Den lilla skolan har just renoverats under sommaren. Källaren har gjorts om för att få plats med en ny slöjdsal. Under arbetet har det rivits en vägg, och lönnrummet och dess innehåll som hittades bakom väggen har rejält skakat om byggnadsarbetarna. Men ingen säger något...
Efter ett långt och skönt sommarlov är det så dags för barnen att börja skolan igen. För en av dem, Leo, är allt nytt. Han har flyttat ut på landet tillsammans med sina föräldrar. För att börja om. Här är det ingen som vet något om vad som har hänt.
För två andra elever i klassen är allt som vanligt. Natta, som alltid vill göra allt rätt och inte göra någon besviken. Sen är det Teddy, som ser skolan som något nödvändigt ont som han bara måste genomlida för att mamma och pappa ska hålla sig lugna och fortsätta låta honom spela. Datorn och spel är hela hans liv.
Natta får uppdraget av sin lärare att "ta hand om" Leo och lära honom hitta och känna sig välkommen. Natta säger ja av bara farten, det är ju så hon alltid gör. Men under deras rundvandring råkar de hamna nere i källaren - där läraren sagt att de absolut inte får vara på grund av olycksrisken med alla maskiner.
Plötsligt ringer det ut till rast - och nu kan de inte gå upp igen utan att bli upptäckta - så de försöker gömma sig istället... och plötsligt hör de steg i trappan...
sidan 34-35
"Längsmed ena väggen hade Natta sett en plywoodskiva som stod lutad mot en splitterny svarv. Så ljudlöst som möjligt slank hon nu in bakom skivan och ner under svarven. Det var ett bra gömställe. Därifrån hade hon full uppsikt över dörröppningen. Samtidigt svor hon tyst för sig själv.
Enda anledningen till att hon nu satt där nere var att Anders bett henne ta hand om Leo. Du kan väl vara försöka se till att han känner sig hemma, hade han sagt. Du är ju så himla bra på sånt. Natta hade granskat den den blonda osäkra killen. Inombords suckade hon. Visst ville hon att han skulle trivas och komma in i klassen - men varför måste det vara hennes jobb? Det var så typiskt. Så var det jämt. Men mot Anders log hon brett och svarade: Det är klart. Inga problem. Anders hade gett Natta ett tacksamt leende. Det hade känts bra när han klappade henne på axeln. Han tyckte att hon var duktig.
Natta hukade sig. I mörkret hörde hon någon springa hastigt över betonggolvet. Sedan kände hon hur Leo trängde sin in bakom henne. Natta kunde inte protestera utan att ge ljud ifrån sig. Istället kröp hon framåt för att få mer plats. För ett ögonblick fastnade hon med sitt armband i en hake på maskinen men lyckades ta sig loss.
Hennes irritation växte. Hur hjälplös var den här killen egentligen? Hur svårt kunde det vara att hitta ett eget gömställe? Visst var det synd om honom om hans gamla klasskompisar varit taskiga mot honom, men ärligt talat verkade han rätt jobbig.
Silhuetten av personen som kommit nedför trappan stod nu i dörröppningen och tycktes spana in i slöjdsalen. Han trevade över väggen efter en strömbrytare. Natta huttrade till. Hon hade plötsligt börja frysa. Hon kunde inte riktigt förstå varför. Hur kunde det vara så kallt där under svarven när resten av slöjdsalen var varm? Det måste finnas en ventil någonstans.
Hon backade några centimeter mot Leo men stannade hastigt upp när hon kände en isande kyla över ryggen. Leo var kall som ett kylblock. Det var han som fått henne att frysa. Nattas tankar avbröts av en röst:
-Hall? Är det någon här?
Till sin förvåning insåg hon att det var Teddys röst. Vad gjorde han här nere?
Innan hon han svara honom hörde hon ett svagt klingande ljud. Det liksom ekade mellan väggarna, som ett vindspel med snäckskal som slog mot varandra. Men det var inget vindspel. Det tog Natta ett ögonblick innan hon hörde vad det var. Det lät som en liten flicka skrattade. Av någon anledning fick ljudet håret att resa sig i nacken på Natta. Det lät helt enkelt inte verkligt.
Då tändes plötsligt ljuset i slöjdsalen och Natta ryckte ofrivilligt till. Rörelsen fick plywoodskivan att välta och den slog i betonggolvet med en smäll. Sedan blev allt tyst. Det klingande skrattet hade försvunnit.
Under en arbetsbänk på andra sidan salen fick hon syn på Leos förskräckta min. Men hur? Han hade ju just varit bakom henne. Eller? Natta såg sig hastigt om. Luften bakom henne var fortfarande kall men i det smala utrymmet under svarven var det helt tomt."
Det kommer att hända fler konstiga saker i slöjdsalen, och Natta kan inte riktigt släppa det som hände först gången hon var ner. Och hur är det med den ruskiga ramsan som de små barnen sjunger och dansar till, är den verkligen så oskyldig som barnen tror?
Firnbarn trygga, firnbarn trygga
Varför har ni varit stygga?
Firnbarn små, firnbarn små
Döden tar er nog ändå
/Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar