Första delen i serien Feralerna handlar om Kråkviskaren Caw som bor i den stora staden Blackstone. Tidigare var Blackstone som vilken stad som helst, men under en sommar för 8 år sen svepte en brottsvåg genom staden. Stadsdelar sattes i brand, folk överfölls och mördades. Staden håller fortfarande på och återhämtar sig efter den mörka tiden.
Det är också i 8 år som Caw bott med kråkorna. När han var 5 år slängde hans mamma ut honom genom fönstret. Det var tur att kråkorna fanns där och fångade upp honom... för ända sen dess har Caw varit föräldralös. Kråkorna har blivit hans nya familj och han pratar med dem och behandlar dem som vilka familjemedlemmar som helst. De bor tillsammans i ett stort kråkbo högt upp i ett träd i en stängd park som ingen besöker längre.
I närheten av deras kråkbo finns ett fängelse och i huset bredvid bor fängelsechefen med sin fru och dotter. Caw brukar stå och titta in genom fönstret och minnas sin trygga barndom och familjelivet - som det såg ut innan mamman kastade ut honom... Nästan varje natt har Caw mardrömmar om den kvällen för åtta år sen - när hans föräldrar inte längre ville ha honom. Kråkorna vid hans sida har kommit och gått sen dess, endast en har alltid stannat kvar. Den stumma, blinda och vitfjädrade Milky.
En dag rymmer tre fångar från fängelset. Fångarna satt inne för bland annat mord, rån och kidnappning och dömdes den där mörka sommaren för 8 år sen...
sidan 31-32
"Jawbone slängde pistolen bakom sig. "Jag har aldrig tyckt om skjutvapen", sa han. "De dödar för snabbt."
Han sträckte fram ena handen, slöt fingrarna om mr Strickhams hals och lyfte upp honom från marken. Fängelsedirektören sprattlade med benen och blev först röd, sedan blåaktig i ansiktet.
Det knöt sig i magen på Caw. Även om det var långt till marken trodde han att han kunde ta sig ner ganska kvickt med bara ett par språng, men sedan? Han svalde hårt och svängde ett ben över kanten.
Sedan hördes en ny röst.
"Släpp honom!"
En liten gestalt gled ut ur skuggorna vid ingången till gränden. Caw drog efter andan. Det var Lydia - flickan från huset! Hon var fortfarande klädd i pyjamas och morgonrock, och snörena på en av hennes tennisskor hade gått upp.
Hur hade Caw kunnat missa att hon följt efter sin pappa? Mr Strickham vred sig i Jawbones dödsgrepp med ansiktet förvrängt i en ohygglig grimas. Jawbone flinade och slängde honom ifrån sig som om han varit en trasdocka. Mr Strickham slog in i en av soptunnorna och landade i en hög på marken.
"Lydia?" kraxade han och lyckades häva sig upp på ena knäet. "Herregud, nej."
Jawbone måttade en spark mot mr Strickhams mage och han vek sig dubbel med ett stön.
"Pappa!" skrek Lydia och sprang mot honom. Jawbone sträckte sig efter henne, tog tag i hennes hår och drog henne mot sig. Hennes ansikte förvreds av smärta.
"Släpp mig!" tjöt hon och klösta hans arm.
"Nu!" viskade Caw till kråkorna. "På honom!""
Caw lyckas rädda de båda och Lydia och han blir snart vänner - trots kråkornas protester. Lydia får också Caw att förstå att det är ovanligt att kunna prata med kråkor och med hennes hjälp får de fram att han är en feral. En person som kan kommunicera med och kontrollera ett visst sorts djur - och att Caws djur är kråkor.
Runt omkring i staden finns det fler feraler. Och alla är inte goda... och efter ett missförstånd kidnappas Lydia av onda feraler och Caw känner att det är hans fel. Nu gäller det för de goda feralerna att samarbeta och ta upp kampen mot de onda. Men hur ska Caw hinna lära sig sina nya förmågor? Han har ju precis fått reda på att han är en feral - och nu ligger mycket på hans axlar! Hela världens existens faktiskt...
En spännande ny serie där det här är första delen av tre, skriven av pseudonym Jacob Grey. Den är riktigt välskriven och allt hänger ihop - till och med kråkan Milkys vita fjädrar får sin förklaring...
Magi & fantasi för mellanstadiet. Utgiven av B Wahlströms förlag.
/Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar