Kompisboken av Lin Hallberg

Klara är en av de elever som går ensam på rasten. Som inte har någon att vara med. Inte har någon riktig kompis. Så får hon en Kompisbok av sin mormor. En blå av sammet, med ett hjärta på. Vad ska hon med den till? Men det kan hon ju inte säga till mormor. Utan Klara bara tackar. Så får hon en idé. Istället för be sina kompisar fylla i, för hon har ju inga, ska hon själv fylla i om sin klass.

sidan 4-6
"Klara ställer sig framför spegeln med boken tryckt mot bröstet. Hjärta mot hjärta.
Fundersamt studerar hon sitt ansikte.
Glasögon. De senaste på marknaden. Med vinröda bågar. Ljust hår.
Fräknar över näsan.
Blå ögon.
Klara suckar. Inte är hon så ful att man dör...

"Klara är lite fundersam av sig." Fröken la plåster på mammas oro över att Klara går ensam på rasterna.
"En del barn är sådana. Det växer bort."

Klara tittar sig noga i spegeln. Hon undrar om man kan se det där växandet. Om man står kvar tillräckligt länge. Sedan rycker hon på axlarna. Går och sätter sig på sängen.

Hon får syn på klasskortet på väggen och tar ner det. Med en sax klipper hon ut alla ansikten. Snabbare och snabbare. Den blå boken med det röda hjärtat manar på henne. Klara hämtar klistertuben från skrivbordet.

På bokens första sida klistrar hon i Auriels ansikte. Klara tar sin finast penna och skriver hennes namn under.
Auriel. 
Längd: lagom. 
Vikt: lagom. 
ögonfärg: kolsvart. 
Hårfärg: kolsvart. 
Särskilt: Auriel är en orientalisk blomma, en orkidé.

Det där sista har Klara fått från mamma. Det sa mamma första gången hon såg Auriel. Klara tjatade tills mamma visade henne bilden av en sådan där blomma. Den var rosa och vacker. Klara höll med mamma.

Det är underbart att vara Auriel, skriver hon sedan. Att vara Auriel är som att kliva omkring på en jättetjock heltäckningsmatta. Alla tycker om Auriel. Speciellt killarna. För hon är tuff, söt och rolig. Tjejerna är avundsjuka på henne. Om de vågade skulle de hata henne. I stället slåss de om att få vara hennes bästis. Den som går närmast henne på rasten. Den som sitter i bänken bredvid. Den som Auriel väljer först om de ska välja lag.

Om jag fick leva om mitt liv, tänker Klara, då skulle jag vilja vara Auriel. Klara lämnar några sidor tomma. Sedan klistrar hon in Kemals ansikte. Inte för att hon gillar honom. Men för att han är ihop med Auriel och för att han är den starkaste killen i klassen."

Så fortsätter Klara med sin bok. Elev för elev. Klara själv är en tyst tjej. Men hon är fenomenal på att lyssna och att iaktta. Hon vet precis hur klassen funkar, vem som bestämmer och vem som inte gör det.

Men så en dag börjar det en ny kille i klassen, Anton. Med honom följer en stor oro. Rollerna i klassen kastas delvis omkull. I början rör sig Anton "som en utomjording" mellan barnen i klassen. Det är som om ingen vågar tycka om honom innan Kemal sagt sitt. Om Anton är OK eller inte.

Så blir Anton kär i Auriel och det är dags för årets Talang-tävling i skolan. Då råkar det bli så att Auriel och Anton får göra ett nummer ihop. Då raserar allt. Hela hierarkin i klassen faller omkull.

Men Klara har ju sin bok. Med hjälp av den förstår hon klart och tydligt vad som håller på att hända. Och vad som måste ske för att det ska bli en förändring...


I alla grupper finns en sorts hierarki. Genom Klaras ögon blir den väldigt tydlig. En perfekt bok för gruppläsning eller högläsning med påföljande diskussioner.

Kompisar skola familj för mellanstadiet. Utgiven av rabén&sjögren.

/Birgitta