Författarbesök med Sara Olausson

Idag har författaren, serietecknaren och illustratören Sara Olausson varit här på skolan. Besöket var en del av projektet Brytiga Böcker och Sara träffade åk 2A samt 3A.

Teckenspråkskommunikatören Karin
översätter det Sara och Mia berättar.

Sara började med att berätta lite om sig själv och sitt jobb. När hon ritar en serie börja hon med att snabbskissa rutornas innehåll för att få en uppfattning av vad som ska vara i varje ruta. Hon ser den som en film inne i huvudet.

Efter det ritar hon om det så fint hon kan med blyerts. När det är klart börjar det roligaste, att färglägga. Sara berättade att hon använder sig av akvarellfärger och gouche-färger. När det är klart lägger hon ett genomskinligt papper över bilden och skriver bildtexten på det. Nu är bild och text klara för att scannas in i datorn, där hon sen gör sista fixet. När hon gjort kanske 80 såna blir det en bok! Sara gör ungefär en bok om året.

Mia går runt och visar Saras skisser.

Efter att Sara berättat lite om sitt jobb fick eleverna fråga de frågor som dykt upp kring boken. Detta som en uppföljning av förra veckan, då Mia var här och läste boken Felicia för eleverna,

Några av funderingarna var:
Tiggde hon på riktigt? Ja, till och med idag sitter hon där.
Är hennes pappa död på riktigt? Ja.
Dog han av sågen? Det var ett vedträ som for jättehårt in i kroppen när han sågade ved. Han dog av den hårda träffen rakt i hjärtat.
Varför har havet en sån färg? I boken använder jag mig bara av en färg. Det var förlagets idé, så jag provade det.

Sara berättade också om första mötet med Felicia. Sara hade gått förbi henne till och från jobbet under en lång tid och ibland gett henne några kronor. En dag när hon bad sin son lämna pengar i burken lyfte sonen istället upp burken för att han vill ha pengarna. Sara ber honom då genast ge tillbaka pengarna - och då gör Felicia något oväntat. Hon ber dem vänta och letar sen fram 5 kronor ur sin burk som hon ger Saras son - till "Ice-cream"! Detta berörde Sara så mycket att hon nästa dag satte sig bredvid Felicia och började prata. Detta var starten på en stark vänskap dem emellan som håller än idag.

"-Kom ihåg att det är en människa som sitter där!"

Förändringsarbetet för att tiggarna ska få det bättre är inte enkelt, och det finns heller inga enkla eller "rätta"svar. Men det viktigaste Sara ville förmedla är att se dessa människor som just människor. Det hade kunnat vara du, din mamma eller din pappa. Säg hej, skänk några kronor om du har över. Det stora arbetet ligger hos deras egna länder. Att ta tag i att ingen ska behöva åka till ett annat land för att tigga...


Work-shop
Sara berättade vad en serieruta heter - "enruting" och de med tre rutor man kan läsa i tidningen "-serie-strip". Hon visade också hur pratbubblor, viskbubblor och skrikbubblor ser ut. Ett annat tips eleverna fick var att om bilden inte blev som de tänkt sig kan man alltid göra en liten ruta och skriva i den vad bilden ska föreställa...

Sara visar enruting och serie-stripar

Sen var det dags för eleverna själva att rita serier. "-Nu blir det roligt! Jag älskar att teckna!" hörde jag en elev spontant säga.
Uppgiften eleverna fick var: OM jag var president för en dag och fick bestämma vad jag ville, då skulle jag bestämma...

"Sluta kriga!" skulle jag bestämma...

"Jag skulle få alla att förstå att tiggare är vanliga personer!
Att alla ska ha ett jobb.
Alla ska ha en familj.
Alla får ha ett eget språk."

Avslutningsvis läste Sara en stycke ur den bok hon och Felicia håller på och skriver just nu: "Jordgubbsbarnen". Beräknas vara klar 2018. Håll utkik!

Så var - ett alldeles för kort - besök redan slut. Eleverna hann påbörja den kreativa processen, men får fortsätta jobba mer senare. Kanske blir det en utställning på biblioteket? Vem vet...

/Birgitta

Sara, jag och Mia.
Fotat av Annika Berglund