torsdag 16 juni 2016

skolavslutning och tomma korridorer

skolavslutning på Hagaskolan med flaggan i topp och tomma korridorer
Flaggan hissad på skolavslutningen

Så fina elever, så fint väder, en så fin dag - men ack så tomt det blev!!

Nu står korridorerna tomma fram till måndagen den 22 augusti, då det åter myllrar av nyfikna, glada och pigga elever!

skolavslutning på Hagaskolan med flaggan i topp och tomma korridorer

Ha ett skönt sommarlov allihopa :)

/Birgitta

Blackout poetry

Elever från åk 7-9 har nu under vårterminen i elevens val med gruppen bild återanvänt gamla gallrade böcker från biblioteket...och vad har de då gjort?? Jo, världens häftigaste poesi!

Eleverna har utgått från de ord som finns på boksidan och därifrån plocka ut de ord man gillat. Resterande ord har målats över i svart färg. Ett sätt att skriva utan att egentligen skriva! Ett sätt att skapa ny mening och innebörd av ord - som redan finns och bestämts av någon annan...

Så här ser det ut:


blackout poetry elevarbeten dikter poesi elevens val bild åk 7-9


blackout poetry elevarbeten dikter poesi elevens val bild åk 7-9
As long as they stayed
 they
could at least
Dream on


blackout poetry elevarbeten dikter poesi elevens val bild åk 7-9
Kapitel 21
skakar i hela kroppen
ingen verkar märka
han sitter bredvid
endaste blick
hur han ser ut

Så himla spännande och inspirerande!

/Birgitta

Legenden om örnfolket: Maximus ring av Patrik Bergström

Legenden om Örnfolket Maximus ring av Patrik Bergström


Örnfolket är små människor, inte större än en råtta, som rider på örnar. De bor i landet Argonia som delas av en stor ravin i Nordriket och Sandriket. Längst upp i ravinen finns en stor vulkan, och det är också där som Örnfolket bor.

I boken får vi träffa den modige pojken Remus. Han har bott hos sin farfar ända sen hans föräldrar dödades av människorna. Remus tycker om att sitta bredvid vulkanen och dingla med benen, men nu har han upptäckt något fasansfullt:

sidan 11-13
"Farfar, vulkanen har vaknat!
Jag vet, sa Attius. Det har alltid bubblat lite lava nere i kratern, men nu har det blivit mer och mer. Och så den här jordbävningen. Nero kommer så småningom att få ett stort utbrott igen. Han lyfte upp en stol från golvet och satte sig tungt. 

Maximus, den store trollkarlen du vet, stillade vulkanen för länge sedan, sa han. Men under ytan har trycket byggts upp igen. När lavan bryter sig fri kommer den att följa sin gamla väg och störta ner i Dödsravinen. Floden kommer att koka bort, och sen kommer lavan att rinna hela vägen ner till Flodhem. Tusentals människor kommer att dö. 

Människor! Remus fnös. De jagar våra örnar och sätter oss i fågelburar. De får skylla sig själva! Attius såg allvarligt på honom. 
Remus, vi har pratat om det här många gånger. Dina föräldrars död var en olycka. Jägaren trodde att deras örn skulle anfalla och avlossade sitt armborst i självförsvar. Du kan inte hata alla människor för det."

Det enda som kan stilla vulkanen och rädda både Örnfolket och människorna är den nu döde trollkarlen Maximus magiska ring. Ringen har stor kraft och har förvarats i två delar sen trollkarlen dog - för att människorna inte ska missbruka dess kraft. Ingen människa får någonsin röra ringen igen. Därför måste någon från Örnfolket leta rätt på de två delarna och använda magin för att stilla vulkanen.

Trots att Remus hatar människorna blir han utvald till att försöka rädda dem genom att stilla vulkanen och förhindra ett vulkanutbrott. Så Remus ger sig av på ett farligt och spännande uppdrag...

En spännande och lättläst ny serie för de allra yngsta. Spännande att få följa med i de små människornas vardag, där vardagliga saker för oss kan bli stora hinder för de små. Som att ta sig upp för en trappa. Tänk när varje steg är större än dig själv! Fina svart-vita bilder gör att man lättare också förstår hur små de är... Man fastnar lätt och vill veta hur det går för Örnfolket.

Första delen i en planerad serie. Andra delen heter Vulkanen vaknar, tredje delen Den siste draken. Utgiven av lilla Piratförlaget.
Magi & fantasi för lågstadiet.

/Birgitta

Drakarnas öde: stjärnstenen av Jo Salmson

Stjärnstenen av Jo Salmson


Stjärnstenen är skriven av Jo Salmson och är första delen av två i serien Drakarnas öde.  Jo Salmson har även skrivit böckerna Drakriddare där man får följa pojken Tam. Stjärnstenen utspelar sig i samma värld som böckerna om Tam och Tam kommer enligt författaren också att dyka upp i serien...

Stjärnstenen handlar om flickan Nea. Hon bor med sin mamma Edja i en liten stuga. Edja var tidigare drakriddare och bodde i Demar, i ett av adelspalatsen nära kungens slott. Men när Edja blev kär och gifte sig med Belon, som var stjärntolkare, ville hennes föräldrar inte längre veta av henne.

Neas pappa, Belon, är död. Han fick när han gifte sig med Edja inte längre vara stjärntolkare och vistas i stjärnsalen. I stjärnsalen finns Stjärnstenen. Det är en sten med stor kraft som avger en sorts skuggor. En stjärntolkare med Gåvan kan se in i skuggorna och där se människor och platser. De skickligaste kan till och med höra vad människorna pratar om. Den general som har en stjärntolkare kan ta reda på vad fienden planerar och använda det till sin fördel vid ett krig. Så en stjärntolkare har en mycket viktig roll i samhället.

Nea har också Gåvan. För att få bli stjärntolkare måste hon göra ett prov för mäster Fenel, som är ensam stjärntolkare. Det är 30 år sen någon blev stjärntolkare - och då klarade två provet - mäster Fenel och hennes far Belon.

sidan 37
"Men mäster Fenel ser allt annat än glad ut. 
-Jag har hört talas om det här, säger han. Men jag trodde inte... 
Hans mun blir till ett smalt streck. 

-Den du har sett är häxmästaren, säger han. 
Nea stirrar på honom. 
-Häxmästaren är död, säger hon undrande. Du besegrade honom, det vet alla. 
Mäster Fenel nickar stelt. 

-Du har sett det förflutna, säger han och hans röst har blivit kall och sträng. Du är inte välkommen här längre, ge dig av!"


Men Nea är säker på att hon sett något viktigt i stjärnstenens skugga. Men mäster Fenel tror henne inte utan säger att hennes Gåva är förbannad, smutsig och ondskefull. Han får hela samhället att vända sig mot Nea och hennes mor. Men ju mer Nea funderar ju mer blir hon övertygad om att det hon sett kan vara en fara för hela landet. Men hur ska hon få någon att tro på henne?

Boken bygger som sagt på samma värld som Tam, men riktar sig till den som kommit lite längre i sin läsförmåga.

Magi och fantasi för mellanstadiet.

/Birgitta

Lockwood & Co: Den skrikande trappan av Jonathan Stroud

Lockwood & Co.: Den skrikande trappan av Jonathan Stroud


Bokens handling utspelar sig i England, mestadels i London. Landet har i minst 50 år härjats av en epidemi av hemsökelser, dvs spöken. För att få slut på problemet med alla spöken har man bland annat infört utegångsförbud under natten, satt upp varningsklockor och spöklyktor.

För att bekämpa själva spökena använder man barn och ungdomar, eftersom barn inte hunnit tappa sin Talang att se, höra eller på annat sätt upptäcka spöken. Många barn, inte alla, föds med en Talang, och de extremt begåvade barnen får ofta anställning hos en agentur.

Eftersom det är en stor epidemi av spöken så är det också en stor marknad för agenturer. I London så har till exempel de två största agenturerna hundratals anställda, medan det minsta - Lockwood & Co, bara har tre.

Den här boken handlar om just den lilla agenturen Lockwood & Co. och de tre barnen som arbetar där. Firman ägs av Anthony Lockwood och han har två anställda, George och Lucy.

Lucy har precis flyttat till London efter ett stort misslyckande i hennes förra agentur. Hon har försökt få arbete hos många agenturer innan hon till slut kommer på intervju hos Lockwood & Co.

sidan 86-87
"Vi är en ny agentur, startade så sent som för tre månader sedan. Jag fick mitt tillstånd förra året. Vi är auktoriserade av DEPFOK, men jag vill påpeka att vi inte står på deras lönelista, som Fittes och Rotwell och de andra. 

Vi är självständiga och vill så förbli. Vi tar de jobb vi vill ha och tackar nej till resten. Alla våra klienter är privatpersoner som har problem med Besökare och vill ha det löst snabbt och diskret. Vi löser deras problem. De betalar oss generöst. Så enkelt är det. Några frågor?" 

Nu när vi hade tagit oss förbi mitt förflutna låg vägen öppen. Jag ville inte trassla till någonting. Jag lutade mig framåt i soffan, rak i ryggen och med händerna prydligt knäppta i knäet. 
"Vilka är era övervakare?" frågade jag. "Kommer jag att träffa dem också?" 

Pojken rynkade pannan. 
"Inga övervakare. Inga vuxna. Det här är mitt företag och jag bestämmer. George Cubbins är min närmsta man" 

Han såg mig i ögonen. "Vissa sökande uppskattade inte den uppläggningen, så de kom inte särskilt långt. Besvärar det dig?" 

"Nej då", sa jag. "Nej, jag tycker det låter utmärkt." Jag tvekade ett ögonblick. 
"Så... det har alltid varit bara ni två? Bara du och George?" 
"Nej, vi brukar ha an assistent. Två agenter räcker för att handskas med de flesta Besökare, men i särskilt svåra fall följer alla tre med. Siffran tre är magisk, som du vet." 

