Callum Hunt, eller bara Call som han kallas, bor med sin pappa som en gång i tiden var en stor magiker. Pappan avskyr numera han allt vad magi är och ägnar sig istället åt sin antikaffär. Han älskar att ta hand om gamla trasig saker och få dem att se nya och fina ut. Den gamla Rolls-Roycen som han kör fungerar till exempel utmärkt.
Men en sak som han inte lyckats fixa är Calls ben. Call bröt det när han var liten och nu haltar han och har ständigt ont i det. Vad som hände vet han inte riktigt. Eftersom hans pappa, Alastair, vägrar prata om magi så vägrar han också berätta vad som hänt... och det som hände var ohyggligt hemskt.
Under en strid mellan goda och onda magiker hade magiker som var gamla, sjuka, skadade eller var mödrar till små barn gömts undan på en av jordens mest otillgängliga platser. Bland dem fanns Alastairs hustru och nyfödda son. När Alastair efter krigets till slut kommer fram till platsen där hans nära och kära ska vara möts han av liken av åldriga mästare, vänners och bekantas barn och trollkarlar som sårats i tidigare strider. Alla döda. Alla utom ett barn...
sidan 11-12
"Ett skrik fick honom att sno runt. I denna grotta full av död och tystnad hördes ett skrik. Ett barn. Han vände sig om och letade frenetiskt efter källan till den tunna gråten. Ljudet verkade komma från en punkt närmare grottmynningen.
Han störtade tillbaka samma väg han kommit och snavade över kroppar, en del stelfrusna som statyer - tills han plötsligt fick syn på ett annat välbekant ansikte mitt i blodbadet. Decklan. Sarahs bror, som sårats i den senaste striden. Han tycktes ha kvävts till döds genom ett osedvanligt grymt bruk av luftmagi: han var blå i ansiktet och ögonen var blodsprängda.
Ena armen låg slängd ut åt sidan och precis under den, skyddad från det iskalla grottgolvet av en vävd filt, låg Alastairs lilla son. Medan Alastair häpet stirrade öppnade pojken munnen och gav ifrån sig ännu ett tunt, gnyende skrik. Som i trans, skakande av lättnad, böjde sig Alastair ner och lyfte upp sitt barn.
Pojken tittade på honom med uppspärrade grå ögon och öppnade munnen för att skrika igen. När filten föll åt sidan förstod Alastair varför. Spädbarnets vänstra ben hängde i en hemsk vinkel, som en avbruten trädgren. Alastair försökte frammana jordmagi för att hela pojken men hade bara krafter kvar så det räckte till att lindra smärtan.
Med bultande hjärta svepte han åter in pojken hårt i filten och tog sig tillbaka genom grottan till den plats där Sarah låg. Han höll barnet som om hon kunde se det och föll på knä bredvid kroppen. "Sarah", viskade han med rösten tjock av gråt. "Jag ska berätta för honom hur du dog för att ge honom skydd. Jag ska uppfostra honom till att minnas hur modig du var."
Hennes ögon stirrade tomma och bleka tillbaka på honom. Han höll barnet tätare intill kroppen och sträckte sig fram för att ta Semiramis ur hennes hand. Då såg han att det fanns egendomliga märken i isen intill knivbladet, som om hon hade klöst i den medan hon dog. Men märkena såg för genomtänkte ut för det.
När han böjde sig närmare insåg han att det var ord - ord som hans hustru hade ritat in i grottans is med sina allra sista krafter. När han läste dem kändes det som att få två hårda slag i magen.
DÖDA BARNET"
Efter det avskyr Alastair all magi och han har bland annat berättat för Call att trollkarlar är monster som stjäl barn från deras familjer. Barn som de sedan utför experiment på. Han har också sagt att det är på grund av trollkarlarna som hans mamma är död.
Magisk förmåga finns i en del familjer, inte nödvändigtvis hos alla i familjen, men nu har det visat sig att även Call har en magisk förmåga. Nu när han är 12 år är han kallad för göra inträdesprov till skolan för magiker. Hans pappa har berättat hur han ska göra för att misslyckas på proven så han inte ska behöva gå på skolan. Och hur svårt ska det vara att misslyckas??
Och misslyckas, det gör han - men blir antagen ändå!! Men hur farligt kan det egentligen vara med lite magi? Ett år går ju så fort... han borde snart vara hemma igen. Välbehållen...
En fascinerande berättelse, om trollkarlar, god och ond magi. Fast, egentligen, hur fascinerande kan det vara, jag menar, det finns ju rätt många berättelser att välja på... fast den här har faktiskt ett annorlunda slut. Ett slut som gör att man får tänka till ett varv extra för att få det att gå ihop... och längta till nästa del!
Magi och fantasi för mellanstadiet. Utgiven av Bonnier Carlsen förlag.
/Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar