Djupt inne under berget finns en stad nästan ingen människa vet om. Hallahem. Där bor vitterfolket -ett folk som i mångt och mycket liknar människorna. Men även ett folk som nästan har överjordiska krafter: de kan springa fort, hoppa högt, se bra i mörker, talar ett främmande språk - men förstår ändå människornas språk...
Från början bodde vitterfolket och människorna sida vid sida. Men så hände något, och vitterfolket drevs undan. För att överleva flydde de ner under berget och har sen dess bott där i väntan på att människornas ondska och ilska mot dem ska försvinna.
Men nu hotas hela staden, ja faktiskt hela berget. Människorna har bestämt att det ska göras en gruva där för att leta efter malm. Boken börjar 12 år tillbaka i tiden, då vi får följa en mamma som byter bort sin lilla flicka:
sidan 5
"Hon sitter gömd i skogsbrynet och ser dem komma. Det är en varm sommardag. Solen speglar sig i tjärnen och lyser upp stigen där de går. Paret stannar vid den lilla stenstranden och lyfter av sig packningen. Kvinnan jollrar och vyssar ett lite bylte på magen, gungar det fram och tillbaka för att lugna.
Precis som jag brukar göra, tänker hon och tittar ner på sitt eget lilla bylte som ligger i blåbärsriset bredvid. Hennes dotter sover tryggt, ovetande om det öde som väntar.
Paret vid stranden har tagit av sig kläderna och är på väg ut i det svalkande vattnet. De har varit här förut, de känner väl till den här skogen och de vet att barnet som precis somnat ligger säkert i sin provisoriska säng på stranden.
Hon har sett dem förr, följt efter dem på deras skogspromenader. Det hon måste göra känns fruktansvärt. Det knyter sig i magen när hon tänker på det. Men hon känner igen sig i kvinnan. De är kanske inte så olika ändå. Hon ser ingen ondska i henne och kan bara hoppas att hon har valt rätt.
Paret simmar längre ut och pratar tyst med varandra. Det är nu det måste ske. Varsamt lyfter hon upp det sovande barnet och smyger fram till stranden. Med tårar i ögonen kysser hon sin flicka på pannan. Nynnar lågt på den visa hon sjungit för henne sedan födseln, samma som hennes mor sjöng för henne när hon var liten.
Hon viskar ett sista förlåt innan hon lägger ner sin dotter på stranden och i stället tar med sig det andra barnet. Hon försvinner tillbaka in i skogen lika ljudlöst som hon kom."
Sen får vi följa de båda barnen när de växer upp. Tilda hos människorna och Torun bland vittrorna i berget. Båda barnen känner att de inte passar in, att de inte är som sina kompisar. Men ingen av dem anar varför! Tills staden under berget, Hallahem, hotas av att förstöras av människorna. Då tvingas vittrorna kontakta Tilda - som bor hon människorna - för att be om hjälp. Det är bara hon som nu kan människornas språk, seder och bruk. Det är bara hon som kan rädda staden under berget... och det är bråttom, för maskinerna som ska borra i berget står redo!
Vi är förmodligen många som på ett eller annat sätt kommit i kontakt med de gamla sagorna och skrönorna om vittra, näcken och skogsfrun. Om troll som byter ut sina barn mot ett människobarn. Därför var det roligt att få läsa en bok som bygger vidare på det här utbytet - där ett barn byts ut mot ett annat. Att få följa de båda barnen i deras uppväxt - som skiljer sig markant från varandra. Hur de sen får träffas och varför de från första början blev utbytta.
Om du blev utbytt, skulle du vilja komma tillbaka till din biologiska familj eller skulle du stanna kvar? Svår fråga... mycket svår! Läs boken och se hur Tilda och Torun tänker!
Staden under berget är första delen i trilogin om Hallahem. Del två heter Sveket vid sjön och den sista och avslutande delen Striden i skogen.
Magi och fantasi för mellanstadiet, utgiven av Hoi förlag.
/Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar