Det närmar sig sommarlov. Trist tycker Saga, som har en mamma som måste jobba extra i Norge för att kunna klara ekonomin. Saga kommer istället att få bo hos sin farfar Alvar. Som är en skräckboksförfattare. Men vad värre är - hon känner honom inte! De har bara träffats några gånger under Sagas uppväxt. Men det värsta måste väl ändå vara att han bor i Svartbäcken. En håla långt ute i ingenstans där ingen verkar vilja bo. Och där ska alltså Saga tillbringa sitt sommarlov.
Efter en lång tågresa är hon så äntligen framme. Alvar har lovat att hämta - men han är inte där. När Saga väntat en stund kommer en tant fram och säger att Alvar fått förhinder och att hon ska köra Saga till hans hus. Tanten har inte tid att följa med in, utan hon släpper av Saga utanför och kör sen iväg. Nu står hon här. Långt hemifrån, ensam, blöt av regnet - och dessutom kissnödig. Hon bestämmer sig för att leta rätt på en toalett. Men hamnar i Alvars arbetsrum.
sidan 22-23
"Mitt på skrivbordet stod en skrivmaskin. Var det på den Alvars böcker kom till? Tänk att det fanns folk som skrev på skrivmaskin fortfarande.
Bredvid skrivmaskinen låg ett svart-vitt fotografi på en pojke, och jag lutade mig nyfiket fram och tog upp det. Kunde det vara en bild av pappa? Men nej, kläderna var väldigt ålderdomliga: pojken på fotot hade skärmmössa och kortbyxor med hängslen. Runt halsen hade han en lapp i ett snöre. Bredvid honom stod en resväska och i handen höll han något som såg ut som en nalle, eller en leksakshund var det nog förresten.
Pojken tittade in i kameran, och hans ansiktsuttryck... det var något skevt med det. Han log svagt, men ögonen var svarta som tusch. Svarta av förtvivlan. Mitt hjärta började slå fortare. Pojken på bilden kändes konstigt bekant. Men samtidigt obehagligt, ja kuslig på ett sätt som fick mig att hastigt släppa bilden, nästan som om jag bränt mig på den.
Det rasslade i låset och ytterdörren öppnades. Någon klev in i hallen med tunga steg, harklade sig och hostade."
I all hast råkar Saga stoppa på sig fotografiet. Det ligger nu på hennes rum. Och på natten drömmer hon mardrömmar om det.
Sagas vill verkligen inte vara hos sin farfar. Och farfar Alvar verkar heller inte vilja att Saga ska vara där. Han är hela tiden upptagen och vill att Saga ska sköta sig själv. Efter att ha varit och badat en dag hamnar hon vid den gamla fabriken, som är stängd (som det mesta här i Svartbäcken) och väntar nu på att rivas.
Där träffar hon Teo, som tillsammans med sin pappa försörjer sig på att fota gamla övergivna hus och andra spännande ställen. De blir vänner, och när Teo berättar att de ska till det gamla Sanatoriet och fota frågar Saga om hon får följa med. Det får hon!
På natten drömmer hon fler mardrömmar. Och när de väl är inne på Sanatoriet märker Saga att det är om det hon drömt! Tillsammans med Teo bestämmer de sig att ta reda på mer om det gamla fotografiet, Sanatoriet och varför Saga drömmer som hon gör. För något har hänt. Något kusligt. Något som nu vill upp till ytan...
En spännande rysare förlagd med historiska tillbakablickar. Krigsbarn, föräldralösa barn och barnhem. Och så ett Sanatorium på det...
Rysare skräck spöken för mellanstadiet. Utgiven av Hippo bokförlag.
/Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar