Saga bor med sin mamma och sin bror Noa i en förort till en stor stad. Högt uppe i ett höghus. Noa är nästan alltid arg. Sen har han bestämt att han inte ska heta Noa längre. Han vill heta Viking. Sagas bästa kompis heter Anisa. En dag får de se Noa nere på stan:
sidan 22-25
"En gång satt vi på en bänk vid torget. Vi väntade på att Majsy skulle nosa färdigt i en blomrabatt. Då fick vi se Noa och hans kompisar. Dom hade färgburkar i händerna och sprutade med färg på den där stora stenklossen som ligger i dammen.
-Noa! ropade jag och sprang fram. Då skrek han bara:
-Stick!
Vi såg att dom sprejade nåt tecken en massa gånger, sen sprang dom. Det där tecknet har han i sitt rum också, på väggarna till och med. Fast mamma sagt till honom att tvätta bort.
-Vad är det där för tecken, frågade jag sen.
-Det är hakkors vet du väl, sa Noa. Är du dum eller.
Anisa och jag hade inget att göra en dag. Så vi tog stora papper och färgpennor och ritade en massa såna hakkors. När Noa fick se dom blev han nästan galen. För vi hade ritat fel, sa han. Sen visade han oss hur man ritar hakkors rätt.
När han lugnat sej frågade vi varför han hade så mycket hakkors överallt.
-För att nazister har det, sa han då.
-Nazister, är dom bra? frågade vi.
-Dom är bäst, sa han då. För dom gillar inte svartingar. Såna som du hänger med.
Då menar han Anisa, för hon är mer brun i skinnet än vad jag är. Hon har svart hår. Och jag har brunt hår, precis som Noa. Vi tycker Noa snackar skit. Vi är faktiskt bästa kompisar, Anisa och jag. Vi har varit kompisar ända sen vi gick på dagis. Vi ska vara kompisar hela livet. Det har vi bestämt.
Förresten har Noa ingen bästa kompis."
Saga och Anisa börjar fundera på det där med hakkorsen och googlar. Det de ser är hemskt. En dag går de in i Noas rum när han inte är hemma. I en väska hittar de knivar. Riktiga knivar. När deras mamma konfronterar Noa med detta blir han arg, tar sin väska, och sticker hemifrån.
I skolan är det också mycket hakkors. Polisen är där och frågar. Saga vågar inte säga något. Noa är ju hennes bror! Som glider allt längre ifrån familjen. Hur ska de göra för att få honom tillbaka?
Genom 8-åriga Sagas ögon får man ta del av den här fina berättelsen om vänskap i familjen. Och det hemska när rasismen kommer allt för nära. Svårt och sorgligt för lågstadiet. Med tanke på temat passar den också utmärkt som högläsning.
Utgiven av Alfabeta förlag.
/Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar