Haj-Jenny av Lisa Lundmark

Jenny går i tvåan och är en av de där tysta eleverna. Hon vill inte gärna prata. Hon är en haj, och hajar pratar inte gärna. I klassen säger magistern PRATA HÖGRE. Jenny vill inte. Men hur ska hon få magistern att förstå det?

Det bästa Jenny vet är att sitta och läsa. Längst bak i klassrummet finns en hylla med böcker. Där finns också hajboken. Den läser Jenny så ofta hon får. Ibland får hon sitta inne på rasten och läsa. Det är det bästa. Ensam.

I Jennys hus har Amina nyss flyttat in. Hon är en bra vän. En som kan vara tyst i timmar. Då läser Jenny och Amina ritar. Tillsammans.

Jenny väljer ofta att vara ensam. Sitta och läsa, iaktta de andra. Jenny morfar däremot, har inte valt att vara ensam. Ända sen mormor dog har han bara suttit i soffan och tittat i gamla fotoalbum. Och längtat efter mormor. Kanske kan Jenny och Amina hjälpa morfar?

sidan 6-8

"Magistern säger alltid "PRATA HÖGT!"
Mamma säger alltid "Var inte blyg!"
Morfar säger alltid "Strunta i dem, det är trevligt med tysta söta flickor".

Men jag är mer tyst och arg. Som en haj.

Magistern vill att alla barn ska prata högt och tydligt. Han vill att alla barn ska räcka upp handen. Helst av allt skulle han vilja att vi var bläckfiskar som räcker upp alla åtta armarna på en gång.Han förstår inte att det finns hajar också.

Hajar är tysta, de säger ingenting. De simmar runt och gör vad de vill. Ingen bråkar med dem, ingen vågar säga PRATA HÖGT till en haj. Hajar har inga händer, så jag skulle inte kunna räcka upp handen.

Och när jag vill sitta ensam på rasten och magistern frågar "är du ledsen, Jenny?" så kan jag bara svara "Hajar gillar att simma ensamma."

Jag är en haj."

Det närmar sig utvecklingssamtal i skolan. Då vill magistern att Jenny ska komma på hur hon ska kunna prata högre. Men Jenny tycker att det är bra som det är. En dag hamnar Jenny i stadens stora akvarium. Där finns en riktig haj och Jenny och hajen börjar prata, och hajen säger att han ska hjälpa Jenny. Det är klart att alla inte kan vara bläckfiskar. Det finns ju även hajar i havet. Och delfiner.


En ruggigt bra bok om att vi alla är olika. Och att det är OK. I havet finns alla sorters fiskar. Allt från bläckfiskar till hajar. Och små hoppande delfiner. Alla är bra och behövs. Fast vi är olika.
Också ensamhet kan vara på olika sätt. Den kan vara självvald eller påtvingad. Jenny har valt själv. Men det har inte hennes morfar. Det är jobbigt, men väldigt bra, när en bok berör så mycket att det är jobbigt att sitta och läsa i fikarummet. För alla tårar som vill tränga sig på. Då är det bra!

Kompisar skola familjen för lågstadiet. Utgiven av Natur & Kultur.

/Birgitta