tisdag 17 januari 2017
Becca av Petter Lidbeck
Boken är skriven i jag-form, och det är en flicka som berättar. Hon bor på ett barnhem, och ganska snart framgår det att hon har ett speciellt utseende. Det berättas inte exakt hur hon ser ut - men man förstår att många tycker hon är väldigt ful. Vilket innebär att de vuxna som kommer till barnhemmet och letar efter ett barn alltid tar något annat barn än henne...
En dag är hon ute och går och råkar få syn på en man som står på kanten till en brant klippa alldeles vid havet. Hon tänker sig inte för utan ropar till - mannen stannar upp - och hon har räddat hans liv. Det visar sig sen att mannen är en framstående och duktig skådespelare, som velat ta sitt liv eftersom han förlorat sin älskade dotter, Becca.
Han kommer till barnhemmet för att tacka henne och passar samtidigt på att ta med henne ut på en åktur i bilen. Tyvärr blir de sena tillbaka.
sidan 39
"Du är sen, sa hon.
-Förlåt.
-Det räcker inte med att säga förlåt och tro att allt kommer bli bra. Du är sen och du kommer inte att få någon middag. På det här stället varken går eller kommer vi som det passar oss, det vet du mycket väl.
Jag tittade ner, Florence gick långsamt runt mig.
-Ny tröja, ser jag.
-Jag fick den av Max.
-Klär dig inte, sa Florence. Den drar uppmärksamheten till dig. Tro mig, det vill du inte. Hon stannade framför mig.
-Och det är precis därför vi ska dela ut kläderna du har fått till de andra barnen, som till skillnad från dig kan ha glädje av dem.
-Men de är mina, sa jag, Max gav dem till mig.
-Du bestämmer inte här, det gör jag. Så länge du bor under mitt tak är det mina regler som gäller. Upp på rummet, jag vill inte se dig. Och tro mig, det är det ingen annan heller som vill."
När Max får veta hur flickan blir behandlad på barnhemmet bestämmer han sig för att ta med henne hem till sig. Och sin fru. Och sina anställda på slottet. För Max är rik, eller, snarare hans fru. Fast kvar på slottet finns längtan efter dottern Becca... och om flickan trodde att hon skulle få det bättre - så har hon inte alldeles rätt...
En annorlunda bok eftersom man inte får veta vad flickan heter eller hur hon ser ut. Mycket lämnas till läsarens egen fantasi. Men temat att behandlas utifrån sitt utseende är bra. Och att kunna se bortom det och istället se skönheten inom personen är ännu bättre.
Äventyr och spänning, eller rysare, för mellanstadiet.
/Birgitta
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar