Johan har levt på barnhemmet så länga han har minns. De säger att han blev lämnad där när han var tre år gammal. På hösten. Därför har han fått efternamnet Höst. Men livet på ett barnhem är långt ifrån enkelt. Mycket hårt jobb, lite mat, kallt, och till råga på allt blir han mobbad av de andra pojkarna.
Men Johan är smart. Han får till och med gå i skolan en stund varje förmiddag. Men priset för det är högt: näsblod och blåmärken. En dag är det några av pojkarna som kastar upp Johans mössa i ett högt träd. För att få ner mössan tänker han pröva kasta en sten mot den:
sidan 8-9
"Just som jag slungade iväg stenen var det någon som grep tag i min arm. Kastriktningen blev fel och i stället för att att flyga i upp trädkronan for stenen i en klumpig båge över planket. Jag hörde en dov duns när den slog i gatan utanför.
Kastar du sten, din lymmel? Läraren var högröd i ansiktet av ilska. Greppet om min arm hårdnade. En örfil brände mot kinden och fick det att slå lock för vänster öra.
-Du, av alla! Du som har mer i huvudet än resten av pojkslynglarna här tillsammans. Och vad gör du här ute, när klockan redan ringt? Du borde vara i spinnsalen nu.
Det var ingen mening med att förklara. Läraren skulle ändå inte tro mig, och om det kom fram till de andra pojkarna att jag skvallrat skulle de klå upp mig nästa dag.
-Jag hörde inte klockan, var det enda jag fick fram. Jag ber så mycket om ursäkt.
-Kasta sten över planket! Någon kunde ju fått den i skallen. Läraren fortsatte att muttra och skälla medan han drog mig med sig mot porten, fortfarande med samma hårda grepp om min arm.
-Upp med dig nu, ge dig iväg! Jag fick en hård knuff i riktning mot trappan och sprang uppåt, förbi våningen där sovsalarna låg och vidare upp till vindsvåningen."
Nej, livet på barnhemmet är långt ifrån enkelt. Men nästan ingen av de pojkar som tidigare försökt fly har lyckats. På ett eller annat sätt har de snart fångats in och återigen hamnat på barnhemmet. Men Johan är klurig, och kommer på ett sätt!
Om han skulle fly, är det en pojke från barnhemmet, med kort hår och slitna byxor, som polisen skulle leta efter. Tänk om han istället skulle klä ut sig till tjej?? Sagt och gjort. Han stjäl flick-kläder från klädstrecket, klättrar upp i trädet och hoppar över staketet - till friheten på andra sidan. Hoppar över och blir Johanna istället för Johan.
Han har tur och lyckas få jobb hos ett kringresande teatersällskap. Där finns ängeln Angelique, som han får hjälpa med kläderna. Där finns också mamsell Henriksson - som kan spå i kort och där ser något viktigt om både hans förflutna och hans framtid. Men hans identitet bygger ju på en lögn, och vad händer om/när sanningen kommer fram? Polisen är hack i häl, och snart är det fler som jagar honom. Johan förstår bara inte varför?
"Dit ljuset inte når", bakom kulisserna, vem gömmer sig där? Vän eller fiende? Någon stirrar i alla fall... någon som sitter i publiken när teatergruppen har sina föreställningar. Någon mycket rik, någon som åker häst och vagn och tittar på Johanna genom en kikare.
I staden får han också sin allra första vän. Pojken Gustav. De har mer gemensamt än de först anar... En fin bok om vänskap och att hitta sin rätta identitet.
Barnbok, förr i tiden. Skulle lika gärna kunna vara äventyr och spänning.
/Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar