Henrietta har tillsammans med sin mamma flyttat till en lägenhet i stan. Hennes pappa blev helt plötsligt kär i någon annan och ville inte bo med dem längre.
Det är svårt att komma ny i klassen och inte känna någon. Det är svårt när det inte bor några barn i huset som hon kan leka med. Det är också svårt när mamma måste jobba så mycket. Då vill mamma att hon ska vara hos gamla tant Ellen som bor på nedre botten och passa på och göra läxorna där... det är tur att det åtminstone finns en god granne säger hon. Då tänker Henrietta på herr Wallgren istället.
Herr Wallgren träffade Henrietta av en slump, en kväll när hon tappat bort sina nycklar. Mamma jobbade och hon kunde inte komma in. Då kom herr Wallgren och släppte in henne och lät henne ringa mamma från sin lägenhet. När mamma tror att Henrietta är hos tant Ellen smiter hon istället in till herr Wallgren. Där sitter hon och gör sina läxor i lugn och ro och slipper känna sig så ensam en stund.
Det finns gamla gungor som står på gården till huset där Henrietta och hennes mamma flyttat in. Sven, som är den som hyrt ut lägenheten till dem, varnade Henrietta för gungorna första gången de träffades: Akta dig får att gunga på de där gungorna som finns därute på gården! De där gungorna är farliga. Farliga! Glöm aldrig det!
En kväll när Henrietta står vid fönstret och tittar ut ser hon en flicka där nere.
sidan 31-32
"Hon går bort till fönstret. Det drar kallt och hon knäpper knapparna i flanellpyjamasen. Gården är alldeles vit av snö. Men så plötsligt ser hon. Det är någon som rör sig mitt i allt det vita! En liten flicka med tunna flätor och röd toppluva.
Det är första gången Henrietta ser ett barn på gården. Kanske är flickan ett barnbarn till någon i huset? Men vad gör hon ute så här sent? Flickan går långsamt fram till en av gungorna och drar med handen genom lagret av snö som ligger ovanpå. Borstar noggrant bort allt innan hon sätter sig. Sedan skjuter hon ifrån med fötterna och tar fart.
-Nej! Henrietta ropar till. Flickan tänker gunga! Henrietta tänker på Svens allvarliga blick när han varnade henne för gungorna. De är farliga, glöm aldrig det! så var det han sa.
Hon knackar på rutan och viftar med händerna samtidigt som hon tittar runt på gården. Finns det ingen vuxen där? Flickan gungar högre och högre. Gungan försvinner utom synhåll, men svänger snart tillbaka igen in under eken. Henrietta försöker få upp fönstret för att ropa åt flickan att genast sluta. Hon drar och sliter i haspen, men fönstret verkar ha frusit fast."
Henrietta känner sig ensam - men är hon verkligen ensam? Vem är den lilla flickan som Henrietta kan se från sitt fönster ibland? Och en dag får hon en lapp i skolan där det står "Jag har dina nycklar" från En Hemlig vän. Vem kan det vara? Vem kallar henne sin hemliga vän?
En fin liten bok som också passar bra som högläsning. Historien vävs successivt ihop och jag tror den kan fascinera både stora och små.
Kompisar skola familjen för mellanstadiet. Utgiven av Bonnier Carlsen förlag.
/Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar