Torsten, eller Totte som alla säger, bor i Stockholm. I en vanlig lägenhet tillsammans med sin mamma och pappa. Eller, det är mest Totte som är hemma. Mamma och pappa jobbar. Totte fördriver tiden genom att bland annat titta på TV. En dag, när han har feber, fastnar han i ett doktorsprogram, där doktorn är en världsberömd expert.
Doktorn pekar på Totte och förklarar med allvarlig röst att det finna inget att göra. Kanske har du feber och det är bara början... och efter två veckor dör man.
sidan 18-19
"Många läkarprogram rann liksom bara förbi, fulla av ryggont, åderbråck, vattkoppor, stress, brutna armar, tarmvred... Men ett var speciellt. Det där som handlade om honom. Tur att Totte inte missade det. Eller otur.
Fivvö, hade den vita snigeldoktorn sagt. Feber. Det är så det börjar, med hög feber. Den sjuke känner sig trött också. Och håglös, fast den inte kommit i puberteten. Tv:n visade röda, slemmiga bollar som pulserade och växte, fyllde rutan.
-Tumörer, sa doktorn. Man skulle kolla om man hade en knöl, typ i ljumsken. Knölen kunde vara en tumör, en livsfarlig cancertumör... Totte flyttade sig närmare tv:n. En knöl i ljumsken...?
Nu kom det en unge, en snorig men rätt normal och alldeles levande som skuttade omkring som vem som helst och skrattade. Sedan låg den plötsligt i en sjukhussäng med dropp. Som morfar. Den ungen hade dött efter bara två veckor och man fick se hur mamman grät ögonen ur sig på begravningen.
-En lömsk sjukdom, sa doktorn. Ungen hade haft lockigt hår och röda kinder. Röda av feber. Och knöl. -Det finns inget att göra, sa doktorn. Trots intensiv forskning på området. Sjukdomsförloppet går snabbt. Nästa vecka ska vi tala om ulcerös kolit. Doktorn stirrade på Totte med sina röda ögon, vinkade sakta med sin snigeltass. Slut för i dag, dags för reklam."
Totte hittar en knöl och efter det han hört doktorn säga beslutar han sig för att han har cancer och bara två veckor kvar att leva. Han letar upp ett måttband som han börjar klippa av 10 centimeter per dag från, och när måttbandet är slut ska han dö.
Men det är ju så mycket som han vill hinna med innan han dör. Och nu vågar han också göra saker som han förut varit för feg för. Han börjar till exempel säga ifrån när mobbarna Kurt och Filip är elaka, han säger också till gympaläraren att han vill vara med på fotbollen, inte bara gå på promenad som resten-gänget tvingas göra. Resten, är de som blir kvar när de duktiga valt sina lag.
Att ha kort tid kvar att leva är inte så enkelt. Lite stressigt är det allt. Och dessutom får han en hund av sina föräldrar - som sällskap när de måste jobba sent. Och vad gör man egentligen av sina sista decimetrar innan man dör? Rullskridskor skulle han vilja prova...
Totte säger inget till sina föräldrar. Det är bättre om de inte vet. De skulle ju bli så ledsna annars...
En bra bok som är både rolig och tänkvärd mitt i all tragedi. Och vem kan man egentligen lita på??
Svårt & sorgligt för mellanstadiet.
/Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar