tisdag 5 december 2017

Fina utställningar

Passa på innan jul och kom in och titta på de fina utställningarna som finns. Just nu finns tre stycken olika att titta på.

I montern kan du titta på åk 3 som gjort svampar på slöjden. Superfina!

utställning av svampar gjorda av åk 3 på slöjden

litteraturen som de utgick ifrån när svamparna skulle tillverkas

utställning av svampar gjorda av åk 3 på slöjden

I fönstret ut mot korridoren kan man se böcker som eleverna i förskoleklassen själva gjort. Det är både text och bild i de små böckerna. Superfina de också!


utställning av egna böcker som förskoleklassens elever gjort själva

utställning av egna böcker som förskoleklassens elever gjort själva

utställning av egna böcker som förskoleklassens elever gjort själva

utställning av egna böcker som förskoleklassens elever gjort själva

utställning av egna böcker som förskoleklassens elever gjort själva

utställning av egna böcker som förskoleklassens elever gjort själva


utställning av egna böcker som förskoleklassens elever gjort själva

I de andra fönstren ut mot korridoren hänger det stjärnor. Passar ju bra så här när vi närmar oss jul.

/Birgitta

tisdag 28 november 2017

Grattis Molly!

Föreningen Krumelur - föreningen för unga ord i norr har haft skrivartävling för åk 4 och 5 nu i höst. Temat för i år var Rymden och Molly Arnlund i klass 4B här på Hagaskolan vann med sin berättelse "Min vän Casper"!

Juryns motivering löd:

"En fin och spännande rymdhistoria om stjärnbarn, kompisar och svarta hål. Vackert och välskrivet berättas här om livets olika dimensioner."

Molly Arnlund vann krumelurs tävling 2017 med temat rymden. Författaren Jakob Wigelus delade ut priset.
Molly Arnlund och Jakob Wigelius.
Foto av Vicky Uhlander
"Prisutdelningen skedde i Sagorummet på väven och författaren Jakob Wigelius delade ut priset. De berättade att jag vunnit och sen fick jag fick gå fram och hämta priset. Det var böcker som Jakob skrivit. Mördarens apa, Legenden om Sally Jones och så en bok om hur man kan utveckla sitt skrivande. Sen var det klart." berättar Molly när jag frågade hur prisutdelningen gick till.

Molly berättade också att Jakob ritar sina bilder med prickar. Små små prickar som tillsammans bildar en bild.

Jag passade också på att fråga Molly om hon har något skrivartips för den som känner sig sugen på att skriva en berättelse?

"Först planera och ha många olika idéer. Sen väljer man det bästa och skriver. Ett bra tips är att skriva i grupp tillsammans med kompisar. Man sitter tillsammans och kan få tips av varandra, fast man skriver sin egen berättelse. Då kan man bolla idéer med varandra. Det är bra."



Det finns också en artikel på mina bibliotek att läsa om Molly.

Vill du läsa hennes vinnande bidrag? Kolla här på mina bibliotek eller kom in på biblioteket här på skolan!

Grattis Molly!!

/Birgitta








onsdag 22 november 2017

Författarbesök och skrivar-workshop

Idag har författaren Tova Näslund besökt alla i åk 6 här på Hagaskolan och haft en kreativ skrivarworkshop med eleverna. Besöket var ett samarbete med Sverok och en del av Fantastikens månad. Med sig fick eleverna olika metoder för att komma igång med skrivandet och hur det går att utveckla sin text. Bara genom att öva och skriva blir man bättre och bättre.

Skrivövning 1:
Första övningen gick ut på att flödesskriva. Hon satte klockan på 10 minuter, sen fick eleverna skriva om valfritt ämne. Inte tänkta på att det skulle vara rättstavat eller grammatiskt rätt. Utan bara skriva ner ord. Ingen skulle läsa, ingen skulle rätta. Ingen prestige bakom. Bara att skriva. Utan att sudda.

skrivar-workshop med Tova Näslund hos Hagaskolans åk 6

Lugnet la sig och bara pennornas rasslande mot papperet hördes. Tio minuter senare: "Nu kan ni skriva klart meningen som ni är på.."

Eleverna fick frågan hur det kändes, och ca hälften tyckte att det kändes bra. Fullt normalt, tyckte Tova. Vi är alla olika och vissa gillar att börja skriva på ett helt blankt papper. Andra behöver en start-punkt för att kunna komma igång. Men nu hade alla ett första utkast. Något som kan utvecklas.

Tova skrev ner några tänkvärda punkter på tavlan:
Vad ser ni?
Vad hör ni?
Vad luktar det?
Hur smakar det?
Frågor att ta med sig när utkastet utvecklas. Det första utkastet syns aldrig. Texten poleras sen i flera steg. Först författaren själv, sen förlaget, sen korrekturläsaren...

skrivar-workshop med Tova Näslund hos Hagaskolans åk 6


Skrivövning 2:
Nästa skrivövning fick eleverna välja att skriva om något som intresserade dem. Kanske höll de på med någon sport? Är man intresserad av något och kan mycket om just det så blir skrivandet också mer detaljerat.

Tio minuter senare: "Nu kan ni skriva klart meningen som ni är på.."
Nu var det flera som tycket det kändes lättare än första gången. Det är OK att allt inte är sant. Man får använda sin fantasi och fylla ut luckor.

Vad är då nästa steg efter att man skrivit sitt utkast? Jo att prova skriva samma text en gång till. Utan att titta på den första texten. Vid omskrivningen blir texten mer bearbetad eftersom idéerna blir utvecklade i hjärnan samtidigt som man skriver.

Tova gav exemplet "Han gick långsamt" kunde mer beskrivande bli "Han släpade fötterna efter sig och lämnade slasket av snön i dörren".

Skrivövning 3:
Nu fick eleverna välja en av de texter de skrivit tidigare och försöka göra den mer detaljrik. Titta på var det fanns utrymme att göra texterna mer beskrivande.

Efter tio minuter: "Nu kan ni skriva klart meningen som ni är på.."
Vid frågan hur det kändes svarade en elev: "I den förra skrev jag att jag vaknade och gick till skolan. Nu skrev jag mer om vad jag gjorde på morgonen. Och jag har inte hunnit till bussen än..."

Det är också lärorikt att få sin text uppläst av någon. Vill man ha feedback kan man be någon läsa ens utkast. Vad är bra? Vad kan förändras?

Eleverna fick också med sig några tips inför novellskrivande:
Håll er till 1 karaktär,
1 plats och
fokusera på 1 hinder/problem.

Ett trevligt besök med många bra tips på hur man kan tänka och skriva för att utveckla sina texter. Tusen tack Tova för att du kom hit till oss!

Tova och jag

/Birgitta



torsdag 16 november 2017

Förskoleklassen på besök

Ett efterlängtat besök. Från båda håll :)

Vi  började med att sitta och prata om biblioteket, hur det ser ut, vad som finns, hur man lånar... Sen en rundvandring så de fick se var böckerna som passar står någonstans. Efter det en sagostund.

Hagaskolans bibliotek förskoleklassen på besök lyssnar på bockarna bruse


Förskoleklassen har precis haft ett författarbesök, och håller därför just nu på att göra egna böcker. Därför passade böckerna om Bockarna Bruse bra. Vi pratade kring dem och hur man kan göra en egen saga utifrån en som redan finns. Barnen fick sen höra Bockarna Bruse på badhuset.

Och sen.
Äntligen.
Fick de gå och låna en bok!

Hagaskolans bibliotek förskoleklassen på besök


En timme går fort när man har roligt. Och roligt är det att träffa så glada och positiva barn!

/Birgitta

Singers melodi av Vanna Rosenberg och Cecilia Heikkilä

Singers melodi av Vanna Rosenberg och Cecilia Heikkilä


Ett litet sjölejon rövas bort från havet och klipporna där den hör hemma. Bort från sina föräldrar. Bort från det brusande havet som luktar tång. Den förs iväg med en stor båt och hamnar till slut hos en cirkus. Där växer den upp, tillsammans med lejontämjaren Manfred och de andra djuren och människorna på cirkusen.

Sjölejonet får av direktören namnet Singer för att han sjunger så otroligt vackra melodier. Sånger som berör och får med sig folk. Singer blir snart ett av cirkusens bästa nummer.

Lejontämjarungen Manfred växer också upp på cirkusen och han och Singer blir de bästa vännerna. De föddes samma stjärnklara natt och firar så alla födelsedagar tillsammans. Men eftersom Singer är ett sjölejon firar han nio år när Manfred firar ett år. Ju fler födelsedagar de firar tillsammans ju fler år skiljer dem åt. Och med åldern börjar Singer längta. Till hav. Doft av tång. Så en dag händer det...

sidan 17-18
"I en av det gröna inlandets dalar hade cirkussällskapet slagit sig till ro några timmar. Då och då behövde de vila ut eftersom de alltid var på väg från en lysande föreställning till en annan. Det var tidig morgon och alla sov i vagnar och tält.

Alla utom en mörklocksrund liten pojke med för stora byxor och för långa strumpor. Manfred satt uppkrupen i hömolnen och tänkte på alla morgnar han vaknat under den glödande cirkushimlen. Det fanns popcorn i polkastrutar sedan kvällen innan som Manfred åt medan han vande sig vid den nya dagen.

Det fanns inget så vackert som kulört höstmörker, tänkte han och räknade de gungande strecken av glada lyktor som svävade mellan tälttopparna. Vilken tur jag har, i vår kärleksfulla karavan känner jag mig aldrig borta, bara hemma. 

Han reste på sig, borstade av tröttheten och gick bort till matlasset som han skulle hämta till sina sovande vänner. Vid ljudet av frukostflingornas fras brukade de titta upp och blinka sömnigt mot den pigga morgonsolen. Så skedde också denna dag.

Några hade råkat sparka av sig täcket, en och annan svans slängde slött uppifrån våningssängarna. "Jag är hungrig som en varg!" pep lammet.
"Jag är svulten som en björn!" bullrade björnen.
"Hungern river som en hyena!" jamade tigern.

Alla skrattade och högg in. Alla skrattade utom Manfred. Något kändes fel. Någon saknades. Plötsligt såg Manfred att en plats var tom. En viss apelsinlåda stod där ödslig och ensam.
"Var är vårt sjölejon? Var är Singer?""

Det visar sig att Singer har gett sig av. Mot sin längtan. Det brusande havet med sin doft av tång. När vännerna som är kvar börjar prata upptäcker de också att de alla bär på en längtan. Men inte samma längtan som Singer, till salta hav och doft av tång. Men en längtan finns. En längtan om var "hemma" kan vara.

En finstämd liten bok om känslan av att längta till något. Vad är hemma för dig? För mig? Är det samma längtan eller är det olika?
Kompisar skola familj för lågstadiet. Passar också bra som högläsning. Utgiven av Bonnier Carlsen förlag.

/Birgitta



Kryp av M G Leonard

Kryp av M G Leonard


Helt plötsligt en dag så försvinner Darkus pappa. Han är egentligen inte en sån pappa som försvinner, han är en pappa som alltid är där. Ända sen Darkus mamma dog har hans pappa tagit hand om Darkus själv.

Men så har han alltså försvunnit. Från ett låst rum där han suttit och forskat. Rummet var låst från insidan - men hade inga fönster och inga andra dörrar än den som han gått in genom. Nyheten om den försvunne vetenskapsmannen hamnar i alla tidningar, men Professor Cuttle är det ingen som hittar igen.

Eftersom Darkus inte kan bo hemma alldeles ensam får han flytta in hos sin farbror Max så länge. Tills pappan kommer tillbaka. Darkus får också börja på en ny skola. Den tredje skolan på fem veckor. Fast den här gången börjar det bättre än på de andra skolorna. Här får han två vänner. Virginia och Bertolt.

De har hört talas om den försvunne Professorn, och frågar såklart Darkus om saken:

sidan 34-36
""Tror du att din pappa kommer tillbaka?" frågade Virginia.
"Det vet jag att han gör." Darkus var så säker på det att han satte sig rakt upp.

"Alla säger att han stack iväg, eller att han är död, men jag vet att det inte är så. Han hade inte tagit med sig nån resväska och inte lämnat nåt brev till mig. Det är inget som saknas, de har inte hittat honom död, och han är min pappa. Jag känner honom. Han skulle aldrig lämna mig, inte på det sättet."

Han hörde att hans röst började bli tjock och visste att om han sa något mer skulle han börja gråta. Han avbröt sig och svalde. "Var han är så vet jag att han är jätteorolig för mig."
"Det är klart att han är!" sa Bertolt. "Och han är säkert en jättebra pappa."

"Men det är en annan sak också." Darkus tittade på Virginia och sänkte rösten. "Jag vet att pappa lever, för farbror Max uppför sig inte som om han vore död."
"Vad menar du?" viskade hon.
"Farbror Max ser orolig ut och verkar fundersam, men han är inte ett dugg ledsen. Ibland så tror jag faktiskt att han är mest arg."

"Men vad tror du det är som har hänt?" frågade Virginia med låg röst och lutade sig fram över bordet. "Jag tror att han blev kidnappad." Darkus tittade på deras ansiktsuttryck för att se om de trodde honom.
"Kidnappad!" flämtade Bertolt.
"Så häftigt!" Virginia spärrade upp ögonen. "Ja, alltså, inte för dig förstås, men - en riktig kidnappning? Jättehäftigt!"

"Polisen tror inte på mig. De har skrivit upp hans namn på en lista över försvunna personer och slutat leta. De säger att en del människor inte vill bli hittade, men..." Han gjorde en paus och funderade på om han skulle berätta resten.
"Men vadå?" frågade Virginia ivrigt.

"Farbror Max och jag har inlett en egen undersökning." Darkus såg gravallvarlig ut. "Vi ska leta rätt på pappa själva."
"Jag kan hjälpa till!" Virginia rätade på sig. "Och du också väl, Bertolt?" Hon drog i hans ärm.

"Ja, om du vill att vi ska göra det, Darkus." Bertolt tittade förebrående på Virginia."

Så får Darkus och hans farbror Max hjälp i sitt sökande av Darkus nya vänner. De får också hjälp från ett ytters oväntat håll. Darkus farbror bor nämligen granne med två otäcka kusiner som ständigt bråkar med varandra. En dag när Darkus blir vittne till ett av deras bråk ramlar en svart skalbagge - stor som en hamster - ut från ena mannens byxben. Skalbaggen kryper bort till Darkus och vägrar gå därifrån. Darkus tar med sig skalbaggen - som nu också blir hans vän.

När Darkus närmare börjar undersöka kusinernas hus upptäcker han att där finns ett helt rum fullt av skalbaggar. Skalbaggar som visar sig vara allt annat än vanliga. Skalbaggar som har speciella egenskaper - som skalbaggar normalt inte har...

Tillsammans kommer snart de tre barnen - och skalbaggen - närmare vad som kan ha hänt Darkus pappa. Men det är otäcka och starka krafter som ligger bakom försvinnandet. Som inte är rädd för att fler ska försvinna. Onda krafter som gör allt för att skydda hemligheten Professor Cuttle varit på spåren...


En spännande och annorlunda bok som riktat in sig på skalbaggar. I alla dess former. I slutet av boken finns också en liten ordlista som förklarar bland annat de delar skalbaggen består av. Tänker att boken kan passa som högläsning parallellt när man läser om insekter.

Boken slutar rätt öppet - och fortsättning följer... de onda krafterna blir man inte av med så lätt!

Magi och fantasi för mellanstadiet. Utgiven av Opal förlag.

/Birgitta

måndag 23 oktober 2017

Handbok för superhjältar, del 1: Handboken av Elias och Agnes Våhlund

Handbok för superhjältar, del 1: Handboken av Elias och Agnes Våhlund


Lisa ska bo hos mormor ett tag medan mamma är tvungen att jobba. Först tycker Lisa att det ska bli kul att vara hos mormor. Hon behöver ju lite sällskap. Men det blir inte så roligt. Redan första dagen i skolan blir hon retad. Det är några av de större killarna som påstår att hennes öron står ut. De jagar Lisa och slår och knuffar henne.

En dag när hon som vanligt flyr in på biblioteket hittar hon en ovanlig bok i hyllan. Eller är det boken som hittat henne? Den liksom lyser och leder Lisa fram till hyllan. En röd, vacker bok med mycket bilder. Den vill hon låna!

sidan 23-24
"Hon gick fram till utlåningsdisken och gav boken till Caroline så att hon kunde registrera lånet. 
-Det ser märkligt ut, mumlade Caroline. Jag ser den inte här på datorn. Det är precis som om den inte finns. 
-Men hur gör vi då? frågade Lisa oroligt. 

Caroline såg sig omkring för att vara säker på att ingen kunde höra henne. 
-Vet du vad jag tror? viskade hon. 
-Nej, vadå? 
-Om boken inte finns i vårt system så är det nog ingen som kommer sakna den heller. Jag tror att du kan låna den precis så länge du behöver. 

Lisa störtade ut från biblioteket och var hemma bara några minuter senare. Mormor hade gjort nybakade bullar men Lisa hade ingen tid att förlora. Hon rusade uppför trappan och in på sitt rum. Hon slängde några morötter till sina hamstrar, Olga och Oskar. 

Sedan kastade hon sig på sängen och började läsa "Handbok för Superhjältar"."

I handboken finns konkreta tips på hur hon ska bli en superhjälte. Totalt finns 101 olika superkrafter att lära sig. Men det står också att man behöver öva. Mycket. Och det börjar Lisa göra.

Men det hjälper tydligen inte. För när Lisa konfronterar de elaka killarna nästa gång åker hon ändå på stryk. Hon är så arg så arg! Kanske borde hon packa sin väska och åka hem? Men Lisa vägrar ge upp - hon går hem och övar ännu mer...

Övning ger ju som bekant oftast resultat. Även för Lisa. Ett spännande äventyr där vi får följa Lisas väg mot att bli superhjälte. En modig tjej som vågar säga ifrån och ta tag i situationen. Men jag kan ändå önska att vuxenvärlden brydde sig mer...

Bok i serieform utgiven av Rabén och Sjögren förlag. Tänkt att serien ska bli fyra delar.

/Birgitta

torsdag 19 oktober 2017

Glömskan av Johanna Olsson

Glömskan av Johanna Olsson


Heddas mammas pojkvän är inte snäll. Han är en sån som slår Heddas mamma. Fast nu - äntligen - verkar mamma ha förstått att det är fel. Nu är de på väg. På flykt.

För att komma undan medan han flyttar ut ur lägenheten beger den lilla familjen sig till Heddas mormor. Mammans föräldrahem. Långt ut i ingenstans, där inte ens mobilen har täckning. Till byn Glömskan. Bara fram till midsommar är det sagt. Bara 11 dagar.

Först segar sig tiden fram för Hedda. Hon har inget att göra och ingen att vara med. Men så träffar hon en kille i hennes ålder på affären. Hedda kommer på honom med att stjäla och när hon sen är på väg hem konfronterar han henne. Och stjäl hennes mobil och pengar. Hedda blir ursinnig och följer efter. Det visar sig att killen bor ensam i ett fallfärdigt ödetorp mitt ute i skogen. 

Tiden segar sig fram. Ända tills det som inte får hända händer. Hennes lillebror försvinner. Spårlöst. Folk från byn går skallgång, polishelikoptrar söker från himlen, mamma och mormor är ute varje natt. Men ingen hittar något.

sidan 54-56
""Tänk om han inte gör det då?" sa hon ilsket när hon kom ikapp honom.
"Tänk om det går runt värsta galningen här som har kidnappat honom eller något?"
"Den enda som är galen på det här stället är du", sa Simon medan han obehindrat rörde sig framåt. "Jag?" fräste Hedda. "Jag kom ju hit för att titta till dig."
"Och nu har du gjort det."

"Förresten kanske det är du som är galen", fortsatte hon medan hon klättrade över ett gammalt nedfallet träd, "du kanske till och med vet vad som hänt honom."
"Varför skulle jag veta det?"
"Därför att du hotade mig när jag följde efter dig den där gången! Du sa att någonting skulle kunna hända mig så länge jag var i skogen."

"Det sa jag bara för att du skulle hålla dig borta fattar du väl!"
"Varför det?"
"För att jag vill vara ifred!" sa han. "Jag skiter i dig och din brorsa. Han får skylla sig själv om han är så dum att han ger sig ut i de här skogarna fast han inte hittar."

En stor och mörk tjärn bredde ut sig framför dem. Simon fortsatte med Hedda efter sig ner mot en liten flytbrygga som låg i vassen.
"Min brorsa är inte dum i huvudet!" fräste hon.
"Du sa det själv ju", sa Simon, "du klagade på att han var jobbig."
"Det betyder inte att han är dum i huvudet!" skrek Hedda så det ekade ut över svartvattnet.

"Det är en märklig sommar vi har i år."
Hedda och Simon ryckte till. Snett bakom dem stod en skäggig gubbe med kniv i bältet och lutade sig mot en vandringskäpp.

"Det finns de som säger att när norrskenet brinner på det där viset så har vi krig att vänta."
"Det här landet har inte legat i krig på flera hundra år", muttrade Simon och kastade ut betet.
"Det finns både stora och små krig att utkämpa här i livet", fortsatte gubben medan han spejade bort mot horisonten. "Det behövs inte nödvändigtvis handla om bomber och granater."

Hedda tittade på kniven som hängde i bältet på honom. "Vi borde nog gå hem nu", sa hon dämpat. Simon såg irriterat mot henne. "Vadå vi?"

Hedda skrek till när en kråka plötsligt susade förbi hennes huvud och slog sig ner på gubbens axel. "Jag undrade just vart du hade tagit vägen", sa gubben medan han plockade upp en bit korv ur fickan och gav till fågeln. Kråkan var märkt med en smal silverring om ena foten.
"Är den tam?" frågade Hedda.
"Hon tillhör det vilda", sa gubben, "men hon är också min budbärare. Hon finns överallt och iakttar allt och sedan rapporterar hon till mig."

"Som vadå?" frågade Hedda skeptiskt.
"Som att ett litet barn har försvunnit här i skogarna", sa gubben allvarligt, "men det vet du redan, och nu undrar du vad som hänt honom."

Det var något i gubbens blick. Hur han tittade på henne. Som om han visste precis vem hon var och var hon kom ifrån även om de aldrig hade setts förut."

Den lilla gubben vet något. Det är helt klart. Men vad?

I sin jakt på att hitta sin lillebror stöter Hedda på alla möjliga hinder. Och omöjliga. Såna som hon inte ens trodde fanns... Mytologiska väsen som hon bara hört som sagor när hon var barn.

Och vad vet mormor? Hon verkar veta mer än hon antyder... Och Simon? Vem är han egentligen? Och hur kan hans föräldrar tillåta att han bor ensam ute i skogen i ett fallfärdigt torp?

En riktigt spännande och fascinerande historia. Kunde inte släppa den ifrån mig utan sträckläste ut den... En historia som väver ihop nutid och mytologiska väsen på ett spännande sätt. För vad kan vi vara säkra på finns - eller inte finns - egentligen??

Rysare, skräck, spöken för mellanstadiet. Men skulle även kunna vara svårt och sorgligt...
Utgiven av Berghs förlag.

/Birgitta


måndag 16 oktober 2017

Barnen på Svartbäckens sanatorium av Janina Kastevik

Barnen på Svartbäckens sanatorium av Janina Kastevik


Det närmar sig sommarlov. Trist tycker Saga, som har en mamma som måste jobba extra i Norge för att kunna klara ekonomin. Saga kommer istället att få bo hos sin farfar Alvar. Som är en skräckboksförfattare. Men vad värre är - hon känner honom inte! De har bara träffats några gånger under Sagas uppväxt. Men det värsta måste väl ändå vara att han bor i Svartbäcken. En håla långt ute i ingenstans där ingen verkar vilja bo. Och där ska alltså Saga tillbringa sitt sommarlov.

Efter en lång tågresa är hon så äntligen framme. Alvar har lovat att hämta - men han är inte där. När Saga väntat en stund kommer en tant fram och säger att Alvar fått förhinder och att hon ska köra Saga till hans hus. Tanten har inte tid att följa med in, utan hon släpper av Saga utanför och kör sen iväg. Nu står hon här. Långt hemifrån, ensam, blöt av regnet - och dessutom kissnödig. Hon bestämmer sig för att leta rätt på en toalett. Men hamnar i Alvars arbetsrum.

sidan 22-23

"Mitt på skrivbordet stod en skrivmaskin. Var det på den Alvars böcker kom till? Tänk att det fanns folk som skrev på skrivmaskin fortfarande. 

Bredvid skrivmaskinen låg ett svart-vitt fotografi på en pojke, och jag lutade mig nyfiket fram och tog upp det. Kunde det vara en bild av pappa? Men nej, kläderna var väldigt ålderdomliga: pojken på fotot hade skärmmössa och kortbyxor med hängslen. Runt halsen hade han en lapp i ett snöre. Bredvid honom stod en resväska och i handen höll han något som såg ut som en nalle, eller en leksakshund var det nog förresten. 

Pojken tittade in i kameran, och hans ansiktsuttryck... det var något skevt med det. Han log svagt, men ögonen var svarta som tusch. Svarta av förtvivlan. Mitt hjärta började slå fortare. Pojken på bilden kändes konstigt bekant. Men samtidigt obehagligt, ja kuslig på ett sätt som fick mig att hastigt släppa bilden, nästan som om jag bränt mig på den. 

Det rasslade i låset och ytterdörren öppnades. Någon klev in i hallen med tunga steg, harklade sig och hostade."

I all hast råkar Saga stoppa på sig fotografiet. Det ligger nu på hennes rum. Och på natten drömmer hon mardrömmar om det.

Sagas vill verkligen inte vara hos sin farfar. Och farfar Alvar verkar heller inte vilja att Saga ska vara där. Han är hela tiden upptagen och vill att Saga ska sköta sig själv. Efter att ha varit och badat en dag hamnar hon vid den gamla fabriken, som är stängd (som det mesta här i Svartbäcken) och väntar nu på att rivas.

Där träffar hon Teo, som tillsammans med sin pappa försörjer sig på att fota gamla övergivna hus och andra spännande ställen. De blir vänner, och när Teo berättar att de ska till det gamla Sanatoriet och fota frågar Saga om hon får följa med. Det får hon!

På natten drömmer hon fler mardrömmar. Och när de väl är inne på Sanatoriet märker Saga att det är om det hon drömt! Tillsammans med Teo bestämmer de sig att ta reda på mer om det gamla fotografiet, Sanatoriet och varför Saga drömmer som hon gör. För något har hänt. Något kusligt. Något som nu vill upp till ytan...

En spännande rysare förlagd med historiska tillbakablickar. Krigsbarn, föräldralösa barn och barnhem. Och så ett Sanatorium på det...

Rysare skräck spöken för mellanstadiet. Utgiven av Hippo bokförlag.

/Birgitta


torsdag 12 oktober 2017

Enklav av Ann Aguirre

Första boken i razorland-trilogin, Enklav, av Ann Aguirre

Pesten har härjat och New York ligger nu i ruiner. Några människor sökte skydd under marken för att försöka undkomma pesten. Där nere, bland de gamla tunnlarna efter tunnelbanan, lever de nu flera årtionden senare i olika läger: Enklaver.

Livet är tufft. Ont om mat, vatten - och framförallt ont om dagsljus gör att människorna sällan blir äldre än 20 år. Utanför enklavens skyddsbarriärer finns dessutom fasansfulla monster. Missfoster. Tänk dig typ zombier. Som sliter dig i stycken och äter ditt kött.

För att överleva måste du hålla dig till enklavens regler. Inte ifrågasätta. Den som inte kan foga sig förvisas och får klara sig själv. I tunnlarna. Eller på ovansidan.

I första delen får man träffa Spadertvå och lära känna henne i hennes enklav under jorden. Vid hennes 15-årsdag får hon sitt namn.

sidan 11-12
""Öppna ögonen och hälsa på världen, jägarinna. Från och med i dag är ditt namn Spadertvå."
Jag såg att den äldste höll i ett kort. Det var trasigt och fläckigt och gulnat av ålder. På baksidan fanns ett vackert rött mönster och på framsidan något som såg ut som en svart spade, tillsammans med siffran två. Det var också fläckigt av mitt blod, vilket innebar att jag måste bära det med mig överallt. Jag tog det från honom och mumlade mitt tack.

Så egendomligt. Jag skulle inte längre heta Flicka15. Det skulle ta ett tag att vänja mig vid mitt nya namn. Människorna skingrades. Folk nickade respektfullt åt mig när de återgick till sina sysslor. Nu när namngivningsdagens ceremoni var över, gällde det fortfarande att jaga föda och rota efter förnödenheter. Vårt arbete tog aldrig slut. 

"Du var mycket tapper", sa Twist. "Nu måste vi se till dina armar." 
Det var tur att vi inte hade någon publik under den proceduren, för nu svek mitt mod. Jag grät när han tryckte den heta metallen mot min hud. Sex ärr för att bevisa att jag var så hårdhudad att jag kunde kalla mig jägarinna. 

Andra invånare fick färre: byggarna fick tre, avlarna bara ett. Så långt tillbaka som någon kunde minnas visade antalet märken på armen vilken roll en invånare hade. 

Det fanns två skäl till att såren på armen inte kunde tillåtas att läka på naturlig väg. Det skulle inte ge ordentliga ärr och såren kunde bli infekterade. Under årens lopp hade vi förlorat alltför många på grund av namngivningsritualen, folk som inte klarat av den vitglödgade avslutningen, utan under tårar bönat och bett och sluppit. Nu tvekade Twist inte längre vid åsynen av någons tårar, och jag var glad att han inte kändes vid mina. 
Jag är Spadertvå.

Tårar rann nedför mina kinder när nervändarna dog, men det ena efter det andra ärret dök upp i stället. De var bevis på min styrka och min förmåga att stå emot allt och alla jag skulle möta i tunnlarna. I hela mitt liv hade jag övat inför den här dagen. 

Jag hanterade kniv och knölpåk med lika stor skicklighet. Varje gång jag hade ätit något som hämtats hem av någon annan, hade jag gjort det i vetskap om att det en gång i tiden skulle bli min tur att försörja småglinen. Nu hade den dagen kommit. Flicka 15 var död. Länge leve Spadertvå."

Efter namngivninen får Spadertvå börja vara utanför enklaven. Hon har hela sitt liv förberett sig för detta och kallas nu Jägarinna. En titel hon bär med stolthet. Med stolthet bär hon också de ärr som visar hennes titel.

Under patrullering och jakt är de alltid två och två ute i tunnlarna och Spadertvå paras i hop med Tålig. Han föddes ovanjord och togs omhand av enklaven då de hittat honom ensam och ledsen nere i tunnlarna. Nu har "missfostren" kommit allt närmare deras enklav, och deras första uppdrag blir att ta reda på varför de är så nära. Och så många.

När de letar efter möjliga förklaringar stöter de på en annan människa där nere. Ett småglin. Som vill prata med deras äldste. Han visar sig vara ett sändebud från deras närmaste enklav. Som straff för att de inte lytt order får de bege sig ensamma till Nassau. Grann-enklaven som småglinet kommit ifrån.

När de kommer fram till Nassau finns inga människor kvar där. Alla är utplånade. Missfostren har tagit över. Tillbaka i den egna enklaven är det ingen som tror på dem. Som straff förvisas istället både Spadertvå och Tålig för all framtid från enklaven.

Deras enda chans att överleva är att ta sig ovan jord, där elaka gäng huserar. Upp till den plats Tålig föddes på. Staden New York. Men det är så länge sen. Och minnena har bleknat. Men ett finns kvar: hans farfar brukade berätta om en magisk plats, ett paradis, där människor levde i fred med varandra. Men finns den platsen i verkligheten också? Eller bara i Tåligs fantasi?

Nu börjar ännu en kamp för överlevnad. Mot kriminella gäng. Mot missfoster. Mot solen som bränner. Och mot mycket annat.

Boken är den första boken i Razorland-trilogin. Utgiven av Modernista förlag.
En fantastiskt spännande dystopi och fascinerande historia där zombieliknande varelser hotar ta över världen. Hjältinnan är unik i sitt slag och med en enorm överlevnadsinstinkt för hon berättelsen framåt. I en farlig och skrämmande framtid. Love it!

/Birgitta


På uppdrag i Uppåkra: mellan liv och död av Erik Magntorn & Petter Lawenius

På uppdrag i Uppåkra: mellan liv och död av Erik Magntorn och Petter Lawenius


Boken rivstartar och man får följa Malte 10 år.

sidan 7:
Kapitel 1
"Att rädda en hel by från undergång. Att hejda hundratals vildar från att storma fram med svärd, spjut och pilbågar. Det är ingenting för en spinkig tioåring som bara sett slagsmål på film. Men så blev det för mig. Ja, jäklar vad jag var rädd. Men vi får ta det från början.

Allt startade en kall och solig novembersöndag uppe vid kyrkan i vår lilla by. Jag och min kompis Pär hade bestämt träff där klockan elva på förmiddagen. Vi skulle gå balansgång på taket till redskapshuset som ligger intill kyrkogården. Det är kul, men rätt läskigt, för om man ramlar kan man falla mer än fyra meter, rakt ner i det vassa gruset."

Uppifrån taket får Malte syn på en pojke som ser lite underlig ut. När de kommer ner från taket är pojken borta. Lite senare får Malte syn på honom igen. När Malte för tredje gången får syn på den underliga pojken bestämmer han sig för att följa efter.

Pojken går till en sten, gör en rörelse med handen - och försvinner! Malte går fram, försöker göra samma rörelse - och försvinner han också! Det brakar till, en öronbedövande knall, och en bländande blixt.

När Malte kvicknar till igen är han inte längre kvar hemma i snön. Nu är det gräs i stället. Och flera män kommer ridande i en lång rad. Rakt mot Malte!

Malte har hamnat i kung Ottars tid. Det visar sig att ett gäng krigare slagit läger alldeles utanför pojkens by. Ett gäng vildingar som plundrar och bränner och som aldrig har förlorat en strid. Nu är det visst så att Malte är den som ska rädda byn från ett anfall...

Författaren Erik Magntorn är bland annat utbildad arkeolog och i slutet på boken finns en presentation av den uppmärksammade järnåldersboplatsen i Uppåkra, i Skåne. Han väver ihop fakta och fantasi på ett mycket spännande sätt och man känner nästan att man reser tillbaka i tiden på riktigt. Tillbaka till för över tusen år sen.

Med hjälp av Petter Lawenius tecknade bilder får man också en förståelse för hur kläder och hus kan ha sett ut.

Förr i tiden för mellanstadiet. Utgiven av Lindskog förlag.

/Birgitta

tisdag 12 september 2017

Miljonpaddan av Monica Zak

Miljonpaddan av Monica Zak

Berättelsen börjar med Robin. När han tvingas byta skola känner han sig ensam och osynlig. För att försöka bli mer synlig bestämmer han sig för att börja samla på något. Det blir grodor.

I sin framtida vision av hur det ska bli ser han hur några klasskompisar följer med honom hem. Tittar på hans grodsamling. Leker och dricker läsk. Äter bullar. Spelar Supermario och tittar på TV. Så tänker Robin att det ska bli när han samlat ihop 75 grodor.

Så blir det inte. Istället får han öknamnet Robin Groda. Och alla i klassen gapskrattar.



Samtidigt - i en annan del av världen - föds en mycket liten padda. En speciell liten padda. Nämligen en agapadda. Paddan fångas in och transporteras till ett zoo i Norrköping. På zoo är det tråkigt. Han sitter där i sin pyttelilla glasburk. Ingen vill köpa honom. Alla skrattar och tycker han är så ful. För att fördriva tiden äter han. Och han lär sig att prata. Härma allt elakt folk säger om honom.

Så en dag är det faktiskt någon som köper honom. Han hamnar hos Sven-Åke. Och när en journalist är på besök för att skriva om något helt annat råkar den få syn på paddan. Och blir lyrisk:

sidan 24-25
"Vad är det där för nåt? undrar han.
-Äh, bara en padda som jag fått i födelsedagspresent, sade Sven-Åke.
-Är den inte ovanligt stor?
-Det tror jag inte, sade Sven-Åke. Det är en agapadda. Dom är alltid stora. 
-Ska vi väga den, sade journalisten.

Sven-Åke hämtade badrumsvågen och de lyfte upp paddan och satte honom på vågen. Journalisten tittade efter antalet kilon och skrev upp det. 2,46 kilo. Sen bad han Sven-Åke hålla paddan i famnen och han tog en bild på Sven-Åke och hans padda och försvann tillbaka till tidningen.

En timme senare ringde journalisten till Sven-Åke och skrek i luren: 
-Grattis!!!
-Varför det? sade Sven-Åke. Jag fyller inte år förrän i maj.
-Grattis, du är världsmästare!
-Va, sade Sven-Erik och glömde stänga munnen.

-I alla fall din padda. Han är störst i världen, skrek journalisten. Jag har just kollat Guinness Rekordbok. Där står det att världens största padda väger 2,3 kilo. Och din vägde ju 2,46. Det här ska vi ha på första sidan i tidningen. Och på löpsedeln.
-Va, sade Sven-Åke en gång till."

Det här är början till ett nytt äventyr för paddan. Han blir världskändis och visas upp i tidningar och på TV. Till slut tröttnar han på kändislivet. Och rymmer...

Tänk vad mycket tokigheter en liten padda kan vara med om. Det är nästan tur att Robins och paddans vägar möts på slutet. Så det blir lite lugnt ett tag. Kanske...

En rolig bok för lågstadiet. Med svartvita tecknade bilder av Per Gustavsson som fint förstärker känslan i bokens text. Utgiven av Opal bokförlag.

/Birgitta


onsdag 6 september 2017

Stora boken om Sandvargen av Åsa Lind

Samlingsvolym med de tre böckerna - Sandvargen, Mera Sandvargen samt Sandvargen och hela härligheten.
Stora boken om Sandvargen av Åsa Lind

Zackarina bor med sin mamma och pappa vid havet. En morgon läser pappa tidningen och har inte tid att bada eller vara med Zackarina. Och ensam får hon inte bada. Så hon går ner till sanden. Där börjar hon gräva i sanden och helt plötsligt kommer det fram något! En sandvarg har gömt sig i sanden och tittar yrvaket upp. 

Zackarina blir först rädd, men när hon förstår att Sandvargar inte äter människor - bara solsken och månsken - blir de vänner. Sandvargen är en mycket speciell varg. Med den kan Zackarina vara den hon är och ställa alla de kluriga frågor som mamma och pappa aldrig har tid att svara på. Sandvargen har alltid tid. Och svar. Kloka och underfundiga svar. Och så är han aldrig rädd!

Närhelst Zackarina behöver honom finns han till hands. Rätt mycket under sommaren faktiskt. För mamma och pappa verkar så väldigt upptagna. Och inte har de svar heller när hon undrar något:

sidan 27
"-Jamen, det var ju innan du fanns, sa pappa.
Innan hon fanns? Zackarina tittade noga på fotografiet. Ett tält och två cyklar. Skog och himmel och regn. Två som var glada, men ingen Zackarina, för hon var den som inte fanns. 

Fanns ingenstans, tänkte hon och kände sig underligt ensam. Men sedan kom hon på en sak och skrattade till. 

-Jomen, lite fanns jag väl i alla fall, sa hon. Jag låg ju i mamma mage, har du glömt det?
-Nä, men cykelsemestern var före det, sa pappa. Flera år innan. 
-Men var var jag då, då ? sa Zackarina. Innan jag låg i magen? 

Pappa kliade sig på hakan och mumlade något om väldigt knepiga frågor. Sedan tittade han på klockan och ropade att oj, nu var det ju nyheter på radion! Och så försvann han in på sitt arbetsrum."

Ja då är det tur ändå att Sandvargen har tid att lyssna och komma med underfundiga svar.

I korta kapitel för man följa deras vardag och Zackarinas funderingar. Både stora som små. Allt går det att prata med Sandvargen om. 

En helt fantastisk bok att läsa högt tillsammans med sitt/sina barn. Boken öppnar upp för vidare diskussioner och tar upp vitt skilda frågor på ett mycket enkelt och lätthanterligt sätt. Man får vara med och dela stora som små händelser - alla ur barnet Zackarinas perspektiv.

/Birgitta

onsdag 16 augusti 2017

På måndag 21/8 kör vi igång igen!

Nu kommer snart eleverna - välkomna! Fyller upp korridorerna med prat och skratt. Myllrar ut från klassrummen. Äter mat i matsalen. Stojar ute på skolgården. Läser böcker och lånar sina läromedel...

läromedel streckkodsmärks för att läggas in i bibliotekskatalogen
Märker nyinköpta läromedel med
streckkoder så eleverna kan låna dem.

Nu kör vi! /Birgitta

onsdag 21 juni 2017

SOMMARLOV!

Återigen ekar korridorerna tomma.
Läromedelsförrådet är fullproppat med böcker.
Städning och rensning av skåp och klassrum pågår innan även personalen får gå på semester.


sista dagen och skolavslutning på Hagaskolan i Umeå
Skolavslutning.
Flaggan vajar och syrenen blommar.

sista dagen och skolavslutning på Hagaskolan i Umeå
Glada elever som öppnar sista bokbeställningen innan sommarlovet.
Den önskade boken fanns där...¨
LYCKA!!


sista dagen och skolavslutning på Hagaskolan i Umeå
Fullt läromedelsförråd.
Hur mycket kan en gipsvägg hålla innan den brister...?

Ha en skön sommar allihopa, så ses vi till hösten igen!

/Birgitta







tisdag 23 maj 2017

Nya utställningar

Passa på och kom in och titta på några utställningar som kommer finnas kvar 1 vecka till!


Först ut är en utställning du kan se redan innan du kommit in i biblioteket. Det är eleverna i åk 5 som lärt sig processen att tillverka sitt eget papper. Dessa papper har eleverna sedan använt sig av som underlag till sina konstverk.


utställning på Hagaskolans bibliotek


I montrarna finns 3 olika utställningar. En av åk 5 där man inspirerats av konstnären Knutte Wester och skapat egna kroppsdelar i gips.

utställning på Hagaskolans bibliotek


utställning på Hagaskolans bibliotek

utställning på Hagaskolans bibliotek

De två sista montrarna innehåller båda runskrift, fast på olika material.

utställning på Hagaskolans bibliotek

utställning på Hagaskolans bibliotek

utställning på Hagaskolans bibliotek

utställning på Hagaskolans bibliotek

utställning på Hagaskolans bibliotek

utställning på Hagaskolans bibliotek

Kom in och titta!
/Birgitta

tisdag 16 maj 2017

Världsbokdagen

Något försenat... men nu har vi äntligen firat Världsbokdagen här på Hagaskolan!

En hel dag med tipspromenad, skattjakt, gissa antalet böcker och pyssel i form av att göra sitt eget bokmärke. Alla tävlingar och dagen var planerad av särskolans högstadie-elever.

världsbokdagen firas på Hagskolans bibliotek med tävlingar och pyssel
I ett rum hade vi lagt en hel hög med böcker.
Det gällde att gissa hur många det var...
Vad tror du??



världsbokdagen firas på Hagskolans bibliotek med tävlingar och pyssel

världsbokdagen firas på Hagskolans bibliotek med tävlingar och pyssel
"Read - your dreams can be real"


världsbokdagen firas på Hagskolans bibliotek med tävlingar och pyssel


Runt pysselborden var det också full aktivitet. Två olika bokmärken fanns att pyssla. Ett där man fick klippa i gamla böcker och ett där man fick vika origami.

Tävlingarna rättades av de elever som gjort dem och spänningen var olidlig innan resultatet av tävlingarna offentliggjordes... 

Men dessa elever vann:

Rätt antal böcker var 117 stycken. 
Ingen elev hade prickat in exakt rätt antal. Men dessa var närmast:
2A Noah
2A Shirin
3A Alvar
3A Yasaman
4A Zorba
5C Isabelle
5C Kerstin
7B Manne

Skattjakten - rätt ord var "BÖCKER". Efter lottdragning vann dessa:
2A Isak
2A Vidar
2A Shano
2A Daniel
4A Elsa
5A Asma
5B Olivia
5B Maja
7-9B Anadel
4A Tua

Tipspromenaden, med 9 rätt:
3A Ida
3A Hugo
3A Emma
5B Carla
5B Alexandra

Grattis till vinsterna!

/Birgitta

måndag 8 maj 2017

Bokdetektiven och bokattacker

Bokdetektiven


Nu har bokdetektiven varit i farten igen och träffat eleverna i åk 2. Där lämnades en lapp som eleverna fick fylla i så detektiven kunde leta upp "rätt" bok till varje elev. Svårt val!

bokdetektiven på Hagaskolans bibliotek
Elevernas ifyllda lappar med vilken sorts bok de skulle vilja läsa.

Det finns ju så många bra böcker att välja på... vilken ska det bli? 

bokdetektiven på Hagaskolans bibliotek
Fullproppad bokvagn på väg till åk 2

Här är vagnen fullastat med böcker som delades ut till tvåorna. Det är spännande att få gå fram och först höra om "sin" bok och sen få med sig den för att läsa. Samtidigt får man tips på böcker när en ser och hör vad klasskompisarna får för bok.

Bokattacker


Laddat för bokattack


Åk 6 har fått bokattacker. Då har jag gått ut till klasserna en gång i veckan och pratat om en bok per gång. De har även fått en bit ur boken högläst. Sen har de elever som velat läsa boken fått låna den. Har det varit många så har resten - efter lottning - fått ställa sig på kö.

/Birgitta


Nyckeln till Hinsides av Albin och Karin Alvtegen

Nyckeln till Hinsides av Albin och Karin Alvtegen


Linus och Linnéa är tvillingar. Men totalt olika. Linnéa kan nämligen inte röra sig. Inte prata, äta, gå eller göra något på egen hand. Linus kan inte låta bli att tro att det kan vara hans fel - att det hänt något under förlossningen och att de valt att rädda honom. Det spelar ingen roll att de vuxna säger att det absolut inte är så.

Att ha ett barn som Linnéa har tärt hårt på föräldrarna. Så hårt att de till slut gått skilda vägar. De båda barnen bor nu hos sin mamma. Innan hon fick barnen jobbade hon som konservator och renoverade gamla hus. Nu jobbar hon inte längre, nu tar hon hand om Linnéa. Och när hon ler når leendet inte längre upp till ögonen.

Eftersom mamma inte jobbar har de heller inte så mycket pengar. Så när hon en dag får syn på en annons i tidningen, där det står att ett unikt trähus uthyres gratis till mycket händig person, blir hon överlycklig! Vilken lycka att få låna ett hus gratis mot att renovera lite. Äntligen kan de få åka på en semester tillsammans! Linus delar inte riktigt sin mammas glädje över att få tillbringa sommarlovet ute i skogen...

Det är ett gammalt och fallfärdigt hus som möter dem. Ägaren till huset är borta. Helt plötsligt en dag var han försvunnen och huset har stått tomt sen dess. Linus ser hur en gardin rör sig i ett fönster - något som ingen vuxen vill tro på. Och det är inte det enda som är mystiskt i det gamla huset...

Sidan 39-40
"Hon lämnade rummet och Linus blängde på tavlan. Den visade fortfarande den hoprullade björnfällen och golvbrädan. Han kikade närmare. Och då såg han. Det var björnfällen från tornrummet! En, två, tre, fyra... Det var den trettonde golvbrädan som var bortlyft. 

Han skyndade mot spiraltrappan, noga med att undvika mamma på vägen. Väl uppe i tornrummet släpade han undan björnfällen och räknade till den rätta golvbrädan. Den vickade lite när han tryckte. Försiktigt körde han ner naglarna i springan och drog. Den lyfte utan motstånd. 

Det fanns ett hål under brädan. Han lyste med gaslyktan. Något glänste i dunklet därnere. En nyckel. Gammal och svart och lång som hans underarm. Han la sig på mage för att nå. Den var tyngre än han trott, men han fick upp den. 

Han satt som förundrad och vände nyckeln i händerna när han hörde ett ljud. Det var något som krafsade. Han lyssnade spänt och insåg att ljudet kom underifrån. Det kom närmare och närmare. 

Plötsligt sköt något upp ur hålet och Linus blev som förstenad. Det var en hand. Eller något som liknade en hand. Grå hårstrån täckte handryggen och fingrarna slutade i krökta, gulnade klor. De knotiga fingrarna bar ringar med gnistrande ädelstenar. 

Handen rafsade i luften efter honom. Linus skrek. Men det kom inget ljud. Hans kropp vägrade röra sig. Handen kom närmare och närmare. Det blev djupa rispor i golvbrädorna när klorna försökte nå honom. 

Han tappade nyckeln. Handen sköt ut. Blixtsnabbt slet den till sig nyckeln och försvann tillbaka ner i mörkret."


Men det kommer hända mer konstiga saker. En natt upptäcker Linus hur en stor råtta står vid hans systers säng. Linnéa har små röda rispor på hals och kinder. Det lilla monstret har skadat hans älskade syster! Så börjar en jakt som leder genom huset och in i en dold lönndörr...

En spännande berättelse som kittlar fantasin med lönndörrar och vad som kan finnas bakom. Om att helt plötsligt befinna sig i en annan värld. En värld där alla verkar vara ovänner med varandra och det verkar vara omöjligt att veta vem man kan lita på. En värld där en jättespindel helst vill äta opp en... och nyckeln Linus sett spelar en viktig roll. Men var är den??

Nyckeln till Hinsides är den första delen i en trilogi av Albin och Karin Alvtegen.

Rysare skräck spöken för mellanstadiet. Brombergs förlag.

/Birgitta

Brune av Håkon Övreås

Brune av Håkon Övreås


Runes morfar har dött. Alla frågar hela tiden hur han mår - men Rune är OK. Säger han.
När de städar ur huset hittar Rune brun målarfärg i källaren som han får för att måla sin koja. Det är en fin koja, som han byggt tillsammans med sin kompis Atle. De bestämmer att de ska måla kojan - i morgon. Rune måste först gå på ett möte med mamma.

När Rune går hem ser han tre stora killar som står och sparkar sönder hans och Atles koja.

sidan 23-24

"-Sluta ha sönder våran koja! 
Killarna stannade upp och tittade på Rune. 
-Vad sa du, lillskit? sa Ruben från Drammen.

-Sluta ha söner vår koja, sa Rune igen. Den är vår.
-Har du skrivit namn på den? sa Prästsonen.
-Nej, men den är vår.
-Det är vår koja nu, sa Anton. Han skrattade när han sa det.
-Vi behöver plankorna.

Rune tittade på cyklarna och sen på killarna uppe vid kojan. 
-Har ni skrivit namn på cyklarna? sa han. 

Killarna blev tysta. Rune kände att händerna darrade, men han knöt dem hårt, så att det inte skulle märkas.

-Jag behöver en sån här cykel, så om ni inte har skrivit namn på dem, tar jag med mig en."

De tre stora killarna börjar jaga Rune som springer iväg och tar skydd inne hos sin klasskompis Åse, som bor i närheten. Där stannar han tills killarna utanför inte syns längre och Rune vågar sig hem. På kvällen ser han en film tillsammans med familjen. Filmen handlar om en superhjälte. Fast det är sent, så Rune får inte se klart filmen, utan måste gå och lägga sig.

Rune har svårt att somna. Han kommer tänka på målarfärgen han fick. Den bruna. Så får han en idé! Han letar fram ett par bruna byxor, en svart t-shirt med bruna ränder och från soffan hämtar han en brun filt. Den blir en mantel. Nu har Rune förvandlats till superhjälten Brune!

Då kan allt hända... som av en händelse blir till exempel en cykel brunmålad en sen natt... och Rune har satt igång något som är svårt att stoppa.

En fin berättelse om att sakna någon. Om att ta livet i egna händer och göra egna val. Vara stark och inte låta någon trampa på en. Men också om den viktiga vänskapen och att ställa upp för varandra. Med ett rafflande slut!

Fina illustrationer av Öyvind Torseter förhöjer texten och gör att man till exempel förstår precis hur elaka de tre stora balla killarna är...

Boken blev vinnare av Nordiska rådets pris för barn- och ungdomslitteratur 2014.

/Birgitta


Ylvania: Sagan om ljusbäraren av Ylva Hällen

Ylvania sagan om ljusbäraren av Ylva Hällen


Den här sagan tar vid där serien "Ylvania" på Bolibompa slutade. Fast tio år senare!!

Vi får följa Alba, en helt vanlig tjej som bor i Göteborg med sina föräldrar. Fast så vanlig är hon inte... och föräldrarna är inte hennes egna. Det verkar som om de bara "hittat" henne och tagit hand om henne sen dess. Fast nu har de fått ett "alldeles eget" barn - och Alba känner sig allt mer utanför i familjen. Det är tur att hon har sin bästis Jussi.

Fast nu är det snart dags för påsklov och som vanligt ska Jussi åka iväg med sin familj. Och Alba ska som vanligt vara hemma och ha det alldeles trist. Men då dimper det helt plötsligt ner en fågel på balkongen. En fågel som säger hennes namn och har med sig ett brev till Alba.

sidan 16
"Kära Alba,
Jag ber dig läsa detta brev mycket nogrannt och komma ihåg vad som står, för du kan bara läsa det en gång.

Det är dags att du får veta vem du är och vad ditt uppdrag är. Jag önskar att jag inte hade behövt skriva det här till dig redan nu. Du är ju bara elva år. Men jag kan inte stoppa det som sker. Ylvania är i fara och vi behöver din hjälp. Du kommer härifrån, du är en av Ylvanias fyra väktare och utvald till att rädda vårt land.

Snart ska du få veta mer. Min vän Blixtvinge kommer och hämtar dig i kväll. Var inte rädd. Han kommer inte att göra dig illa.
Res väl, Vida Nyckelbäraren

ps. Jag sänder härmed din ljusängel som alltid ska skydda dig och vara med dig på din väg. Ljusängeln är en fjäril, fånga den så blir den din för evigt. Ds."

Så börjar ett spännande äventyr för Alba. Medan Jussi åker ut på landet åker Alba till Ylvania... I Ylvania har den onda Master och hans monsterarmé blivit allt starkare. Snart hotar de förgöra hela landet. Master sprider sitt gift och den som får det glömmer snart vem den är.

 När Alba kommer till Ylvania  där får hon träffa de andra barnen som också är utvalda till att vara ylvanias väktare. Det väktarna ska göra är farligt. Mycket farligt. Bara genom att samarbeta får de veta att de kommer att lyckas. Deras uppdrag är att befria Ylvania från Master och hans armé!!

En spännande saga om en stark liten tjej som känner sig felplacerad och utanför. Fast det visar sig att hon ÄR felplacerad. Hon kommer egentligen från en annan värld. En värld som nu behöver henne och hennes krafter. En värld där samarbetet och vänskapen mellan de fyra barnen, räddarna, är avgörande för landets överlevnad. Fyra barn där alla inte ens träffat varandra tidigare. Hur ska DE kunna rädda världen??

Magi och fantasi för lågstadiet.

/Birgitta