tisdag 3 november 2015

Dockskelettet av Holly Black

Dockskelettet av Holly Black


Poppy, Zach och Alice är vänner. De har varit vänner nästan så länge de kan minnas. Trots att de är 12 år har de fortfarande en lek de älskar att leka tillsammans. De har sina äventyrsfigurer som de hittar på spännande sagor och äventyr till!

I sina berättelser väver de samman allas fantasier och de har även vävt in den Mäktiga Drottningen. Det är en docka som Poppys mamma köpt på en bakluckeloppis. Dockan är en flickdocka i benporslin med gyllene halmgula lockar och snövit hy. Dockan, som Poppys mamma tror är värd mycket pengar, är inlåst i ett glasskåp för att ingen ska kunna leka med henne eller förstöra henne.

Trots att dockan är inlåst är barnen rädda för henne. Trots att hennes ögon är stängda känns det som om hon tittar på dem.

En dag kastar Zachs pappa bort hans figurer. Med förklaringen att han är för "gammal" för att hålla på med dockor och leksaksfigurer. Zach blir oerhört arg - och ledsen. Han kan inte förklara för sina vänner varför han inte "vill" leka längre - han vill ju, men kan inte... därför ljuger han istället. Säger att han bara inte vill leka.

För att locka med Zach i leken igen bestämmer sig Poppy för att plocka ut Drottningen ur skåpet. Och där börjar Poppys drömmar... Hon samlar ihop sina vänner för att berätta vad som hänt:

sidan 67-68
""Det var inte som en vanlig dröm", sa Poppy och strök undan Drottningen lockar med fingrarna. Hennes röst blev mjuk och sval som nattluften. Som den brukade bli när hon pratade för någon skurk eller för den självaste Drottningen. 

"Det var inte alls som när man drömmer. Hon satt vid min fotända. Hon hade blont hår, precis som dockan, men det var tovigt och smutsigt, och hon hade på sig ett lerigt nattlinne. Hon sa åt mig att jag måste begrava henne. Hon sa att hon inte skulle få någon ro förrän hennes ben låg i hennes egen grav. Och att jag skulle få ångra mig om jag inte hjälpte henne." 

Poppy gjorde en paus, som om hon väntade sig att han skulle säga något sarkastiskt. Alice flyttade besvärat över tyngden från den ena foten till den andra. Zach var tyst en lång stund, fångad av de bilder som Poppy hade manat fram. Han kunde nästan se flickan i det nedsmutsade nattlinnet framför sig. 

"Hennes ben?" upprepade han till slut. 
"Visste du att benporslin innehåller riktiga ben?" sa Poppy och knackade på en av dockans porslinskinder. 
"Hennes porslin är gjort av människoben. Småflicksben. Håret som är nerstucket i skalpen är den lilla flickans hår, och dockans kropp är fylld med hennes aska." 

En kall kåre kilade uppför Zachs ryggrad. Han blundade för att slippa se på dockan i Poppys knä."

Poppy är bra på att övertala - och snart har de tre vännerna gett sig av på ett spännande äventyr tillsammans. Ett äventyr som hela tiden övervakas av Drottningen...

Vem har inte någon gång fantiserat om dockor som blir levande? Om dockögon som ser och dockor som kan röra sig... Vad, eller vem, är det andra människor ser när de säger att den lilla gruppen på tre personer är fyra? Vem är det som saboterat lägret de sovit i? Vems fantasier är värst - dina eller de tre vännernas i boken...?

Spännande bok om rysare skräck spöken för mellanstadiet. Skulle även kunna vara ett äventyr.

/Birgitta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar