juldikter av lågstadiet

Mitt önske-jul-lov

Nu så här innan jul har jag gjort juldikter tillsammans med lågstadiets elever. Det började med att jag tände lite ljus för att komma i stämning, sen läste jag 2 olika juldikter. Efter det fick barnen blunda och tänka på något de önskade/längtade till inför jullovet. Av barnens ord och meningar blev det sen en dikt. Som avslutning fick alla barnen illustrera till "sin" dikt.

Bilderna och dikterna sitter uppsatta på fönstret ut mot korridoren.

"Önskar en diamant som gör att man kan önska vad som helst"

Det här är dikten 2A gjorde:

Fara till Finland

Att jag får åka till Grekland

Fara till farmor och farfar

Hälsa på min pappa

Få många julklappar

En motorcross

Att jag och mamma hinner köpa allt till akvariet

Jag längtar tills jag får träffa mina hundar

Jag längtar tills jag får ha min laserdome-fest

Jag önskar att det ska komma mer snö

… mer snö… mer snö… mer snö…

… och is på havet så man kan åka skridskor

Jag önskar att alla dagar fram till jul går fort - men att julafton går långsamt!

Dikt av 2A julen 2015

/Birgitta

Utställningar x 3

Det är roligt när elevernas alster visas upp i biblioteket. Dels väcker det nyfikenhet och glädje hos den som tittar på utställningarna dels får de elever som gjort sakerna känna sig stolta och glada för vad de gjort!

Delad glädje - dubbel glädje :)

Det finns - eller fanns precis nyss... tre olika utställningar här inne på biblioteket. Det är saker som eleverna gjort på textilslöjden som visas upp på olika sätt.

Först har vi den som sitter högt upp på väggen och syns på långt avstånd:

"Alla är (o)lika"

Det är åk 3-6 och Grundsärskolan som gjort bollarna på textilslöjden.

Anledningen till att den sitter så högt upp är att annars skulle man bli alldeles för sugen på att känna och klämma på garn-bollarna... och hur skulle den då se ut efter ett tag....?

Utställning nr 2 finns i en monter och är:

"Fordon"

Den här utställningen består av ett antal fordon gjorda med inspiration av Mulle Meck. Fordonen är gjorda på textilslöjden av elever i åk 3 från både Hagaskolan och Sandalidens skola.

Slutligen några bilder från en hängande utställning som tyvärr precis flyttat ut...

Kom gärna in och titta du med!

/Birgitta

November är Fantastikens månad

Fantastikens månad...

...är ett projekt som Sverok i Västerbotten arrangerar. Det är ett läs- och skrivfrämjande projekt som Hagaskolans bibliotek är med i.

Fantasy, science fiction och historisk fiktion är tre stora genrer inom fantastiken.

Fantasy

Dessa böcker har ofta övernaturliga inslag, till exempel magi eller påhittade raser som alver, drakar eller troll. En del böcker har alldagliga miljöer medan andra utspelar sig i en annan värld.

Science fiction

Böcker som står på Science Fiction-hyllan har fokus på rymden eller fokus på teknologi och dess inverkan på samhället.

Historisk fiktion

Historisk fiktion är en berättelse som utspelar sig i det förflutna och historiska fakta blandas ofta med påhittade huvudpersoner. 

Skriv en novell! 

Elever som vill, vågar och kan... får skriva och skicka in en novell. Novellen ska vara 500-1000 ord lång och utspela sig i en värld inspirerad av fantasy eller science fiction. Novellen kan skrivas av en eller flera elever. 

Av de noveller som skrivs kommer ett antal att komma med i en bok, som när projektet är slut skickas till biblioteket. 

Skicka novellen, senast 1/12 2015 till:

bibliotek.hagaskolan@umea.se

skyltning i fönstret mot korridoren

Magi & fantasi-böcker att låna

Fantasy-hyllan på ungdom

Fantastik att låna

Kom in till Hagaskolans bibliotek och låna och läs några fantastiska böcker!

/Birgitta

Ett regn av bomber av Torsten Bengtsson

I ett regn av bomber får vi följa femtonårige Hans. Han bor i den tyska staden Köln och boken utspelar sig under andra världskrigets slut. Berättelsen börjar med att hans ett år äldre bror tillfångatas av Gestapo. Några veckor senare mördas han utan rättegång med ett rep runt halsen.

Vi får följa Hans, och vara med om hur ont om mat det är, flyglarm som tjuter, skyddsrum och soldater. Trots alla oroligheter försöker de få vardagen att gå ihop, med skola och familj.

sidan 21-22
"Sedan stänger en av lärarna den stora järngrinden. 
-Vi hann, säger Max och ler. 

Nu blir det uppställning. Varje klass för sig. Vi måste stå på raka led. På skolgården finns en flaggstång, där fanan hissas varje morgon. Sedan sjunger vi nationalsången. 

När jag viskar något till Max får jag ett hårt slag i nacken. Det är Karl som slår mig. 
-Tyst i ledet, väser han. 

Karl är ledare i klassen. Han är också ledare i Hitler Jugend, en förening för unga nazister. Vi pojkar måste gå dit minst en gång i veckan. Där lär vi oss marschera, skjuta med gevär och kasta med handgranater. När vi blir äldre ska vi bli soldater i Hitlers armé. 

Det kommer tårar i ögonen. Karl är efter mig. Det har han varit sedan min bror hängdes. Då fick alla veta att han var medlem i Edelweiss-piraterna. Karl brukar kalla mig för "Förrädarens bror". Men när Karl inte är i närheten kallar jag och Max honom för "Karl den förskräcklige". Om han skulle höra det blir det synd om mig."

Hans vill inte blir soldat och strida för Hitler. Han vill hellre gå med i motståndsrörelsen, som brodern hade varit med i. Men han har inget alternativ eftersom Karl tvingar honom. Och för den som vägrar blir det hårda straff...

En dag regnar det flygblad istället för bomber från de anfallande planen. Där står det att kriget snart är slut och Amerikanerna ber alla hålla sig borta från gator och torg. Men när dagen kommer tvingar Karl Hans att vara med och försöka kämpa mot de amerikanska soldaterna...

Hur ska det gå? Klarar Hans att säga ifrån till Karl?
Om rädsla, saknad, mod och längtan. Perfekt högläsningsbok. Både spännande och ruskig. Andra världskriget får äldre barn och ungdomar.

Första delen i en trilogi. Andra delen heter I krigets skugga.

/Birgitta

Kärlekspizzan av Johan Rundberg

Movits är 11 år och går i femman. Han gillar sitt marsvin som han övar tricks med - och ja, han vet att det inte är speciellt coolt - han borde egentligen gilla skorpioner eller mördarhundar. Men det gör han inte. Han gillar inte sport heller. Movits och hans kompis Ruben gillar att spela TV-spel eller schack och att läsa böcker.

En dag ska Rubens bror, som åker skateboard, vara med på en uppvisning. Movits och Ruben bestämmer sig för att åka dit och titta. Sist av alla åkare kommer det en tjej - som utklassar totalt! Och Movits blir störtförälskad...

För att lära känna tjejen bestämmer sig Morits för att bli skejtare! Första hindret är att skaffa bräda och annan utrustning. Men med lite övertalning av föräldrarna kanske det löser sig...

sidan 55-56
"-Jo, det är en sak jag skulle vilja ha, började jag. En ganska dyr sak... När jag sa "dyr sak" satte sig Jonna käpprakt upp i soffan. Det riktigt syntes hur öronen växte på henne. 
-Jag vill ha en bräda, fortsatte jag bestämt.

-En schakbräda? sa pappa. Det har du ju redan. 
-Nej, en skateboard, förklarade jag. Och det heter ett schackbräde. Inte en schackbräda. 
Ett frustande läte hördes från soffan. Jonna hade tydligen skitkul. 
Kan du lägga av! fräste jag. 

-Du får väl önska dig en rullbräda när du fyller år, sa pappa. 
-I november, tillade Jonna nöjt. 
-Snälla, det är inte en leksak, fortsatte jag. Ni säger ju jämt att jag borde börja sporta. Nu vill jag det. Och då måste jag ha utrustning. Skydd och sånt. Precis som en fotbollsspelare.

Mamma och pappa tittade på varandra. De försökte väl klura ut vem som skulle säga "nej" först. Men de sa inte "nej". De sa ingenting. En lång stund satt de och sa ingenting. Jag höll andan. Om ingen svarade snart skulle jag svimma."

Morits får sin skateboard. Så nu gäller det bara att lära sig åka. Eller, bara och bara... de upptäcker snart att de behöver hjälp och går till Rubens storebror som lovar hjälpa till. Han tar med de till ett parkeringshus där skejtare brukar träffas och åka. Under andra åket råkar Morits ramla - och hur det går till vet ingen - men han gör samtidigt världens coolaste trick. Och tjejen ser på!

Tricket filmas - läggs ut på nätet - och delas. Helt plötsligt är han känd. TV ska komma och intervjua honom och Sveriges största skejtramp byggs enbart för honom, där det är tänkt att han ska visa tricket. Han som nätt och jämt kan stå på en bräda!!


En bok om att vara sig själv och att våga säga ifrån. En liten bok om kärlek som lika gärna kunde stå på roligt.

/Birgitta

sångberättelse

Musikläraren Annika som jobbar här på Hagaskolan kom med en toppenidé. Hon hade tagit fram ett antal låtar som lågstadiet skulle träna på och sen sjunga tillsammans på ett storsjung. Hennes förslag var att jag skulle träffa klasserna och binda ihop låtarna med en saga.

Så blev det. Jag har träffat eleverna i lågstadiet, särskolan 1-3, 4-6 samt förskoleklassen.Varje grupp - de större klasserna delade jag upp i halvklass - har sen fått hitta på en liten bit av sagan som binder samman låtarna. Eller om det är låtarna som binder samman sagan...

Sagan läste jag upp och barnen sjöng låtarna tillsammans med Annika. Ett fantastiskt roligt arrangemang som vi genast bestämde att "Det gör vi om!" 

/Birgitta

Så här blev det:

Sångberättelse hösten 2015

Hej! Jag heter Jakob. Jag är en pojke med brunt hår och halvlångt skägg. Jag är en kille på 10 år. Jag bor i en lägenhet i Umeå och det är bra. I min lägenhet finns det en klocka, som är röd och blå och hänger på väggen. Den gamla klockan låter TICK TACK, TICK TACK, TICK TACK… /påhittat av 1-3 A

Sång: Broder Jakob

Broder Jakob, broder Jakob,

sover du, sover du?

Hör du inte klockan? Hör du inte klockan?

Ding, ding dong,

Ding, ding dong.

Det är morgon. Jakob vaknar, gnuggar sig i ögonen och han är fortfarande lite sömnig. Han tänker att han ska gå och laga frukost. Macka med ost, en tallrik fil och ett glas o´ boy. Det gillar han väldigt mycket. Efter han har ätit klart klär han på sig. Bruna byxor, vit skjorta, röd slips, svart keps och röda vintersockar. Han borstar sina tänder och går sen ut på trappan./påhittat av 3C

Sång: God morgon sol

God morgon sol, god morgon stol,

God morgon lilla fluga

Och hund och katt som sov i natt

På trappan till vår stuga.

God morgon mor, god morgon bror,

God morgon lilla pappa!

God morgon katt som sov i natt

Där ute på vår trappa!

På trappan börjar Jakob leta efter sin cykel. Cykeln är röd och brun med 3 växlar. Cykeln hade han parkerat bredvid dörren. Där ser han den! Han tar på sig hjälmen och cyklar iväg. Han cyklar till stranden där han tänker bada, bygga sandslott, sola och äta glass. På stranden träffar han en katt. /påhittat av 4-6 A

Sång: Katten och svansen

Jag skall sjunga en liten stump
om denne lille katten.
Han skulle springa efter sin svans
men han fick inte fatt’ den.
Katten sprang, svansen slang,
katten sprang och svansen slang.
Denna visan är inte lång
vi kan sjunga den en än en gång.
(men nu tar vi en annan sång.)

Katten gräver ett djupt hål i marken. Han ska gömma en mus. Musen är en blodig näbbmus som katten fångat i avloppet till duschen. Efter att han grävt ner musen går katten ut på åkern för att leta någonstans att sova. Han hittar ett träd - en gran - med en ekorre i./påhittat av 3B

Sång: Ekorr´n satt i granen

Ekorrn satt i granen, skulle skala kottar.
Fick han höra barnen, då fick han så bråttom.
Hoppa han på tallegren,
Stötte han sitt lilla ben,
och den långa ludna svansen.

Sprang han hem till mamma, på den gröna ängen.
Fick han med detsamma krypa ned i sängen.
Beska droppar fick han då,
Plåster på sin lilla tå,

och ett stort bandage om svansen.

Efter att Jakob stått och tittat på katten och ekorren en lång stund cyklar han hem igen. Han vill vila lite. Då krafsar någon på dörren! Det är katten! Katten har ekorren med sig. Ekorren rider på katten. Katten och ekorren har inget hem och vill bo hos Jakob. Det får de för Jakob. Jakob bjuder på musté, hasselnötter, ekollon och en god äppelpaj. /påhittat av 2A

Sång: Äpple

Ett äpple hänger i trädets grönska

vad kan man mera önska

jo kanske att det till marken vill falla

Då skulle jag göra en paj falleralla.

jo kanske att det till marken vill falla

Då skulle jag göra en paj fallera!

När de ätit klart går de ut tillsammans. De leker kurragömma. Katten gömmer sig i huset, ekorren gömmer sig i trädet och Jakob får räkna och leta. Det är lite svårt för Jakob att leta för de har gömt sig så bra. Tillslut hittat Jakob katten och ekorren och säger:

– Det var bra gömt!

Plötsligt träffar de en gammal tant som säger:

– I vinter blir det extra kallt! /påhittat av 1A, gr 1

Sång:

Inte vet jag om de kan vara sant

men så här sa i alla fall en tant

"Det blir extra kallt när vintern är här

och rönnen har ovanligt rikligt med bär!

Då är det säkrats med dubbla luvor

om man vill slippa midvintersnuvor."

Ja, då är det säkrats med dubbla luvor

om man vill slippa midvintersnuvor."

Jakob, ekorren och musen frågar tanten:

– Är det verkligen sant att det blir extra kallt när rönnen har så många bär?

– Ja, det blir extra kallt. Då behöver man overall, mössa, halsduk och en liten rumpvärmare. För när det blir vinter kan man sen kasta snöboll, göra snögubbar, göra en stor snöborg och snöänglar. På fötterna kan det vara bra med stövlar. För det kan bli slaskigt, fast det är vinter. /påhittat av 1 A, gr 2

Sång: Regnpromenad

1.    Vill du följa med mig ut och stampa pölar tills dom tar slut                                                             

i nya stövlar med långa skaft och sen bjuder jag på saft.                                                             

2. Titta vilket hålligång när vi dansar runt i vår stövelsång                                                                   

prickig, randig, gul och blå och av stövlar har man två.                                                                 

Refr: Vi går på rad i stor parad. Vi har det bra på vår regnpromenad

– Fast än så länge är det bara höst, svarar Jakob. Och så går han, katten och ekorren till lekparken nere på stan. Där finns det gungor, rutschkana, klätterställning och en sandlåda med lekstuga. De tre vännerna bestämmer sig för att leka mamma, pappa barn i stugan. När de lekt färdigt köper de en glass. Citron, jordgubb, hallon och choklad med körsbär på toppen. Alla tre tycker glassen smakar jättegott, men de blir kalla av glassen eftersom det är höst och löven faller ner från träden. /påhittat av Förskoleklass gr 1

Sång: Hösten hälsar på

När sommaren har somnat, då börjar det bli kallt,

och träden tappar bladen. Det ser man överallt.                                                                                         Dom ligger där och lyser, i gult och brunt och rött.                                                                                         

Nu vissnar allt som växer, för sommaren blev trött.                                                                                 

Refr: Hösten hälsar på, men den stannar inte länge.                                                                                      Hösten hälsar på med sin pensel full med färg.

För att slippa frysa går de och köper sig en overall, en mössa och vantar och en halsduk som de sen tar på sig. För att bli extra varma så går de på Nisses café och dricker varm choklad och äter blåbärsbullar. På caféet finns runda bord med stolar. På varje bord finns tulpanblommor, levande ljus och annan mysbelysning. När de ätit klart ser de en tjuv springa förbi. /påhittat av Förskoleklass gr 2

Men det mina vänner – är en helt annan historia. För nu är sagan slut!

Sång: 123.. nu är sagan slut.

Skuggorna av Jacqueline West

Olive har precis flyttat in i ett nytt hus tillsammans med sina föräldrar. Den förra ägaren har hastigt dött, och huset ska därför säljas med möbler, tavlor och allt annat som finns i det. Under visningen med mäklaren, där hennes föräldrar snabbt bestämmer sig för att köpa huset, hittar Olive något konstigt i en av tavlorna i hallen.

I hallen på övre plan finns mängder av tavlor. När Olive studerade målningen med en skog om natten för första gången får hon känslan som om det någonstans - kanske precis där den vita stigen slutar eller i mörkret där månskenet inte når - finns något annat inne i målningen. Något hon nästan kan se... Det finns dessutom tavlor överallt i huset som ger henne samma kusliga känsla.

Första kvällen, när Olivias mamma kommer för att stoppa om henne, berättar Olive:

sidan 17
""Öh... mamma? sa Olive, precis när mrs Dunwoody drog igen dörren. 
"Någonting här är... det är någonting... som stör mig." 
"Vad då?" frågade hennes mamma. 

"Den där tavlan, alldeles utanför min dörr. Den stör mig. Den är ... läskig." Olive gled ur sängen igen och tassade ut i korridoren, där hennes mamma stod och tittade fundersamt på målningen. 
"Den här, av den lilla staden?" sa mrs Dunwoody osäkert. "Vad är det du tycker är läskigt med den?" 

"Den ser...", viskade Olive och kände sig dum. "Jag tycker att den ser rädd ut. Det är som om husen försöker låtsas att de sover och håller sig tysta... som om något otäckt är på väg." 
"Hmmm", sa hennes mamma och försökte dölja sin skeptiska min. 

"Jamen då tar vi väl bara ner den?" Mrs Dunwoody tog tag i den breda träramen och drog. Men tavlan rörde sig inte ur fläcken. "Så konstigt", sa hon. Hon försökte skjuta ramen uppåt, för att lyfta tavlan av kroken. Den rörde sig fortfarande inte. "Det här var väldigt konstigt", sa mrs Dunwoody."

Det konstiga är att ingen av tavlorna går att rubba, så de får hänga kvar. När Olive senare studerar tavlan igen ser hon plötsligt en liten vit skepnad fladdra fram mellan träden - för att lika hastigt försvinna igen.

Hennes första känsla - att det är kusligt - verkar stämma. Tavlorna är inte allt igenom goda och snälla. En dag träffar hon den pratande kattan Horatio. Han berättar att huset egentligen tillhör någon annan - någon som inte vill ha Olivia och hennes familj där.

Olive bestämmer sig för att utforska huset och tavlorna lite mer. Under en av sina upptäcktsfärder hittar hon ett par gamla glasögon. När hon tar på sig dem blir tavlorna levande och hon kan hoppa genom ramen och komma in i målningarna. In i landet "Annanstans". Där ondskan väntar bakom nästa hörn...

Vem har inte tittat på en bild och fantiserat om hur det skulle vara att vara en del av den? I den här boken kan - eller blir - fantasierna verklighet. Men stannar man för länge i en bild blir bilden ens verklighet för alltid. Som det blivit för den lilla pojken Morton...

Och den som egentligen rår om huset verkar komma närmare och närmare ju mer Olive utforskar det... tur hon har Horatio som kan ge råd och hjälp. Men kan hon lita på en katt som talar??

Handlingen hoppar mellan olika tavlors målningar och den verkliga världen. Ibland kan det vara klurigt att hänga med i svängarna, men för den som stannar kvar i boken väntar ett rafflande slut... Rysare skräck spöken för mellanstadiet.

/Birgitta

Den fantastiska historien om katten som försvann av Michael Morpurgo

Boowie, eller Michael som han heter, är 12 år och bor i England. En dag får han ett brev från sin älskade farmor.

sidan 18-20
"Det hade kommit ett brev till mig. Jag kände igen hennes handstil på en gång. Det var ett rätt tungt brev också. Alla andra var snart fullt upptagna med att läsa sin egen post, men jag ville hur som helst vara ensam när jag öppnade farmors brev. Så jag sprang upp till mitt rum, satte mig på sängen och öppnade det. 

Jag drog ut något som mer liknade ett manus än ett brev, minst trettio-fyrtio sidor långt och tätt skrivet. På omslaget hade hon tejpat ett svartvitt (eller snarare brunvitt) foto på en liten tjej som var väldigt lik mig, och som log brett mot kameran och hade en stor svart-vit katt i famnen. 

Titeln löd Den fantastiska historien om katten som försvann, men hennes namn längst ner: Lily Tregenza. Med ett stort färggrant gem hade hon satt ihop manuset med följande brev: 

Käraste Boowie, 
jag kunde inte komma på något annat sätt att förklara för dig varför jag har gjort som jag har gjort. En del av det här har jag säkert redan berättat för dig under åren, men nu vill jag att du ska få hela historien. 

Vissa personer, kanske de flesta, kommer att tycka att jag är galen, men det bryr jag mig inte om. Du kommer inte att tycka att jag är galen, inte när du har läst det här. Du kommer att förstå, det är jag säker på. Det är därför som jag vill att du ska läsa först. Sedan kan du låta alla andra göra det. Jag ringer dig snart... när du har smält allt detta. 

När jag var i din ålder - det är förresten jag på fotot på framsidan, med Tips - skrev jag dagbok. Jag hade inga syskon, så jag brukade prata med mig själv i dagboken. Den gjorde mig sällskap, var nästan som en vän. 

Det du ska få läsa är historien om mitt liv så som det var, med början hösten 1943, under andra världskriget, när jag växte upp på vår bondgård. Om sanningen ska fram så har jag redigerat den ganska hårt. Jag har utelämnat saker här och där eftersom de är för privata, eller för ointressanta eller för långrandiga. Ibland skrev jag bara sida upp och sida ner, pratade för mig själv, babblade på. 

Överraskningen kommer på slutet. Så fuska inte, Boowie. Titta inte i slutet. Låt det bli en överraskning för dig, precis som det fortfarande är för mig. 
Många kramar, farmor."

När farmor Lily var liten bodde hon med sin familj utmed Englands kust. De hade ett lantbruk med kor, får och höns. Andra världskriget rasade för fullt omkring henne men närmade sig sitt slut. Hennes pappa var inkallad i kriget så gården sköttes av hennes mamma och hennes farfar.

En dag får familjen veta att de tvingas flytta - området som gården ligger på ska användas som övningsfält för militären. De ska öva inför landstigningen av Frankrikes kust, där Hitler tagit över. Det finns inga val, så trots att ingen vill det flyttar de med allt bohag och alla djur till morbroderns gård som ligger en bit därifrån, precis utanför marken som militären spärrar av för övning.

Under flytten blir hennes älskade katt rädd och springer iväg. Lily bestämmer sig för att leta rätt på henne och snart har hon krupit in under taggtrådsstängslet och är tillbaka på gården. Inte bara en, eller två eller tre gånger gör hon detta. Men ingen katt...

Så träffar hon en amerikansk soldat som lovar att han ska hitta hennes katt. Bara hon lovar att hålla sig undan från gården - för där kommer det snart att bli farligt - mycket farligt!

Men kan Lily hålla detta? Hon älskar ju sin katt och är beredd att göra allt för henne. Men till och med dö för henne...?

Spännande bok med ett fantastiskt slut. Andra världskriget för mellanstadiet. En historia som aldrig verkar sluta fascinera. Passar också bra som högläsning.

/Birgitta

En farlig vän av Ritta Jacobsson

Leo är precis nyinflyttad. I hans gamla skola blev han mobbad och slagen. På det nya stället hoppas hela familjen att de ska få det bättre. Fast Leo är orolig. Snart är sommarlovet slut och han ska börja 9:an på nya skolan. Vågar han hoppas?

När han första gången vågar sig ut ur lägenheten träffar han Jonna. En snygg tjej med mörkt kort hår och en snedlugg över ena ögat. En tjej som pratar med honom. Som vill vara med honom. Det är Leo inte van vid - men han vänjer sig snabbt.

I skolan märker han att de andra eleverna verkar rädda för Jonna. Fördelen är att Leo också får vara ifred. Ingen vågar mobba honom när Jonna är med. Inte ens Otto. När Leo är med Jonna känner han att han kan göra vad som helst för henne, bara för att få vara nära henne.

sidan 23-25
"Jonna öppnade glasdörren till de kalla dryckerna. Ångan bolmade ut när hon tog ut två burkar. 
-Pengarna räcker inte till två, sa Leo snabbt. 
-Jodå. 

Hon pressade ner burkarna i hans fickor. Leo flämtade till. 
-Vad gör du? 
-Tyst, väste hon. Gå raka vägen ut, vad som än händer. 

Han ville protestera. I stället fortsatte han mot utgången. Hjärtat hamrade hårt. Han hade aldrig snattat förut. Något fick honom ändå att fortsätta. 

Kanske var det glimten i Jonnas ögon när han sneglade bakåt. Hon var vild, hon var vacker. Han ville göra allt hon bad om bara hon såg på honom så där. 

Killen i kassan tittade upp från mobilen. Han var inte mycket äldre än Leo, kanske 19 år. Leos ben skakade.Inte en chans att killen skulle missa burkarna som putade i hans fickor. 

Jonna kom efter. Hon stannade framför ett ställ med godis och tuggummi precis vid kassan. 
-Hallå! Har ni ingen Japp? frågade hon högt. 
-Jodå, sa han. 
-Var då? 
Han böjde sig fram och pekade. -Ser du inte? Där!


Leo hade stannat. Jonna gav honom en knuff framåt. Burkarna skvalpade i hans fickor. Det lät högt i hans öron. Men han fortsatte, förbi kassan. Hans ben bar honom knappt. 
-Hallå! ropade killen. Stopp där!"

Det är så med Jonna. Hon får Leo att göra saker fast han egentligen inte vill. Men han vågar inte säga emot. Vågar inte mista henne. För han har blivit kär... Men så vill hon göra en bomb för att hämnas på en kille. Då vill Leo inte vara med längre...

Lättläst för ungdomar om Kärlek och Tuffa villkor. Om att våga säga ifrån - fast man egentligen inte vågar. Och att ta konsekvenserna. Vilka de än blir...

/Birgitta

Dockskelettet av Holly Black

Poppy, Zach och Alice är vänner. De har varit vänner nästan så länge de kan minnas. Trots att de är 12 år har de fortfarande en lek de älskar att leka tillsammans. De har sina äventyrsfigurer som de hittar på spännande sagor och äventyr till!

I sina berättelser väver de samman allas fantasier och de har även vävt in den Mäktiga Drottningen. Det är en docka som Poppys mamma köpt på en bakluckeloppis. Dockan är en flickdocka i benporslin med gyllene halmgula lockar och snövit hy. Dockan, som Poppys mamma tror är värd mycket pengar, är inlåst i ett glasskåp för att ingen ska kunna leka med henne eller förstöra henne.

Trots att dockan är inlåst är barnen rädda för henne. Trots att hennes ögon är stängda känns det som om hon tittar på dem.

En dag kastar Zachs pappa bort hans figurer. Med förklaringen att han är för "gammal" för att hålla på med dockor och leksaksfigurer. Zach blir oerhört arg - och ledsen. Han kan inte förklara för sina vänner varför han inte "vill" leka längre - han vill ju, men kan inte... därför ljuger han istället. Säger att han bara inte vill leka.

För att locka med Zach i leken igen bestämmer sig Poppy för att plocka ut Drottningen ur skåpet. Och där börjar Poppys drömmar... Hon samlar ihop sina vänner för att berätta vad som hänt:

sidan 67-68
""Det var inte som en vanlig dröm", sa Poppy och strök undan Drottningen lockar med fingrarna. Hennes röst blev mjuk och sval som nattluften. Som den brukade bli när hon pratade för någon skurk eller för den självaste Drottningen. 

"Det var inte alls som när man drömmer. Hon satt vid min fotända. Hon hade blont hår, precis som dockan, men det var tovigt och smutsigt, och hon hade på sig ett lerigt nattlinne. Hon sa åt mig att jag måste begrava henne. Hon sa att hon inte skulle få någon ro förrän hennes ben låg i hennes egen grav. Och att jag skulle få ångra mig om jag inte hjälpte henne." 

Poppy gjorde en paus, som om hon väntade sig att han skulle säga något sarkastiskt. Alice flyttade besvärat över tyngden från den ena foten till den andra. Zach var tyst en lång stund, fångad av de bilder som Poppy hade manat fram. Han kunde nästan se flickan i det nedsmutsade nattlinnet framför sig. 

"Hennes ben?" upprepade han till slut. 
"Visste du att benporslin innehåller riktiga ben?" sa Poppy och knackade på en av dockans porslinskinder. 
"Hennes porslin är gjort av människoben. Småflicksben. Håret som är nerstucket i skalpen är den lilla flickans hår, och dockans kropp är fylld med hennes aska." 

En kall kåre kilade uppför Zachs ryggrad. Han blundade för att slippa se på dockan i Poppys knä."

Poppy är bra på att övertala - och snart har de tre vännerna gett sig av på ett spännande äventyr tillsammans. Ett äventyr som hela tiden övervakas av Drottningen...

Vem har inte någon gång fantiserat om dockor som blir levande? Om dockögon som ser och dockor som kan röra sig... Vad, eller vem, är det andra människor ser när de säger att den lilla gruppen på tre personer är fyra? Vem är det som saboterat lägret de sovit i? Vems fantasier är värst - dina eller de tre vännernas i boken...?

Spännande bok om rysare skräck spöken för mellanstadiet. Skulle även kunna vara ett äventyr.

/Birgitta

Gregor från Ovanjord av Suzanne Collins

Är du säker på att du vågar läsa denna bok? Här finns bland annat stora kackerlackor, spindlar och råttor. När jag säger stora, så menar jag stora... mycket större än en människa...

Gregor är en helt vanlig pojke. Han bor med sin farmor, mamma och sina två småsystrar i en trång liten lägenhet i New York. Det är sommar och Gregor har sommarlov. Hans syster Lizzie har åkt på sommarläger och mamma måste jobba. Familjen har ont om pengar sen deras pappa spårlöst försvann för två år sedan.

Han har lovat mamma att ta hand om tvätten och han tar med sig sin minsta lillasyster, Boots, som är två år. Boots tar med sig en boll som rullar bakom torktumlaren och när barnen går för att hämta den ser de att metallgallret framför ventilationstrumman hänger löst - och bakom finns det en öppning. Helt plötsligt ramlar de båda ner i hålet...

sidan 24-25
"Just då märkte Gregor att dimman började lätta lite. Han kunde urskilja en slät, mörk, cirkelformad vägg. De verkade falla genom ett stort, mörkt rör. Han kände en uppåtvind stiga under sig. De sista dimstråken blåste bort och Gregors fart dämpades. Kläderna sjönk mjukt tillbaka mot kroppen. 

Under sig hörde han en liten duns och sedan trampet av Boots sandaler. Strax därpå fick hans egna fötter kontakt med fast mark. Han försökte orientera sig, vågade inte röra sig. Totalt mörker omgav honom. 

När ögonen började vänja sig blev han medveten om ett svagt ljussken till vänster om sig. Från andra sidan ljuset hördes ett glatt pipande. 
"Kjyp! Stoot kjyp!" 

Gregor rusade mot ljuset. Det föll genom en smal öppning mellan två släta klippväggar. Det var knappt han lyckades klämma sig igenom öppningen. Hans gympasko hakade i något och han tappade balansen. 

Han snubblade ut mellan klippväggarna och landade på alla fyra. När han höjde huvudet såg han rakt in i ansiktet på den största kackerlacka han någonsin sett."

Kackerlackorna tar Gregor och Boots med sig till människorna i Underjord. Där får de också träffa stora fladdermöss. Det visar sig att barnen är väntade. Deras namn finns nämligen med i en profetia som skrevs ner för många många år sedan.

Allt Gregor vill är att åka hem igen. Medan han funderar och planerar för hur de ska komma tillbaka upp till "Ovanjord", får de plötsligt höra att de inte kan åka hem! Människorna och de övriga "varelserna" i Underjord bråkar nämligen med varandra - och snart kan ett krig bryta ut.

De enda som kan förhindra ett krig - enligt den gamla profetian - är Gregor och Boots... och när Gregor får höra att hans pappa ramlat ner i samma hål bestämmer han sig trots allt för att stanna och leta rätt på honom.

Spännande magi och fantasi för mellanstadiet. Gregor från Ovanjord är första boken av fem i serien "Krönikan om Underjord". En rafflande historia i högt tempo! En historia med gott om spindlar, kackerlackor, råttor och andra kryp...

/Birgitta

Zombie city: De döda stad av Benni Bödker

Krille har gömt sig i en stor bunker ända sen den stora explosionen. Men nu har hans mat tagit slut, så han tvingas gå in i en affär för att hitta något att äta. Allt är stilla. Varor har slitits ner från hyllorna, det finns ingen ström så maten i kylarna och frysarna ligger och ruttnar. Till slut hittar han konserver. Krille kan inte vänta - han skyndar sig att öppna en och vräker i sig maten. Men så hör han något...

sidan 19-21
"Så hör han ett ljud igen. Han hejdar sig. Torkar sig om munnen. Lyssnar. 
Den här gången är han helt säker. Det är ett ljud. Inte så långt borta. 
Ett ljud av steg. Släpande steg. 
Han är inte ensam längre. Krille ser sig om. Han ser inget. Och nu hörs inga steg längre. 

Han vänder sig om. Och så skriker han. 
Framför honom står en man i uniform. En vakt. 
Men han stinker något hemskt. Hans hud är grå och svullen. Han liknar männen på golvet. 

Han håller också på att ruttna. Han är också död. Men han är hungrig. 
Och han går rakt mot Krille."

Krille har tur, för plötsligt finns en till överlevande bredvid honom. En som har ett armborst att försvara sig med. Hon skjuter zombien i huvudet - det är det enda sättet att döda dem på. De sätter sig ner och fortsätter äta och tjejen berättar om De Levandes Land, dit hon är på väg. Mer hinner hon inte berätta förrän de hör ett nytt ljud - den här gången är det en hel flock!

Det är de döda som styr nu!

Riktigt rysligt! Pang på bara - rakt in i berättelsen hamnar man. Mitt bland zombierna...
Svartvita bilder som fyller i berättelsen. Visar hur det ser ut. Hur zombierna ser ut...
Lättläst rysare skräck spöken för mellanstadiet.

/Birgitta

klass 4-6 A jobbar med Pippi och Lilla gubben

Barnen från GSS 4-6 A kom till biblioteket och fick lyssna på sagan om Pippi Långstrump och Lilla Gubben.

”Hon kunde lyfta en hel häst, om hon ville. Och det ville hon. Hon hade en egen häst, som hon hade köpt för en av sina många gullpengar samma dag, hon kom hem till Villa Villekulla.

Hon hade alltid längtat efter en egen häst. Och nu bodde han på verandan. Men när Pippi ville dricka sitt eftermiddagskaffe där, lyfte hon utan vidare ut honom i trädgården.”

Sida 9 ur Boken om Pippi Långstrump

av Astrid Lindgren

 

Efter lite prat om hästar med fakta ur boken "Lätta fakta om hästar och ponnyer" fick barnen blunda och tänka sig en egen häst och vad de skulle göra med den.

Sen fick de en ”egen” häst att färglägga och klistra fast på ett papper. Sen fick de även gärna rita sig själv och vad de föreställt sig att de gjorde med sin häst.

Bilderna satte vi sen upp till utställning på glasrutorna mot korridoren utanför biblioteket - så alla som går förbi kan se hästarna :)

/Birgitta

Uppdraget av Camilla Lagerqvist

Det är sommar, och året är 1943. Maja bor tillsammans med sin mamma, lillasyster och lillebror i ett litet hus nära gränsen till Norge. Pappan är ute i kriget - och det är som om han tagit med sig mammans skratt också. Allt är så allvarligt nu för tiden.

De kan höra kulsprutor från gränsen, och tyskarnas flygplan dundrar ofta förbi på himlen. En natt flyttar det in en ny tjej i det gamla skolhuset, Hilde. Det visar sig att hennes mamma är gravid och tillsammans med en tysk soldat. Nu kan de inte bo kvar i Norge längre eftersom de blivit så hotade och trakasserade där. De fick fly till Sverige istället.

Samtidigt flyttar en barndomskamrat till Majas mamma hem till byn. Hon har med sig sin son, Benjamin. De har också flytt från Norge, som är ockuperat av tyskarna.

sidan 30-31
"-Hur är det att bo i ett land som fiender har tagit över? frågade jag och tänkte på de tyska planen och bomberna som vi kunde höra falla över Oslo. Jag frågade båda, men det verkade bara vara Benjamin som ville svara för Hilde hade krupit ihop med hakan på knäna och hennes blick var långt borta någonstans. 

-Det var hemskt! Tyska soldater överallt på gatorna och pappa fick stäng vår musikaffär, men det var lika bra det för det var så mycket  som blev förstört när de krossade fönstren... Benjamin bet ihop tänderna så hårt att kinderna spändes och han fick en rynka mellan ögonbrynen. 

-Varför krossade de fönstren? frågade jag.
Benjamin svalde, sedan höjde han huvudet och det blänkte i ögonen. 
-För att vi är judar. Tyskarna hatar judar. Alla som är judar fick ett J i sitt pass, jag fick det, min pappa, min farbror och hans familj fick det. Mamma var den ende som slapp eftersom hon inte är judinna. Sedan blev alla judiska pojkar och män över fjorton år satta i fångläger på Falstad, men då hade min pappa redan stuckit. 

Han sa det med stolthet i rösten och jag hann tänka att det var en konstig sak att vara stolt över, att ens pappa hade stuckit från familjen. Men innan jag hann fråga något mer började Benjamin berätta igen. 
-Pappa gick med i motståndsrörelsen, de som kämpar för att göra Norge fritt, sa han."

De tre barnen blir goda vänner och badar och umgås mycket i den varma sommaren. När så Benjamins farbror och hans familj avrättas av tyskarna bestämmer barnen sig för att starta en motståndsgrupp. Deras första uppdrag blir att försöka rädda motståndskvinnan Svarta rosen, som tyskarna snart tänker fängsla och döda.

För att varna henne tvingas barnen ta sig över gränsen, till en motståndsgrupp som har sitt tillhåll i en liten by i Norge. Men gränsen vaktas av tyskar - som skjuter ihjäl den som försöker ta sig över...


Del 1 i serien Svarta rosorna. Följs av Isbarnen och Förrädarna. Utspelar sig under Andra världskriget och passar bra som högläsning. Spännande och läskigt på samma gång, för mellanstadiet.

/Birgitta

Hjärtlös av Petrus Dahlin

Maia har precis flyttat till New York med sina föräldrar. Hennes farfar har precis dött och familjen har fått ärva hans stora lägenhet på tolfte våningen. Flytten passar bra eftersom hennes pappa har fått erbjudande om en internationell karriär som han inte kunde säga nej till. Hennes mamma har också fått ett fint jobb och båda jobbar mycket.

Men lägenheten är kall, lamporna sönder i trapphuset och grannen under Maia skyndar sig att stänga dörren när hon ser henne - eller viskar små snabba meningar som "jag drömde mardrömmar om dig inatt..." Sen är det rummet längst in i lägenheten - det som alltid är låst - och dit hon inte får gå...

Maia känner sig ensam, hon har inga syskon och än så länge inga vänner i den nya staden. För att fördriva tiden betygssätter hon Sushi, kollar in grannarna med kikare, tecknar och längtar efter sin bästis Becka som är kvar i Sverige.

För att mildra sitt dåliga samvete för att Maia är ensam hemma köper hennes mamma en hamster till Maia och hon blir såklart överlycklig. Äntligen lite sällskap! Men lyckan blir kortvarig... redan nästa morgon har den försvunnit!

sidan 66-68
"Telefonen avbröt hennes tankar. Hon rusade ut i köket och svarade. 
"Hej, det är mamma!" 
En snabb blick på köksklockan gav Maia svaret på varför mamma ringde innan hon själv hann säga det. Hon var sen. 
"Jag måste jobba ett par timmar till. Men det finns ju sushi i kylen som du vet." 
Maia hummade till svar. 

"Har du det bra? Hur går det med hamstern?" 
Skulle hon säga något? På ett sätt var hon glad över att mamma var sen. Det skulle ge Maia lite extratid att ställa allt tillrätta. 

"Ehh... bara bra. Han är jättegullig och vet du, nu har jag äntligen kommit på vad han ska heta." 
"Nä men vad roligt. Berätta!" 
"Houdini!" 
"Houdini, som utbrytarkungen? Varför det?" 

Maia bet sig i tungan. Självklart skulle mamma veta varför. Sådana var både hon och pappa. De ville ha förklaringar och en bakgrund till allting. Nu gällde det att snabbt styra om samtalet. 
"Äsch, jag tyckte bara det var gulligt liksom..." 
Hon hörde själv hur tunt det lät. Det var inte ett typiskt Maiasvar. 
"Och han smet ut för en liten stund. Men så hittade jag honom igen." 
"Jaha, vilken tur. Vart hade den lilla busen smitit då?" 
"Till det där hörnrummet." 

Det blev helt tyst i luren. 
"Inte till det låsta rummet i hörnet väl...?" Malins röst lät kall och avvaktande. 
"Nej, nej, förstås inte... jag menar..." Maia förstod direkt att det var fel svar. "... jag menar vardagsrummet. Det som ligger i hörnet. Det tredje i fil, du vet..." 

"Jaha. Då förstår jag. Vardagsrummet, bra... Du kanske inte ska låta Houdini springa lös. Det är en enorm lägenhet och risken är stor att han försvinner. Och du går så klart inte in i det låsta rummet, eller hur?" 
Maia harklade sig. 
"Nej, absolut inte... och du har helt rätt. Jag ska ha honom ordentligt inlåst, jag menar, nu har jag ju honom ordentligt inlåst."

Maia kommer på en lösning och går och köper en ny hamster. Men den försvinner också spårlöst... Och hörnrummet, längst in i lägenheten, där är varmt och skönt i den annars iskalla lägenheten så Maia kan inte låta bli att gå in. Men det är något med rummet... något läskigt!

En riktig rysare för de som inte är mörkrädda. För läskigt är det! Mycket till och med... Men det är tur att det finns äkta vänner. Det är verkligen tur att Maia har Becka!

Rysare,skräck spöken för mellanstadiet.

/Birgitta

Dödsknäpp av Håkan Jaensson

Torsten, eller Totte som alla säger, bor i Stockholm. I en vanlig lägenhet tillsammans med sin mamma och pappa. Eller, det är mest Totte som är hemma. Mamma och pappa jobbar. Totte fördriver tiden genom att bland annat titta på TV. En dag, när han har feber, fastnar han i ett doktorsprogram, där doktorn är en världsberömd expert.

Doktorn pekar på Totte och förklarar med allvarlig röst att det finna inget att göra. Kanske har du feber och det är bara början... och efter två veckor dör man.

sidan 18-19

"Många läkarprogram rann liksom bara förbi, fulla av ryggont, åderbråck, vattkoppor, stress, brutna armar, tarmvred... Men ett var speciellt. Det där som handlade om honom. Tur att Totte inte missade det. Eller otur.

Fivvö, hade den vita snigeldoktorn sagt. Feber. Det är så det börjar, med hög feber. Den sjuke känner sig trött också. Och håglös, fast den inte kommit i puberteten. Tv:n visade röda, slemmiga bollar som pulserade och växte, fyllde rutan.

-Tumörer, sa doktorn. Man skulle kolla om man hade en knöl, typ i ljumsken. Knölen kunde vara en tumör, en livsfarlig cancertumör... Totte flyttade sig närmare tv:n. En knöl i ljumsken...?

Nu kom det en unge, en snorig men rätt normal och alldeles levande som skuttade omkring som vem som helst och skrattade. Sedan låg den plötsligt i en sjukhussäng med dropp. Som morfar. Den ungen hade dött efter bara två veckor och man fick se hur mamman grät ögonen ur sig på begravningen.

-En lömsk sjukdom, sa doktorn. Ungen hade haft lockigt hår och röda kinder. Röda av feber. Och knöl. -Det finns inget att göra, sa doktorn. Trots intensiv forskning på området. Sjukdomsförloppet går snabbt. Nästa vecka ska vi tala om ulcerös kolit. Doktorn stirrade på Totte med sina röda ögon, vinkade sakta med sin snigeltass. Slut för i dag, dags för reklam."

Totte hittar en knöl och efter det han hört doktorn säga beslutar han sig för att han har cancer och bara två veckor kvar att leva. Han letar upp ett måttband som han börjar klippa av 10 centimeter per dag från, och när måttbandet är slut ska han dö.

Men det är ju så mycket som han vill hinna med innan han dör. Och nu vågar han också göra saker som han förut varit för feg för. Han börjar till exempel säga ifrån när mobbarna Kurt och Filip är elaka, han säger också till gympaläraren att han vill vara med på fotbollen, inte bara gå på promenad som resten-gänget tvingas göra. Resten, är de som blir kvar när de duktiga valt sina lag.

Att ha kort tid kvar att leva är inte så enkelt. Lite stressigt är det allt. Och dessutom får han en hund av sina föräldrar - som sällskap när de måste jobba sent. Och vad gör man egentligen av sina sista decimetrar innan man dör? Rullskridskor skulle han vilja prova...

Totte säger inget till sina föräldrar. Det är bättre om de inte vet. De skulle ju bli så ledsna annars...

En bra bok som är både rolig och tänkvärd mitt i all tragedi. Och vem kan man egentligen lita på??

Svårt & sorgligt för mellanstadiet.

/Birgitta

Svartskogen av Helena Bross

Det är snart sommarlov och Teo och Bianca har friluftsdag med skolan. De går vilse och hamnar vid Svartsjön. Eftersom ingen av dem varit där förut bestämmer de sig för att utforska sjön lite. När de kommer närmare hittar de en stor flat sten. Den ligger där mitt i sjön - som om ett klippblock trillat ner från himlen. Den här platsen blir deras hemliga plats och de återkommer dit när sommarlovet börjat för att bada.

sidan 10-12
"-Ska vi ta ett dopp till? frågade jag.
Kvällssolen värmde fortfarande och vattnet var spegelblankt.
-Okej,sa Bianca.

Vi dök i och simmade bort till det gamla kullfallna pilrädet. Roten hade nästan släppt från marken och trädet hängde ut över vattenytan. Man kunde klättra upp på det och stå där och gunga medan man höll i sig i grenarna. Trädet sviktade upp och ner. Bianca och jag klättrade upp och satte fart på trädet. Trädstammen knarrade och grenarna doppades i vattnet.

Men plötsligt stannade Bianca.
-Titta! sa hon. En stor svart fågel kom flygande över sjön. Jag blev nästan rädd, för den var på väg rakt mot oss. Den satte sig på en torr gren i trädet bredvid och gav till ett hest krax. Vi stod alldeles orörliga på trädstammen. Fågeln satt stilla och tittade ner på oss med svarta pärlögon. Den kraxade en gång till. Sedan bredde den ut vingarna och flög runt sjön en gång innan den försvann över skogen.

-Vad var det för fågel? undrade Bianca.
-Ingen aning, sa jag. Vi kan titta i en fågelbok när vi kommer hem.
-Tänk att den inte var rädd, sa Bianca.
-Det kändes nästan som om den ville något, sa jag.

Just då hörde vi vingslag bakom oss. En stor skugga for alldeles över våra huvuden. Fågeln hade kommit tillbaka. Vi hukade oss när vi kände luftdraget från de stora vingarna och tittade förskräckt på varandra. Fågeln tog ett varv över oss och flög sedan bort mot stenen.

Sakta sänkte den sig ner och landade där. Den hoppade lite hit och dit på våra badrockar. Sedan böjde den huvudet och den kraftiga näbben mot stenen.
-Vad gör han? undrade Bianca.
-Det ser nästan ut som om han lämnar något, sa jag.
-En mask eller snigel! sa Bianca och fnissade.
-På våra badrockar? sa jag. Fräscht!"

Det visar sig att den svarta fågeln lämnat en liten blå blomma. Fågeln kan de hitta i en fågelbok - det är en korp - men blomman hittar de inte igen. De tar med sig blomman till skolan och frågar en lärare som blir eld och lågor. Han säger att det är fridlyst och väldigt sällsynt blomma och han vill gärna se den på riktigt.

Växtplatsen där blomman hittades är bredvid Svartsjön. Precis där kommunens gubbar bestämt att en ny väg ska dras - och därmed hotas den vackra blå blomman att utrotas! Men blomman är inte det enda som hotas att utrotas... för i Svartskogen bor också älvor, jättar, troll och de underjordiska...

Teo och Bianca blir god vän med älvan Millevi och tillsammans gör de allt för att rädda skogen och dess invånare. Men utstakningen av vägen har redan börjat och snart kommer maskiner som ska fälla träd och gräva. Kommer barnen, och skogens invånare, att hinna rädda skogen? Och vem av de som bor där kan man lita på?

Del 1 i seriens Svartskogens hemligheter. Mycket fina John Bauer inspirerande bilder.

Magi & fantasi för lågstadiet.

/Birgitta