onsdag 16 september 2015

Silverpojken av Kristina Ohlsson

Silverpojken av Kristina Ohlsson


Aladdins mamma och pappa flyttade till Sverige från Turkiet när Aladdin var liten. De har startat en restaurang i ett gammalt vattentorn. Tyvärr har restaurangen börjat gå lite dåligt så ekonomin är inte den bästa. De tvingas därför sälja huset och istället flytta in i vattentornet.

Sen börjar det också försvinna mat från restaurangen, något som såklart inte är bra då det redan finns lite pengar. I samma veva ser Aladdin en pojke i närheten av vattentornet. En pojke som han inte sett förut. Kan det vara den pojken som tar mat från restaurangen?

sidan 6-8
Det var precis när han kom ut genom ytterdörren som han såg pojken. Han stod en bit bort och tittade på Aladdin. Aladdin blev så förvånad att han höll på tappa ryggsäcken som han hade i famnen.
-Hej,sa han automatiskt samtidigt som han gick mot vägen.

Pojken stod bredvid restaurangskylten som pappa satt upp. Det var något konstigt med honom. Trots att det var kallt hade han bara kortbyxor och en stickad tröja på sig. Byxorna var gjorda av ett tjockt tyg som Aladdin tyckte såg stickigt ut. På fötterna hade han knästrumpor och kängor. Svarta kängor i sprucket läder. Tröjan var svart- och vitrandig.

Pojken svarade inte när Aladdin hälsade. Han bara stod där i snön och tittade. Aladdin tvekade. Han kanske borde stanna. Pojken kunde ju behöva hjälp.
-Har du gått vilse? sa Aladdin. Han kände sig fånig.

Hur då "gått vilse"? Pojken såg ut att vara i tolvårsåldern, lika gammal som Aladdin. Då ställde man sig inte i snön och glodde om man gått fel. Pojken svarade fortfarande inte. Istället släppte han Aladdin med blicken och började gå mot tornet. Hans föräldrar kanske satt inne i restaurangen?

Men pojken med kortbyxorna gick inte in genom dörren. Han försvann runt tornet. Aladdin tittade på klockan. Han hade egentligen inte tid att fundera över killen, han var redan sen. Men nyfikenheten var för stor - Aladdin bara måste se vart han tagit vägen.

Snabbt fick han upp väskan på ryggen och rundade tornet. Men han kom inte många meter innan han stannade. Pojken syntes inte till någonstans.
-Hallå? sa Aladdin.
Ingen svarade.
Märkligt.
Villrådig såg han sig omkring. Pojken var som uppslukad av jorden."

I skolan får eleverna i uppgift att skriva om platsen de bor på och Aladdin väljer att skriva om en gammal silversmedja som tidigare fanns på samma tomt som vattentornet står på. En silversmedja där silvret blev stulet - och aldrig hittades. Kanske kan Aladdin hitta det gamla silvret så familjen får bättre ekonomi igen? Snart har han involverat sina vänner Billie och Simona i ett märkligt mysterium...

Silverpojken är en fristående fortsättning på Glasbarnen.

Rysare skräck spöken för mellanstadiet.

/Birgitta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar