Boowie, eller Michael som han heter, är 12 år och bor i England. En dag får han ett brev från sin älskade farmor.
sidan 18-20
"Det hade kommit ett brev till mig. Jag kände igen hennes handstil på en gång. Det var ett rätt tungt brev också. Alla andra var snart fullt upptagna med att läsa sin egen post, men jag ville hur som helst vara ensam när jag öppnade farmors brev. Så jag sprang upp till mitt rum, satte mig på sängen och öppnade det.
Jag drog ut något som mer liknade ett manus än ett brev, minst trettio-fyrtio sidor långt och tätt skrivet. På omslaget hade hon tejpat ett svartvitt (eller snarare brunvitt) foto på en liten tjej som var väldigt lik mig, och som log brett mot kameran och hade en stor svart-vit katt i famnen.
Titeln löd Den fantastiska historien om katten som försvann, men hennes namn längst ner: Lily Tregenza. Med ett stort färggrant gem hade hon satt ihop manuset med följande brev:
Käraste Boowie,
jag kunde inte komma på något annat sätt att förklara för dig varför jag har gjort som jag har gjort. En del av det här har jag säkert redan berättat för dig under åren, men nu vill jag att du ska få hela historien.
Vissa personer, kanske de flesta, kommer att tycka att jag är galen, men det bryr jag mig inte om. Du kommer inte att tycka att jag är galen, inte när du har läst det här. Du kommer att förstå, det är jag säker på. Det är därför som jag vill att du ska läsa först. Sedan kan du låta alla andra göra det. Jag ringer dig snart... när du har smält allt detta.
När jag var i din ålder - det är förresten jag på fotot på framsidan, med Tips - skrev jag dagbok. Jag hade inga syskon, så jag brukade prata med mig själv i dagboken. Den gjorde mig sällskap, var nästan som en vän.
Det du ska få läsa är historien om mitt liv så som det var, med början hösten 1943, under andra världskriget, när jag växte upp på vår bondgård. Om sanningen ska fram så har jag redigerat den ganska hårt. Jag har utelämnat saker här och där eftersom de är för privata, eller för ointressanta eller för långrandiga. Ibland skrev jag bara sida upp och sida ner, pratade för mig själv, babblade på.
Överraskningen kommer på slutet. Så fuska inte, Boowie. Titta inte i slutet. Låt det bli en överraskning för dig, precis som det fortfarande är för mig.
Många kramar, farmor."
När farmor Lily var liten bodde hon med sin familj utmed Englands kust. De hade ett lantbruk med kor, får och höns. Andra världskriget rasade för fullt omkring henne men närmade sig sitt slut. Hennes pappa var inkallad i kriget så gården sköttes av hennes mamma och hennes farfar.
En dag får familjen veta att de tvingas flytta - området som gården ligger på ska användas som övningsfält för militären. De ska öva inför landstigningen av Frankrikes kust, där Hitler tagit över. Det finns inga val, så trots att ingen vill det flyttar de med allt bohag och alla djur till morbroderns gård som ligger en bit därifrån, precis utanför marken som militären spärrar av för övning.
Under flytten blir hennes älskade katt rädd och springer iväg. Lily bestämmer sig för att leta rätt på henne och snart har hon krupit in under taggtrådsstängslet och är tillbaka på gården. Inte bara en, eller två eller tre gånger gör hon detta. Men ingen katt...
Så träffar hon en amerikansk soldat som lovar att han ska hitta hennes katt. Bara hon lovar att hålla sig undan från gården - för där kommer det snart att bli farligt - mycket farligt!
Men kan Lily hålla detta? Hon älskar ju sin katt och är beredd att göra allt för henne. Men till och med dö för henne...?
Spännande bok med ett fantastiskt slut. Andra världskriget för mellanstadiet. En historia som aldrig verkar sluta fascinera. Passar också bra som högläsning.
/Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar