Ellika har fått i uppgift av fröken att skriva en uppsats om någon upptäckare. Hela två sidor! Om någon gubbe som varit död i hundra år eller så. Ellika hade egentligen glömt det, och nu har fröken blivit arg på henne och gett Ellika till på måndag på sig för att skriva klart. Annars blir det ett samtal med hennes mamma... och det vill hon helst undvika.
På vägen hem från skolan träffar hon Pampas, en vaktmästare som jobbar på gården, och berättar för honom vad hon måste göra. Men Pampas kommer med ett annat förslag:
sidan 11-12
"Hon suckade igen. Pampas var tyst en lång stund. Tog ett tag med sopkvasten och svepte iväg några cigarettfimpar som låg och skräpade. Och ett glansigt glasspapper.
-Två sidor, det är ju löjligt, sa han. För lite! jag tycker du ska skriva en hel bok i stället..
-En hel bok? Om Columbus? sa Ellika.
-Nä, om Ellika Tomson,sa Pampas. För henne vet du ju massor om, eller hur?
-Men jag är ju ingen upptäckare, sa Ellika.
-Nä, men du kan väl bli, sa Pampas.
Ellika tittade upp på honom. Grå i håret. Rynklig och skrynklig i dammiga byxor som var ungefär bruna. Eller kanske gröna. Och i en skjorta som var randig och alldeles för stor. Han retades inte, det visste hon.
-Men hur då ? sa hon. Hur ska jag kunna bli upptäckare? Jag kan ju inte resa någonstans.
-Nä, jag vet, sa Pampas. Men man måste ju inte åka bort för att upptäcka saker.
Han ställde ifrån sig sopkvasten.
-Städade rund vid busshållplatsen i dag, sa han. Hittade en... vänta, nu... Han letade i sina fickor. Grävde fram en liten svart anteckningsbok. Hittade en penna bakom örat. Öppnade boken och skrev något i den. Skrev ganska länge. Räckte sen högtidligt över boken till Ellika.
Som tog emot den. Och läste, på första sidan:
Ellika Tomsons upptäcktsresa
Runt om i det blåaste huset på hela Trumpetargatan
Då - när hon upptäckte...
Ellika Tomson vände blad i boken, men nästa sida var helt tom. Ja, hela resten av boken var bara blanka, vita sidor.
-Då när jag upptäckte vad då? sa Ellika.
-Kan väl inte jag veta, sa Pampas. Det är ju din upptäcktsresa, ju."
Så börjar Ellika sin upptäcktsresa bland grannarna i det blåaste huset på hela Trumpetargatan... och vi får följa med på hennes resa!
En fin liten bok om att bara vara. Att upptäcka det stora i det lilla, att det finns spännande saker alldeles runt hörnet - bara man vågar öppna ögonen och titta efter. Vad som kan hända då man vågar ta kontakt med människor man egentligen inte känner så bra...
Kompisar skola familjen för lågstadiet. Utgiven av en bok för alla.
/Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar