Siri, 10 år, och hennes syster Miki, 7 år, bor i Ishavet på ön Blåvik. De bor tillsammans med sin gamle far i ett litet hus. Boken börjar med att de båda barnen ligger och ska sova, och Miki ber sin storasyster berätta sagan om Vithuvud...
sidan 12-13
"Det finns en man som använder barn som om de vore djur. Och inuti den mannen, på den platsen där andra människor har själen, där är det lika tomt och kallt som i en isgrotta."
"Han är den kallaste människa som finns", sa Miki.
Hon kunde aldrig låta bli att hjälpa till med berättandet och egentligen så kunde hon alltihopa lika bra som jag. "Ja, den kallaste människa du kan tänka dig", sa jag.
"Han är piratkapten, förstår du. Och hans hår är lika vitt som snö, och det är långt, räcker ända ner till midjan, men han har det i en knut, precis som fina damer brukar ha."
"Varför?"
"För att han inte vill att håret ska frysa och gå av. Och den som tar värvning hos Vithuvud och blir hans pirat, den blir rik. Så ofattbart rik, och vet du varför?"
"För att Vithuvud låter sin besättning behålla allt byte själv."
"Ja. Allt guld och silver och allt järn, och alla pälsar och pengaskrin och annat som är dyrbart, det får piraterna dela på själva. Vithuvud vill inte ha något. Det enda han vill ha..."
Jag kände en ilning gå genom magen, det gjorde jag alltid när jag kom till den här biten av berättelsen. "Det enda han vill ha är barn. Små magra barn, ju mindre, desto bättre. Och så fort piraterna har fått fatt i ett sånt där litet barn så kastar de det i lastutrymmet på sitt skepp."
Så börjar berättelsen.
Det är november och vintern nalkas fort. En morgon bestämmer sig Siri och Miki får att åka ut till en av de små öarna som ligger i närheten, och som familjen äger, för att plocka lite bär inför vintern. Deras far är gammal och orkar inte mycket, så han får vara kvar hemma.
När de väl är på ön visar det sig vara ont om bär. Efter att ha plockat en hel förmiddag och inte fått ihop mer än ett par nävar ber Siri sin syster att gå på andra sidan ön för att se om hon kan hitta mer där. Miki tvekar, men går till slut iväg.
Efter ett tag hör Siri ett skrik från andra sidan ön, och när hon kommit fram ser hon en eka med fyra män som håller fast Miki. Ekan ror rakt mot ett stort skepp. Ett piratskepp! Piraterna har tagit hennes syster - och den som piraterna tar anses vara borta. Den finns inte mer...
Siri kan inte acceptera att hennes syster är borta. För att ställa allt till rätta beslutar hon att söka upp Vithuvuds ö och befria sin syster. Det visar sig bli en lång och farlig resa kantad av kyla, vitvargar, pirater och, som tur är, en och annan vän också..
En fantastiskt fin bok. Jag kom på mig med att jämföra med Dan Browns böcker - "pulshöjande spänningsromaner" - då även den huvudrollskaraktären utsätts för den ena prövningen efter den andra. Hur mycket kan de råka ut för egentligen?
Jag fängslades direkt av Siris och hennes lillasysters öde, och undrade hur det skulle gå. Fast man från början vet att det går bra - eftersom boken börjar med att Siri berättar historien för sin syster. Men ändå! Hur ska det gå??
Ett äventyr som passar utmärkt till högläsnings för låg och mellanstadiets elever.
Utgiven av Natur & Kultur.
/Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar