Heddas mammas pojkvän är inte snäll. Han är en sån som slår Heddas mamma. Fast nu - äntligen - verkar mamma ha förstått att det är fel. Nu är de på väg. På flykt.
För att komma undan medan han flyttar ut ur lägenheten beger den lilla familjen sig till Heddas mormor. Mammans föräldrahem. Långt ut i ingenstans, där inte ens mobilen har täckning. Till byn Glömskan. Bara fram till midsommar är det sagt. Bara 11 dagar.
Först segar sig tiden fram för Hedda. Hon har inget att göra och ingen att vara med. Men så träffar hon en kille i hennes ålder på affären. Hedda kommer på honom med att stjäla och när hon sen är på väg hem konfronterar han henne. Och stjäl hennes mobil och pengar. Hedda blir ursinnig och följer efter. Det visar sig att killen bor ensam i ett fallfärdigt ödetorp mitt ute i skogen.
Tiden segar sig fram. Ända tills det som inte får hända händer. Hennes lillebror försvinner. Spårlöst. Folk från byn går skallgång, polishelikoptrar söker från himlen, mamma och mormor är ute varje natt. Men ingen hittar något.
sidan 54-56
""Tänk om han inte gör det då?" sa hon ilsket när hon kom ikapp honom.
"Tänk om det går runt värsta galningen här som har kidnappat honom eller något?"
"Den enda som är galen på det här stället är du", sa Simon medan han obehindrat rörde sig framåt. "Jag?" fräste Hedda. "Jag kom ju hit för att titta till dig."
"Och nu har du gjort det."
"Förresten kanske det är du som är galen", fortsatte hon medan hon klättrade över ett gammalt nedfallet träd, "du kanske till och med vet vad som hänt honom."
"Varför skulle jag veta det?"
"Därför att du hotade mig när jag följde efter dig den där gången! Du sa att någonting skulle kunna hända mig så länge jag var i skogen."
"Det sa jag bara för att du skulle hålla dig borta fattar du väl!"
"Varför det?"
"För att jag vill vara ifred!" sa han. "Jag skiter i dig och din brorsa. Han får skylla sig själv om han är så dum att han ger sig ut i de här skogarna fast han inte hittar."
En stor och mörk tjärn bredde ut sig framför dem. Simon fortsatte med Hedda efter sig ner mot en liten flytbrygga som låg i vassen.
"Min brorsa är inte dum i huvudet!" fräste hon.
"Du sa det själv ju", sa Simon, "du klagade på att han var jobbig."
"Det betyder inte att han är dum i huvudet!" skrek Hedda så det ekade ut över svartvattnet.
"Det är en märklig sommar vi har i år."
Hedda och Simon ryckte till. Snett bakom dem stod en skäggig gubbe med kniv i bältet och lutade sig mot en vandringskäpp.
"Det finns de som säger att när norrskenet brinner på det där viset så har vi krig att vänta."
"Det här landet har inte legat i krig på flera hundra år", muttrade Simon och kastade ut betet.
"Det finns både stora och små krig att utkämpa här i livet", fortsatte gubben medan han spejade bort mot horisonten. "Det behövs inte nödvändigtvis handla om bomber och granater."
Hedda tittade på kniven som hängde i bältet på honom. "Vi borde nog gå hem nu", sa hon dämpat. Simon såg irriterat mot henne. "Vadå vi?"
Hedda skrek till när en kråka plötsligt susade förbi hennes huvud och slog sig ner på gubbens axel. "Jag undrade just vart du hade tagit vägen", sa gubben medan han plockade upp en bit korv ur fickan och gav till fågeln. Kråkan var märkt med en smal silverring om ena foten.
"Är den tam?" frågade Hedda.
"Hon tillhör det vilda", sa gubben, "men hon är också min budbärare. Hon finns överallt och iakttar allt och sedan rapporterar hon till mig."
"Som vadå?" frågade Hedda skeptiskt.
"Som att ett litet barn har försvunnit här i skogarna", sa gubben allvarligt, "men det vet du redan, och nu undrar du vad som hänt honom."
Det var något i gubbens blick. Hur han tittade på henne. Som om han visste precis vem hon var och var hon kom ifrån även om de aldrig hade setts förut."
Den lilla gubben vet något. Det är helt klart. Men vad?
I sin jakt på att hitta sin lillebror stöter Hedda på alla möjliga hinder. Och omöjliga. Såna som hon inte ens trodde fanns... Mytologiska väsen som hon bara hört som sagor när hon var barn.
Och vad vet mormor? Hon verkar veta mer än hon antyder... Och Simon? Vem är han egentligen? Och hur kan hans föräldrar tillåta att han bor ensam ute i skogen i ett fallfärdigt torp?
En riktigt spännande och fascinerande historia. Kunde inte släppa den ifrån mig utan sträckläste ut den... En historia som väver ihop nutid och mytologiska väsen på ett spännande sätt. För vad kan vi vara säkra på finns - eller inte finns - egentligen??
Rysare, skräck, spöken för mellanstadiet. Men skulle även kunna vara svårt och sorgligt...
Utgiven av Berghs förlag.
/Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar