Lynburn Legacy-trilogin: Outtalat av Sarah Rees Brennan

Kami växer upp i en liten stad, Sorry-in-the-Vale, i Storbritannien. Det är en sån där lugn stad, där de flesta verkar känna alla och alla vet allt om vad som händer. Men under ytan finns alltid hemligheter... och Kami är inte som alla andra. Hon har en pojke, Jared, som pratar med henne i huvudet. En röst som bara hon kan höra.

Kami har startat en skoltidning tillsammans med sin bästa vän på skolan. Hon har tjatat sig till en lokal där de kan ha sin redaktion och nu är de på gång. Redo att jaga scoop. Precis när de städat upp och ställt i ordning på sin redaktion dyker världens snyggaste kille upp i dörren. Han har sett Kamis lapp på anslagstavlan om att de söker en fotograf - och självklart får han jobbet.

Förutom att han är snygg och har en proffskamera så har Kami har aldrig sett honom förut. Det måste betyda att han är en Lynburn... och att den familjen återvänt till staden efter flera års frånvaro. Familjen Lynburn bor på slottet Aurimere och har tidigare styrt staden i många generationer.

Kami börjar forska om familjens historia, och hoppas på att där hitta det scoop hon letar efter till sin tidning. Samtidigt börjar det höras konstiga skrik från skogen och uppsprättade djur hittas. En natt vaknar hon - återigen - av ett skrik från skogen och bestämmer sig för att ta reda på var det kommer ifrån.

sidan 32-33
"Skriket lät förskräckligt på så här nära håll.
Men jag vill inte missa det, sa Kami. Hon kände efter i jackfickan medan hon sprang. Där låg telefonen och nycklarna. Jag ska ta dem på bar gärning.

Kami duckade i sista stund för en lågt sittande gren och gled med handen över ficklampsskaftet så att skenet svepte ut i en båge. Skriket upphörde tvärt. Ficklampan lyste upp en vägg. Virket var grovt och ohyvlat, väggen lite skev. men en vägg var det. Och när Kami gick närmare såg hon konturerna av en ranglig stuga eller ett skjul som hade byggts där ute i skogen.

En tanke kom smygande, lika kall och lömsk som ett vinddrag under en dörr. Tänk om skjulet var byggt vara för djurslakt?
Spring, Kami! uppmanade Jared. Kami ville springa sin väg, men hon kunde inte. Inte förrän hon hade tagit reda på sanningen.

Hon smög fram. Kami! Bryt åtminstone av en gren så att du har något att försvara dig med! 
Jag kan slåss med bara händerna om det behövs,svarade Kami.

Hon tryckte handen mot det nötta träet i stugans dörr. Den gled genast upp. Hon möttes av synen av stearinljus, några som brann och andra som var helt släckta, men alla varma med rinnande stearin längs kanterna. På ett bord låg en vit duk. På duken låg en räv. Den var död.

Duken var täckt med blod. Kami visste att blodet var färskt, och hon visste att om hon kände på det skulle det vara varmt och rinnigt, precis som stearinet.

Jareds rädsla skar som en kniv genom henne. Det, om något, fick paniken att stiga i Kami. Spring, Kami! Men hon kunde inte, inte än.

Hon höll ficklampan i ena handen och fattade tag i mobilen med den andra. Medan hon ansträngde sig för att hålla händerna stilla knäppte hon den ena bilden efter den andra med mobilkameran."

En tillbakaflyttad tillbakadragen familj och döda djur... nog verkar det finnas mycket mystiskt kring Kami och hennes vän. Och pojken i huvudet, Jared, kan han också vara inblandad i allt detta? Förmodligen...

Skräckromantik för ungdomar och första boken i Lynburn Legacy-trilogin.

/Birgitta