November är Fantastikens månad

Fantastikens månad...

...är ett projekt som Sverok i Västerbotten arrangerar. Det är ett läs- och skrivfrämjande projekt som Hagaskolans bibliotek är med i.

Fantasy, science fiction och historisk fiktion är tre stora genrer inom fantastiken.

Fantasy

Dessa böcker har ofta övernaturliga inslag, till exempel magi eller påhittade raser som alver, drakar eller troll. En del böcker har alldagliga miljöer medan andra utspelar sig i en annan värld.

Science fiction

Böcker som står på Science Fiction-hyllan har fokus på rymden eller fokus på teknologi och dess inverkan på samhället.

Historisk fiktion

Historisk fiktion är en berättelse som utspelar sig i det förflutna och historiska fakta blandas ofta med påhittade huvudpersoner. 

Skriv en novell! 

Elever som vill, vågar och kan... får skriva och skicka in en novell. Novellen ska vara 500-1000 ord lång och utspela sig i en värld inspirerad av fantasy eller science fiction. Novellen kan skrivas av en eller flera elever. 

Av de noveller som skrivs kommer ett antal att komma med i en bok, som när projektet är slut skickas till biblioteket. 

Skicka novellen, senast 1/12 2015 till:

bibliotek.hagaskolan@umea.se

skyltning i fönstret mot korridoren

Magi & fantasi-böcker att låna

Fantasy-hyllan på ungdom

Fantastik att låna

Kom in till Hagaskolans bibliotek och låna och läs några fantastiska böcker!

/Birgitta

Ett regn av bomber av Torsten Bengtsson

I ett regn av bomber får vi följa femtonårige Hans. Han bor i den tyska staden Köln och boken utspelar sig under andra världskrigets slut. Berättelsen börjar med att hans ett år äldre bror tillfångatas av Gestapo. Några veckor senare mördas han utan rättegång med ett rep runt halsen.

Vi får följa Hans, och vara med om hur ont om mat det är, flyglarm som tjuter, skyddsrum och soldater. Trots alla oroligheter försöker de få vardagen att gå ihop, med skola och familj.

sidan 21-22
"Sedan stänger en av lärarna den stora järngrinden. 
-Vi hann, säger Max och ler. 

Nu blir det uppställning. Varje klass för sig. Vi måste stå på raka led. På skolgården finns en flaggstång, där fanan hissas varje morgon. Sedan sjunger vi nationalsången. 

När jag viskar något till Max får jag ett hårt slag i nacken. Det är Karl som slår mig. 
-Tyst i ledet, väser han. 

Karl är ledare i klassen. Han är också ledare i Hitler Jugend, en förening för unga nazister. Vi pojkar måste gå dit minst en gång i veckan. Där lär vi oss marschera, skjuta med gevär och kasta med handgranater. När vi blir äldre ska vi bli soldater i Hitlers armé. 

Det kommer tårar i ögonen. Karl är efter mig. Det har han varit sedan min bror hängdes. Då fick alla veta att han var medlem i Edelweiss-piraterna. Karl brukar kalla mig för "Förrädarens bror". Men när Karl inte är i närheten kallar jag och Max honom för "Karl den förskräcklige". Om han skulle höra det blir det synd om mig."

Hans vill inte blir soldat och strida för Hitler. Han vill hellre gå med i motståndsrörelsen, som brodern hade varit med i. Men han har inget alternativ eftersom Karl tvingar honom. Och för den som vägrar blir det hårda straff...

En dag regnar det flygblad istället för bomber från de anfallande planen. Där står det att kriget snart är slut och Amerikanerna ber alla hålla sig borta från gator och torg. Men när dagen kommer tvingar Karl Hans att vara med och försöka kämpa mot de amerikanska soldaterna...

Hur ska det gå? Klarar Hans att säga ifrån till Karl?
Om rädsla, saknad, mod och längtan. Perfekt högläsningsbok. Både spännande och ruskig. Andra världskriget får äldre barn och ungdomar.

Första delen i en trilogi. Andra delen heter I krigets skugga.

/Birgitta

Kärlekspizzan av Johan Rundberg

Movits är 11 år och går i femman. Han gillar sitt marsvin som han övar tricks med - och ja, han vet att det inte är speciellt coolt - han borde egentligen gilla skorpioner eller mördarhundar. Men det gör han inte. Han gillar inte sport heller. Movits och hans kompis Ruben gillar att spela TV-spel eller schack och att läsa böcker.

En dag ska Rubens bror, som åker skateboard, vara med på en uppvisning. Movits och Ruben bestämmer sig för att åka dit och titta. Sist av alla åkare kommer det en tjej - som utklassar totalt! Och Movits blir störtförälskad...

För att lära känna tjejen bestämmer sig Morits för att bli skejtare! Första hindret är att skaffa bräda och annan utrustning. Men med lite övertalning av föräldrarna kanske det löser sig...

sidan 55-56
"-Jo, det är en sak jag skulle vilja ha, började jag. En ganska dyr sak... När jag sa "dyr sak" satte sig Jonna käpprakt upp i soffan. Det riktigt syntes hur öronen växte på henne. 
-Jag vill ha en bräda, fortsatte jag bestämt.

-En schakbräda? sa pappa. Det har du ju redan. 
-Nej, en skateboard, förklarade jag. Och det heter ett schackbräde. Inte en schackbräda. 
Ett frustande läte hördes från soffan. Jonna hade tydligen skitkul. 
Kan du lägga av! fräste jag. 

-Du får väl önska dig en rullbräda när du fyller år, sa pappa. 
-I november, tillade Jonna nöjt. 
-Snälla, det är inte en leksak, fortsatte jag. Ni säger ju jämt att jag borde börja sporta. Nu vill jag det. Och då måste jag ha utrustning. Skydd och sånt. Precis som en fotbollsspelare.

Mamma och pappa tittade på varandra. De försökte väl klura ut vem som skulle säga "nej" först. Men de sa inte "nej". De sa ingenting. En lång stund satt de och sa ingenting. Jag höll andan. Om ingen svarade snart skulle jag svimma."

Morits får sin skateboard. Så nu gäller det bara att lära sig åka. Eller, bara och bara... de upptäcker snart att de behöver hjälp och går till Rubens storebror som lovar hjälpa till. Han tar med de till ett parkeringshus där skejtare brukar träffas och åka. Under andra åket råkar Morits ramla - och hur det går till vet ingen - men han gör samtidigt världens coolaste trick. Och tjejen ser på!

Tricket filmas - läggs ut på nätet - och delas. Helt plötsligt är han känd. TV ska komma och intervjua honom och Sveriges största skejtramp byggs enbart för honom, där det är tänkt att han ska visa tricket. Han som nätt och jämt kan stå på en bräda!!


En bok om att vara sig själv och att våga säga ifrån. En liten bok om kärlek som lika gärna kunde stå på roligt.

/Birgitta

sångberättelse

Musikläraren Annika som jobbar här på Hagaskolan kom med en toppenidé. Hon hade tagit fram ett antal låtar som lågstadiet skulle träna på och sen sjunga tillsammans på ett storsjung. Hennes förslag var att jag skulle träffa klasserna och binda ihop låtarna med en saga.

Så blev det. Jag har träffat eleverna i lågstadiet, särskolan 1-3, 4-6 samt förskoleklassen.Varje grupp - de större klasserna delade jag upp i halvklass - har sen fått hitta på en liten bit av sagan som binder samman låtarna. Eller om det är låtarna som binder samman sagan...

Sagan läste jag upp och barnen sjöng låtarna tillsammans med Annika. Ett fantastiskt roligt arrangemang som vi genast bestämde att "Det gör vi om!" 

/Birgitta

Så här blev det:

Sångberättelse hösten 2015

Hej! Jag heter Jakob. Jag är en pojke med brunt hår och halvlångt skägg. Jag är en kille på 10 år. Jag bor i en lägenhet i Umeå och det är bra. I min lägenhet finns det en klocka, som är röd och blå och hänger på väggen. Den gamla klockan låter TICK TACK, TICK TACK, TICK TACK… /påhittat av 1-3 A

Sång: Broder Jakob

Broder Jakob, broder Jakob,

sover du, sover du?

Hör du inte klockan? Hör du inte klockan?

Ding, ding dong,

Ding, ding dong.

Det är morgon. Jakob vaknar, gnuggar sig i ögonen och han är fortfarande lite sömnig. Han tänker att han ska gå och laga frukost. Macka med ost, en tallrik fil och ett glas o´ boy. Det gillar han väldigt mycket. Efter han har ätit klart klär han på sig. Bruna byxor, vit skjorta, röd slips, svart keps och röda vintersockar. Han borstar sina tänder och går sen ut på trappan./påhittat av 3C

Sång: God morgon sol

God morgon sol, god morgon stol,

God morgon lilla fluga

Och hund och katt som sov i natt

På trappan till vår stuga.

God morgon mor, god morgon bror,

God morgon lilla pappa!

God morgon katt som sov i natt

Där ute på vår trappa!

På trappan börjar Jakob leta efter sin cykel. Cykeln är röd och brun med 3 växlar. Cykeln hade han parkerat bredvid dörren. Där ser han den! Han tar på sig hjälmen och cyklar iväg. Han cyklar till stranden där han tänker bada, bygga sandslott, sola och äta glass. På stranden träffar han en katt. /påhittat av 4-6 A

Sång: Katten och svansen

Jag skall sjunga en liten stump
om denne lille katten.
Han skulle springa efter sin svans
men han fick inte fatt’ den.
Katten sprang, svansen slang,
katten sprang och svansen slang.
Denna visan är inte lång
vi kan sjunga den en än en gång.
(men nu tar vi en annan sång.)

Katten gräver ett djupt hål i marken. Han ska gömma en mus. Musen är en blodig näbbmus som katten fångat i avloppet till duschen. Efter att han grävt ner musen går katten ut på åkern för att leta någonstans att sova. Han hittar ett träd - en gran - med en ekorre i./påhittat av 3B

Sång: Ekorr´n satt i granen

Ekorrn satt i granen, skulle skala kottar.
Fick han höra barnen, då fick han så bråttom.
Hoppa han på tallegren,
Stötte han sitt lilla ben,
och den långa ludna svansen.

Sprang han hem till mamma, på den gröna ängen.
Fick han med detsamma krypa ned i sängen.
Beska droppar fick han då,
Plåster på sin lilla tå,

och ett stort bandage om svansen.

Efter att Jakob stått och tittat på katten och ekorren en lång stund cyklar han hem igen. Han vill vila lite. Då krafsar någon på dörren! Det är katten! Katten har ekorren med sig. Ekorren rider på katten. Katten och ekorren har inget hem och vill bo hos Jakob. Det får de för Jakob. Jakob bjuder på musté, hasselnötter, ekollon och en god äppelpaj. /påhittat av 2A

Sång: Äpple

Ett äpple hänger i trädets grönska

vad kan man mera önska

jo kanske att det till marken vill falla

Då skulle jag göra en paj falleralla.

jo kanske att det till marken vill falla

Då skulle jag göra en paj fallera!

När de ätit klart går de ut tillsammans. De leker kurragömma. Katten gömmer sig i huset, ekorren gömmer sig i trädet och Jakob får räkna och leta. Det är lite svårt för Jakob att leta för de har gömt sig så bra. Tillslut hittat Jakob katten och ekorren och säger:

– Det var bra gömt!

Plötsligt träffar de en gammal tant som säger:

– I vinter blir det extra kallt! /påhittat av 1A, gr 1

Sång:

Inte vet jag om de kan vara sant

men så här sa i alla fall en tant

"Det blir extra kallt när vintern är här

och rönnen har ovanligt rikligt med bär!

Då är det säkrats med dubbla luvor

om man vill slippa midvintersnuvor."

Ja, då är det säkrats med dubbla luvor

om man vill slippa midvintersnuvor."

Jakob, ekorren och musen frågar tanten:

– Är det verkligen sant att det blir extra kallt när rönnen har så många bär?

– Ja, det blir extra kallt. Då behöver man overall, mössa, halsduk och en liten rumpvärmare. För när det blir vinter kan man sen kasta snöboll, göra snögubbar, göra en stor snöborg och snöänglar. På fötterna kan det vara bra med stövlar. För det kan bli slaskigt, fast det är vinter. /påhittat av 1 A, gr 2

Sång: Regnpromenad

1.    Vill du följa med mig ut och stampa pölar tills dom tar slut                                                             

i nya stövlar med långa skaft och sen bjuder jag på saft.                                                             

2. Titta vilket hålligång när vi dansar runt i vår stövelsång                                                                   

prickig, randig, gul och blå och av stövlar har man två.                                                                 

Refr: Vi går på rad i stor parad. Vi har det bra på vår regnpromenad

– Fast än så länge är det bara höst, svarar Jakob. Och så går han, katten och ekorren till lekparken nere på stan. Där finns det gungor, rutschkana, klätterställning och en sandlåda med lekstuga. De tre vännerna bestämmer sig för att leka mamma, pappa barn i stugan. När de lekt färdigt köper de en glass. Citron, jordgubb, hallon och choklad med körsbär på toppen. Alla tre tycker glassen smakar jättegott, men de blir kalla av glassen eftersom det är höst och löven faller ner från träden. /påhittat av Förskoleklass gr 1

Sång: Hösten hälsar på

När sommaren har somnat, då börjar det bli kallt,

och träden tappar bladen. Det ser man överallt.                                                                                         Dom ligger där och lyser, i gult och brunt och rött.                                                                                         

Nu vissnar allt som växer, för sommaren blev trött.                                                                                 

Refr: Hösten hälsar på, men den stannar inte länge.                                                                                      Hösten hälsar på med sin pensel full med färg.

För att slippa frysa går de och köper sig en overall, en mössa och vantar och en halsduk som de sen tar på sig. För att bli extra varma så går de på Nisses café och dricker varm choklad och äter blåbärsbullar. På caféet finns runda bord med stolar. På varje bord finns tulpanblommor, levande ljus och annan mysbelysning. När de ätit klart ser de en tjuv springa förbi. /påhittat av Förskoleklass gr 2

Men det mina vänner – är en helt annan historia. För nu är sagan slut!

Sång: 123.. nu är sagan slut.

Skuggorna av Jacqueline West

Olive har precis flyttat in i ett nytt hus tillsammans med sina föräldrar. Den förra ägaren har hastigt dött, och huset ska därför säljas med möbler, tavlor och allt annat som finns i det. Under visningen med mäklaren, där hennes föräldrar snabbt bestämmer sig för att köpa huset, hittar Olive något konstigt i en av tavlorna i hallen.

I hallen på övre plan finns mängder av tavlor. När Olive studerade målningen med en skog om natten för första gången får hon känslan som om det någonstans - kanske precis där den vita stigen slutar eller i mörkret där månskenet inte når - finns något annat inne i målningen. Något hon nästan kan se... Det finns dessutom tavlor överallt i huset som ger henne samma kusliga känsla.

Första kvällen, när Olivias mamma kommer för att stoppa om henne, berättar Olive:

sidan 17
""Öh... mamma? sa Olive, precis när mrs Dunwoody drog igen dörren. 
"Någonting här är... det är någonting... som stör mig." 
"Vad då?" frågade hennes mamma. 

"Den där tavlan, alldeles utanför min dörr. Den stör mig. Den är ... läskig." Olive gled ur sängen igen och tassade ut i korridoren, där hennes mamma stod och tittade fundersamt på målningen. 
"Den här, av den lilla staden?" sa mrs Dunwoody osäkert. "Vad är det du tycker är läskigt med den?" 

"Den ser...", viskade Olive och kände sig dum. "Jag tycker att den ser rädd ut. Det är som om husen försöker låtsas att de sover och håller sig tysta... som om något otäckt är på väg." 
"Hmmm", sa hennes mamma och försökte dölja sin skeptiska min. 

"Jamen då tar vi väl bara ner den?" Mrs Dunwoody tog tag i den breda träramen och drog. Men tavlan rörde sig inte ur fläcken. "Så konstigt", sa hon. Hon försökte skjuta ramen uppåt, för att lyfta tavlan av kroken. Den rörde sig fortfarande inte. "Det här var väldigt konstigt", sa mrs Dunwoody."

Det konstiga är att ingen av tavlorna går att rubba, så de får hänga kvar. När Olive senare studerar tavlan igen ser hon plötsligt en liten vit skepnad fladdra fram mellan träden - för att lika hastigt försvinna igen.

Hennes första känsla - att det är kusligt - verkar stämma. Tavlorna är inte allt igenom goda och snälla. En dag träffar hon den pratande kattan Horatio. Han berättar att huset egentligen tillhör någon annan - någon som inte vill ha Olivia och hennes familj där.

Olive bestämmer sig för att utforska huset och tavlorna lite mer. Under en av sina upptäcktsfärder hittar hon ett par gamla glasögon. När hon tar på sig dem blir tavlorna levande och hon kan hoppa genom ramen och komma in i målningarna. In i landet "Annanstans". Där ondskan väntar bakom nästa hörn...

Vem har inte tittat på en bild och fantiserat om hur det skulle vara att vara en del av den? I den här boken kan - eller blir - fantasierna verklighet. Men stannar man för länge i en bild blir bilden ens verklighet för alltid. Som det blivit för den lilla pojken Morton...

Och den som egentligen rår om huset verkar komma närmare och närmare ju mer Olive utforskar det... tur hon har Horatio som kan ge råd och hjälp. Men kan hon lita på en katt som talar??

Handlingen hoppar mellan olika tavlors målningar och den verkliga världen. Ibland kan det vara klurigt att hänga med i svängarna, men för den som stannar kvar i boken väntar ett rafflande slut... Rysare skräck spöken för mellanstadiet.

/Birgitta

Den fantastiska historien om katten som försvann av Michael Morpurgo

Boowie, eller Michael som han heter, är 12 år och bor i England. En dag får han ett brev från sin älskade farmor.

sidan 18-20
"Det hade kommit ett brev till mig. Jag kände igen hennes handstil på en gång. Det var ett rätt tungt brev också. Alla andra var snart fullt upptagna med att läsa sin egen post, men jag ville hur som helst vara ensam när jag öppnade farmors brev. Så jag sprang upp till mitt rum, satte mig på sängen och öppnade det. 

Jag drog ut något som mer liknade ett manus än ett brev, minst trettio-fyrtio sidor långt och tätt skrivet. På omslaget hade hon tejpat ett svartvitt (eller snarare brunvitt) foto på en liten tjej som var väldigt lik mig, och som log brett mot kameran och hade en stor svart-vit katt i famnen. 

Titeln löd Den fantastiska historien om katten som försvann, men hennes namn längst ner: Lily Tregenza. Med ett stort färggrant gem hade hon satt ihop manuset med följande brev: 

Käraste Boowie, 
jag kunde inte komma på något annat sätt att förklara för dig varför jag har gjort som jag har gjort. En del av det här har jag säkert redan berättat för dig under åren, men nu vill jag att du ska få hela historien. 

Vissa personer, kanske de flesta, kommer att tycka att jag är galen, men det bryr jag mig inte om. Du kommer inte att tycka att jag är galen, inte när du har läst det här. Du kommer att förstå, det är jag säker på. Det är därför som jag vill att du ska läsa först. Sedan kan du låta alla andra göra det. Jag ringer dig snart... när du har smält allt detta. 

När jag var i din ålder - det är förresten jag på fotot på framsidan, med Tips - skrev jag dagbok. Jag hade inga syskon, så jag brukade prata med mig själv i dagboken. Den gjorde mig sällskap, var nästan som en vän. 

Det du ska få läsa är historien om mitt liv så som det var, med början hösten 1943, under andra världskriget, när jag växte upp på vår bondgård. Om sanningen ska fram så har jag redigerat den ganska hårt. Jag har utelämnat saker här och där eftersom de är för privata, eller för ointressanta eller för långrandiga. Ibland skrev jag bara sida upp och sida ner, pratade för mig själv, babblade på. 

Överraskningen kommer på slutet. Så fuska inte, Boowie. Titta inte i slutet. Låt det bli en överraskning för dig, precis som det fortfarande är för mig. 
Många kramar, farmor."

När farmor Lily var liten bodde hon med sin familj utmed Englands kust. De hade ett lantbruk med kor, får och höns. Andra världskriget rasade för fullt omkring henne men närmade sig sitt slut. Hennes pappa var inkallad i kriget så gården sköttes av hennes mamma och hennes farfar.

En dag får familjen veta att de tvingas flytta - området som gården ligger på ska användas som övningsfält för militären. De ska öva inför landstigningen av Frankrikes kust, där Hitler tagit över. Det finns inga val, så trots att ingen vill det flyttar de med allt bohag och alla djur till morbroderns gård som ligger en bit därifrån, precis utanför marken som militären spärrar av för övning.

Under flytten blir hennes älskade katt rädd och springer iväg. Lily bestämmer sig för att leta rätt på henne och snart har hon krupit in under taggtrådsstängslet och är tillbaka på gården. Inte bara en, eller två eller tre gånger gör hon detta. Men ingen katt...

Så träffar hon en amerikansk soldat som lovar att han ska hitta hennes katt. Bara hon lovar att hålla sig undan från gården - för där kommer det snart att bli farligt - mycket farligt!

Men kan Lily hålla detta? Hon älskar ju sin katt och är beredd att göra allt för henne. Men till och med dö för henne...?

Spännande bok med ett fantastiskt slut. Andra världskriget för mellanstadiet. En historia som aldrig verkar sluta fascinera. Passar också bra som högläsning.

/Birgitta

En farlig vän av Ritta Jacobsson

Leo är precis nyinflyttad. I hans gamla skola blev han mobbad och slagen. På det nya stället hoppas hela familjen att de ska få det bättre. Fast Leo är orolig. Snart är sommarlovet slut och han ska börja 9:an på nya skolan. Vågar han hoppas?

När han första gången vågar sig ut ur lägenheten träffar han Jonna. En snygg tjej med mörkt kort hår och en snedlugg över ena ögat. En tjej som pratar med honom. Som vill vara med honom. Det är Leo inte van vid - men han vänjer sig snabbt.

I skolan märker han att de andra eleverna verkar rädda för Jonna. Fördelen är att Leo också får vara ifred. Ingen vågar mobba honom när Jonna är med. Inte ens Otto. När Leo är med Jonna känner han att han kan göra vad som helst för henne, bara för att få vara nära henne.

sidan 23-25
"Jonna öppnade glasdörren till de kalla dryckerna. Ångan bolmade ut när hon tog ut två burkar. 
-Pengarna räcker inte till två, sa Leo snabbt. 
-Jodå. 

Hon pressade ner burkarna i hans fickor. Leo flämtade till. 
-Vad gör du? 
-Tyst, väste hon. Gå raka vägen ut, vad som än händer. 

Han ville protestera. I stället fortsatte han mot utgången. Hjärtat hamrade hårt. Han hade aldrig snattat förut. Något fick honom ändå att fortsätta. 

Kanske var det glimten i Jonnas ögon när han sneglade bakåt. Hon var vild, hon var vacker. Han ville göra allt hon bad om bara hon såg på honom så där. 

Killen i kassan tittade upp från mobilen. Han var inte mycket äldre än Leo, kanske 19 år. Leos ben skakade.Inte en chans att killen skulle missa burkarna som putade i hans fickor. 

Jonna kom efter. Hon stannade framför ett ställ med godis och tuggummi precis vid kassan. 
-Hallå! Har ni ingen Japp? frågade hon högt. 
-Jodå, sa han. 
-Var då? 
Han böjde sig fram och pekade. -Ser du inte? Där!


Leo hade stannat. Jonna gav honom en knuff framåt. Burkarna skvalpade i hans fickor. Det lät högt i hans öron. Men han fortsatte, förbi kassan. Hans ben bar honom knappt. 
-Hallå! ropade killen. Stopp där!"

Det är så med Jonna. Hon får Leo att göra saker fast han egentligen inte vill. Men han vågar inte säga emot. Vågar inte mista henne. För han har blivit kär... Men så vill hon göra en bomb för att hämnas på en kille. Då vill Leo inte vara med längre...

Lättläst för ungdomar om Kärlek och Tuffa villkor. Om att våga säga ifrån - fast man egentligen inte vågar. Och att ta konsekvenserna. Vilka de än blir...

/Birgitta

Dockskelettet av Holly Black

Poppy, Zach och Alice är vänner. De har varit vänner nästan så länge de kan minnas. Trots att de är 12 år har de fortfarande en lek de älskar att leka tillsammans. De har sina äventyrsfigurer som de hittar på spännande sagor och äventyr till!

I sina berättelser väver de samman allas fantasier och de har även vävt in den Mäktiga Drottningen. Det är en docka som Poppys mamma köpt på en bakluckeloppis. Dockan är en flickdocka i benporslin med gyllene halmgula lockar och snövit hy. Dockan, som Poppys mamma tror är värd mycket pengar, är inlåst i ett glasskåp för att ingen ska kunna leka med henne eller förstöra henne.

Trots att dockan är inlåst är barnen rädda för henne. Trots att hennes ögon är stängda känns det som om hon tittar på dem.

En dag kastar Zachs pappa bort hans figurer. Med förklaringen att han är för "gammal" för att hålla på med dockor och leksaksfigurer. Zach blir oerhört arg - och ledsen. Han kan inte förklara för sina vänner varför han inte "vill" leka längre - han vill ju, men kan inte... därför ljuger han istället. Säger att han bara inte vill leka.

För att locka med Zach i leken igen bestämmer sig Poppy för att plocka ut Drottningen ur skåpet. Och där börjar Poppys drömmar... Hon samlar ihop sina vänner för att berätta vad som hänt:

sidan 67-68
""Det var inte som en vanlig dröm", sa Poppy och strök undan Drottningen lockar med fingrarna. Hennes röst blev mjuk och sval som nattluften. Som den brukade bli när hon pratade för någon skurk eller för den självaste Drottningen. 

"Det var inte alls som när man drömmer. Hon satt vid min fotända. Hon hade blont hår, precis som dockan, men det var tovigt och smutsigt, och hon hade på sig ett lerigt nattlinne. Hon sa åt mig att jag måste begrava henne. Hon sa att hon inte skulle få någon ro förrän hennes ben låg i hennes egen grav. Och att jag skulle få ångra mig om jag inte hjälpte henne." 

Poppy gjorde en paus, som om hon väntade sig att han skulle säga något sarkastiskt. Alice flyttade besvärat över tyngden från den ena foten till den andra. Zach var tyst en lång stund, fångad av de bilder som Poppy hade manat fram. Han kunde nästan se flickan i det nedsmutsade nattlinnet framför sig. 

"Hennes ben?" upprepade han till slut. 
"Visste du att benporslin innehåller riktiga ben?" sa Poppy och knackade på en av dockans porslinskinder. 
"Hennes porslin är gjort av människoben. Småflicksben. Håret som är nerstucket i skalpen är den lilla flickans hår, och dockans kropp är fylld med hennes aska." 

En kall kåre kilade uppför Zachs ryggrad. Han blundade för att slippa se på dockan i Poppys knä."

Poppy är bra på att övertala - och snart har de tre vännerna gett sig av på ett spännande äventyr tillsammans. Ett äventyr som hela tiden övervakas av Drottningen...

Vem har inte någon gång fantiserat om dockor som blir levande? Om dockögon som ser och dockor som kan röra sig... Vad, eller vem, är det andra människor ser när de säger att den lilla gruppen på tre personer är fyra? Vem är det som saboterat lägret de sovit i? Vems fantasier är värst - dina eller de tre vännernas i boken...?

Spännande bok om rysare skräck spöken för mellanstadiet. Skulle även kunna vara ett äventyr.

/Birgitta