Det är framtid, världen har på något sätt kollapsat och en lång period av kyla har precis passerat. Människorna innan kollapsen har fått välja. Bo kvar ute i naturen - eller flytta till en "ny värld" inuti en kapsel av plast. De människor som valt att bo kvar ute har haft många tuffa generationer av kyla, svält och mörker. De människor som valde att bo i kupolerna har haft värme, ljus och mat. Men ingen frihet.
I Sveket får vi följa några framstående ungdomar. De går på en av de bästa skolorna och är topprankade allihopa. Men så en dag får en av ungdomarna, Ria, - av misstag - höra ett samtal mellan rektorn på skolan och säkerhetsteamet. Där framgår att de misstänks för något fruktansvärt - och de berörda måste dödas. Det måste ske snart...
Sidan 41-42
"I korridoren som leder till en av baktrapporna är det kallt och ödsligt. Stegar står lutade mot väggarna och bredvid dem står högar med tomma burkar som det varit ljusgrön färg i. Ett stort plastkar fullt med avfall står bredvid trappan jag ska gå ner för. Jag sätter foten på första trappsteget men hejdar mig mitt i steget. Bakom mig hör jag en röst, visserligen dämpad men ändå väldigt tydlig. Och väldigt irriterad.
"... inte rätt ställe för en diskussion!" Jag vänder mig om, men det är ingen där. Rösten måste komma från ett av de nyrenoverade rummen och jag tror mig veta vems det är. Det där sättet att spotta ut de hårda konsonanterna känner jag igen från Georgias.
"Det är bästa tänkbara stället." Rösten som svarar känner jag inte igen. Ingen av mina mentorer, så mycket är säkert. Den låter undertryckt, nästan väsande, och otålig. Jag försöker lista ut bakom vilken av dörrarna de två männen befinner sig - jag har aldrig hört Georgias prata så. Hektiskt, förargat, som om han var pressad. Hans oro smittar av sig på mig. Har akademin problem? Är sfärförbundets regering missnöjd med våra resultat?
Försiktigt sätter jag ena foten framför den andra, tacksam för att jag fortfarande har träningsskorna på mig. Mina steg är ljudlösa. Sedan hörs en tredje röst, och vem den tillhör råder det inga tvivel om: Morus. "Låt oss komma till saken", säger han.
De måste vara i rummet bakom den vitmålade dörren, från mitt håll är det den andra från vänster. Den är stängd, men låset är inte ditsatt än och genom hålet hör jag varje ord som sägs. Det är något som inte stämmer - och ett ögonblick senare inser jag vad det är.
Georgias personliga sentineller saknas. I vanliga fall står de som vakttorn utanför varje rum han vistas i. För att understryka hans betydelse, som Tudor säger.
"Det handlar om en sammansvärjning, en konspiration." Återigen den okändes skrovliga röst. "Presidenten ser mycket allvarligt på fallet. Han vill att det ska lösas snabbt."
Ria är en av toppstudenterna, rankad som nr 7, och tillsammans med Aureljo, rankad som nr 1. Nu misstänks de helt plötsligt för ett brott de inte vet vad det kan vara. Och kommer bli dödade - utan rättegång och utan möjlighet att få förklara. Men när det kommer ske vet de inte.
Så blir de helt plötsligt inbjudna till att besöka presidenten... och de förstår att nu är det inte långt kvar innan de kommer vara försvunna... dödade. Liknande "olyckor" har inträffat tidigare. Då har regeringen skyllt på "primsen", lokalbefolkningen som bor på utsidan.
Nu börjar en kamp för överlevnad för ungdomarna från skolan. Men vad, och vem, kan man nu lita på?? Kan de ens lita på varandra?
Ju mer man läser, ju mer närmare kommer man de olika samhällena. Det på insidan - och det på utsidan. Och hur olika de har det. Och hur miljön präglar oss som människor.
En av många möjliga framtids-scenarior i hur det kan gå för vår värld. Och för oss människor... Ohyggligt spännande och fascinerande. Boken fick mig att fundera över var vi är på väg idag.
Första delen i en trilogi. Fortsättes av Sammansvärjningen och Slutet.
Läs den! /Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar