Redan i prologen byggs spänningen upp. Vi får där följa en mamma och en pappa som ger sig ut med sin lilla nyfödda dotter på en segeltur. Men ovädret överraskar dem. Och havet tar till slut deras dotter ifrån dem.
Sen får vi följa Tuva som växt upp i skärgården. Hon kan alla kobbar och skär och genom hennes ögon får vi lära känna skärgården och dess mystik. Tuva känner sig hemma här i skärgården som hon älskar. Men hon känner sig också ensam. Det finns barn i hennes ålder på de andra öarna, men de är inte snälla mot henne. Som tur är har det börjat en ny elev i skolan, Rasmus, som växt upp inne på fastlandet. Han verkar snäll.
Det är höst, dimman drar in över öarna och eleverna ska ha orientering. För att de inte ska irra bort sig i dimman springer de två och två och alla får en visselpipa att blåsa i ifall de irrar bort sig. Tuva blir som vanligt över, och springer ensam.
Trots försiktighetsåtgärderna händer det som inte får hända. En elev försvinner.
sidan 22-23
"Jag ställer mig upp och ser ut över ett hav som inte finns. Världen är inbäddad i bomull. Östersjön är där ute, men det är s stilla att jag inte här vågorna viska. Inte ens en blek himmel går att urskilja, varken båtar eller människor syns till. Det är nästan lika dunkelt som på kvällen, en mörk tjocka som jag aldrig varit med om tidigare.
Olusten ligger fortfarande kvar i bakhuvudet när jag letar vidare. Det tunga diset dränker alla ljud, det är onaturligt tyst. Så ser jag återigen en skugga som rör sig ett tiotal meter bort. Det är knappast mer än en siluett, men det rufsiga håret verkar bekant. En sekund senare går det upp för mig att det är Rasmus.
Han joggar inte som han borde, istället går han åt helt fel håll med långsamma, klumpiga steg. Han går bort från vattnet, rakt in mot skogens mitt. Det finns inga kontroller i den riktningen, det är jag säker på.
Var är Axel? Jag såg dem tillsammans när Stefan delade ut visselpiporna. Det var självklart att de skulle springa tillsammans. De två hänger alltid med varandra. Någonting är fel. Rasmus går inte som vanligt. Han stapplar fram. jag kan inte låta bli att följa efter.
En skarp stank slår emot mig när jag kommer närmare. Rutten tång, härskna ägg. Stanken är så vidrig att jag får kväljningar. De små styng av rädsla jag känt tidigare växer till något större och svartare. jag måste bort härifrån, känner det i ryggmärgen, men någonting tvingar mig att fortsätta. Varför går han mot lukten istället för att springa bort från den?
"Rasmus!"
Min röst låter inte som min egen. Den är tunn och brister. Ändå ropar jag igen, högre den här gången "Rasmus!"
Han måste höra det, ändå reagerar han inte. Han vänder sig inte ens om åt mitt håll.
Nu är jag bara några meter bort och kan se hans ansikte ordentligt. Det ser ut som om han går i sömnen. Jag vill sträcka mig fram och ta tag i hans arm, men någonting får mig att tveka. Då ser jag ljusen. De dansar bara några meter framför Rasmus ansikte."
Axel är borta. Den som sist såg honom är Rasmus. Men han och Tuva är alldeles för skärrade av det som hänt. Och det de sett. Ljusen som dansade. Var det på riktigt? Och vad var det egentligen? Tuva såg små vingar...
Tuva börjar dessutom drömma mardrömmar. Och hon har börjat känna en stor oro inför att vara ute på havet. Det är som om något hemskt ligger och väntar där nere i mörkret. Hon kan nästan känna det. Tuva och Rasmus börjar fundera tillsammans var Axel kan ha tagit vägen. Men samtidigt försvinner fler människor ute på havet. Spårlöst borta. Tuva är nu rädd på riktigt.
En riktigt spännande rysare som ger en riktig käftsmäll åt hur vi hanterar och tar hand om vår natur. Speciellt Östersjön. Boken väver på ett spännande sätt ihop fakta och fantasi med magiska uråldriga väsen och när boken är slut vill jag bara läsa nästa del.
I slutet finns också en faktadel, där står bla:
"Det ligger ungefär 133 skräpföremål per 100 meter svensk Östersjöstrand".
Man kan även få tips om vad en kan göra för att hjälpa till att rädda Östersjön.
Rysare skräck spöken för mellanstadiet. Utgiven av Bonnier Carlsen.
/Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar