ida Pyk

Sofia är en helt "vanlig" tjej som går i femman. Hon har en mamma och en pappa och en hund. De har det bra i sin lilla familj. Kompisar är det lite sämre med, det är inte så att hon är direkt mobbad, men hon är lite utanför. Har inte direkt någon kompis att vara med på skolan, men allt är OK ändå. På rasterna brukar hon ibland gå till slöjdlokalen och hjälpa slöjdläraren med lite olika saker - då syns det ju inte att man är ensam...

Så en dag fryser hela hennes tillvaro till is - föräldrarna ska skiljas... Vid middagsbordet en dag släpps bomben ner i Sofias liv:

Sidan 16 "Pappas ansikte är rätt argt det med. 
Jaa, tig du. Tig sönder alltihop, säger han. Då ser jag hur mammas underläpp darrar. Jag känner hur något kallt drar längs ryggraden. 
Vad är det, mamma? frågar jag. 
Nej, det är inget. 
Men då ser jag att hon gråter. Hon gör det öppet och bryr sig inte om att torka upp tårarna, hon låter dem falla ner i knät. Det blir en fläck på badrocken. 

Pappa reser sig och går bort till fönstret. Han står med ryggen mot matbordet, nacken är något böjd. Man ser lockarna krusa sig vid hårfästet. 
Med dov röst säger han: Agnes, det kanske är lika bra att berätta för Sofia. 

Han vänder sig långsamt om och ser på mamma, inte på mig. Jag känner hur det kalla sprider sig i min kropp, gör mig iskall. 
Nu!? tjuter mamma. 
Ja, det lär ju inte bli bättre imorgon. Och nu har du redan satt i gång att gråta, Sofia behöver få veta sanningen. 

Vilken sanning? Pappa ser på mig. Hans ögon har blivit sorgkantade. Han tar ett djupt andetag. 
Jo, så här är det. Mamma och jag ska skiljas, säger han. 

Det blir konstigt tyst. En tystnad som andas. Ingen säger något på en lång stund. Jag förstår inte riktigt vad det är pappa har sagt. Ändå känner jag hur jag fryser i hela kroppen. Framför allt fryser jag om tårna."

Livet tar liksom paus ett tag för Sofia. Fast det fortsätter runt omkring henne ändå. Så en dag i skolan blir kompis med den populära och coola Ofelia - som tydligen också har skilda föräldrar - och det känns skönt att vara med någon. Sen finns det ju en kille... Leo, som har så fina ögon och så fint hår... och tittade han inte lite väl länge på Sofia sist de sågs??

En känslosam historia om livet. Hur svårt det kan vara - och samtidigt hur underbart det kan vara.

Hjärtlös av Petrus Dahlin

Maias pappa har fått ett erbjudande om en internationell karriär som han varken kunde eller ville säga nej till. Därför befinner sig nu hela familjen, mamma pappa och Maia, i USA. I Maias (döde) farfars stora, prestigefyllda lägenhet på Park Avenue. Lägenheten är enormt stor - och kall - och alla rum ekar tomma då familjen inte hunnit köpa möbler eller packat upp flyttkartongerna efter flytten.

För att fördriva tiden när föräldrarna jobbar - vilket de verkar göra nästan jämt - börjar Maia föra lista över vilken sushi som är bäst, kolla in sina grannar och skypa med sin kompis Becka hemma i Sverige. Sen tjatar hon till sig en hamster som sällskap. Fast hamstern hinner hon inte ha länge innan den smiter...

Maia letar överallt i hela lägenheten. Går från rum till rum utan att hitta sin nya kompis. Så kommer hon till ett rum som är låst. Låst? Och visst kommer det varm luft ut från det rummet? När det i övriga lägenheten är så kallt känns det extra lockande med lite värme. Såklart att det finns en nyckel någonstans... fast hon inte får vara där...

Sidan 64: "Dörren gick upp och Maia stannade mitt i steget. Precis där på tröskeln låg en liten avsliten hårtuss. Märkligt att hon inte sett den förut. Hon böjde sig ner och tog upp tussen. Visst såg det ut som päls. 

Hon såg sig om i rummet. Kanske hade hamstern fastnat när han pressade sig in mellan tröskeln och dörren. Det bubblade av glädje inombords och hon stängde snabbt dörren. Efter att ha hasat runt på knä en stund hittade hon ett par små strån till mitt i rummet. Det var allt..."

Maia dras hela tiden till det varma rummet. Hoppet om att hamstern lever finns kvar. Tills hon tvingas inse att hon inte hittar honom. Men var har den tagit vägen?

Varför blir damen som bor under Maia alltid så rädd då hon ser henne? Och varför säger damen att hon hör Maia viska om nätterna? Maia vet att det inte är hon - men vem är det då??

Boken är oerhört läskig och sitter kvar i tankarna länge. En riktig rysare för mellanåldern.

20 över 7 av Ewa Christina Johansson

av Ewa Christina Johansson

Det har brunnit i Luddes kusiners gamla lada som stod på gården. Kusinerna, Hella och Mille var vid tillfället ensamma hemma och nu är de spårlöst borta. Det finns inget spår av dem efter branden i ladan, och sökinsatser pågår i skogarna omkring. Trots det verkar de flesta ha gett upp hoppet om att hitta barnen levande. Alla utom Ludde.

Ludde känner på sig att de finns där någonstans, han kan bara inte förklara känslan. Han vill tillbaka till deras hus, som klarat sig undan branden, för att leta efter något. Något som kan hjälpa honom i letandet efter de båda kusinerna.

Letandet för Ludde upp till vinden på det gamla huset. Där är det kallt, ibland mycket kallt... som Ludde beskriver det på sidan 13 i boken:

"På senare år skulle vi inte ha kommit på idén att gå upp på vinden. den var ju bara smutsig och kall och säkert full av spöken. Jag gick mot dörren. Det hade jag naturligtvis ingen anledning att gå, men det gjorde jag ändå. Vem har samt att man måste ha en anledning till allting? 

Innanför den sneda dörren fanns en mycket smal trappa med höga trappsteg som ledde upp till själva vinden. Jag kikade uppför trappan, tvekade en sekund och började sedan gå med ena handen mot träväggen som stöd. 

Det första jag tänkte på var att det var kallt. Vinden i sig var kall och inte blev det bättre av att rutan i ett av de små fönstren var trasigt. Jag kunde känna ett envist drag som gled ut över golvet. Det andra jag tänkte på var att det var så stilla..."

Samtidigt börjar livet rinna iväg för Hella och Mille. Speciellt Hella blir svagare och svagare, blekare och blekare. Men var är de någonstans?? Hinner Ludde fram i tid?

Och vad betyder egentligen texten 20 över 7 som Ludde hittat på golvet på vinden och ser ut att vara skrivet med Milles handstil?  Och vem är det som kör den mörka bilen som skuggar honom?

En mycket spännande bok för barn i mellanåldern och som gillar (vågar...) läsa rysare ;)