måndag 4 mars 2019

Jagger Jagger av Frida Nilsson

Jagger Jagger av Frida Nilsson


Bengt bor med sina föräldrar i en lägenhet. Det finns fler barn i huset och på gården. Men ingen som Bengt leker med. För de andra barnen mobbar Bengt. För allt möjligt. Mest för att de tycker att han är tjock.

Bengt vill helst inte gå ut på gården. Men mamma lägger små lappar på köksbordet varje dag innan hon går till jobbet. Lappar med uppdrag. För att tvinga Bengt att gå utanför lägenheten. En dag står det att Bengt ska gå ut med soporna. Så då gör han det.

På gården träffar han på de andra barnen, som lurar honom in i soprummet. Och stänger in honom där. Sen lämnar de honom.  Ensam och inlåst.

Det dröjer länge innan han blir utsläppt. Det kommer en hund förbi som är snäll och släpper ut honom. Senare på kvällen frågar mamma hur han haft det under dagen:

sidan 31-32
""Vad har du gjort idag då?"
Det frågade hon jämt. Eller pappa. Båda brukade fråga på det där superglada sättet. Som om de tänkte att jag plötsligt en dag skulle säga, att jag hade haft jättekul och lekt massor med de andra barnen och att mitt liv äntligen hade blivit bra.

Ibland kändes det som om  de frågade så där superglatt för att de ville lura mig att mitt liv var bra. Jag brukade alltid säga samma sak: Ingenting. Jag sa det även om Astrid eller Allan eller Gustav hade smetat lera på min cykelsadel eller nåt sånt. För om jag berättade så kunde mamma bara äta några tuggor och sen satt hon hela middan och tittade på mig med blöta ögon.

Fast ibland fick de veta ändå förstås. Till exempel om mamma fick ge sin dörrnyckel till mig för att min egen låg på Grönstedts balkong. Eller om pappa fick sopa upp cornflakes från dörrmattan.

Jag tog tre potatisar och lite broccoli. Jag funderade på om jag skulle säga att jag hade gjort ingenting, eller att jag hade träffat en hund. Efter en stund sa jag:
"Ingenting, träffade en hund."
Mamma och pappa la ner besticken.
"Jaså?" sa mamma.
"Mm", sa jag.
"Vadå för en hund?" sa hon.
"Tja ... en hund bara."
"Hur gammal var han?" sa mamma.
"Jag vet inte."
"Jamen var han som du eller äldre?"
"Äldre tror jag."
"Alltså vuxen?"
"Tja ... jag vet inte."
"Var han full?" sa pappa.
"Näej, det tror jag väl inte", sa jag.

Mamma och pappa frågade mer, de ville veta vilken sorts hund det var. Jag sa att han hade ljusbrun päls och öron som såg ut som grytlappar, men det var inte såna saker de ville veta.

De frågade var nånstans vi hade träffats och då sa jag att det var i soprummet. Och då frågade de vad han hade gjort i soprummet och då sa jag att han hade letat i soptunnan. Och då visste mamma och pappa vilken sorts hund det var.

"Om han kommer hit igen ska du inte prata med honom", sa pappa.
"Varför inte?" sa jag.
"Man vet aldrig med såna där", sa mamma.

Sen började de äta igen. Men efter en stund sa pappa:
"Kommer du inte ihåg förra sommaren, när vi hade en hel hop med hundar på gården som satt och gapade och drack vin?"
"Näej", sa jag igen för de hundarna hade jag visst glömt."

Bengts föräldrar får honom att lova att inte prata mer med hunden. Men det löftet går inte hålla. Han fortsätter prata med hunden, som visar sig heta Jagger. Tillsammans med Jagger känner sig Bengt inte ensam och hopplös längre.

Jagger är modig - och full av idéer. Nu vill han till exempel hämnas lite på barnen som varit elaka mot Bengt. Bara lite. Skojas lite. Som de gjort med Bengt...

Boken tar upp flera viktiga ämnen. Hur man är som kompis, mobbing, vad är ok och inte, förutfattade meningar.. När är det Ok att säga ifrån, och hur gör man egentligen? Hur långt kan man gå innan allt går överstyr?

Kompisar skola familj för lågstadiet. Passar även till högläsning. Utgiven av Natur & Kultur.

/Birgitta


S som i Skräck: bortförd av Ewa Christina Johansson

S som i Skräck: Bortförd av Ewa Christina Johansson

Sigrid och Saga är de allra bästa vännerna. De har alltid känt varandra och hängt ihop. De bor även grannar, från deras rum kan de se in till den andre.

Nu har ett online-spel blivit väldigt populärt, och Sigrid älskar att spela det här spelet.
S - som i Skräck heter det. Saga är inte lika intresserad av zombier och vampyrer. För det är det spelet handlar om. Så hon har inte börjat spela. Än.

En kväll när Saga sitter och gör läxan tittar hon ut genom fönstret och in i Sigrids rum:

sidan 15-18
"Nu när jag såg henne genom rutan lutade hon sig ännu närmare skärmen och verkligen stirrade på den. Hennes vilda, röda hår dolde ansiktet, men jag kunde ändå se att något inte var som det skulle.

Sigrid tryckte nästan näsan mot skärmen innan hon plötsligt snabbt drog sig tillbaka igen. Hon tittade mot fönstret. Ungefär som om hon var rädd för att det stod någon där utanför och tittade in på henne.

Jag vinkade, men hon vinkade inte tillbaka. Det verkade inte som om hon såg mig. Kanske tittade hon egentligen inte ut genom fönstret, utan lite mer vid sidan om. Koncentrerat först. Sedan allt mer häpet. Och till sist såg hon nästan ...rädd ut?

Ja, hon såg skräckslagen ut. Jag reste mig och gick fram till fönstret.
Sigrid stirrade från skärmen till väggen och kramade mobilen hårt i handen. Jag tog upp min egen mobil och skrev snabbt: Vad händer?

Jag såg att Sigrid ryckte till när mobilen i hennes hand pep till. Lika snabbt skrev hon ett svar och jag läst det sekunder senare:

Vet inte. Det är något med spelet. Det är konstigt. Fast det är nog inget. Kan det väl inte vara. Jag undrar bara...

Det var inte många sekunder som jag tittade på mobilen. Det var ju inget långt meddelande hon skrivit. Det gick snabbt att läsa. Men det var tillräckligt länge.

När jag såg upp igen var Sigrid borta."

Och Sigrid är verkligen borta. De vuxna startar snabbt en skallgång. Men Saga vet att de inte kommer hitta henne. För Sigrid har inte lämnat sitt rum. På det sättet.

Den ende som verkar förstå att det hänt något annat är Hugo, Sigrids pojkvän. Det är han som introducerat spelet för Sigrid.

Det är också han som hittat en tidning i Danmark som skrivit om försvunna barn. Mystiska försvinnanden. Där det enda gemensamma verkar ha varit att de spelat spelet S - som i Skräck...

Och det värsta är att Saga tycker sig känna igen de försvunna barnen...

Den slutar verkligen mitt i. Tur att det finns en fortsättning. För jag vill veta hur det går för flickorna...
Rysare skräck spöken för mellanstadiet. Utgiven av Hegas förlag.

/Birgitta


Knockad Romeo av Johan Rundberg

Knockad Romeo av Johan Rundberg



Det här är andra boken om Movits Lind. Killen som råkar ut för det ena värre än det andra. I första boken, Kärlekspizzan, råkar han bli kändis - som ett skejtarproffs - trots att han knappt kan åka. Och med hjälp av bästa kompisen Ruben lyckas han till slut bli tillsammans med drömtjejen. Som i den här boken, Knockad Romeo, dessvärre gör slut!

För att återgälda Ruben när han ställde upp tidigare tvingas nu Movits att börja spela teater. Trots att han har scenskräck. Skolan han går i ska tillsammans med en annan skola sätta upp Romeo och Julia, en riktig kärlekshistoria. Och gissa vem som får huvudrollen?

sidan 53-55

"-Innan vi börjar vill jag säga två saker, sa Moa.
Det första är att vi har bokat lokal för föreställningen, och det blir Årsta Folkets Hus med plats för tvåhundra i publiken.
Det blev knäpptyst i rummet och alla stirrade på varandra. Vissa såg glada ut, andra skräckslagna.
Tvåhundra! Jag kände hur min kropp liksom gled neråt på stolen.

-Och det andra gäller rollbesättningen, fortsatte Moa.
Jag förstår att alla helst vill ha en huvudroll. Jag såg mig omkring, alla nickade och såg hoppfulla ut. Var det bara jag som helst inte ville ha någon roll alls?

-Men på teatern finns en regel, sa Moa. Och det är att alla roller är lika viktiga. Så för att det ska bli så rättvist som möjligt kommer vi att lotta ut rollerna. Blommensbergsskolan gör samma sak just nu.

Lottningen gick till så att Moa skrev ner varje roll på en papperslapp. Lapparna veks ihop och stoppades i en liten låda.
-Nu får ni komma fram en i taget, förklarade hon. Så drar ni en lapp, och den roll som står på lappen blir er i pjäsen.

Damir började, han blev Romeos pappa. Tove blev en av Julias kompisar. Sen var det Sebastians tur. Han tittade skeptiskt på sin lapp, som om det var något fel på den.
-Gertrud, läste han. Är inte det en ... tant?
-Gertrud är Julias mamma, förklarade Moa. Då måste du tänka och låtsas att du är en tant. Du har väl träffat tanter förut?
-Jo visst, muttrade Sebastian, men såg inte helt övertygad ut.

Emilia höll för ögonen när hon tog upp sin lapp.
-Aurora, läste hon. Vem är det?
-Det är Julias katt, svarade Moa. En viktig roll. Och svår dessutom, du måste skådespela utan att prata. Emilia såg inte heller helt nöjd ut, men jag var avundsjuk. Att spela katt lät inte så tokigt. Ligga hoprullad i ett hörn och bli klappad, det skulle passa mig.

Ruben fick rollen som Tybalt, Romeos värsta fiende. Han såg glad ut.
-Din tur, Movits, sa Moa. Jag stack ner handen i lådan och hoppades på en roll i bakgrunden. Kanske ett träd eller en buske. Eller en gråsten. Sitta blickstilla i grå mysdress med mossa på skallen - perfekt!

Men när jag vecklade upp min lapp så var det som om min hjärna inte ville lägga ihop bokstäverna, trots att jag kunnat läsa sen jag var fem.
-Jalla, vad står det? sa Samia.
-Blev du också en tant, frågade Sebastian hoppfullt.

Som i slow motion såg jag bokstäverna falla på plats, en i taget, och insåg vidden av katastrofen. För på den lilla lappen i min svettiga handflata stod klart och tydligt:

ROMEO"

Julia spelas av en tjej från den andra skolan. En fin, klok och rolig en. Som älskar planeter - precis som Movits gör. Det går ju bara inte att motstå henne! Movits blir kär. Men det blir Ruben också. Nu riskerar deras vänskap att krascha.

En bra bit in i övandet, när föreställningen närmar sig, bestämmer sig Movits för att hoppa av. Allt börjar bli för invecklat. Precis när Movits tagit mod till sig för att säga till Moa att han inte vill vara med - berättar hon att de ska få spela på stora scenen på Dramaten med 800 platser... Hur ska Movits nu kunna dra sig ur?


Ja jisses vad kärlek kan vara krångligt ibland. Speciellt om man heter Movits Lind...
Kärlek för mellanstadiet. I slutet blev det också en regnbågsbok... Utgiven av Natur & Kultur.

/Birgitta