sångberättelse

Idag har vi haft ett mycket trevligt stor-sjung. Alla elever från förskoleklassen till åk 3 samlades i lekhallen för att lyssna på sagan de gjort - och få sjunga tillsammans.

Varje klass har fått göra en del av sagan, som utspelar sig mellan olika sånger som musikläraren Annika övat tillsammans med klasserna.

Annika spelar och sjunger..
Foto: Anna-Stina Vallgren

Gabriella teckentolkar och jag läser sagan.
Foto: Anna-Stina Vallgren

Här är sagan! Helt fantastisk - om jag får säga det själv ;-)

/Birgitta

Sångberättelse 2016

Av förskoleklass, 1-2A, 3-4A 5-6A, F, 1A, 2A, 3A

Det var en gång en gubbe som hette Höst. Han är snäll och hjälper barnen att känna sig trygg. Han är höstig och färgglad i alla höstens färger. Han har en röd tröja, bruna byxor, svarta skor och orangea strumpor.

En dag ska han skotta snö och då behöver han en spade. Men han hittar inte spaden. Han har tappat bort den. Gubben Höst börjar leta i förrådet. Ingen spade. Han letar i källaren. Där är det mörkt. Men han hittar ingen spade.

Då går han tillbaka till huset. Han ger inte upp. Han letar i huset och tillslut hittar han spaden – under soffan med alla höstens färger!

 

Sång: Gubben Höst

   

Gubben Höst, tänk nu målar han björken i gult.

Och med regnmoln in-tvålar han hela skyn så fult.

                      

Se i kinderna nyper han blommor och allt.

Under tröjorna kryper han och det blåser kallt.

   

I vår hage spatserar han och plockar blad.

Men små svampar planterar han på sin promenad.

Gubben Höst går ut med spaden. Han tänker gräva bort all snö från marken där man går för att det inte ska bli för djupt. Han börjar gräva… och då hittar han en skatt!

Pengar, godis och chokladbitar. Gubben Höst börjar äta av godiset – det är geléhallon. Det smakar gott. Han äter så mycket att han får ont i magen. Han läggar sig ner för att sova en stund.

Han har sovit en lång stund, då väcks han av sin gamla mormor. Hon säger:

-Vill du följa med mig ut och stampa pölar tills de tar slut?

Sång: Regnpromenad

           1. Vill du följa med mig ut och stampa pölar tills dom tar slut i nya stövlar med långa skaft och sen bjuder jag på saft.

                                                                  

Titta vilket hålligång när vi dansar fram i vår stövelsång

prickig randig och gul och blå, och av stövlar har man två.

refr.1 Vi går på rad i stor parad. Vi har det bra på vår regnpromenad.

2. Vi hoppar, studsar lätt på tå och fångar droppar från himlen grå  

det är så härligt fast man blir våt av att stampa denna låt.

Titta vilket hålligång när vi dansar fram i vår stövelsång

prickig randig och gul och blå, och av stövlar har man två.         

Refr 2 Med stövlar på tycks himlen blå man blir så glad av en regnpromenad

Titta vilket hålligång när vi dansar fram i vår stövelsång prickig randig och gul och blå, och av stövlar har man två.     

Gubben Höst hade sovit så länge att den första snön hunnit tina bort! Efter regnpromenaden med gamla mormor går de till affären för att handla lite mat. Potatis, korv, buljong, morötter och lök. De tänker göra en korvsoppa. De köper även en burk med kattmat till Gubben Hösts katt Tusse.

De betalar och sen tänker de gå hem och laga maten. På vägen hem går de först in i en traktoraffär och sen tänker de ta genvägen genom skogen hem. I skogen hittar de en massa champinjoner!

Sång: Champinjon

Här har jag letat i flera timmar,

nu är jag så trött så jag tror att jag svimmar,

och massor av barr har jag fått i skon,

men i korgen finns bara en champinjon.

Mormor vänder sig mot Gubben Höst och säger:

”Champinjoner! Vad bra! De kan vi äta upp. Hoppas vi har med oss en korg.” De börjar plocka champinjonerna. Till slut har de korgen full.

Då knakar det i buskarna, och en stor björn kommer fram! Den är svart och brun och stor som en elefant, med vassa klor.

Mormor och Gubben Höst vill inte bli uppätna, de blir rädda. De gömmer sig i skogen bakom ett träd. Men björnen har bra luktsinne och nosar upp mormor och Gubben Höst igen. De blir så rädda att de springer vilse!

Sång: Vilsesången

Stopp stanna vad gör jag nu? Stopp stanna vad gör jag nu? Stopp stanna vad gör jag nu för att komma hem till värmen igen?

Jag kramar ett träd och jag visar var jag är. Stannar kvar på samma plats och jag bygger en koja när det blir mörkt och kallt.

Stopp stanna vad gör jag nu? Stopp stanna vad gör jag nu? Stopp stanna vad gör jag nu för att komma hem till värmen igen?

Jag kramar ett träd och jag visar var jag är och jag sjunger denna sång för att hålla mig i gång.

Stopp stanna nu!

När de slutat springa känner de inte igen sig längre. De ser en massa blåbär och hallon – och en bäck. Bären är på andra sidan bäcken…

De letar reda på lite pinnar och lägger som en bro över bäcken. De knyter fast pinnarna ordentligt. De går ut på bron – den håller – snart är de på andra sidan.

De börjar plocka lite blåbär och hallon. Det smakar gott. De plockar lite extra bär och lägger i en korg som de gjort, för att ta med sig hem och göra en paj.

De bygger en liten koja för att hålla värmen nu när kvällen närmar sig. När de sen sitter i kojan och tittar ut ser de ett ögonljus!

Sång: Ögonljus

 Här sitter jag vid tjärnen och hör på skogens sus och där på andra sidan ser jag ett ögonljus.

Hon växer ensam på sin stjälk, hon är så vit och fin,

                                                                        

och förr i tiden trodde man att hon var medicin, en nyttig växt som kunde göra sjuka ögon friska, och ögonljus blev hennes namn, det hör jag skogen viska.

  

De sitter en stund och tittar på det vackra ögonljuset. Sen tänder de ett eget ljus för att hålla värmen. De tänder också en brasa för att bli extra varma. De tänker att de ska skriva en dikt. Mormor har som tur är papper och penna i fickan. De skriver en dikt om julen. Den går så här:

”Julen är bra.

Man kan göra snögubbar och snöbollar.

Man kan åka madrass, skridskor och pulka.”

Precis när de skrivit klart dikten tittar de ut genom fönstret i kojan och ser åtta älgar!

Sång: Glada älgar

Här va´de´hi och här va´de´hå,

här va´de´glada älgar.

Här va´de´hi och här va´de´hå,

här va´de´glada älgar.

Hum hum hum, hum hum hum,

hum hum hum, hum hum hum!

Hum hum hum, hum hum hum,

hum hum hum hum hum!

Här va´de´hi och här va´de´hå,

här va´de´glada älgar.

Här va´de´hi och här va´de´hå

här va´de´glada älgar.

Älgarna är bruna med svarta hovar och stora vassa horn. Mormor och Gubben Höst blir rädda. Men älgarna blir snälla när mormor och Gubben Höst ger hallon och blåbär till älgarna. Den minsta älgen säger:

”Tack! Vi har lite bråttom, men ni hinner rida på oss om ni vill!”

Det vill de. Ridturen går bra. De rider 3 km tills de kommer fram till en å. Över ån går en bro och på andra sidan bron ligger stan. Men älgarna kan inte gå över – de är för tunga!

Som hejdå till mormor och Gubben Höst sjunger älgarna en sång:

Sång: Hej och hå

Hej och hå, sjung du-be-di-du. Det gungar och det svänger för här kommer vi nu.

Hej och hå sjung du-bi-di-du. Det gungar och det svänger för här kommer vi nu.

Sätt dig nu till rätta, för nu sätter vi igång. Du-bi-du-bi-du-bi-di-du.

Vi börjar ganska enkelt med en svängig liten sång. Du-bi- du-bi-di-du.

Mormor och Gubben Höst går över bron. Nu är de nära hemma, bara en liten bit till att gå. De är lyckliga och dabar.

När de kommer hem steker de champinjonerna och äter dem till middag. De gör en hallon och blåbärspaj till efterrätt.

Efter middagen märker de att det är en liten gris i köket! Den är tjock och fet – och så tjock att den inte ens orkar gå! Den är så tjock eftersom den har kultingar i sin mage.

De tänker att de ska gå med grisen till en bondgård. När de öppnar ytterdörren märker de att det börjat snöa!

Sång: Nej, se det snöar

1.Ja se det snöar, ja, se det snöar, det var väl roligt, hurra!

Nu blir det vinter, nu blir det vinter Som vi har önskat, hurra!

Då tar vi kälkarna fram och vantarna på,    

och sen vi åker i backen, hej, vad det ska gå!

2.Och fram med skidan, och fram med skidan, och sen på backarna opp!

Vi står på näsan, vi står på näsan, ibland när vi gör ett hopp.

Men inte lipar vi, nej, det gör ingenting, om man i drivan den mjuka ett tag rullar kring

Gubben Höst och mormor sätter på sig skidorna. Grisen sätter de på en pulka så den får åka.

När de är nästan framme på bondgården hör de hur det låter ”-nöff nöff nöff” från pulkan.

När de tittar i pulkan ser de att grisen fått sina kultingar! Tre stycken. En rosa, en rosa med svarta fläckar och en helsvart.

De åker vidare mot bondgården, och där träffar de bonden. Som tack för grisarna får de tre pepparkaksgubbar.

Sång: Tre pepparkaksgubbar

Vi komma, vi komma från Pepparkakeland

och vägen vi vandrat tillsammans hand i hand.

Så bruna, så bruna vi äro alla tre,

korinter till ögon och hattarna på sne’.

Tre gubbar, tre gubbar från Pepparkakeland,

till julen, till julen vi komma hand i hand.

Men tomten och bocken vi lämnat vid vår spis,

de ville inte resa från vår pepparkakegris.

Gubben Höst och mormor äter upp pepparkakorna och börjar sen åka skidor hemåt igen. Pulkan lämnar de hos bonden.

På vägen hem träffar de jultomten. Jultomten har långt vitt skägg, mustasch och en röd luva. Med sig har han en stor hund som heter Rudolf och har en röd nos. Det är Rudolf som drar släden med 3 ton julklappar och en polkagris på.

”Ho Ho Ho” säger tomten. ”Finns det några snälla gummor och gubbar här?”

Mormor och Gubben Höst är ju jättesnälla så de får julklappar av tomten.

Långt bort i fjärran ser de älgarna - som vinkar Hejdå!!

Sång: 123.. nu är sagan slut.