Det har gått lång tid sen människorna i den lilla byn hade vatten. Riktigt sötvatten. Nu får de tilldelat avsaltat havsvatten. Ransonerat till varje person. Men man minns, eller har hört talas om, tider när vatten fanns hur mycket som helst. Det kunde till och med finnas i olika former. Snö. Is. Bäckar som rann. Åar. Sjöar. Nu är allt torrt. Skogen är död. Bara sopbergen från en svunnen tid finns kvar. Plastberget.
Noria Kaitio är 17 år och går hos sin far som lärling till att bli temästare. En titel som ärvts genom generationer. Men med uppdraget som temästare följer också många hemligheter. Hemligheter som måste bevaras. Den dagen, då hennes far tog henne till platsen som inte fanns, får Noria del av den största hemligheten av alla. Platsen är en underjordisk källa. Med rent, friskt källvatten. Från källan leder en ledning ner till huset, och vattnet används bland annat till teceremonierna.
Krig har härjat i världen, och Kina har tagit makten över Europa och Skandinavien. Nyheter filtreras genom poddar, som den mäktiga staten Nya Qian ger ut. Den globala uppvärmningen har gjort vatten till en bristvara, och svarthandeln ökar och den som missbrukar vattnet straffas hårt. Att då få veta att det finns en källa av friskt vatten - när det finns människor som törstar ihjäl - är en svår hemlighet att bära.
sidan 19-20
"När jag stannade utanför den öppna grinden stod Sanja på husets framsida och hällde svärande över det sista vattnet som fanns kvar på bottnen av en lägel i en metallbalja. Ytterdörren var öppen och inifrån huset svävade ett dämpat och knappt hörbart flöde av poddnyheter ut genom insektsnätet.
Sanja var utan skyddshuva och när hon tittade upp på mig såg jag att hon inte hade sovit.
"Den förbannade svindlaren har sålt saltvatten åt mig", sa hon och förde ursinnigt det svarta håret bakom öronen.
"Jag begriper inte hur han bar sig åt, jag smakade på det som jag alltid gör, och det var drickbart. Han tog hutlöst betalt, så jag köpte bara en halv lägel, men också det var bortkastade pengar."
"Vad för slags behållare hade han?" frågade jag och styrde in genom grinden.
"En av de där gammalmodiga", svarade Sanja. "Stor och genomskinlig på en sockel och med ett rör för vattnet."
"En dubbelrörsbluff", sa jag. "Jag såg dem i stan förra året. De har en annan behållare gömd i sockeln och den innehåller saltvatten. Röret har två inställningar. Med den ena kommer vattnet från dricksvattenbehållaren, med den andra från lönnbehållaren. Försäljaren låter en smaka på vattnet i dricksvattenbehållaren, men ändrar sedan rörinställningen i smyg och säljer saltvatten."
Sanja stirrade på mig ett ögonblick och sa sedan: "Förbaskade idiot."
Jag förstod att det var sig själv hon menade. Hon hade säkert gjort av med det mesta av veckobudgeten på saltvattnet.
"Det hade kunnat hända vem som helst", sa jag. "Hur skulle du kunna veta? Men vi borde nog låta budet gå, så att folk förstår att vara försiktiga."
Sanja suckade. "Jag såg att andra också köpte vatten av honom, det var på kvällstorget precis innan de stängde. Den där karln är nog långt borta vid det här laget. På jakt efter nästa idiot."
Jag höll tyst med vad jag tänkte: Mer än en gång hade jag hört mina föräldrar säga att om det var ovanligt många bedragare ute i rörelse betydde det att tiderna höll på att bli sämre. Det spelade ingen roll hur ofta poddnyheterna upprepade att oroligheterna var övergående och kriget under kontroll."
Norias mamma får nytt jobb i en avlägsen provins och flyttar dit, och strax därefter dör hennes far. Att då själv besitta en så stor hemlighet är svårt. Speciellt när bästa vännens lillasyster är sjuk. Och det enda som kan göra henne bra är friskt vatten. Så Noria delger tillslut Sanja hemligheten med källan. Men det två vet är snart ingen hemlighet...
Otroligt vackert och målande språk. Som att kliva in i en sagovärld. Eller mardrömsvärld snarare. För vad vore vi utan vatten? Det som vi tar för givet här uppe i det kalla norr. Kallt, friskt vatten ur kranen. Det är inte alla förunnat. Redan idag. Så var rädd om det vatten vi har!
Science fiction för ungdomar. Utgiven av Modernista förlag.
/Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar