Skuggorna av Jacqueline West

Olive har precis flyttat in i ett nytt hus tillsammans med sina föräldrar. Den förra ägaren har hastigt dött, och huset ska därför säljas med möbler, tavlor och allt annat som finns i det. Under visningen med mäklaren, där hennes föräldrar snabbt bestämmer sig för att köpa huset, hittar Olive något konstigt i en av tavlorna i hallen.

I hallen på övre plan finns mängder av tavlor. När Olive studerade målningen med en skog om natten för första gången får hon känslan som om det någonstans - kanske precis där den vita stigen slutar eller i mörkret där månskenet inte når - finns något annat inne i målningen. Något hon nästan kan se... Det finns dessutom tavlor överallt i huset som ger henne samma kusliga känsla.

Första kvällen, när Olivias mamma kommer för att stoppa om henne, berättar Olive:

sidan 17
""Öh... mamma? sa Olive, precis när mrs Dunwoody drog igen dörren. 
"Någonting här är... det är någonting... som stör mig." 
"Vad då?" frågade hennes mamma. 

"Den där tavlan, alldeles utanför min dörr. Den stör mig. Den är ... läskig." Olive gled ur sängen igen och tassade ut i korridoren, där hennes mamma stod och tittade fundersamt på målningen. 
"Den här, av den lilla staden?" sa mrs Dunwoody osäkert. "Vad är det du tycker är läskigt med den?" 

"Den ser...", viskade Olive och kände sig dum. "Jag tycker att den ser rädd ut. Det är som om husen försöker låtsas att de sover och håller sig tysta... som om något otäckt är på väg." 
"Hmmm", sa hennes mamma och försökte dölja sin skeptiska min. 

"Jamen då tar vi väl bara ner den?" Mrs Dunwoody tog tag i den breda träramen och drog. Men tavlan rörde sig inte ur fläcken. "Så konstigt", sa hon. Hon försökte skjuta ramen uppåt, för att lyfta tavlan av kroken. Den rörde sig fortfarande inte. "Det här var väldigt konstigt", sa mrs Dunwoody."

Det konstiga är att ingen av tavlorna går att rubba, så de får hänga kvar. När Olive senare studerar tavlan igen ser hon plötsligt en liten vit skepnad fladdra fram mellan träden - för att lika hastigt försvinna igen.

Hennes första känsla - att det är kusligt - verkar stämma. Tavlorna är inte allt igenom goda och snälla. En dag träffar hon den pratande kattan Horatio. Han berättar att huset egentligen tillhör någon annan - någon som inte vill ha Olivia och hennes familj där.

Olive bestämmer sig för att utforska huset och tavlorna lite mer. Under en av sina upptäcktsfärder hittar hon ett par gamla glasögon. När hon tar på sig dem blir tavlorna levande och hon kan hoppa genom ramen och komma in i målningarna. In i landet "Annanstans". Där ondskan väntar bakom nästa hörn...

Vem har inte tittat på en bild och fantiserat om hur det skulle vara att vara en del av den? I den här boken kan - eller blir - fantasierna verklighet. Men stannar man för länge i en bild blir bilden ens verklighet för alltid. Som det blivit för den lilla pojken Morton...

Och den som egentligen rår om huset verkar komma närmare och närmare ju mer Olive utforskar det... tur hon har Horatio som kan ge råd och hjälp. Men kan hon lita på en katt som talar??

Handlingen hoppar mellan olika tavlors målningar och den verkliga världen. Ibland kan det vara klurigt att hänga med i svängarna, men för den som stannar kvar i boken väntar ett rafflande slut... Rysare skräck spöken för mellanstadiet.

/Birgitta