tisdag 9 december 2014

Svart glas av Maud Mangold


Umbras föräldrar har precis skilt sig och Umbra flyttat med sin mamma till ett hus vid havet.
Hennes syster Sienna bor kvar hos pappa och äldsta systern, Ockra, har flyttat hemifrån. Umbras mamma, Ester, är konstnär och har döpt sina flickor efter färger.

Huset är ett stort hus som kurar i vinden. Ett hus som känns för stort. För stort för Umbra och hennes mamma, för stort för att deras få möbler ska fylla ut det. Men det har en fantastisk ateljé, och det är också därför som de köpt det.

När Umbra precis flyttat in träffar hon på Amos som blir hennes vän. Han har bott länge i byn och känner väl till huset de flyttat in i. Under deras första möte, sid 16-17, säger Amos så här:

"Du vet inget om huset, va?
-Vadå vet?
 -Att det är... speciellt. Ingen som har bott där har stannat mer än några månader. Inte sen Hermans tid alltså, och det ver ju hundra år sen.
-Sluta prata så där hemlighetsfullt, säger jag. Vad är det för fel på huset?
Då rycker han på axlarna och säger att han inte vet så mycket. Bara att det bytt ägare lite väl ofta.
-Ni fick det billigt, va?
-Jaa, hur så?
-Tänkte just det, säger Amos och vänder sin cykel. Du, vi ses! Jag måste hem nu. Ha det bra!"

Umbra försöker göra huset till sitt. Möblerar sina rum med de få möbler de har med sig och utforskar omgivningen. Efter en utflykt och ett dopp i havet kommer hon in i köket och ser att det redan blivit grus på köksgolvet, sid 28:

"Det har redan kommit grus på köksgolvet, men det gör inget, jag kan sopa. De som bodde här förut har lämnat kvar en gammal matta, smutsig och trasig. Jag föser ihop den med foten och lyfter sopborsten. Men vad är det här? En lucka i köksgolvet har gömt sig under mattan. Inte kan det väl finnas en källare? Huset står ju direkt på berget. Eller? Jag tänker på de konstiga knackningarna i går kväll. Att det lät som om de kom ifrån köket."

Tillsammans med Amos undersöker de vad som finns under golvet och tillsammans träffar de också på den som bosatt sig där under. Vem är det? Finns hen? Var kommer hen ifrån?

Umbra har det inte så lätt i sitt nya hus med sin mamma. Hennes mamma, Ester, går fullständigt upp i sina alster när hon är inne i en intensiv målarperiod. Eller som Umbra förklarar det för sig själv på sid 146-147 när Ester förklarar sin sjukdom:

"För mig är den en ny tanke att Esters sjukdom har något gott med sig. Men jag kan förstå det nu. Alla de fantastiska bilderna som hon sprutade ur sig. Tusen gråa skuggor. Dem hade hon inte kunnat måla om alla dagar varit en jämn lunk. Vulkanen måste ha ett utbrott för att den vackra lavan ska rinna ut."

När Ester målar målar hon. Äter och sover knappt och Umbra får klara sig själv, vilket inte alltid är så lätt. När Ester målat klart är hon också helt slut - och då får Umbra sköta både sig och sin mamma.

Boken är spännande och både sorglig och magisk. Umbra är en stark tjej och det är spännande att följa hennes utflykter och tankar. Men vem, eller vad, är varelsen som bor under huset??

torsdag 4 december 2014

Skjut apelsinen av Mikael Niemi




Mikael Niemis bok Skjut apelsinen utspelar sig i en gymnasieskola någonstans i Sverige. Den är skriven som en dagbok i jag-form. får vi följa killen som i sexton år varit grå. Grå och osynlig.

Helt plötsligt får han för sig att köpa ett dussin röda rosor till skolans snyggaste och populäraste tjej - som han är hemligt förälskad i - och räcka fram dessa till henne och säga "jag älskar dig". De av skolans elever som ser på håller andan en halv sekund - innan skrattet bryter ut. Nu är han inte osynlig längre. På gott och ont... och han använder sig av det för att rubba cirklarna och utmanar på så sätt de andra eleverna. Nu kan ju inget värre hända - tror han - så det är bara att utmana världen (dvs skolans elever)...

"Jag stod denna glåmiga måndagsmorgon och borstade tänderna framför badrumsspegeln och kände mig så satans förbannad. Sprutade ut mammas hårgegga och borstade håret åt alla möjliga håll.
Klämde en finne, en riktig feting så det sprutade acneblod över hela glaset och lämnade en röd vulkan i pannan.

Näsan kändes tilltäppt och jag stack in fingret. Rotade länge och väl och fick ut en rekordkuse. En gulslemmig snorkråka av enorma mått som lossnade och klibbade fast på fingertoppen. Jag tänkte just pilla bort den, men hejdade mig. Det såg ut som om jag fösökt snyta mig men missat papperet. Den var helt enkelt det äckligaste jag sett. jag tryckte fast den på kinden och lät den hänga kvar. Tog på mig jackan. Gav mig ut i den grymma världen." sid 78

Tragiska livsöden pusslas samman och vävs ihop. Boken går framåt i rappt tempo, med många ord och målande beskrivningar. Urartar det? Bra fråga...

onsdag 3 december 2014

Svensk synd av Martin Jern



Otto och hans mamma är på flykt från Ottos fars- som vill slå ihjäl dem... Flyttkartongerna de tar med sig är nu nere på några väskor. Det är allt de har sparat efter alla år och att ständigt vara på väg - på helspänn.

Det är besvärligt att lära känna nya människor hela tiden på nya platser. Och ännu besvärligare när man inte får berätta vem man är och var man kommer ifrån. Inte på riktigt. För hur vet man att någon är ens vän? Innan flytten till hålan Ryda var "vännen" på facebook ingen riktig "vän" och så snart Otto berättat var de bodde var farsan där...

I hålan Ryda finns bara skog skog skog. Ett samhälle där de flesta invånarna för länge sedan flyttat.  Bruket la ner, jobben försvann och så även de flesta människor. De som är kvar tillhör Kyrkan. Men vad är Kyrkan? Eller rättare sagt VEM är Kyrkan?

Onda krafter verkar ligga bakom och snart är Otto mer inblandad än han från början hade tänkt. Han som skulle hålla en låg profil.

Spännande ungdomsbok om att ständigt vara på flykt. Vem är vem och vem kan man egentligen lita på? Spänningen byggs upp under hela boken så när slutet närmade sig läste jag i rekordfart bara för att få veta hur det skulle sluta...