Jag nickade långsamt. 
"Jag förstår. Vad hände med er senaste assistent?" 
"Stackars Robin? Åh, han ... gick vidare." 
"Till en annan tjänst?" 
"Jag borde kanske ha sagt ´rycktes bort´istället. Eller ´rycktes hädan´. Åh - bra! Te!""

Efter att agenturen misslyckats i ett uppdrag, där de råkat sätta eld på huset och bränna ner det, blir de stämda på en massa pengar. För att försöka ändra sitt rykte och få fler kunder - och få pengar att betala skulden med - identifierar man spöket i huset som brann upp. Lockwood & Co. märker då att flickan som spökat blivit mördad - men man fick aldrig tag på den som mördat henne!

Trots den positiva uppmärksamheten sinar uppdragen och Lockwood befarar att de snart måste stänga igen. Men så får de plötsligt ett uppdrag som låter för bra för att vara sant. Klarar de det så blir de skuldfria och mer ändå!

Huset som agenturen ska rensa från spöken är ursprungligen ett gammalt kloster som byggts på och byggts om i omgångar. Det sägs att klostret plundrades och sju av munkarna kastades ner i en brunn medan resten brändes inne. Efter det har otäckheterna bara fortsatt i huset... och mängden spöken ökat.

Nu har det gått så långt att ingen vågar gå in när solen gått ner. Senast man försökte göra något åt spökena dog alla agenter som försökte... Eftersom det är ett "särskilt svårt fall" åker alla tre agenter från Lockwood & Co dit för att få bort spökena.

En spännande bok för den vane läsaren. Där spökena är hack i häl på agenterna som dödar spöken och löser brott som rena detektiverna! I slutet av boken finns en ordlista som förklarar de ofta ovanliga ord som finns med, som beröring, dödsglöd och spöke.

Rysare skräck spöken för mellanstadiet.
/Birgitta


Gangsterfarmor av David Walliams

Gangsterfarmor av David Walliams


Bens föräldrar är helt tokiga i dans. Mest av att titta på dans. Varje lördag sitter de bänkade framför TV:n och tittar på Let´s Dance. Varje fredag kväll har de dessutom en "dejtkväll" där de tittar på live-inspelningar av Let´s Dance, går på indisk restaurang eller går på bio. Så här har det varit så länge som Ben kan minnas.

Ben själv hatar dans. Men det allra tråkigaste är att Ben måste vara hos sin farmor varje fredagkväll.

Bens farmor har tjocka glasögon, löständer, skäggstrån på hakan, småfiser och stinker av kål. Ben tycker att hans farmor är sååå tråkig. Ben har till och med skrivit en lista med skäl på varför han hatar att vara hos henne.

En fredag kväll när Ben som vanligt är hon sin farmor ringer han hem och vill att föräldrarna ska hämta honom. Han hatar att vara där. Han vill hem! Tyvärr verkar farmor ha hört samtalet - och Ben får dåligt samvete.

Men en morgon när han sitter och äter frukost hos farmor gör han en fantastisk upptäckt!

sidan 38-39

"Ben tyckte inte om kokta ägg och hade inte ätit upp sitt första än. Farmor kunde till och med förstöra så enkel mat. Äggen blev alldeles för rinniga och det rostade brödet såg alltid ut som kolbitar. 

När den gamla damen inte såg brukade Ben sprätta iväg äggmojan med skeden genom fönstret och gömma det rostade brödet bakom elementet. Det måste finnas en hel kolgruva där nu. 

"Nej tack, farmor. Jag är proppmätt", svarade Ben. 
"Jättegott kokt ägg, tack", tillade han. 
"Hmm...", mumlade den gamla damen skeptiskt. 
"Det är lite kyligt. Jag ska bara gå och ta på mig en kofta till", sa hon, trots att hon redan hade två på sig. Farmor vaggade kvackande ut ur rummet. 

Ben sprätte iväg resten av sitt ägg ut genom fönstret och försökte sen hitta något annat att äta. Han visste att farmor hade ett hemligt förråd med kakor på översta hyllan i skafferiet. Farmor brukade bjuda Ben på en när han fyllde år. Ben brukade också förse sig med en kaka då och då när hans farmors kålbaserade delikatesser gjorde honom hungrig som en varg. 

Så han sköt raskt fram sin stol till skafferiet, klev upp på den och lyfte ner kakburken. Det var en stor burk som farmor köpt vid drottningens silverjubileum på tronen 1977. På locket fanns ett väldigt sönderskrapat och urblekt porträtt av en mycket yngre drottning Elizabeth II. 

Den kändes väldigt tung. Mycket tyngre än vanligt. 
Konstigt. 
Ben skakade lite på burken. 
Det varken kändes eller lät som om det var kakor i den. Det lät som stenar eller kulor. Ännu konstigare. Ben vred av locket. 

Han stirrade. Och sedan stirrade han lite till. Han trodde inte sina ögon. 
Diamanter! Ringar, armband, halsband, örhängen, allt med stora gnistrande diamanter."

Ben bestämmer sig för att spionera på sin farmor. Han hittar henne utanför guldsmedsbutiken - just i färd med att slå sönder skyltfönstret! Det visar sig att Bens farmor är en gangsterfarmor! Hon stal sin första diamantring då hon var i Bens ålder och har sen dess aldrig kunnat sluta stjäla.

Nu blir plötsligt fredag-kvällarna inte tråkiga längre. Ben vill också prova stjäla - så han planerar ett stort inbrott tillsammans med sin farmor!

Mycket rolig bok med ett stort och tänkvärt slut.
Roligt för mellanstadiet.

/Birgitta

Fåret Shaun - berättelser från bondgården: Gårdens stjärnor

Fåret Shaun - berättelser från bondgården: Gårdens stjärnor


Shaun, fårens ledare, bor på bondgården tillsammans med sin flock, familjen. Flocken består av en skock mer eller mindre korkade får som ofta ställer till det för sig när de leker och busar. Det är tur att Shaun finns, för det är han som oftast får reda ut problemen. Han och gårdens hund Bitzer.

Gården ägs av Bonden. I boken Gårdens stjärnor ser Bonden en annons om en talangtävling som han genast bestämmer sig för att vara med i.

sidan 17-18
"Han tog en rosa ballong ur påsen och drog i den medan han log mot kaninerna. 
"Ba-ba-ba-ba-brum!" muttrade han och tryckte in ena änden av ballongen i örat. 

Kaninerna bara gapade. Halvätna morötter föll till marken. Den långa rosa ballongen blev större och större. Bonden var röd i ansiktet och flämtade. Han blåste upp ballongen med örat! 

Shaun flinade inte längre. Han och Bitzer bara stirrade. Bonden hade verkligen en talang, när allt kom omkring. En otrolig talang!"

När flocken får höras om talangtävlingen börjar de genast spåna på vad de kan hitta på och Shaun bestämmer snart att djuren ska ha en egen talangtävling på gården. Får mot hönor...

Fårens nummer ser ut att hålla låg klass - till skillnad från hönornas samspelta och talangfulla artisteri. Men så plötsligt hörs en vibrerande och kraftfull sång som får Shauns päls att resa sig. En röst som är lika djup och oemotståndlig som smält ost på en ostpizza... Rösten visar sig tillhöra fåret Shirley!

För att överhuvudtaget lyckas vinna över hönorna krävs något alldeles extra - men kan de få fåret Shirley att ställa upp och sjunga på talangjakten? Hon blev alldeles nyss utskrattad av hönorna för en piruett som slutade i magplask och vill för allt i världen inte bli utskrattad igen...

Gårdens stjärnor är första boken i serien Fåret Shaun - Berättelser från bondgården. Det är en rolig bok för lågstadiet där vi får träffa Fåret Shaun, känd från TV, och alla hans vänner på bondgården. Det är kanske tur att Bonden inte alltid vet hur smarta (eller stendumma) hans får är...

/Birgitta

Kurragömma av Petrus Dahlin

Kurragömma av Petrus Dahlin

Astrid  och hennes mamma har precis kommit fram till deras hus i Spanien där de ska semestra tillsammans. Det var egentligen tänkt att hela familjen skulle med. Det är pappa som planerat det mesta. Märkt ut vandringsrutten på kartan och sånt. Men så går han och drunknar... och Astrids storasyster vägrar att åka iväg.

Så nu är de här. Bara Astrid och mamma. Fast mamma pratar med jobbet - hon jobbar för ett stort reseföretag - och det har precis uppstått ett nödläge där Astrids mamma är den ende som kan reda upp allt. Så hon åker. Astrid vägrar följa med. Hon kan visst klara sig själv en natt.

Så nu är Astrid ensam. Fast inte så ensam som hon tror. Det är någon som iakttar henne på avstånd. Kan det vara den stora vita hunden som hon såg skymta mellan träden? Astrid som är så hundrädd...

Andra dagen beger hon sig till en sjö som finns i närheten av huset. Trots att hon inte får simma ensam bestämmer hon sig för att bada. Och hon kan inte låta bli att dyka. Djupt.

sidan 52-53
"Så vänder jag mig upp mot det glimmande ljuset. Hjärnan skriker åt musklerna att jobba trots att syret inte längre finns där, orka jobba för att överleva. Och till slut bryter jag den still ytan och kan hämta andan. 

Hur kände pappa? Hur var den sista stunden? Blev allt svart,domnade allt bort? Jag flyter en stund på rygg och andas innan jag simmar ryggsim in mot strandkanten. Nästa gång ska jag komma några steg närmare, nästa gång ska jag gå djupare, känna vad han kände innan det tog slut. 

Jag kliver upp en bit från där jag steg i. Det är lite mindre stenigt och en bortglömd sliten rosa barnsko och en trasslig fiskelina med en rostig krok är ändå tydliga bevis på att det inte bara är jag som upptäckt den här platsen. 

En tung känsla hänger kvar i min kropp när jag börjar vandra upp mot huset igen. Om hunden kommer nu orkar jag inte vara rädd, vill inte, kan inte... det är inte viktigt."

Hon är inte ensam. Och det är inte bara hunden som gör henne sällskap nu när hennes mamma måste jobba. Tidigt morgonen därpå upptäcker hon ett par blöta fotavtryck på stenläggningen i terrassen. När hon sen tittar i pappren hennes pappa gjort i ordning inför resan hittar hon något intressant om sjön.

Sjön är i själva verket en damm. När de skulle bygga den fick en hel by tömmas på innevånare. Men dagen när vattnet fylldes på smög fem barn ner i byn för att leka kurragömma. Barnen blev kvar där nere...

Nu på senare tid har fyra andra barn också drunknat i sjön, så Astrids mamma säger verkligen åt henne att inte gå dit igen. Men Astrid kan inte låta bli. Det gick ju bra första gången...

Petrus Dahlin har gjort det igen! Skrivit en fantastisk bok som är ruskigt ruskig... jag gillar att hans slut är lite öppna. Han avslutar inte riktigt allt...
Rysare skräck spöken för mellanstadiet.

/Birgitta

Men finns ändå av Petter Lidbeck

Men finns ändå av Petter Lidbeck


Har du någon gång fantiserat om hur det skulle vara att vara osynlig? I den här boken får vi träffa tre flickor som kan det. Och det verkar farligt!

De tre som kan göra sig osynliga är Bianca, som är 11 år, hennes mamma och hennes mormor. Det är nämligen så att det bara är tjejerna i den här släkten som kan göra sig osynliga. Bianca har precis lärt sig. Det gäller bara att koncentrera sig...

sidan 17

"Mormor reste sig och gick bort till diskhon. Hon fyllde ett glas med vatten, gick tillbaka till bordet och kastade vattnet på mig. Ett fräsande ljud hördes och ett moln av vattenånga steg från min kropp. När röken skingrades var jag tillbaka. 

-Vad var det? sa jag. 
-Det bildas ett kraftfält runt kroppen, sa mamma. Det reagerar med vatten, ja, med alla vätskor. Du är aldrig osynlig i regn, det kan vara bra att veta. 
Mormor la handen på min axel. 
-Du fick panik, det är lätt hänt i början. Ingen fara, snart kan du växla mellan synlig och osynlig utan ansträngning. Har du väl lärt dig glömmer du aldrig. Det är som att cykla. Men den skillnaden att nästan alla kan lära sig cykla. 

-Det här måste jag berätta i skolan,sa jag. Mamma greppade mina händer och såg mig rakt i ögonen. 
-Nej. 
-Varför inte? Det är ju coolt, alla skulle bli sjukt imponerade. 
-Bianca, du får inte berätta för nån, aldrig. Lova det. 

-Ja ja.
-Om det här kommer ut lever vi farligt. 
-Farlig? sa jag. Varför då? 
-Många skulle göra vad som helst för att kunna vad vi kan."

Bianca lovar att inte visa att hon kan bli osynligt - men hon lyckas inte hålla sitt löfte. En dag i skolan gör hon sig osynlig och fröken vill direkt att hon ska visa sitt "trick" på skolans talangjakt. Bianca kan inte säga emot och tillsammans med sin mamma förbereder de "tricket" på ett sätt som ska lura åskådarna att hon egentligen inte gör sig osynlig.

Men allt går fel. Fruktansvärt fel. För när Bianca är färdig med sitt nummer stormar plötsligt kostymklädda män fram för att fånga henne. Bianca gör sig osynlig och hinner undan - men männen lyckas fånga hennes mamma!!

Bianca och hennes mormor lyckas höra att männen fört mamman till Washington, till Vita huset. Så de beger sig tillsammans ut på en farlig resa. En resa där ondskan väntar på dem... För det är som hennes mamma sagt. Det finns människor som kan göra vad som helst för att lära sig förmågan att bli osynlig. Till och med döda för att kunna undersöka organen för att hitta ledtrådar till hur tjejerna gör...

När jag läst boken blev jag inte lika sugen längre på att kunna göra mig osynligt. Det verkar alldeles för farligt om man hamnar i orätta händer.
Spännande bok för mellanstadiet. Magi och fantasi, äventyr och spänning.

/Birgitta

Hemligheternas hus: Vindhäxans hämnd av Chris Columbus & Ned Vizzini

Hemligheternas hus: Vindhäxans hämnd av Chris Columbus & Ned Vizzini


De tre syskonen i familjen Walker, Cordelia 15 år, Brendan 12 år och Eleanor 8 år, smågnabbar hela tiden med varandra. Så där som bara syskon kan göra. I början av boken sitter de i bilen, på väg mot
ett nytt hus. Deras pappa har blivit uppsagt efter en otäck "incident" på sin förra arbetsplats och nu har de ont om pengar och tvingas därför flytta till något billigare.

Efter ett antal husvisningar - där de flesta hus visat sig vara rena rucklen - kommer de så fram till huset på Sea Cliff Avenue 128. Hemligheternas hus... Det är ett fantastiskt vackert kulturminnesmärkt trevåningshus byggt 1907 med utsikt mot Golden Gate bron. Människorna som bor runt omkring huset brukar kalla det Kristoff House.

När familjen går runt i huset tillsammans med mäklaren och de kommer in i biblioteket kommer Cordelia, som älskar att läsa, på varför namnet Kristoff House lät så bekant. Det visar sig nämligen att den som byggde huset var fantasy-författaren Denver Kristoff. Han skrev ruskiga historier om rövare, blodtörstiga pirater och hjältemodiga soldater.

Huset är billigt - för billigt för att föräldrarna ska kunna tacka nej. Men barnen känner redan på en gång att det är något mystiskt med huset. Fast de försöker hitta andra förklaringar...

sidan 16-19
"Vad är det där?" utbrast Eleanor. 
Brendan och Cordelia följde hennes blick och fick se en gestalt kila fram mellan tallarna och in bakom huset. Det var nästan bara en skugga som skymtade. För snabb för att vara en människa. Bakom de på Sea Cliff Avenue tutade en bil. 

"Det var förmodligen bara skuggan från bilen, Nell" sa Brendan. "Som flyttade sig från trädet till huset när bilen rörde sig." 
"Det var det inte alls. Det var en människa. Och den var skallig." 
"Var det en kille utan hår?" 
"En tjej. Nej, en gammal kvinna. Som stirrade på oss. Och nu är hon bakom huset." 

Brendan och Cordelia tittade på varandra, och båda väntade på att den andra skulle göra den vanliga vad hon hittar på-grimasen. Men ingen av dem gjorde det. De såg båda två precis lika allvarliga ut som sin lillasyster. De tittade mot huset. 

Där, på ena sidan, tätt intill väggen,stod en mörk gestalt. Och den betraktade dem. Brendan drog ett djupt andetag och försökte hålla sig lugn, försökte känna sig stark. Gestalten stod kvar. 
"Hallå?" ropade Brendan försiktigt, medan han gick närmare över gräset och drog med sig Eleanor. Cordelia följde efter strax bakom dem. 

"Är det någon där?" Han försökte använda sin tuffaste röst, men det funkade inte riktigt. Han lät mer som en av Mupparna är som Schwarzenegger. Han harklade sig för att dölja det medan han och hans syskon smög närmare husgaveln. 

Gestalten visade sig inte vara något annat än en gammal staty. En gotisk ängel, nästan två meter hög och uthuggen i grå sten med strimmor av grönt och svart. 

Den hade vingarna hopfällda bakom ryggen och sträckte sig framåt, och högra handen var avbruten. Ansiktet var nedslitet - både hakan och läpparna var borta, eroderade efter många år av San Franciscos vind och dimma. Ögonen var övertäckta av mossa."

Det är bara det att Eleanor sett rätt. Statyn av en ängel ÄR en människa. En gammal tant, som är dotter till Denver Kristoff, och som alltså tidigare bott i huset. Hon blir arg när familjen flyttar in och säger att Kristoff House fortfarande är hennes och att de inte har någon rätt att vara där.

Den gamla tanten, även kallad Vindhäxan, kommer förbi redan första kvällen när familjen flyttat in. Det visar sig att hon är en ond gammal häxa som i sin ilska trollar/skickar iväg huset och de tre barnen till en urskog.

I urskogen träffar de på varelser som Cordelia känner igen från Denver Kristoffs böcker. Barnen befinner sig alltså inne i - inte bara en - utan flera böckers handlingar. Nu gäller det att räkna ut vilka böcker de befinner sig i, hur de ska undvika faror och framför allt - hur de ska kunna hitta hem och hur de ska kunna hitta sina föräldrar!

Äventyren från Kristoffs böcker är noga utvalda av Vindhäxan, som aldrig är långt borta. Hon har regisserat allt och hoppas på att barnen ska hjälpa henne med att återfinna en mäktig trollbok som hennes far haft i sin ägo.

Det är ett spännande och tidvis mycket ruskig historia. Den innehåller jättar, hemska rövare, stora insekter, grymma sjörövare och en och annan hjälte.

Det här är en sån bok där det nästan känns som om man är på bio. Tempot är högt och beskrivningarna många - så man får tydliga egna bilder i huvudet av handlingen. Boken har 427 sidor för den vana läsaren. När man kommer till slutet blir man förskräckt överraskad - för är det verkligen slutet på barnens hemska äventyr...??

Rysare skräck spöken för mellanstadiet.

/Birgitta



Tredje tecknet av Ingelin Angerborn

Tredje tecknet av Ingelin Angerborn

Olivia är 11 år och har precis fått sommarlov. Det är varm och soligt och stranden är nära. Det är bara en sak som stör... hennes bästa kompis Sonja har blivit ihop med Milo - som Olivia är hemligt kär i!

En dag när hon kommit hem från stranden och packar upp sin badpåse ramlar en liten, mörk och egendomlig nyckel ut. Olivia har ingen aning om var den kommer ifrån och när hon frågar Sonja och Milo om nyckeln har de heller ingen aning.

Olivia känner sig ensam när hon inte vill umgås med Sonja och Milo. Hon önskar att hon haft en storasyster! Men hon har i alla fall Smilla, hennes älskade katt. Som förresten börjat bete sig så konstigt... hon hoppar upp på garderoberna och sitter där med misstänksam uppsyn och bakåtfällda öron. Olivias rum verkar hon överhuvudtaget inte vilja gå in på. Vad är det Smilla ser?

Sen var det den där hissen i trapphuset...

sidan 39-40
 "När hissen äntligen stannade, gav hon sig själv ett stort leende och tryckte upp dörren. Men vad...? Olivia stirrade förvånat ut i mörkret och det tog några sekunder innan hon fattade att hon hade hamnat i källaren och inte i entrén. 

Konstigt! Visst hade hon tryckt på E? Källaren var inte hennes favoritställe. Hon visste inte riktigt varför, men hon tyckte inte om att befinna sig under jord. Och här fanns inte ett enda fönster. Dessutom var lamporna värdelösa. De lyste jättedåligt och det var alltid minst en som var trasig. 

Motvilligt tog hon ett steg ut och såg sig omkring. En tom bokhylla stod och skräpade i ett hörn, annars var det tomt. Konstigt, tänkte hon igen. Hissen var visserligen lite opålitlig. Det hände att den krånglade och stod still då och då, men den brukade åtminstone åka till rätt våning. 

Fast det hade kanske varit någon här nere och tryckt på hissen? Någon som inte orkade vänta utan gått upp istället. Eller så hade hon  helt enkelt tryckt fel... Knapparna E och K låg trots allt ganska nära varandra."

Olivia börjar också ha mardrömmar och när hon pratar med Sonja om det bestämmer de sig för att lägga ett block bredvid sängen för att kunna skriva ner drömmarna när de vaknat. Men för Olivia är det någon annan som skrivit meddelanden på blocket. Med Olivias handstil!

Det börjar hända fler konstiga saker. Förutom mardrömmarna ser Olivia nyckelpigor överallt, hör steg fast det är ingen där, konstiga tecken dyker upp... och nu börjar hon bli rädd!

Vad är det som händer egentligen i Olivias liv? Varför envisas hissen med att ta henne ner till källaren? Var går den mystiska nyckeln? Och de mystiska tecknen som börjar dyka upp, vad betyder de?

Rysare skräck spöken för mellanstadiet.

/Birgitta

Sju förtrollade kvällar av Mårten Sandén

Sju förtrollade kvällar av Mårten Sandén


Buster fyller snart 13 år och bor i en liten håla där det mesta håller på och stänger igen. Husen förfaller och många människor saknar jobb. Buster bor med sin mamma och pappa och över familjen ligger tyngden och sorgen efter storebror Jack som tidigare plötsligt dött i en trafikolycka.

Den enda gången Buster kan släppa allt och bara vara är då han får boxas. Och han är duktig. Så duktig att hans tränare bett om dispens för att han ska få vara med och fightas i distriktsmästerskapen.

I skolan är han mest ensam. Fast det finns en han skulle vilja prata mer med - Flickan-som-läser! Hans gamla barndomskompis Joel är den som mobbar och slåss mest, och Buster vill inte vara med på det. Han får inte heller. För boxningsklubbens regler är hårda. Slåss han utanför ringen blir han avstängd, och klubben och boxningen betyder så mycket för Buster.

En dag på väg hem från träningen möter han en man som säger att han tappat sina biobiljetter. Det är bara det att bion ELYSIUM är en av de där lokalerna som har bommat igen och håller på och förfaller. Fönstren är igenbommade och lamporna trasiga...

sidan 6-8
"Han gick fortfarande försjunken i tankar när ett svagt klingande, som av klockspel, fyllde luften och fick honom att stanna. I nästa ögonblick hörde han rösten bakom sig. 
"Du tappade dina biljetter, grabben." 

En gammal man med smutsigt grått skägg och en rutig keps stod stödd på sin sopkvast, bara ett par meter ifrån honom. 
"Va?" sa Buster. 
Mannan kliade sitt glesa skägg och nickade mot trottoaren.
"Biobiljetterna", sa han. "Du tappade dem." 

Hans panna var fårad, som om han hade tillbringat mycket tid utomhus, men ögonen såg unga ut. Något med blicken kändes bekant. Mannen var klädd i en säckig gammal kostym, och runt halsen hade han lindat en brunrutig yllehalsduk. Ena skon var knuten med vanligt paketsnöre. 

"Det är inte alla som får tag på sådana där." Mannen lyfte sin kvast någon decimeter och viftade mot trottoaren framför Buster. Sedan började han sopa igen. 
"Men, vadå?" sa Buster. "Jag har inte..." 
Han tystnade när han fick syn på den lilla pappersremsan framför sina fötter. 

Det såg verkligen ut att vara någon sorts biljetter, blekblåa som fågelägg och perforerade så man kunde riva av dem en i taget. Tvärs över varje biljett stod det: ELYSIUM och Inträdesbiljett. 
"De där?" frågade han och pekade på pappersremsan. "Var det dem du menade?" 

Buster såg att mannen log under kepsens skärm. 
"Man kan ju inte gå på bio utan biljett", skrockade han och fortsatte sopa. "Eller hur?" 

Den gamle mannen visslade för sig själv och rättade till sin slitna keps. Buster kom ihåg att Jack hade köpt en likadan på loppis och ofta haft den på sig. De hade varit omoderna redan då. 

"Sju är ett bra tal", mumlade mannen. "Sju biljetter blir sju kvällar. Det räcker för vem som helst.""


När så mobbaren Joel, för vilken gång i ordningen vet inte Buster, ger sig på Antoni ställer sig Buster i vägen. Det här blir starten på något annat - för helt plötsligt har Buster slagit Joel. Något som Joel kommer att ge igen för...

Som konsekvens av att Buster slagits blir han avstängd från boxningen. Buster är jätteledsen, men så blir han påmind om biobiljetterna... kanske vill Flickan-som-läser följa med? Fast bion är ju stängd... eller??

Det här är en sån där magisk bok som när man läser har man ingen aning om vart den är på väg. Vissa böcker kan man tidigt gissa sig till hur de kommer att sluta - men inte den här. Den utspelar sig i gränslandet mellan verklighet och fantasi, för vad är egentligen verkligt??

magi och fantasi för mellanstadiet.

/Birgitta

Du & jag av Katarina von Bredow

du & jag av Katarina von Bredow


Andres går i femman och bor med sin mamma och pappa inte långt från skolan. Hans pappa arbetar som mattelärare på samma skola. Andreas tycker också om matte. Han brukar nästan jämt ha alla rätt på proven. Han tycker också om att måla och teckna - och han är dessutom riktigt bra på det! En annan sak som han gillar är ord. Han skulle kunna läsa ordboken och lära sig 10 ord varje dag - bara för att det är så roligt! I skolan har han fått öknamnet Professorn...

I samma klass som Andreas går också Alicia. Hon bor granne med Andreas och ibland har de sällskap till skolan. Men bara fram till grindarna. För där förändras Alicia och blir "skol-Alicia"... hon sminkar sig och vill bara umgås med de populära tjejerna och killarna.

Men utanför skolan, när de promenerar tillsammans, är hon en helt annan. Det blir varmt och skönt inom Andras när hennes blåa vackra ögon ser på honom.

En dag kommer Andreas på en idé. Han vill måla om i sitt rum och övertalar sina föräldrar att han ska få måla en djungel på väggarna. När han berättar det för Alicia vill hon gärna komma och hjälpa till - om hon får. Klart hon får! Andreas blir överlycklig, det är inte ofta det är någon hemma hos honom - och framför allt inte tjejer...

En kväll när han sitter och förbereder för målningen hör han ett ljud:

sidan 53
"När mamma har gått och det har varit alldeles tyst i huset en stund igen, hör han plötsligt ett litet ljud. Ett svirrande, som när ett sms kommer in på pappas mobil. Det är ju väldigt konstigt. Pappa har väl inte kommit hem utan att han märkt det?

Nyfikenheten tar överhanden och Andreas lämnar sitt skrivbord.
-Hallå? ropar han ut i hallen.
Pappa? Inget svar. Ingen hemma utom han själv.

Då inser han att mobilen kan vara hemma utan att pappa är det. Det är ovanligt, men inte omöjligt. Snabbt lyfter han telefonen ur hållaren och slår pappas nummer. Mycket riktigt ringer mobilen alldeles i närheten.

Andreas följer ljudet med telefonen i handen. Aha. Pappas bruna rock. Andreas lägger på och sticker ner händerna i rockfickorna. I den högra ligger den svarta Iphonen. Han ler för sig själv när han hittar den. Till och med pappa kan glömma saker, minsann!

Det är inte så att han snokar, men när han lyfter upp telefonen så råkar han trycka ner tummen i den lilla fördjupningen längst ner, och då tänds displayen och man ser att det finns ett missat samtal från Hem och nedanför det ett kort sms på den låsta skärmen.

Blir lite sen. Släpp in dig själv, kommer så fort jag kan. Love u"

I och med det förvandlas plötsligt livet till en berg och dalbana för Andreas. Vem skickar sms till pappa - och beter sig pappa verkligen som vanligt? Han vill vara med Alicia, men vet inte alltid hur han ska bete sig, - och så gruppen Art Deco - ett gäng från skolan där Andreas varit med och klottrat ner en vägg bakom skolan. Var är Andreas själv i allt det här?? Vad vill han egentligen?


Medkännande bok om livet på mellanstadiet. För inte är det alltid så enkelt! Hur kommer det sig att vissa personer är populära medan vissa inte är det? Hur kan vissa veta exakt hur de ska bete sig, i alla situationer? Varför retar en del, och varför blir en del retade? Hur är det med första kärleken? Hur gör man egentligen? Boken ger inga svar - men man kan känna igen sig... kan le och kanske gråta lite grann...

Kärlek för mellanstadiet, utgiven av rabén&sjögren.

/Birgitta

Spirit animals: Vild av Brandon Mull

Spirit animals: Vild av Brandon Mull


Vi får följa 4 barn som bor på olika ställen i Erdas. Erdas består av fyra riken, som liknar Afrika, Asien, Europa och Amerika. Vi får följa barnen först i deras vardag och sen, på deras 11-årsdag, se hur de alla genomgår samma ritual då de ska mana fram sitt andedjur. Det är inte många som lyckas, men dessa fyra lyckas - dessutom är det inte vilka andedjur som helst de lyckas mana fram - det är de djur som berättats om i legenderna...

sidan 18
"Han hade manat fram ett andedjur! Och inte vilket andedjur som helst. En varg. Ingen manade fram vargar! Vargen Briggan hade varit en av De vidunderliga, och andedjur var aldrig av samma arter som De vidunderliga. Det visste alla. Så var det bara. Men ändå hade det hänt. Lika obestridligt som oförklarligt.

En fullvuxen varg nosade på Conors handflata. En varg med djupblåa ögon. Den förbryllade åskådarskaran var fortfarande tyst. Greven böjde sig uppmärksamt fram på sin tron. Devin kokade, och Dawsons mun hade dragit ut i et brett, förbluffat leende.

Främlingen i grön manteln kom fram till Conor och tog hans hand.
"Jag heter Tarik.", sa mannen med låg röst. "Jag har färdats en lång väg för att hitta dig. Håll dig nära mig så ska jag inte låta något hända dig. Jag kommer inte att försöka tvinga dig att avlägga vår ed förrän du är redo, men du  måste höra vad jag har att säga dig. Mycket hänger på dig."


Fårapojken Conor manar alltså fram en varg, jägaren Abeke manar fram en leopard, en högt uppsatt generalsdotter, Meilin, manar fram en panda och den föräldralöse tiggarpojken Rollan manar fram en falk. Eftersom barnen lyckats mana fram djur som det bara pratas om i legenderna tas barnen om hand av organisationen Grönrockarna.

Nu börjar en hård träning för barnen, där de får lära sig att hantera sina nya krafter och sina andedjur. De måste också lära känna varandra - för endast tillsammans kan de kämpa mot Uppslukaren...

Eftersom man får lära känna fyra individer ganska tätt inpå varandra kan den kännas lite rörig i början. Men som tur är kan man ju alltid gå tillbaka och läsa vem som var vem... De fyra barnen kommer från olika delar av Erdas, olika skikt i samhället och har olika egenskaper.

Det är lätt att fastna i den, för den är riktigt spännande och bra. Serien är en typ av "stafett-serie", där olika författare skriver de olika delarna. Vild är första delen i serien och fortsättes av boken Jagad, som skrivs av Maggie Stiefvater. Det finns en sida på nätet där mycket marknadsförs: http://spiritanimals.scholastic.com/

Magi & fantasi för mellanstadiet.

/Birgitta


Trolldomsakademien: Eldhäxan av Peter Bergting

Trolldomsakademien: Eldhäxan av Peter Bergting


På trolldomsakademien samlas elever för att lära sig magi. Fast själva skolan är också lite magisk, för korridorerna ändrar sig hela tiden och rätt vad det är kan man bli fångad i simbassängen. Får man ett brev från Trolldomsakademien kan det bara betyda en sak: man är utvald! Som utvald är man bra på något, har en speciell talang eller har något annat som är unikt.

Nu har Miranda Mörkmåra fått sitt brev. Hennes förmåga är att när hon tar i saker kan hon känna vad som hänt innan. På grund av sin förmåga har Miranda isolerat sig, de människor hon försökt bli vän med har försvunnit när de fått veta vad hon kan. För att hantera livet lite bättre har hon därför börjat säga att hon är en levande död. Så när hon nu ska börja på en ny skola känner hon sig lite avvaktande. Men det går bra, och hon får snart två nya vänner.

sidan 43
"Flickan hade olivfärgad hy och stora, mandelformade ögon. Dessutom var hon lång, säkert huvudet högre än Miranda. Pojken hade vänliga, mörka ögon och en spetsig liten näsa. De stannade upp vid Miranda och flickan ställde en väska med böcker mellan benen. Hon stack ner ett finger i skjortan och lossade den översta knappen.

"Emmi och Orvill", konstaterade Grigori nöjt."Fick ni tag i böckerna jag tipsade om?"
Emmi nickade. "Ny?" frågade hon med en nick mot Miranda. Hon slängde lite med hästsvansen. Några tjocka böcker stack upp ur hennes väska.
"Har du fått ditt rum än?" Emmi talade väldigt välvårdat, med typisk överklassdialekt.

Miranda ogillade henne redan och ryckte på axlarna för att visa att hon inte brydde sig.
"Ny och levande död!" sa Grigori Unfangsaxe och såg på toalettdörren. Han gav den en lätt knuff och dörren öppnade sig tillräckligt mycket för att få en strimma ljus att falla in i korridoren.
"Den här dörren var låst så sent som i går."

"Levande död?" frågade Emmi, mer intresserad nu. Hon så på Orville och sedan på mäster Grigori för att få medhåll. "På allvar? Du ser faktiskt lite död ut. Inte jättemycket alltså, typ putrid och så." "Putrid?" frågade Miranda.
"Bry dig inte om Emmi, sade Orville. "Hon älskar svåra ord men vet inte vad hälften av dem betyder."
Emmi himlade med ögonen medan Grigori satte sig på huk och kände på dörrkarmen, sedan låset. "Någon har varit här", sade han med rynkad panna."

Emmi och Orville blir snart Mirandas vänner och det visar sig att det är de som varit inne på den avstängda toaletten. Den är avstängd eftersom en av skolans lärare blev mördad där inne alldeles nyligen. Emmi och Orville har beslutat sig för att försöka ta reda på vem mördaren är, och eftersom alla elever - samt lärarna - som var på skolan vid tillfället för mordet är misstänkta, så är Miranda inte det eftersom hon nyss börjat.

Rektorn, som förresten är Orvilles farbror, har anställt demonprinsessan Malda som hjälp för att lösa mordet. Snart är både demonprinsessan och de tre vännerna något på spåren. Och med samarbete kommer man långt...

Spännande och som Miranda säger i slutet: Våra äventyr på Trolldomsakademien har bara börjat! Boken är lätt att ta till sig och innehåller fina svart-vita bilder ritade av författaren. Boktrailer finns på: https://www.youtube.com/watch?v=TU1T1_rbHkk&feature=youtu.be

Eldhäxan är första delen på den här serien, utgiven av semic förlag. Deckare och magi & fantasi i samma bok. För mellanstadiet.
/Birgitta




Lill-Pär och jag av Cecilia Davidsson

Lill-Pär och jag av Cecilia Davidsson


Här får vi följa Maja, mellansystern i en syskonskara på fem barn. Lill-Pär, som kommer efter Maja i ålder, föddes sjuk. Han hostar och rasslar, är liten och tunn. Nu ligger han i stora sängen och alla runt omkring måste hålla sig helt tysta och stilla. För att inte störa Lill-Pär som snart ska dö. Ingen har i och för sig sagt det till Maja, men hon förstår det.

Innerst inne tycker hon det ska bli skönt... för hon kan inte låta bli att vara avundsjuk på Lill-Pär. Han får så mycket av mors tid - och så har han så vackra fina lockar!

sidan 20-21
"Anna blev glad av att få beröm. Hon tog gärna hand om sin lillebror. Maja tyckte att hon bara var konstig. Hur kan man gilla att torka bajs och snor? Men det var typiskt Anna. Hon är den snälla sortens flicka som inte klagar över någonting. Hon gör som de vuxna säger.

Maja tycker det finns massor med saker att klaga på, men hon passar sig för att göra det högt. En enda gång har hon fått stryk av far. Det var när hon skulle tvätta Lill-Pärs nerkissade kläder och klagade på hur äckligt det var.

Sekunden efter satt hon med en brännande smärta på kinden. Far hade gett henne en örfil! Han skrek åt henne: -Är du högfärdig? Du ska lära dig en sak, flicka: fattigt folk har inte råd att gnälla över arbete, hur tråkigt det än är.

Det värsta med Lill-Pär var att han tog så mycket av mors tid. Maja ville också ha lite av denna tid. Hon vet att man inte ska vara gniden, att de små kommer först, men ibland längtade hon så mycket efter en kram från mor att det gjorde ont i kroppen."

När så Lill-Pär dör får Maja dåligt samvete för alla tankar hon haft. Hur kunde hon vara så elak? Inte ett enda snällt ord har hon sagt. Inte gett honom någon kram. Kanske vore det lika bra om hon också fick dö... och så ger hon sig iväg till skogen för att "Dränkarn" ska få ta henne...


Boken tar upp hur det kan ha varit att växa upp "förr i tiden" i Sverige. I ett litet torp, utan el vatten och värme. Med många syskon, frånvarande (jobbande) föräldrar sjukdom och död. Mycket och hårt jobb, ingen skola och inga pengar.

Boken tar också upp svartsjuka och onda tankar och att till slut försonas med sig själv. Handlingen hoppar mellan det som händer "just nu" med flickans tankar om hur det var innan.

Passar bra till högläsning och diskussioner i låg/mellanstadiet. Hur har vi det nu? Hur var det förr? Finns det andra som fortfarande har det så idag, i andra länder...?

Svårt och sorgligt. Av Alfabeta förlag.

/Birgitta

Ada Goth och mysteriet på Gasta-Gorma herrgård av Chris Riddell

Ada Goth och mysteriet på Gasta-Gorma herrgård av Chris Riddell


Bokens handling utspelar sig på Gasta-Gorma herrgård där Ada bor tillsammans med sin pappa, lord Goth. Och en massa tjänstefolk såklart. Och gäster. Och andra besökare, mer eller mindre bortglömda...

Adas mamma dog när hon var liten. Hon var en vacker lindansös och tränade på taket till herrgården då ett plötsligt åskväder dånade in och blixten slog ner och dödade henne. Adas pappa pratar aldrig om den hemska natten, han pratar överhuvudtaget inte mycket med Ada. Efter olyckan har han också fått för sig att barn ska höras men inte synas, så Ada har fått ett par stora klumpiga stövlar att ha på sig - så att han på långt håll ska höra henne och hinna undan...

Ada har rätt långtråkigt och brukar gå på upptäcktsfärder i det stora huset. Speciellt nattetid då alla andra sover. En natt träffar hon vålnaden av en mus.

sidan 12-13
""Har du varit en vålnad länge?" frågade Ada, ställde ifrån sig ljuset och satte sig med benen i kors på mattan.
"Jag tror inte det", sa vålnaden av en mus. "Du förstår att det sista jag minns är hur jag kilade i korridoren fram i en dammig och spindelvävsfylld del av huset där jag aldrig varit förut."

Musen skimrade blekt i skenet från det levande ljuset. "Jag hade hälsat på en näbbmus i trädgården och gått vilse på vägen hem. Jag har ett mysigt mushål i golvlisten i din pappas arbetsrum - åtminstone hade jag det förut..."

Musen gjorde en paus och gav ifrån sin ännu en liten suck innan den bytte ämne. "Du måste vara dottern", sa den och tittade upp mot Ada. "Den lilla Gothflickan. Hon som klampar fram i sina stora stövlar."

"Det stämmer. Jag heter Ada", sa Ada väluppfostrat. "Vad heter du?"
"Kalla mig Ishmael", sa vålnaden av en mus."

Det visar sig att det är Inomhusjägmästaren Maltravers som satt upp olika fällor för att fånga möss att ha som mat till sina "fångar". Han håller nämligen på att planera för den stora inomhusjakten som detta år ska bli något "utöver det vanliga". Det som ska jagas är ovanliga varelser. Nu gäller det för Ada och Ishmael att hitta igen dem innan jakten börjar och försöka rädda deras liv!

Till sin hjälp får de några andra barn som också visar sig finnas på herrgården. De har bildat en klubb, Vindsklubben, en klubb för ungt tjänstefolk och barn till folk som arbetar för Adas pappa. Klubbmedlemmarna brukar träffas på natten och dit blir Ada medbjuden. Snart är hela klubben engagerad i sökandet.

Boken innehåller många konstiga ord, både påhittade och verkliga. Det finns även påhittade - och verkliga? - varelser. Spännande detaljrika svart-vita bilder förhöjer läsandet och förståelsen för hur allt ser ut.

Rysare skräck spöken för mellanstadiet. Fast så läskigt är det egentligen inte. Mer spännande och fascinerande. För den läsvana eleven som inte fastnar på alla långa krångliga ord...
Utgiven av Bonnier Carlsen förlag.

/Birgitta

Önskestjärnan av Ingelin Angerborn

Önskestjärnan av Ingelin Angerborn


Astrid är 11 år och bor tillsammans med sin mamma och pappa i en lägenhet. När boken börjar har hon precis blivit osams med sin bästis Vera och känner sig ledsen och ensam. För inte kan man be om ursäkt på en gång...

Senare på kvällen går Astrid och hennes mamma ut för att handla. Det är en kall, stjärnklar kväll och de ställer sig och tittar på stjärnorna. Astrids mamma berättar att om man ser en stjärna falla får man önska sig något - och plötsligt ser Astrid en stjärna som faller - och önskar att hon var en hund...

sidan 23-24
"Vi gick tysta hemåt. Bortsett från att det fortfarande kurrade i min mage, förstås. Jag längtade verkligen efter pappas korvgryta nu.

När det inte var så långt kvar, kände jag plötsligt att jag bara var tvungen att springa den sista biten hem. Det var inte för korvgrytan, det var mera något som liksom satt i benen. En väldigt massa spring helt enkelt. Sådär som man kan känna ibland när man suttit still jättelänge i klassrummet.

Jag började springa. Åååå, vad härligt det var att få sträcka ut benen ordentligt!
-Astrid! ropade mamma efter mig. Astrid! Inte så fort!
Vad fånig hon var. Jag fick väl springa om jag ville? Och det ville jag. Jag sprang och sprang.

Och mamma fortsatte att ropa efter mig. Och vissla! Sen när hade hon börjat vissla på mig? Hade hon blivit helt knäpp?"

Plötsligt förstår Astrid att hon springer så fort eftersom hon har fyra ben och är en hund! När hon försöker prata kommer inga vanliga prat-ljud som hon tänkt, utan det låter voff voff voff. Hon har blivit det hon önskade när hon såg stjärnan falla!

Mamma och pappa verkar inte heller förstå att det hänt något. För dem är det naturligt att Astrid är en hund. Hon har hundmat i skålen, sin korg att sova i och kissa får hon göra ute. Och nu vill hon inte vara hund längre! Fast hur ska hon göra för att bli den vanliga Astrid igen?

Gränsvärlden mellan fantasi och verklighet. Längtan efter att vara någon man inte är. Och sen få upptäcka att man har det ganska bra som det är. Hur skulle det kännas att plötsligt en dag bli förvandlad till någon annan? Eller något annat?

Roligt, eller magi och fantasi...
Högläsning passar den som i alla fall. För både låg och mellanstadiet.
Utgiven av rabén&sjögren förlag.

/Birgitta

Feralerna: Kråkviskaren av Jacob Grey

Feralerna: Kråkviskaren av Jacob Grey


Första delen i serien Feralerna handlar om Kråkviskaren Caw som bor i den stora staden Blackstone. Tidigare var Blackstone som vilken stad som helst, men under en sommar för 8 år sen svepte en brottsvåg genom staden. Stadsdelar sattes i brand, folk överfölls och mördades. Staden håller fortfarande på och återhämtar sig efter den mörka tiden.

Det är också i 8 år som Caw bott med kråkorna. När han var 5 år slängde hans mamma ut honom genom fönstret. Det var tur att kråkorna fanns där och fångade upp honom... för ända sen dess har Caw varit föräldralös. Kråkorna har blivit hans nya familj och han pratar med dem och behandlar dem som vilka familjemedlemmar som helst. De bor tillsammans i ett stort kråkbo högt upp i ett träd i en stängd park som ingen besöker längre.

I närheten av deras kråkbo finns ett fängelse och i huset bredvid bor fängelsechefen med sin fru och dotter. Caw brukar stå och titta in genom fönstret och minnas sin trygga barndom och familjelivet - som det såg ut innan mamman kastade ut honom... Nästan varje natt har Caw mardrömmar om den kvällen för åtta år sen - när hans föräldrar inte längre ville ha honom. Kråkorna vid hans sida har kommit och gått sen dess, endast en har alltid stannat kvar. Den stumma, blinda och vitfjädrade Milky.

En dag rymmer tre fångar från fängelset. Fångarna satt inne för bland annat mord, rån och kidnappning och dömdes den där mörka sommaren för 8 år sen...

sidan 31-32
"Jawbone slängde pistolen bakom sig. "Jag har aldrig tyckt om skjutvapen", sa han. "De dödar för snabbt."
Han sträckte fram ena handen, slöt fingrarna om mr Strickhams hals och lyfte upp honom från marken. Fängelsedirektören sprattlade med benen och blev först röd, sedan blåaktig i ansiktet.

Det knöt sig i magen på Caw. Även om det var långt till marken trodde han att han kunde ta sig ner ganska kvickt med bara ett par språng, men sedan? Han svalde hårt och svängde ett ben över kanten.

Sedan hördes en ny röst.
"Släpp honom!"
En liten gestalt gled ut ur skuggorna vid ingången till gränden. Caw drog efter andan. Det var Lydia - flickan från huset! Hon var fortfarande klädd i pyjamas och morgonrock, och snörena på en av hennes tennisskor hade gått upp.

Hur hade Caw kunnat missa att hon följt efter sin pappa? Mr Strickham vred sig i Jawbones dödsgrepp med ansiktet förvrängt i en ohygglig grimas. Jawbone flinade och slängde honom ifrån sig som om han varit en trasdocka. Mr Strickham slog in i en av soptunnorna och landade i en hög på marken.

"Lydia?" kraxade han och lyckades häva sig upp på ena knäet. "Herregud, nej."
Jawbone måttade en spark mot mr Strickhams mage och han vek sig dubbel med ett stön.
"Pappa!" skrek Lydia och sprang mot honom. Jawbone sträckte sig efter henne, tog tag i hennes hår och drog henne mot sig. Hennes ansikte förvreds av smärta.
"Släpp mig!" tjöt hon och klösta hans arm.

"Nu!" viskade Caw till kråkorna. "På honom!""

Caw lyckas rädda de båda och Lydia och han blir snart vänner - trots kråkornas protester. Lydia får också Caw att förstå att det är ovanligt att kunna prata med kråkor och med hennes hjälp får de fram att han är en feral. En person som kan kommunicera med och kontrollera ett visst sorts djur - och att Caws djur är kråkor.

Runt omkring i staden finns det fler feraler. Och alla är inte goda... och efter ett missförstånd kidnappas Lydia av onda feraler och Caw känner att det är hans fel. Nu gäller det för de goda feralerna att samarbeta och ta upp kampen mot de onda. Men hur ska Caw hinna lära sig sina nya förmågor? Han har ju precis fått reda på att han är en feral - och nu ligger mycket på hans axlar! Hela världens existens faktiskt...

En spännande ny serie där det här är första delen av tre, skriven av pseudonym Jacob Grey. Den är riktigt välskriven och allt hänger ihop - till och med kråkan Milkys vita fjädrar får sin förklaring...
Magi & fantasi för mellanstadiet. Utgiven av B Wahlströms förlag.

/Birgitta



Stenänglar av Kristina Ohlsson

Stenänglar av Kristina Ohlsson


I boken Stenänglar får vi fortsätta följa de tre vännerna Simona, Aladdin och Billie. I den här boken handlar det mest om Simona och hennes familj. De bor i Kristianstad och Simonas mormor bor två mil bort, i Åhus. Nu är det snart påsklov och Simona längtar efter att få åka ut till Åhus och bo hos sin mormor i hennes enormt stora hus. Huset har en gång varit ett hotell, men nu bor mormor där alldeles själv i alla rum.

Det är bara det att mormor har blivit så gammal - och trött. Hon orkar inte lika mycket längre och måste vila mycket. När hon sen ramlar på en isfläck hamnar hon på sjukhus med en spricka i benet blir hon ännu tröttare.

För att fördriva tiden får Simona låna en gammal bandspelare av sin mormor, som hon kan spela in på. Men det som hörs när hon spelar upp bandet är inte vad hon själv spelade in...

sidan 33-35
"Men ingenting var kul. hennes ända sällskap var en gammal bandspelare. Med ett argt finger tryckte hon på stoppknappen. Hon spolade tillbaka bandet och tryckte på uppspelningsknappen.

Det skrapade i bandspelarens högtalare. Simona spände sig. Snart skulle hon höra sig själv. Men hur hon än väntade, hördes ingenting, Förvånad tittade hon på bandet som rörde sig inne i bandspelaren. Varför kom det inget ljud? Simona tryckte högtalaren mot örat. Hade hon pratat för tyst?

Då hördes något från bandspelaren. Någonting helt annat. Simona lyssnade intensivt. Någon andades tungt och flåsigt. Någon som absolut inte var hon själv. Simona höll andan. De tunga in- och utandningarna bara fortsatte.

Dessutom lät det som om någon gick på ett gammalt trägolv. Precis ett sådant golv som Simona satt på. Det knarrade och knarrade. Så stannade stegen och det blev tyst. Simona skulle just ta bort bandspelaren från örat när hon hörde någon viska i högtalaren. En tunn och rädd röst sa:
-Kom tillbaka. Snälla, kom tillbaka."

Det är inte bara ljuden på bandspelaren som är mystiskt. För utanför mormors hus står en klunga tunga stenstatyer - som helt plötsligt börjar vända sig åt olika håll! Hur är det möjligt? Och vilka personer är egentligen avbildade på stenstatyerna? Frågorna hopar sig för Simona, och det är tur att hennes vänner Aladdin och Billie finns nära och kan hjälpa henne.

Det är spännande att återigen få följa kompisgänget på nya mystiska uppdrag. Boken har ett rättframt språk och läsandet flyter på lätt. Historien och mysteriet är spännande och barnen pusslar tillsammans stegvis ihop bitarna av mysteriet och kommer på lösningen...

Fristående fortsättning på Kristina Ohlssons tidigare böcker: Glasbarnen och Silverpojken. Utgiven av Lilla Piratförlaget AB.
Rysare skräck spöken för mellanstadiet.

/Birgitta

Mystiska Milla och spökskolan: den första sanningen av Unni Lindell och Fredrik Skavlan

Mystiska Milla och spökskolan: den första sanningen av Unni Lindell och Fredrik Skavlan


Här får vi träffa det lilla spöket Milla. Hon bor tillsammans med sex andra spökbarn och sex vuxna i en gammal syfabrik i den lilla staden. På nätterna har spökena syfabriken för sig själva medans de på dagen får ligga och sova på översta hyllan inne på tyglagret.

De andra små spök-barnen är så ordentliga och gör som de vuxna säger, men Milla går gärna sin egen väg. Och när man då börjar skolan - spökskolan som är i skolan på natten - så förväntas man lyssna och göra som fröken säger. Och gör man inte det, ja då får det konsekvenser...

sidan 47-48
"Sedan gick allt fruktansvärt fort. Sofia Skrämmavetti drog upp Milla från stolen ochslog en stor knut på henne. Samtidigt öppnade sig en liten lucka i taket ovanför Millas bänk och innan hon visste ordet av hade hon fått massor av vatten över huvudet. Hon blev liggande som en våt trasa på stolen.

Sofia Skrämmavetti snappade henne till sig och bar den drypande Milla mot den förskräckliga skamkroken som hon snabbt halat ner från taket. Sedan häktade hon fast Milla på kroken och hissade upp henne ända upp.
-Nu hänger du där tills du blivit torr bakom öronen, förstått!
-Jag trodde man skulle öva sig på att happa upp sig i skolan, gurglade Milla. Du sa ju det.

Vattnet rann om henne och samlade sig i en liten pöl på golvet. Sofia Skrämmavetti stannade till och stirrade rasande upp mot henne. Hon såg mäktig ut, tänkte Milla och blev rädd. Sofia Skrämmavetti fnös.

-Du måste tämjas! Det märks tydligt!"

Som extrastraff ger fröken henne i uppgift att söka upp och spöka för det barn som har samma bänk som henne i skolan under dagtid. Det går inte så bra för Milla, för barnet blir inte rädd utan istället blir de vänner.

Även om det inte alltid blir som Milla tänkt så vill hon inget illa. Som den gången då spökbarnet Flinka Fiola retade Milla och Milla helt plötsligt hade dragit ut henne ur sin sovplats och knuffat ut henne på golvet - precis då fabriksägaren herr Mysac och fru Vampe öppnade dörren! Och vips så var Flinka Fiola upp-plockad för att sys till en väska!

Och nu är det tur att hon har ett barn som vän. För fröken bestämmer sig för att skicka ut Milla på ännu ett uppdrag: att befria Flinka Fiola! Som befinner sig som väska - i Paris!

Det är inte så lätt att vara spöke. Speciellt när man är liten och ganska fladdrig och har svårt att lyssna på vad de stora bestämmer. Och sen när man inte har någon mamma blir det ju inte lättare, för saknaden är stor i en liten kropp. När man både är fladdrig och inte kan sitta still och har svårt att lyssna så händer det lätt att ett litet spöke hamnar i olika äventyr - både spännande och läskiga...

Texten innehåller ganska svåra ord historien är också ganska knepig. Bilderna är i färg och lättar upp och förstärker bokens text.

Rysare skräck spöken för lågstadiet. Om du hunnit en bit i läsningen... Utgiven av Lilla Piratförlaget.

/Birgitta

Legenden om Örnfolket: Maxumus ring av Patrik Bergström

Legenden om örnfolket: Maximus ring av Patrik Bergström


Örnfolket är små människor, inte större än en råtta, som flyger på örnar. De bor på ön Argonia. Ön delas av en stor ravin i Nordriket och Sandriket. De två rikena bråkar och krigar med varandra, samtidigt som de är beroende av den andres handelsvaror. Mittemellan rikena finns en stor vulkan som håller på att vakna. Vid kanten av vulkanen finns Örnhem. Det är där Örnfolket bor tillsammans med sina örnar.

Vi får följa pojken Remus och hans örn Aquila. Remus föräldrar dog för länge sen när deras örn blev nerskjuten av en människa och störtade. Sedan dess har Remus svårt för människorna och har inte förlåtit dem för att de dödade hans föräldrar. Efter olyckan är det Remus farfar som tagit hand om pojken.

Nu börjar den stora vulkanen som finns på ön att vakna. Skulle den få ett utbrott så skulle lavan fylla ravinen och åka hela vägen ner till staden Flodhem där människor bor. Remus farfar är en av de Äldsta, och de träffas för att bestämma om hur de ska göra när vulkanen får sitt utbrott.

sidan 23-24
"Till sist harklade sig Attius sig.
"Remus", sa han. "Vi Äldste har fattat vårt beslut. Vi måste hjälpa människorna. Även om de tror på våra varningar, så kan de helt enkelt inte flytta Flodhem. För om Flodhem försvinner kommer Sandriket att anfalla Nordriket. Och vi får ett stort krig igen."

"Varna dem kan vi väl göra, men hur skulle vi kunna hjälpa dem?" sa Remus. "Vi är ju så små." "Maximus var den mäktigaste magikern någonsin. Men utan Artemis hjälp hade han inte kunnat rädda Argonia", sa farfar och såg strängt på Remus. "Alla behöver hjälp någon gång."

Remus muttrade, men visste bättre än att säga emot sin farfar. Attius fortsatte: "Argonia klarar inte några fler vulkanutbrott, det förra slet nästan sönder ön. Ett nytt utbrott skulle betyda slutet för oss alla." han tystnade. "Remus", sa han sedan. "Det enda som kan stilla vulkanen och rädda oss är Maximus magiska ring, Sang-Drac."

Det visar sig att de Äldste har utsett Remus till att vara den som ska söka reda på den magiska ringen som ska stilla vulkanen. För att lyckas med det behövs de två delarna som ringen består av. Den ena delen finns hos Örnfolket, den andra delen hos människorna...

Remus får nu ge sig ut på sitt livs äventyr tillsammans med sin snabba vän örnen Aquila. Ska Remus lyckas rädda människorna, fast han fortfarande är så ledsen för att de dödade hans föräldrar?

En spännande och lättläst ny serie för de allra yngsta. Spännande att få följa med i de små människornas vardag, där vardagliga saker för oss kan bli stora hinder för de små. Som att ta sig upp för en trappa. Tänk när varje steg är större än dig själv! Fina svart-vita bilder gör att man lättare också förstår hur små de är... Man fastnar lätt och vill veta hur det går för Örnfolket.

Första delen i en planerad trilogi. Andra delen heter Vulkanen vaknar och tredje delen Den siste draken. Utgiven av lilla Piratförlaget.
Magi & fantasi för lågstadiet.

/Birgitta

Ishavspirater av Frida Nilsson

Ishavspirater av Frida Nilsson


Siri, 10 år, och hennes syster Miki, 7 år, bor i Ishavet på ön Blåvik. De bor tillsammans med sin gamle far i ett litet hus. Boken börjar med att de båda barnen ligger och ska sova, och Miki ber sin storasyster berätta sagan om Vithuvud...

sidan 12-13
"Det finns en man som använder barn som om de vore djur. Och inuti den mannen, på den platsen där andra människor har själen, där är det lika tomt och kallt som i en isgrotta."
"Han är den kallaste människa som finns", sa Miki.

Hon kunde aldrig låta bli att hjälpa till med berättandet och egentligen så kunde hon alltihopa lika bra som jag. "Ja, den kallaste människa du kan tänka dig", sa jag.
"Han är piratkapten, förstår du. Och hans hår är lika vitt som snö, och det är långt, räcker ända ner till midjan, men han har det i en knut, precis som fina damer brukar ha."

"Varför?"
"För att han inte vill att håret ska frysa och gå av. Och den som tar värvning hos Vithuvud och blir hans pirat, den blir rik. Så ofattbart rik, och vet du varför?"
"För att Vithuvud låter sin besättning behålla allt byte själv."
"Ja. Allt guld och silver och allt järn, och alla pälsar och pengaskrin och annat som är dyrbart, det får piraterna dela på själva. Vithuvud vill inte ha något. Det enda han vill ha..."

Jag kände en ilning gå genom magen, det gjorde jag alltid när jag kom till den här biten av berättelsen. "Det enda han vill ha är barn. Små magra barn, ju mindre, desto bättre. Och så fort piraterna har fått fatt i ett sånt där litet barn så kastar de det i lastutrymmet på sitt skepp."

Så börjar berättelsen.

Det är november och vintern nalkas fort. En morgon bestämmer sig Siri och Miki får att åka ut till en av de små öarna som ligger i närheten, och som familjen äger, för att plocka lite bär inför vintern. Deras far är gammal och orkar inte mycket, så han får vara kvar hemma.

När de väl är på ön visar det sig vara ont om bär. Efter att ha plockat en hel förmiddag och inte fått ihop mer än ett par nävar ber Siri sin syster att gå på andra sidan ön för att se om hon kan hitta mer där. Miki tvekar, men går till slut iväg.

Efter ett tag hör Siri ett skrik från andra sidan ön, och när hon kommit fram ser hon en eka med fyra män som håller fast Miki. Ekan ror rakt mot ett stort skepp. Ett piratskepp! Piraterna har tagit hennes syster - och den som piraterna tar anses vara borta. Den finns inte mer...

Siri kan inte acceptera att hennes syster är borta. För att ställa allt till rätta beslutar hon att söka upp Vithuvuds ö och befria sin syster. Det visar sig bli en lång och farlig resa kantad av kyla, vitvargar, pirater och, som tur är, en och annan vän också..

En fantastiskt fin bok. Jag kom på mig med att jämföra med Dan Browns böcker - "pulshöjande spänningsromaner" - då även den huvudrollskaraktären utsätts för den ena prövningen efter den andra. Hur mycket kan de råka ut för egentligen?

Jag fängslades direkt av Siris och hennes lillasysters öde, och undrade hur det skulle gå. Fast man från början vet att det går bra - eftersom boken börjar med att Siri berättar historien för sin syster. Men ändå! Hur ska det gå??

Ett äventyr som passar utmärkt till högläsnings för låg och mellanstadiets elever.
Utgiven av Natur & Kultur.

/Birgitta

Magisterium: Järnprovet av Holly Black

Magisterium: Järnprovet av Holly Black


Callum Hunt, eller bara Call som han kallas, bor med sin pappa som en gång i tiden var en stor magiker. Pappan avskyr numera han allt vad magi är och ägnar sig istället åt sin antikaffär. Han älskar att ta hand om gamla trasig saker och få dem att se nya och fina ut. Den gamla Rolls-Roycen som han kör fungerar till exempel utmärkt.

Men en sak som han inte lyckats fixa är Calls ben. Call bröt det när han var liten och nu haltar han och har ständigt ont i det. Vad som hände vet han inte riktigt. Eftersom hans pappa, Alastair, vägrar prata om magi så vägrar han också berätta vad som hänt... och det som hände var ohyggligt hemskt.

Under en strid mellan goda och onda magiker hade magiker som var gamla, sjuka, skadade eller var mödrar till små barn gömts undan på en av jordens mest otillgängliga platser. Bland dem fanns Alastairs hustru och nyfödda son. När Alastair efter krigets till slut kommer fram till platsen där hans nära och kära ska vara möts han av liken av åldriga mästare, vänners och bekantas barn och trollkarlar som sårats i tidigare strider. Alla döda. Alla utom ett barn...

sidan 11-12
"Ett skrik fick honom att sno runt. I denna grotta full av död och tystnad hördes ett skrik. Ett barn. Han vände sig om och letade frenetiskt efter källan till den tunna gråten. Ljudet verkade komma från en punkt närmare grottmynningen.

Han störtade tillbaka samma väg han kommit och snavade över kroppar, en del stelfrusna som statyer - tills han plötsligt fick syn på ett annat välbekant ansikte mitt i blodbadet. Decklan. Sarahs bror, som sårats i den senaste striden. Han tycktes ha kvävts till döds genom ett osedvanligt grymt bruk av luftmagi: han var blå i ansiktet och ögonen var blodsprängda.

Ena armen låg slängd ut åt sidan och precis under den, skyddad från det iskalla grottgolvet av en vävd filt, låg Alastairs lilla son. Medan Alastair häpet stirrade öppnade pojken munnen och gav ifrån sig ännu ett tunt, gnyende skrik. Som i trans, skakande av lättnad, böjde sig Alastair ner och lyfte upp sitt barn.

Pojken tittade på honom med uppspärrade grå ögon och öppnade munnen för att skrika igen. När filten föll åt sidan förstod Alastair varför. Spädbarnets vänstra ben hängde i en hemsk vinkel, som en avbruten trädgren. Alastair försökte frammana jordmagi för att hela pojken men hade bara krafter kvar så det räckte till att lindra smärtan.

Med bultande hjärta svepte han åter in pojken hårt i filten och tog sig tillbaka genom grottan till den plats där Sarah låg. Han höll barnet som om hon kunde se det och föll på knä bredvid kroppen. "Sarah", viskade han med rösten tjock av gråt. "Jag ska berätta för honom hur du dog för att ge honom skydd. Jag ska uppfostra honom till att minnas hur modig du var."

Hennes ögon stirrade tomma och bleka tillbaka på honom. Han höll barnet tätare intill kroppen och sträckte sig fram för att ta Semiramis ur hennes hand. Då såg han att det fanns egendomliga märken i isen intill knivbladet, som om hon hade klöst i den medan hon dog. Men märkena såg för genomtänkte ut för det.

När han böjde sig närmare insåg han att det var ord - ord som hans hustru hade ritat in i grottans is med sina allra sista krafter. När han läste dem kändes det som att få två hårda slag i magen.
DÖDA BARNET"

Efter det avskyr Alastair all magi och han har bland annat berättat för Call att trollkarlar är monster som stjäl barn från deras familjer. Barn som de sedan utför experiment på. Han har också sagt att det är på grund av trollkarlarna som hans mamma är död.

Magisk förmåga finns i en del familjer, inte nödvändigtvis hos alla i familjen, men nu har det visat sig att även Call har en magisk förmåga. Nu när han är 12 år är han kallad för göra inträdesprov till skolan för magiker. Hans pappa har berättat hur han ska göra för att misslyckas på proven så han inte ska behöva gå på skolan. Och hur svårt ska det vara att misslyckas??

Och misslyckas, det gör han - men blir antagen ändå!! Men hur farligt kan det egentligen vara med lite magi? Ett år går ju så fort... han borde snart vara hemma igen. Välbehållen...


En fascinerande berättelse, om trollkarlar, god och ond magi. Fast, egentligen, hur fascinerande kan det vara, jag menar, det finns ju rätt många berättelser att välja på... fast den här har faktiskt ett annorlunda slut. Ett slut som gör att man får tänka till ett varv extra för att få det att gå ihop... och längta till nästa del!

Magi och fantasi för mellanstadiet. Utgiven av Bonnier Carlsen förlag.

/Birgitta

Du föll och jag för dig av Lina Stoltz

Du föll och jag för dig av Lina Stoltz


En historia som utspelar sig i norra Sverige är rätt ovanligt. Men roligt att läsa när man bor här!
Frida, 17 år, bor med sin lillasyster och sina föräldrar. Hennes lillasyster blir mobbad i skolan på grund av pappans yrke. Han är präst och mycket i deras liv kretsar kring hans liv och arbete. Nu har han börjat tvivla på sitt jobb och funderar på att börja jobba med något annat. Eller någon annanstans.

Vi får också lära känna Jakob. Han bor i samma stad. Hans lillebror har det svårt i skolan, hans mamma dricker för mycket och pappa jobbar i skogen. Eftersom det alltid finns alkohol hemma har det alltid varit lätt för Jakob att sno sprit.

Frida går andra året på gymnasiet och längtar redan till studenten. Hon är flitig och sköter sin skola och läxor. Jakob är lite mer strulig. Han spelar hockey, dricker för mycket - och sen var det de där pillren han tar...

Såklart möts de två...

sidan 7
"Inte för att hon kände honom, men när de nu råkade komma gående mot varandra i en för övrigt helt tom skolkorridor hade det känts dumt att inte hälsa. Så hon gjorde det. Hon sa:
-Hej. 

Han hade gått där i egna tankar, inte nämnvärt bekymrad över att vara försenad, och inte beredd på att bli tilltalad. Kanske var det därför han blivit lite överraskad. Kanske var det därför han inte bara mumlade fram något, så där allmänt morgontrött och oengagerat som hon hade gjort. Istället stannade han till, lyfte blicken och tittade på henne. Dröjde någon sekund innan han sa. 
-Tjena. 

Två blå ögon som inte nöjde sig med att landa i hennes, utan som sögs som en virvlande tromb genom bröstet ända ner i maggropen. En blick som gick rakt igenom henne och som på mikrodelen av en sekund rubbade henne totalt ur hennes stillsamma, bekväma omloppsbana. En jordskredsblick. 

Sedan fortsatte han gå. Var borta. Men det spelade ingen roll, hans ögon hade redan lämnat brännmärken i henne."

De båda sugs mot varandra, som två motpoler. Det är inte lätt det här med kärleken. Sen om andra ska lägga sig i det svåra beslutet blir det ju ännu svårare. Vem ska man lyssna på egentligen? Sig själv? Kompisar? Föräldrar?

- Vad tycker du??

Kärlek för ungdomar. Utgiven av rabén & sjögren.

/Birgitta