nytt bibliotekssystem i Umeåregionen

Den 1 februari får biblioteken i Umeåregionen ett nytt bibliotekssystem - Book-IT. Det här gäller även skolbiblioteken, så under måndag den 30/1 och tisdag 31/1 är Hagaskolans bibliotek stängt eftersom hela bibliotekssystemet byts ut.

På onsdag är det öppet som vanligt igen.

För dig som lånar på folkbiblioteken finns några saker att ha koll på. Läs mer på minabibliotek.se

/Birgitta

Förintelsens minnesdag

På fredag den 27 januari är det Förintelsens minnesdag.

På biblioteket finns en mini-utställning kring Anne Frank "Om jag bara får vara mig själv" att läsa. Det finns också böcker att titta och läsa i - och möjlighet att sitta ner en stund och fundera...

Högstadiet kommer ha en lektion kring Anne Frank under fredagen. Då får eleverna komma in och först skriva vad de vet om Anne Frank, sen läsa och titta på utställningen, göra en tipspromenad för att slutligen sen få samma skrivuppgift - skriva vad de vet om Anne Frank. Resultaten kommer sen hängas upp i korridoren som en egen utställning.

Här kan du titta på Anne Franks gömställe i 3D.

Du kan även läsa mer om förintelsens minnesdag på tex minabibliotek.se

En lista över böcker att läsa tillsammans med förskolebarn "Att vara den du är" kring ämnet könsidentitet och könsuttryck finns också att läsa på minabibliotek.

Välkommen in!

/Birgitta

papier maché -utställning

Eleverna i åk 4-6 har under elevens val haft Skapande. Där har de fått göra papier-maché figurer. Dessa finns nu att titta på i montrarna på biblioteket.

Kom och titta du också!
/Birgitta

Becca av Petter Lidbeck

Boken är skriven i jag-form, och det är en flicka som berättar. Hon bor på ett barnhem, och ganska snart framgår det att hon har ett speciellt utseende. Det berättas inte exakt hur hon ser ut - men man förstår att många tycker hon är väldigt ful. Vilket innebär att de vuxna som kommer till barnhemmet och letar efter ett barn alltid tar något annat barn än henne...

En dag är hon ute och går och råkar få syn på en man som står på kanten till en brant klippa alldeles vid havet. Hon tänker sig inte för utan ropar till - mannen stannar upp - och hon har räddat hans liv. Det visar sig sen att mannen är en framstående och duktig skådespelare, som velat ta sitt liv eftersom han förlorat sin älskade dotter, Becca.

Han kommer till barnhemmet för att tacka henne och passar samtidigt på att ta med henne ut på en åktur i bilen. Tyvärr blir de sena tillbaka.

sidan 39
"Du är sen, sa hon.
-Förlåt.
-Det räcker inte med att säga förlåt och tro att allt kommer bli bra. Du är sen och du kommer inte att få någon middag. På det här stället varken går eller kommer vi som det passar oss, det vet du mycket väl. 

Jag tittade ner, Florence gick långsamt runt mig. 
-Ny tröja, ser jag. 
-Jag fick den av Max. 

-Klär dig inte, sa Florence. Den drar uppmärksamheten till dig. Tro mig, det vill du inte. Hon stannade framför mig. 
-Och det är precis därför vi ska dela ut kläderna du har fått till de andra barnen, som till skillnad från dig kan ha glädje av dem. 
-Men de är mina, sa jag, Max gav dem till mig. 

-Du bestämmer inte här, det gör jag. Så länge  du bor under mitt tak är det mina regler som gäller. Upp på rummet, jag vill inte se dig. Och tro mig, det är det ingen annan heller som vill."

När Max får veta hur flickan blir behandlad på barnhemmet bestämmer han sig för att ta med henne hem till sig. Och sin fru. Och sina anställda på slottet. För Max är rik, eller, snarare hans fru. Fast kvar på slottet finns längtan efter dottern Becca... och om flickan trodde att hon skulle få det bättre - så har hon inte alldeles rätt...

En annorlunda bok eftersom man inte får veta vad flickan heter eller hur hon ser ut. Mycket lämnas till läsarens egen fantasi. Men temat att behandlas utifrån sitt utseende är bra. Och att kunna se bortom det och istället se skönheten inom personen är ännu bättre.

Äventyr och spänning, eller rysare, för mellanstadiet.

/Birgitta

Genom Skuggornas dal av Mattias Lönnebo

I den lilla staden blir inget sig likt efter den morgonen. Den morgonen Livets Pärlor blev stulna! Hur kunde det ske? De låg inlåsta uppe i ett högt torn, dörren stängd och en vakt på utsidan av dörren. Det som inte kunde hända har ändå hänt.

Drottningen är förtvivlad. Hon känner sig redan svag och matt. Och solen har tappat sin lyster. Hon skickar ut sina tolv bästa riddare för att leta reda på pärlorna. På den sjunde dagen kommer en av riddarnas häst tillbaka in genom stadsporten. Av riddaren syns inte ett spår, men sadeln är fläckat av torkat blod och hästen har tappat en sko. Så något hemskt har hänt!

I staden bor också de två barnen Liv och Dag. De vaknade av underlig musik natten pärlorna blev stulna. Nu har Dag mardrömmar:

sidan 25-26
"Vart han än vände sig såg han mörka murar, och stora svarta stenplattor som täckte marken. Vassa taggiga berg reste sig i fjärran och glesa dimslöjor svepte in två figurer. 

Den mindre, runda varelsen hoppade fram och sträckte ut två vårtiga och bleka armar som höll i ett glittrande silverskrin. Den större figuren var helt grå med ett ansikte utan näsa och mun, och i stället för ögon hade den två tomma gropar. 

Dag ville skrika och rusa därifrån men var som förstenad. Håret reste sig på hans huvud. han kunde knappt andas, bara stirra på de där ögonhålorna. Det kändes som om han skulle sugas in i dem och försvinna in i mörkret. 

-Här är Livets pärlor, precis som du befallt, herre! kväkte den mindre figuren och dallrade på ett obehagligt sätt när den ålade och bugade sig. 
-De är avskyvärda! väste den grå. -Jag hatar dem! De ska försvinna! 

Den grå höjde sina armar och händer mot natthimlen och ropade: 
-Nu, min tjänare, är det dags att erövra staden och riket. Störare! Vakna! 

Marken skakade, stenplattor vräktes åt sidorna, och till sin fasa såg Dag hur grå händer grävde sig fram och hur ansikten pressade sig upp ur jorden. En iskall smärta borrade sig in i Dags hjärta, det kändes som om han skulle dö. Han skrek och skrek."

Det visar sig att Liv också har haft mardrömmar om Livets pärlor. Och snart inser de båda barnen att det är bara de som kan hitta pärlorna igen. För utan pärlor - inget liv.

Nu får de ge sig ut på en farofylld resa. Med endast några envisa och irriterande störar som sällskap... störar som ser all ondska i världen. Ser all ondska i människorna och berättar vad de tänker. Och när människorna inte längre kan dölja sina hemligheter och sin ondska hindras himlens ljus. Solen tappar sin lyster. Det blir mörkare och mörkare. Rödare och rödare. Kommer barnen hinna hitta Livets pärlor innan all godhet försvunnit?


Spännande magi och fantasi för mellanstadiet.

/Birgitta

Nattbuss 198 av Niklas Krog

Johan går andra året på gymnasiet. Han är den killen i klassen ingen märker. Han är med - men ändå inte. Hemma är han mest ensam. Men på sin 18-årsdag känner han för att gå ut och fira. Han ringer några killar som fyllt 18 tidigare på året och de går ut tillsammans. Fast Johan känner sig utanför - och dricker för att det inte ska synas. Till slut är han för full så han åker hem istället. Han tänker ta nattbussen...

Nattbussen råkar just den natten ut för en allvarlig olycka. Bussen åker av vägen, kraschar och börjar brinna. De som befinner sig i bussen omkommer. Fast Johan känner på sig att han på något sätt också suttit på bussen. Fast han var för full för att dagen efter komma ihåg allt som hänt...

sidan 6-7
"Han kände en skärande smärta i halsen och det som sprängt sig in genom fönstret tryckte ner honom mot golvet, ner i hans egen spya. Han hamnade med ansiktet i allt det stinkande på bussgolvet. Den stora tyngden lämnade honom. Fortsatte in i bussen. 

Johan uppfattade rörelser. Hörde någon skrika. Bussen brakade in i ett träd med sån kraft att Johans värld studsade till. Skriken blev högre. 
"Hjälp!" 
"Vi måste ut!" 

Som en skräckfilm. Johan förstod ingenting. 
"NEEEJ!" Andra ljud  dök upp i skriken. Det lät som om någon rev och slet. Som om något gick sönder. Som om... 

Ett av skriken tystnade. Men de andra blev starkare och gällare, mer fyllda med fasa. Ytterligare ett skrik tystnade och det fanns inga ord i skriken längre. Bara ren skräck. Johans omtöcknade hjärna fick ingen ordning på vad som hände. 

Han kände ett ökande sug i magen, ungefär som på Gröna Lund, sedan tippade bussen åt sidan med ett brak. Han rasade ner där fönstret funnits och låg plötsligt på kallfuktigt gräs. 

Bussen tumlade vidare och lämnade kvar honom."

Eftersom Johan varit för full för att komma i håg vad som hänt berättar han inte heller för någon om vad han tror att han minns. Men något har hänt med Johan. För efter den händelsen blir han sig inte riktigt lik längre. Hans personlighet förändras på något sätt och från att ha varit en som inte märks är han nu en som alla märker av. En som alla vill vara med. Även flickorna, som tidigare inte ens märkt att Johan funnits.

Johan tycker det känns bra. Att äntligen få finnas. Få uppmärksamhet. Fast det är inte alla som tycker det är bra. Hans familj blir oroliga. Klasskamraterna blir oroliga. Maktbalansen i klassen har ju ändrats... Fast är oron befogad??

En rysare för ungdomar. Fast även en bok jag känner också kan handla om att det inte är lätt att ändra sitt beteende. Hur man förväntas vara kan sitta hårt. Att ändra sig kräver en ansträngning både av den som vill ändra sig men även av omgivningen i att acceptera det som händer. Fast kanske ska man ibland reagera... och agera.

Rysare skräck spöken för unga vuxna.

/Birgitta

Lynburn Legacy-trilogin: Outtalat av Sarah Rees Brennan

Kami växer upp i en liten stad, Sorry-in-the-Vale, i Storbritannien. Det är en sån där lugn stad, där de flesta verkar känna alla och alla vet allt om vad som händer. Men under ytan finns alltid hemligheter... och Kami är inte som alla andra. Hon har en pojke, Jared, som pratar med henne i huvudet. En röst som bara hon kan höra.

Kami har startat en skoltidning tillsammans med sin bästa vän på skolan. Hon har tjatat sig till en lokal där de kan ha sin redaktion och nu är de på gång. Redo att jaga scoop. Precis när de städat upp och ställt i ordning på sin redaktion dyker världens snyggaste kille upp i dörren. Han har sett Kamis lapp på anslagstavlan om att de söker en fotograf - och självklart får han jobbet.

Förutom att han är snygg och har en proffskamera så har Kami har aldrig sett honom förut. Det måste betyda att han är en Lynburn... och att den familjen återvänt till staden efter flera års frånvaro. Familjen Lynburn bor på slottet Aurimere och har tidigare styrt staden i många generationer.

Kami börjar forska om familjens historia, och hoppas på att där hitta det scoop hon letar efter till sin tidning. Samtidigt börjar det höras konstiga skrik från skogen och uppsprättade djur hittas. En natt vaknar hon - återigen - av ett skrik från skogen och bestämmer sig för att ta reda på var det kommer ifrån.

sidan 32-33
"Skriket lät förskräckligt på så här nära håll.
Men jag vill inte missa det, sa Kami. Hon kände efter i jackfickan medan hon sprang. Där låg telefonen och nycklarna. Jag ska ta dem på bar gärning.

Kami duckade i sista stund för en lågt sittande gren och gled med handen över ficklampsskaftet så att skenet svepte ut i en båge. Skriket upphörde tvärt. Ficklampan lyste upp en vägg. Virket var grovt och ohyvlat, väggen lite skev. men en vägg var det. Och när Kami gick närmare såg hon konturerna av en ranglig stuga eller ett skjul som hade byggts där ute i skogen.

En tanke kom smygande, lika kall och lömsk som ett vinddrag under en dörr. Tänk om skjulet var byggt vara för djurslakt?
Spring, Kami! uppmanade Jared. Kami ville springa sin väg, men hon kunde inte. Inte förrän hon hade tagit reda på sanningen.

Hon smög fram. Kami! Bryt åtminstone av en gren så att du har något att försvara dig med! 
Jag kan slåss med bara händerna om det behövs,svarade Kami.

Hon tryckte handen mot det nötta träet i stugans dörr. Den gled genast upp. Hon möttes av synen av stearinljus, några som brann och andra som var helt släckta, men alla varma med rinnande stearin längs kanterna. På ett bord låg en vit duk. På duken låg en räv. Den var död.

Duken var täckt med blod. Kami visste att blodet var färskt, och hon visste att om hon kände på det skulle det vara varmt och rinnigt, precis som stearinet.

Jareds rädsla skar som en kniv genom henne. Det, om något, fick paniken att stiga i Kami. Spring, Kami! Men hon kunde inte, inte än.

Hon höll ficklampan i ena handen och fattade tag i mobilen med den andra. Medan hon ansträngde sig för att hålla händerna stilla knäppte hon den ena bilden efter den andra med mobilkameran."

En tillbakaflyttad tillbakadragen familj och döda djur... nog verkar det finnas mycket mystiskt kring Kami och hennes vän. Och pojken i huvudet, Jared, kan han också vara inblandad i allt detta? Förmodligen...

Skräckromantik för ungdomar och första boken i Lynburn Legacy-trilogin.

/Birgitta

Det ljuset inte når av Annika Thor

Johan har levt på barnhemmet så länga han har minns. De säger att han blev lämnad där när han var tre år gammal. På hösten. Därför har han fått efternamnet Höst. Men livet på ett barnhem är långt ifrån enkelt. Mycket hårt jobb, lite mat, kallt, och till råga på allt blir han mobbad av de andra pojkarna.

Men Johan är smart. Han får till och med gå i skolan en stund varje förmiddag. Men priset för det är högt: näsblod och blåmärken. En dag är det några av pojkarna som kastar upp Johans mössa i ett högt träd. För att få ner mössan tänker han pröva kasta en sten mot den:

sidan 8-9
"Just som jag slungade iväg stenen var det någon som grep tag i min arm. Kastriktningen blev fel och i stället för att att flyga i upp trädkronan for stenen i en klumpig båge över planket. Jag hörde en dov duns när den slog i gatan utanför. 

Kastar du sten, din lymmel? Läraren var högröd i ansiktet av ilska. Greppet om min arm hårdnade. En örfil brände mot kinden och fick det att slå lock för vänster öra. 
-Du, av alla! Du som har mer i huvudet än resten av pojkslynglarna här tillsammans. Och vad gör du här ute, när klockan redan ringt? Du borde vara i spinnsalen nu. 

Det var ingen mening med att förklara. Läraren skulle ändå inte tro mig, och om det kom fram till de andra pojkarna att jag skvallrat skulle de klå upp mig nästa dag. 
-Jag hörde inte klockan, var det enda jag fick fram. Jag ber så mycket om ursäkt. 

-Kasta sten över planket! Någon kunde ju fått den i skallen. Läraren fortsatte att muttra och skälla medan han drog mig med sig mot porten, fortfarande med samma hårda grepp om min arm. 

-Upp med dig nu, ge dig iväg! Jag fick en hård knuff i riktning mot trappan och sprang uppåt, förbi våningen där sovsalarna låg och vidare upp till vindsvåningen."

Nej, livet på barnhemmet är långt ifrån enkelt. Men nästan ingen av de pojkar som tidigare försökt fly har lyckats. På ett eller annat sätt har de snart fångats in och återigen hamnat på barnhemmet. Men Johan är klurig, och kommer på ett sätt!

Om han skulle fly, är det en pojke från barnhemmet, med kort hår och slitna byxor, som polisen skulle leta efter. Tänk om han istället skulle klä ut sig till tjej?? Sagt och gjort. Han stjäl flick-kläder från klädstrecket, klättrar upp i trädet och hoppar över staketet - till friheten på andra sidan. Hoppar över och blir Johanna istället för Johan.

Han har tur och lyckas få jobb hos ett kringresande teatersällskap. Där finns ängeln Angelique, som han får hjälpa med kläderna. Där finns också mamsell Henriksson - som kan spå i kort och där ser något viktigt om både hans förflutna och hans framtid. Men hans identitet bygger ju på en lögn, och vad händer om/när sanningen kommer fram? Polisen är hack i häl, och snart är det fler som jagar honom. Johan förstår bara inte varför?

"Dit ljuset inte når", bakom kulisserna, vem gömmer sig där? Vän eller fiende? Någon stirrar i alla fall... någon som sitter i publiken när teatergruppen har sina föreställningar. Någon mycket rik, någon som åker häst och vagn och tittar på Johanna genom en kikare.

I staden får han också sin allra första vän. Pojken Gustav. De har mer gemensamt än de först anar... En fin bok om vänskap och att hitta sin rätta identitet.

Barnbok, förr i tiden. Skulle lika gärna kunna vara äventyr och spänning.
/Birgitta

Half Bad: ondskans son av Sally Green

Nathan är snart 17 år och bor i Storbritannien. Hans mor var en god, vit, häxa. Hans far var (är?) en ond, svart häxa. Det pågår en häxjakt i Storbritannien. För att trygga alla de vita häxornas säkerhet ska blandhäxor och svarta häxor fångas in och bestraffas - det vill säga dödas...

Än så länge är det ingen som vet vad Nathan kommer att bli. När han fyller 17 får han veta. Och få sina "gåvor", liksom alla häxor får när de fyller 17. Det är snart. Men han övervakas. Av alla. Hatas av alla.

Han har aldrig träffat sin far. Nathans mamma är död. De enda som nu betyder något för Nathan är hans bror och hans mormor. Och den hemliga kärlek, förbjuden såklart, till Annlise.

När livet till slut blir outhärdligt bestämmer han sig för att fly. Men han kommer inte långt innan han tas tillfånga och får en ny "förmyndare", istället för sin mormor. Den försöker han också fly från...

sidan 19-21
"Shit, vad handen ser ut. Men det har slutat rinna syra ur armbandet. Du kommer klara dig. Du har besegrat henne. Du kan hitta Mercury. Du kommer få dina tre gåvor. Men du måste fortsätta. Du är strax framme vid andra änden av sjön. Det går bra. Det går bra. Inte långt kvar nu. Snart kan du se ner i dalen, och...

"Det var nära att du miste handen." Den ligger på  köksbordet, sitter fortfarande fast i armen med ben, muskler och senor som syns i det djupa öppna såret runt hela handleden. Huden som täckte det förut har bildat rännilar, som lava, och runnit ner till fingrarna - liksom smält och stelnat igen - och hela handen håller på att svullna upp ordentligt och svider som ... ja, som av frätande syra. 

Det rycker i fingrarna men tummen funkar inte. "Det kanske läker så att du kan använda fingrarna igen. Kanske inte." 

Vid sjön tog hon av dig armbandet och sprejade såret med en vätska som lindrade smärtan. Hon var förberedd. Det är hon alltid. Och hur kom hon dit så snabbt? Sprang hon? Flög hon på en kvast? Hur hon än tog sig dit så fick du ändå gå tillbaka till fots tillsammans med henne. Det var hårt. 

"Varför pratar du inte med mig?" Hon är så på. "Jag är här för att undervisa dig, Nathan. Men du måste försöka sluta försöka rymma." Hon är så ful att du blir tvungen att vända dig bort. 

På andra sidan köksbordet står en strykbräda uppställd. Har hon strukit? Strukit sina kamouflagebyxor? "Nathan. Se på mig." Du håller blicken fäst på strykjärnet. "Jag vill hjälpa dig, Nathan." 

Du harklar upp en jätteloska, vänder dig om och spottar. Men hon är snabb och backar så den hamnar på hennes skjorta och inte i ansiktet. Hon slår dig inte. Det är något nytt. 

"Du måste äta. Jag värmer köttgrytan." Det är också något nytt. I vanliga fall är det du som lagar mat och sopar och städar. Men du har aldrig behövt stryka."

Alla verkar vara livrädda för vad Nathan kommer att bli. God eller ond? Finns bara de alternativen? Går det inte att vara båda samtidigt? Nathan själv är också rädd. Men mest rädd för att han inte kommer överleva.. Han måste fly!! Men hur? Och till vad?


Half Bad. Hälften ond, hälften god. Som oss alla. Rymmer både gott och ont i oss. Första delen i en trilogi, fortsättes av Half Bad - det mörka ödet och Half Bad - häxornas krig. Spännande fantasyroman för ungdomar.

/Birgitta

Sveket av Ursula Poznanski

Det är framtid, världen har på något sätt kollapsat och en lång period av kyla har precis passerat. Människorna innan kollapsen har fått välja. Bo kvar ute i naturen - eller flytta till en "ny värld" inuti en kapsel av plast. De människor som valt att bo kvar ute har haft många tuffa generationer av kyla, svält och mörker. De människor som valde att bo i kupolerna har haft värme, ljus och mat. Men ingen frihet.

I Sveket får vi följa  några framstående ungdomar. De går på en av de bästa skolorna och är topprankade allihopa. Men så en dag får en av ungdomarna, Ria, - av misstag - höra ett samtal mellan rektorn på skolan och säkerhetsteamet. Där framgår att de misstänks för något fruktansvärt - och de berörda måste dödas. Det måste ske snart...

Sidan 41-42
"I korridoren som leder till en av baktrapporna är det kallt och ödsligt. Stegar står lutade mot väggarna och bredvid dem står högar med tomma burkar som det varit ljusgrön färg i. Ett stort plastkar fullt med avfall står bredvid trappan jag ska gå ner för. Jag sätter foten på första trappsteget men hejdar mig mitt i steget. Bakom mig hör jag en röst, visserligen dämpad men ändå väldigt tydlig. Och väldigt irriterad.

 "... inte rätt ställe för en diskussion!" Jag vänder mig om, men det är ingen där. Rösten måste komma från ett av de nyrenoverade rummen och jag tror mig veta vems det är. Det där sättet att spotta ut de hårda konsonanterna känner jag igen från Georgias. 

"Det är bästa tänkbara stället." Rösten som svarar känner jag inte igen. Ingen av mina mentorer, så mycket är säkert. Den låter undertryckt, nästan väsande, och otålig. Jag försöker lista ut bakom vilken av dörrarna de två männen befinner sig - jag har aldrig hört Georgias prata så. Hektiskt, förargat, som om han var pressad. Hans oro smittar av sig på mig. Har akademin problem? Är sfärförbundets regering missnöjd med våra resultat? 

Försiktigt sätter jag ena foten framför den andra, tacksam för att jag fortfarande har träningsskorna på mig. Mina steg är ljudlösa. Sedan hörs en tredje röst, och vem den tillhör råder det inga tvivel om: Morus. "Låt oss komma till saken", säger han. 

De måste vara i rummet bakom den vitmålade dörren, från mitt håll är det den andra från vänster. Den är stängd, men låset är inte ditsatt än och genom hålet hör jag varje ord som sägs. Det är något som inte stämmer - och ett ögonblick senare inser jag vad det är. 

Georgias personliga sentineller saknas. I vanliga fall står de som vakttorn utanför varje rum han vistas i. För att understryka hans betydelse, som Tudor säger. 

"Det handlar om en sammansvärjning, en konspiration." Återigen den okändes skrovliga röst. "Presidenten ser mycket allvarligt på fallet. Han vill att det ska lösas snabbt."

Ria är en av toppstudenterna, rankad som nr 7, och tillsammans med Aureljo, rankad som nr 1. Nu misstänks de helt plötsligt för ett brott de inte vet vad det kan vara. Och kommer bli dödade - utan rättegång och utan möjlighet att få förklara. Men när det kommer ske vet de inte.

Så blir de helt plötsligt inbjudna till att besöka presidenten... och de förstår att nu är det inte långt kvar innan de kommer vara försvunna... dödade. Liknande "olyckor" har inträffat tidigare. Då har regeringen skyllt på "primsen", lokalbefolkningen som bor på utsidan.

Nu börjar en kamp för överlevnad för ungdomarna från skolan. Men vad, och vem, kan man nu lita på?? Kan de ens lita på varandra?

Ju mer man läser, ju mer närmare kommer man de olika samhällena. Det på insidan - och det på utsidan. Och hur olika de har det. Och hur miljön präglar oss som människor.

En av många möjliga framtids-scenarior i hur det kan gå för vår värld. Och för oss människor... Ohyggligt spännande och fascinerande. Boken fick mig att fundera över var vi är på väg idag.

Första delen i en trilogi. Fortsättes av Sammansvärjningen och Slutet.

Läs den! /Birgitta