träff 3: vi skriver en saga på bokklubben 1337-böcker

idag skrev vi en saga och ritade bilder det var kkkkkkkkkkkkuuuuuuuuuuuullllllllllllllllllllllllll.



ELLIOT


Elin

Ritar bilder till sagan

Tvillingarna

Det var kväll. Stjärnklart, kallt och en himmel full av Norrsken. Jag var på väg till kyrkogården ute i skogen. Där skulle jag lägga blommor på min systers grav. Min syster dog när hon var 3 år. Min syster var liten och söt som en docka med vitt ansikte.

En kväll när hon skulle gå och lägga sig tittade hon ut genom fönstret och där såg hon blod och en pojke hon kände igen. Hon blev alldeles blek och vit i ansiktet. Hon svimmade och föll och slog sig i huvudet. Hon föll och slog sig så illa mot en urdragen byrålåda att hon fick åka till akuten. 

På akuten fick hon en medicin som hon var allergisk mot så hon dog. Läkarna kunde inte känna hennes puls längre. Det var åtta år sen jag förlorade min tvillingsyster.

Jag är framme på kyrkogården. Det börjar plötsligt dra kallt om mina axlar. Jag tittar bakom mig, men det är ingen där. Då hör jag plötsligt en röst som säger: Syster! Syster! Jag vill vara med dig! Jag saknar dig! 

Jag vänder mig snabbt om - men det är ingen där. Jag skyndar mig fram och lägger blommorna på graven. Efteråt springer jag snabbt genom skogen. Jag tittar mig omkring, men dimman har smugit sig tätt intill. Mitt i dimman ser jag plötsligt en flicka i min egen ålder, med vit sjukhusklänning.

Dimman la sig tätare omkring mig. Jag kunde inte ta mig fram längre. Dimman kändes som en bur. Då känner jag att någon lyfter upp mig. Uppåt. Uppåt. Uppåt. Jag skriker: Släpp mig! Flera gånger. Men den som bär fortsätter bära mig inåt skogen, tills vi kommer fram till en stuga. 

Där ser jag en pojke. Samma pojke min syster såg den kvällen hon dog. Han har kortbyxor och svarta ögon och en blodig vit t-shirt.

Jag blir nersläppt vid sidan av huset. Pojken springer fram till mig och fångar mig i sin famn. Han viskar i mitt öra: Jag hjälper dig. Du är inte säker här. Ett väsen är efter dig!

Jag drar djupt efter andan. Slår upp mina ögon - och vaknar. Jag ser att jag ligger ner, tittar upp mot himlen. Jag måste ha ramlat när jag försökte springa ur dimman.

Nu ser jag stigen hem. Jag går den vägen. Jag är yr och fortfarande rädd. Vet att monster och spöken inte finns. Men jag vet att min syster fortfarande är död.

Av Bokklubben 1337 böcker.