Nathan är snart 17 år och bor i Storbritannien. Hans mor var en god, vit, häxa. Hans far var (är?) en ond, svart häxa. Det pågår en häxjakt i Storbritannien. För att trygga alla de vita häxornas säkerhet ska blandhäxor och svarta häxor fångas in och bestraffas - det vill säga dödas...
Än så länge är det ingen som vet vad Nathan kommer att bli. När han fyller 17 får han veta. Och få sina "gåvor", liksom alla häxor får när de fyller 17. Det är snart. Men han övervakas. Av alla. Hatas av alla.
Han har aldrig träffat sin far. Nathans mamma är död. De enda som nu betyder något för Nathan är hans bror och hans mormor. Och den hemliga kärlek, förbjuden såklart, till Annlise.
När livet till slut blir outhärdligt bestämmer han sig för att fly. Men han kommer inte långt innan han tas tillfånga och får en ny "förmyndare", istället för sin mormor. Den försöker han också fly från...
sidan 19-21
"Shit, vad handen ser ut. Men det har slutat rinna syra ur armbandet. Du kommer klara dig. Du har besegrat henne. Du kan hitta Mercury. Du kommer få dina tre gåvor. Men du måste fortsätta. Du är strax framme vid andra änden av sjön. Det går bra. Det går bra. Inte långt kvar nu. Snart kan du se ner i dalen, och...
"Det var nära att du miste handen." Den ligger på köksbordet, sitter fortfarande fast i armen med ben, muskler och senor som syns i det djupa öppna såret runt hela handleden. Huden som täckte det förut har bildat rännilar, som lava, och runnit ner till fingrarna - liksom smält och stelnat igen - och hela handen håller på att svullna upp ordentligt och svider som ... ja, som av frätande syra.
Det rycker i fingrarna men tummen funkar inte. "Det kanske läker så att du kan använda fingrarna igen. Kanske inte."
Vid sjön tog hon av dig armbandet och sprejade såret med en vätska som lindrade smärtan. Hon var förberedd. Det är hon alltid. Och hur kom hon dit så snabbt? Sprang hon? Flög hon på en kvast? Hur hon än tog sig dit så fick du ändå gå tillbaka till fots tillsammans med henne. Det var hårt.
"Varför pratar du inte med mig?" Hon är så på. "Jag är här för att undervisa dig, Nathan. Men du måste försöka sluta försöka rymma." Hon är så ful att du blir tvungen att vända dig bort.
På andra sidan köksbordet står en strykbräda uppställd. Har hon strukit? Strukit sina kamouflagebyxor? "Nathan. Se på mig." Du håller blicken fäst på strykjärnet. "Jag vill hjälpa dig, Nathan."
Du harklar upp en jätteloska, vänder dig om och spottar. Men hon är snabb och backar så den hamnar på hennes skjorta och inte i ansiktet. Hon slår dig inte. Det är något nytt.
"Du måste äta. Jag värmer köttgrytan." Det är också något nytt. I vanliga fall är det du som lagar mat och sopar och städar. Men du har aldrig behövt stryka."
Alla verkar vara livrädda för vad Nathan kommer att bli. God eller ond? Finns bara de alternativen? Går det inte att vara båda samtidigt? Nathan själv är också rädd. Men mest rädd för att han inte kommer överleva.. Han måste fly!! Men hur? Och till vad?
Half Bad. Hälften ond, hälften god. Som oss alla. Rymmer både gott och ont i oss. Första delen i en trilogi, fortsättes av Half Bad - det mörka ödet och Half Bad - häxornas krig. Spännande fantasyroman för ungdomar.
/Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar