Carter och Sadie är syskon. Men det är länge sen som de bodde tillsammans. Sen deras mamma dog i en tragisk olycka - som barnen inte fått veta så mycket om - har Carter bott med pappan och Sadie hos morföräldrarna.
Båda deras föräldrar jobbade som arkeologer, och Carter har fått följa med sin far på alla uppdrag och resor sen hans mamma dog. Han har levt ett kringflackande liv och många gånger önskat sig ett mer "vanligt, lugnt" liv. Ett sånt liv som hans syster har. Och hon i sin tur har varit avundsjuk på Carter som fått resa och uppleva så mycket spännande.
En kväll, när deras pappa ska ha dem båda två, går de tillsammans till British Museum. Där får barnen se till att intendenten inte kommer och stör medan pappan ska "studera" den berömda Rosetta-stenen. Men något går fel. Fruktansvärt fel!
sidan 35-36
"Vi sprang tillbaka mot det egyptiska galleriet, men tvärstannade när vi kom fram till ingången. Pappa stod framför Rosettastenen med ryggen mot oss. En blå cirkel glödde på golvet runt honom, som om någon tänt dolda neonrör i golvet.
Pappa hade kastat av sig överrocken. Arbetsväskan låg öppen vid hans fötter, och i den låg en trälåda som var en halv meter lång och dekorerad med egyptiska symboler.
"Vad är det han håller i?" viskade Sadie.
"Är det en bumerang?"
När pappa höjde handen svängde han mycket riktigt en lång, vit, böjd käpp. Det såg ut som en bumerang, vilket var ganska löjligt eftersom han inte ens kunde kasta en frisbee rätt.
Han rörde vid Rosetta stenen med den och Sadie flämtade till. Pappa skrev på stenen. När han rörde vid den med bumerangen framträdde glödande blå streck på graniten. Hieroglyfer. Det var obegripligt. Hur kunde han skriva glödande ord med bara en käpp? Men bilden var tydlig och klar: vädurshorn ovanför en fyrkant och ett X.
"Öppna", mumlade Sadie.
Jag stirrade på henne, för det lät som om hon precis översatt ordet, men det var omöjligt. Jag hade hängt med pappa i flera år, och inte ens jag kunde mer än några enstaka hieroglyfer. De var riktigt svåra att lära sig.
Pappa höjde armarna. Han mässade:
"Wo-seer, i-ei."
Och ytterligare två hieroglyfer brann i blått mot Rosettastenens yta. Trots att jag var som bedövad kände jag igen den första symbolen. Det var namnet på den egyptiska dödsguden.
"Wo-seer", viskade jag. Jag hade aldrig hört det uttalas så, men jag visste vad det betydde. "Osiris".
"Osiris, kom", sa Sadie som om hon var i trans. Sedan spärrade hon upp ögonen.
"Nej!" skrek hon. "Pappa, nej!"
Pappa vände sig förvånat om. Han började säga:
"Ungar..."
men det var försent.
Marken mullrade. Det blå ljuset övergick till brännande vitt, och Rosettastenen exploderade."
I explosionen har deras far misslyckats - eller lyckats? att släppa ut fem gudar som varit fångade under en längre tid. En av dem, den uråldrige och mycket onde Set, stänger in deras far i en kista som försvinner ner genom golvet.
Den enda som nu finns kvar och som kan hjälpa barnen hitta deras far igen är deras farbror Amos. Han för barnen till sitt hem i New York. Ett nytt hem, där det visar sig att det även finns magi, mystiska talande djur - och farliga människor som är ute efter barnen. Och de tvingas snart fly för sina liv.
I boken berättar syskonen historien de varit med om i vartannat kapitel, det kan bli lite förvirrat innan man förstår vem det är som berättar, även om namnet på den som berättar står i början på varje kapitel. Egyptisk mytologi och magi i en spännande blandning. Första delen i en fartfylld och spännande serie. En del som slutar med en extra tvist och jag undrar redan hur det ska gå för dem...
Magi och fantasi för mellanstadiet utgiven av Modernista förlag.
/Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar